Jag vet inte, jag håller med om att det finns en väldigt stark tradition av nischade dvärgar, men den gäller väl bara om man kör vaniljfantasy 101? Jag menar, titta på Mostali.
Jag tror man kan tänka att det finns ett bredare dvärg"koncept" som i princip täcker småväxta, underjordiska humanoider som är skickliga hantverkare. Och så finns det en senare fantasydvärgen som är skäggig, dricker öl och pratar skotska. Men om man rakar skägget av en fantasydvärg blir han inte en hob, han blir en "allmändvärg". Hober är ju något väldigt specifikt och settingbundet. Men även om du skulle leka med Arda-dvärgar (en setting där det ändå finns meningsfulla halflings) så finns ju petty-dwarves som nog ligger närmare någon sorts ursprunglig eller generiskt "underjordiskt småfolk" än hober.
Petty-dwarves är ju VÄLDIGT lika (read: rakt av plankade från) Alberich. Med allt tillhörande baggage.
Med risk för att driva bort från ursprungsfrågan, vill jag fylla i att jag tycker att det finns goda exempel där dvärgar breddas till att vara mer än de angivna attributen skägg, yxa och öl. Min bild av fantasydvärgar är att de även kan ha en dragning åt stolthet, girighet, intresse av metaller och ädelstenar, en stark och mystisk relation till Berget, vara skickliga hantverkare och ingenjörer och ha en uråldrig historia som släkte. Allt det känns
dvärgiskt och kan kombineras på ett sätt som tar karaktärer utanför den skäggige yxkrigaren som dricker öl.
Dvärgarna i Svärdets sång (vars fantasysetting egentligen är den enda jag är insatt i) är ett bra exempel på hur bredden kan yttra sig. I Ravland utmärker sig exempelvis de fyra klanerna enligt följande:
- bittra, drogberoende dvärgar som samlas till stora gråtargillen där de sörjer sina förlorade gruvor
- bepansrade yxsvingande dvärgar som bevakar ytan från ointagliga fästen
- stolta, hemlighetsfulla dvärgar som bygger världen genom att sjunga upp berg och sten ur marken
- arroganta och märkvärdiga dvärgar som sysslar med storslagna konsthantverk och sagoberättande
Förutom de klantrogna finns även ballongflygande dvärgar och en som rakat av sig sitt skägg (visserligen för att brygga öl åt människorna). Samtliga dvärgar i världen känns, för mig, ändå väldigt dvärgiska, trots att få av dem uppfyller hela stereotypen som skäggig yxkrigare som dricker öl.
Kort sagt, är mitt inlägg i diskussionen nog ett trött "INTE ALLA DVÄRGAR!".
commons.wikimedia.org
