Helt sant, allt företagande är ju inte som allt annat, såklart.
Så är det helt säkert, man måste vara kompetent på att driva företag för att framgångsrikt kunna driva företag.
Det här är så sant att det borde stå på allas t-shirts. Jag vet att det är OT, men jag är så less på att erfarenhet inte värderas så högt som det borde. Det är ju för fan vår kollektiva mänskliga databank och det som gör att nästa generation kan lära sig ÄNNU mer! Nu har vi ju dessutom AI som kan bevara ohyggligt mycket mer information lättillgängligt (vilket ju är vad skriftspråk är i grunden) men det är absolut inte alls det vi använder det till. Och inget annat heller för den delen. Allt är åsikter och alla kan bli framgångsrika entreprenörer, bara man förstår sig på Tik Tok eller vafan det nu kan vara.
En av de saker jag försöker få mina elever att förstå på det yrkesprogram jag jobbar på (Industriprogrammet - svetsteknik) är att de när de kommer ut i livet kommer vara mycket mer rustade att starta eget företag än vad de eleverna som pluggar entreprenörskap på ekonomiprogrammet kommer vara. Just för att de redan har något att erbjuda en marknad (yrkesmässig kompetens), och genom sin väldigt stora mängd praktik (våra lärlingselever jobbar 3-4 dagar i veckan i två år på sina praktikplatser innan studenten) har kännedom om marknadens villkor, har skaffat sig relevanta kontakter, intuitivt förstår företagsekonomiska samband (kostar ett jobb mer än det drar in = ingen vinst = ingen lön = tomt bankkonto). Ekonomieleverna pluggar de teoretiska delarna, som i sig är viktiga, och gör lite UF-projekt där alla gör samma sak (försöker "skapa en produkt" utan att ha någon produkt eller hantverkskunskap, eller nått med sociala medier), medans industrieleverna bygger upp grunden för en långsiktigt hållbar verksamhet (den egna yrkeskompetensen).
Nja, rent anekdotiskt finns de. Jag har en vän som relativt framgångsrikt drivit företag på områden som han varken varit särskilt intresserad av eller kunnig om (inledningsvis). Det han tycker är roligt är företagandet i sig, att utvecklas, växa, kapa åt sig nya marknader etc. Det sagt skulle det nog inte räcka i en bransch som rollspel.
Det är inte min upplevelse alls, måste jag erkänna. Det räcker gott och väl med att vara bra på att ljuga. Skulle nästan vilja påstå att det är vanligare att vara bra på att ljuga i vissa branscher än det är att vara bra på något annat.
Tänker att vi behöver någon tydligare definition av "framgång" för att diskussionen skall komma vidare.
Nå, det tycks ju som om det idag är ett bra sätt att bli enormt rik och mäktig, så är det vad man vill är nog bedrägeribranschen att rekommendera. Svårt att kombinera med rollspel, bara.
Tänker mest att trådens tema är "bli rik".
Det handlar nog bara om att bedragarna rör sig ditåt det luktar pengar, rollspel är för litet, men det betyder ju inte att folk inte försökt.
Detta ingår i min egna definition av att ”bli rik på rollspel”. Kan man starta en egen firma med anställda som får hyggliga löner känns det som (återinvesterad, iofs) rikedom.
Det absolut enklaste sättet att bli rik på är att födas in i rikedom och sedan ärva alla fördelar. Det näst enklaste sättet är att befinna sig nära stora pengar. Och där kan du absolut ljuga dig till framgång. Det är väl beprövat genom hela mänsklighetens historia och lika väl belagt. Men jag tycker ändå det är att dra jämförelsen lite väl långt. Det är absolut en annan typ av förmåga än den vi pratar om. Och jag tror inte någon blivit rik på rollspel den vägen.Tänker mest att trådens tema är "bli rik".
The memories: Eon: The Face of Deception
Just ja, kommer ihåg det. Vad hände med det egentligen?
Kan man bli rik på att sälja undermålig koppar?
Ihågkommen, i vart fall.
