Hard vs Soft magic

[EvilSpook]

De här sista inläggen verkar handla om en "mjuk beskrivning" av "hård magi".
Alltså nån form av illusionism (pun intended).
Vilket såklart är den enklaste vägen.


//EvilSpook

 

[Theo]

I gamla Drakar och demoners magibok så gavs tipset att spelarmagikern skulle döpa om sina besvärjelser. Så istället för Teleportera så kunde man ha döpt besvärjelsen till "Legovars irreguljära försvinnande". Jag tror inte någon spelgrupp tog sig an det tipset och det hade varit ett helvete för spelledaren att hålla reda på det, men det hade gjort varje magiker unik.

Jag körde med det ett mycket kort tag som spelare efter att ha läst och inspirerats av Sinkadus-artikeln som sedan repriserades i magiboken. Men nej, det höll inte i längden.

 

[Rickard]

Jag körde med det ett mycket kort tag som spelare efter att ha läst och inspirerats av Sinkadus-artikeln som sedan repriserades i magiboken. Men nej, det höll inte i längden.

Jag tror det kan funka om man lägger mycket av ansvaret på spelaren (och därmed har tillit till denna), när den senare beskriver vad som faktiskt händer när besvärjelsen tar fart.

---

Ett enkelt sätt att ha formler är att bara låta spelaren slå för färdigheter men "det är magi". Gömma sig är inget annat än Osynlighet. Avståndsvapen är inget annat än Magiska missiler. Övertala är Tankekontroll. Alltså, rent krasst om man ser till det mekaniska. Ett hårt system som tolkas på ett mjukt sätt. Återigen, för att anknyta till en annan tråd: låt tolkningsfriheten i hur handlingen beskrivs ligga hos spelaren där Låsdyrkning ger ett mer begränsat sätt att tolka färdigheten än Forcera. Kan man sedan kombinera flera saker, som Elegans + Forcera (eller "Magi + Forcera"), så är det bara upp till spelarens fantasi att folka det hela. Rent krasst, allt som krävs mekaniskt är att slaget lyckas. Hur det lyckas och vad ett misslyckat slag ger för konsekvenser påverkas däremot av vad som användes för att göra slaget.

 

[Organ]

Har ni några bra exempel på rollspel som använder Soft magic?

The One Ring. Magi kommer inte i form av besvärjelser som kastas utan är betydligt subtilare. Rollpersoner kan ha magiska förmågor men de tar formen av att de under vissa omständigheter kan få magiska effekter när de slår vissa färdighetsslag. En mästerspårare kan till exempel veta vilken väg den hen förföljer tar även om jakten går där spår inte kan lämnas, som över slätt berg eller till havs. (Det finns flera exempel på detta hos Tolkien, både i böckerna och i filmerna. Som exempel kan nämnas Bard bågskyttens mästerskott som fäller Smaug, eller Legolas som stirrar in i den fjärran soluppgången och säger "Blod har spillts denna natt." morgonen efter att orcherna de förföljer har nergjorts av Rohans ryttare.) Den exakta formen en sådan magisk effekt tar är upp till spelaren och spelledaren tillsammans att bestämma.

 

[folketsfiende]

I gamla Drakar och demoners magibok så gavs tipset att spelarmagikern skulle döpa om sina besvärjelser. Så istället för Teleportera så kunde man ha döpt besvärjelsen till "Legovars irreguljära försvinnande". Jag tror inte någon spelgrupp tog sig an det tipset och det hade varit ett helvete för spelledaren att hålla reda på det, men det hade gjort varje magiker unik.

I FATE-kampanjen jag spelleder nu har två spelare valt att vara magiker. Eftersom det är FATE så har de fått namnge sina förmågor och besvärjelser. En av dem kallade sin besvärjares förmåga att kunna läsa av andra varelsers sinnen Nervsmyg och sin förmåga att animera död muskelvävnad för Köttdans. Det har bidragit med färg, men kanske inte mystik.

Det är också soft i meningen att spelarna får beskriva vad de försöker uppnå, och sedan föreslår jag en svårighetsgrad.

 

[Doktor Laser]

Den där stämningsfulla, något odefinierade "mjuka" magin är ju något jag eftersträvat men sällan lyckats omsätta i spel. Tidiga utgåvor av SagaGames gamla Fantasy! (fan, har jag hängt här så länge att jag kan hänvisa till det som gammalt!?) hade ju ett rätt löst system där magikern bara förklarade vad hon ville åstadkomma, och spelledaren satte en svårighetsgrad utefter hur mycket det påverkade verkligheten, så det faller väl helt klart in på den mjuka skalan av magiregler.

Annars kommer jag att tänka på Järn, som visserligen har hårda regler kring hur man använder magi, eller sejd då, men där effekterna kan te sig rätt mjuka och fria för tolkning. Ta exempelvis effekten "Hjälpa en person till rikedom" som ju kan ta sig oändliga mängder uttryck beroende på sammanhang.

 

[Theo]

Ett enkelt sätt att ha formler är att bara låta spelaren slå för färdigheter men "det är magi". Gömma sig är inget annat än Osynlighet. Avståndsvapen är inget annat än Magiska missiler. Övertala är Tankekontroll. Alltså, rent krasst om man ser till det mekaniska. Ett hårt system som tolkas på ett mjukt sätt. Återigen, för att anknyta till en annan tråd: låt tolkningsfriheten i hur handlingen beskrivs ligga hos spelaren där Låsdyrkning ger ett mer begränsat sätt att tolka färdigheten än Forcera. Kan man sedan kombinera flera saker, som Elegans + Forcera (eller "Magi + Forcera"), så är det bara upp till spelarens fantasi att folka det hela. Rent krasst, allt som krävs mekaniskt är att slaget lyckas. Hur det lyckas och vad ett misslyckat slag ger för konsekvenser påverkas däremot av vad som användes för att göra slaget.

S. John Ross skrev ett system för "hedge magic" till GURPS som i princip funkar så. Du använder dina vanliga färdigheter och förstärker dem med trolldom. https://web.archive.org/web/20040628081958/https://www.io.com/~sjohn/hedge.htm

 

[Quadrante]

Jag baserar mina regler om magi på min egen erfarenhet av trolldom och magick ... det är därför så lite blivit skrivet.

 

[Genesis]

The One Ring. Magi kommer inte i form av besvärjelser som kastas utan är betydligt subtilare. Rollpersoner kan ha magiska förmågor men de tar formen av att de under vissa omständigheter kan få magiska effekter när de slår vissa färdighetsslag. En mästerspårare kan till exempel veta vilken väg den hen förföljer tar även om jakten går där spår inte kan lämnas, som över slätt berg eller till havs. (Det finns flera exempel på detta hos Tolkien, både i böckerna och i filmerna. Som exempel kan nämnas Bard bågskyttens mästerskott som fäller Smaug, eller Legolas som stirrar in i den fjärran soluppgången och säger "Blod har spillts denna natt." morgonen efter att orcherna de förföljer har nergjorts av Rohans ryttare.) Den exakta formen en sådan magisk effekt tar är upp till spelaren och spelledaren tillsammans att bestämma.

Risken är att det lätt blir en hårdifiering av mjuk magi. Jag tänker att anledningen till att Legolas kan se i soluppgången att blod har spillts är inte för att han har en förmåga som gör att han kan se blodspillan i soluppgångar. Det är exemplet vi ser i boken. Men jag tänker att det är en mycket mer allmän intuition, känsla av ondska, läsning av järtecken, och så vidare. Han kanske också kan se på en bäck att orcher badat i den, och se på ett svärd att det är smitt i hat.

Tänker att det lätt blir som att någon från en annan värld ser en film där någon använder en mobiltelefon och i sitt rollspel skapar en förmåga som gör att rollpersonen med sin magiska apparat kan ta reda på vilka restauranger som finns i närheten.

Men det är säkerligen upp till spelgruppen att hantera detta i spel.

 

[Bifur]

Risken är att det lätt blir en hårdifiering av mjuk magi.

Nja. Spelet är rätt tydligt med avgränsningar, men inte med utformningen. (Så det är i någon mening redan hårt.) Den rent litterära exemplen är svårare, men magiska föremål i spelet är tydliga. Ganska standard är att de ger en bonus på en färdighet, exempelvis Enhearten. I normalfallet är det bara ett enkelt plus, som inte behöver beröras, men om spelaren vill kan en magisk framgång aktiveras (till kostnad av en metapoäng, Hopp). Då lyckas färdigheten automatiskt, även i omöjliga situationer. Men varför och hur det yttrar sig är inte definerat och lämnas till spelaren. På samna vis med folkslagsförmågor, en hobbit kan exempelvis gömma sig i de mest osannolika sammanhang - men är det magi eller bara naturlig fallenhet för att smyga? Upp till spelaren i stunden.