Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 7,084
Då håller jag tummarna!!
Det var Conan the adventurer jag såg. Har för mig att den gick K-TV som var ett barnprogram på FilmNet eller TV1000.
Projekt Conan!
- Thread starter Khan
- Start date
Det var Conan the adventurer jag såg. Har för mig att den gick K-TV som var ett barnprogram på FilmNet eller TV1000.
Theo
Hero
- Joined
- 20 Nov 2017
- Messages
- 1,141
Lätt. Det är ju från JEJ's kortlivade sejour som sångare i Spinal Tap. (Observera Derek Smalls till vänster och Nigel Tufnel till höger i bakgrunden.)
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,609
André var på plats för att spela stora skurkmonstret på slutet. Ba' så ni vet.
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,609
Barbarernas Hämnd (1985)
Nä. Nu var det inte roligt längre.
Nu kanske ni undrar vad sjutton som händer här? Det här är ju ingen
Conan-rulle? Men jo. Det är det, fast ändå inte.
Det här skulle nämligen ha blivit en Conan-spinoff, med Schwarzenegger endast i en liten biroll som sin paradroll. Men av någon okänd anledning blev hans roll omdöpt till Kalidor. Jag har letat, men kan inte hitta varför. Något om att de var rädda att de inte hade rättigheterna, men filmen är gjord av samma bolag, samma producent, till och med samma regissör och skådis som förra gången, så vad sjutton hände mellan Conan 2 och den här? Jag har ingen aning.
Hur som. Jag ser det här som det första försöket till en Conan 3, som inte blev som det skulle. Det finns en till, som blir nästa film att se.
Här har vi en spinoff-film som baseras på en spinoff från Conan-serietidningen. I serierna är hon kvinnan som gav ringbrynjebikinin ett ansikte, och var så populär att hon fick en egen spinoff-tidning och nu en film.
Själva filmen
I original heter filmen Red Sonja efter sin huvudperson. Rimligt. Misstänker att de flesta på WRNU har koll på filmen, så vi kör bara snabbversionen här.
Vi är kvar i Hyboriska tidsåldern, närmare bestämt i landet Hyrkanien. Sonja är en kvinnlig krigare på samma nivå som inte-Conan, och måste ut på ett uppdrag för att rädda världen från en ond drottning som stulit en ond talisman som kan förstöra världen. På vägen får hon med sig inte-Conan, samt en ouppfostrad slyngel till prins med tillhörande butler. På vägen blir det lite svärd som huggs i monster, slagsmål med skurksoldater, och infiltration av skurkarnas högkvarter på slutet. Världen räddas, Sonja och inte-Conan pussas. Ridå.
Våra glada hjältar. Det är uppenbart att ungen kan mer kampsport än Nielsen utanför filmens värld.
Allt som inte funkar
Det är kanske en tiondel av filmen som funkar. På sin höjd. Och få saker är värre bland det som inte funkar än de båda huvudskådisarna Brigitte Nielsen och Sandahl Bergman. Nielsen ser cool ut när hon poserar. Men inte kan hon skådespela för fem öre. Hon saknar kraft i både röst och rörelser, och inte har hon någon vettig dialog att framföra heller. Dessutom har hon hockeyfrilla.
Bergman var ball som Valeria i Conan 1, men som skurk här saknar hon allt vad karisma heter. Det är nästan pinsamt att se henne försöka vara skurkig och skräckinjagande. Men jag gäspar och rullar med ögonen. Inte så mycket mer.
Lite kul design på skurkens kostym dock, även om kläderna ser mycket billigare ut den här gången de med.
Nä. Det här var inte mycket att hänga i julgranen. Schwarzenegger är godkänd, och Smith som spelar prinsens butler är bra. I övrigt är det nog inte en enda skådis som är över som bäst acceptabel i filmen.
Hujedamej.
Det är heller inte mycket vackert att titta på i filmen vad gäller vyer eller byggen heller. Allt verkar mycket mer plastigt än förr, och varenda utomhusscen är filmad under en grådassig himmel. Allt känns urtvättat och menlöst, utan själ eller hjärta. I Conan 2 kändes det ändå som om folk brydde sig och hade kul på jobbet, liksom. Här blir det aldrig bättre än meh.
Det är dessutom trist att se hur de försöker spara in på budgeten. De pratar om en massa dyra och svåra grejer som händer eller hänt, men som vi inte får se. Hela prinsens stad har krossats av elaka drottningen och hennes hejdukar, förstärkta av den magiska talismanen. Allt på nivån att stan ligger i ruiner när Röda Sonja kommer förbi. Fler städer och länder nämns som krossas på samma sätt. Men allt vi får se av det är en liten bakgata där Sonja möter prinsen och butlern. Det syns att det är fejk på ett helt annat sätt den här gången.
Och all action sen. Nielsen ska föreställa balltuffast i stan vad gäller våld och stunt, men när hon svingar sitt svärd är det så pinsamt uppenbart att hon är någon som fått en snabbkurs och inte mer. Hon ser obekväm ut med svärdet i näven. All svärdsfäktning är av typen tunga hugg om och om och om igen, dessutom. Efter de mycket mer dynamiska och varierade slagsmålen i Conan 2 hade jag ändå lite förhoppningar, men det är som om de slåss med svärd i gjutjärn, inte i stål. Dessutom framställs hon inte direkt som någon balltuff kvinnohjälte med tanke på hur många gånger inte-Conan måste dyka upp och ge henne hjälp. Filmen går in för att undergräva sin egen hjälte, gång på gång på gång.
Hej och hå.
Det som funkar
Tja… En del grejer känns väldigt estetiskt genomtänkta och Howardska. Den stora statyn där Sonja tränar svärdskonst, tex. Det fallna monsterskelettet som fungerar som en bro över en ravin också.
Musiken är denna gång gjord av självaste Ennio Morricone, och han gör inte ett dåligt jobb. Det är bara det att Basil Poledouris gjorde ett bättre jobb i Conan 1. I Conan 2 återanvände han massor med musik, och hade inte en hälften så stor orkester att jobba med. Det led den filmen av. Här har vi Morricone istället, och han gör ett helt okej jobb. Det är definitivt inte dåligt.
Det är nog typ det.
Skurk, talisman och skurkens sidekick. Sidekicken är känd från första Indiana Jones.
Det som är obekvämt att prata om
Två saker är genuint blä. Dels har vi onda drottningen, som har många onda egenskaper. En av dem är att hon vill ligga med Sonja. Eller ha henne som sin konkubin lite mer långsiktigt. Filmen framställer det här som något ondskefullt på samma nivå som “ta över världen”, eller att hon är en ond despot. Det är jäkligt obekvämt. Milt uttryckt. Åttiotalet var längre bort än vi tror.
Sen var det det där med hur hela filmen startar. Filmens Röda Sonja har samma bakgrund som serietidningens. Alltså en typ av rape and revenge som i sin tur tillkallar en gammal gudinna, som ger henne en vagt definierad superkraft i form av… svärdskonst?
Men hela öppningsscenen är sönderhackad och trasig och förvirrande. Jag är personligen övertygad om att de filmade scenerna rakt av, ungefär som de är i förlagan. Sedan såg de på alltihop i klippningsrummet och märkte att allt blev så in i helvete grovt och mörkt och läskigt. Ett riktigt skitsätt att börja sin film med målgrupp tidiga tonåringar. Så klipp om och bort så mycket som möjligt, släng på en skum berättarröst, och hoppas det funkar.
Det gick sådär.
TL;DR
Schwarzenegger hotade tydligen sina barn med att visa dem denna film om de inte skötte sig. Jag tror det är ungefär det syfte filmen har idag. För värd att se är den inte. Jag var mest uttråkad hela filmen igenom.
Hoppa över.
Nä. Nu var det inte roligt längre.
Nu kanske ni undrar vad sjutton som händer här? Det här är ju ingen
Conan-rulle? Men jo. Det är det, fast ändå inte.
Det här skulle nämligen ha blivit en Conan-spinoff, med Schwarzenegger endast i en liten biroll som sin paradroll. Men av någon okänd anledning blev hans roll omdöpt till Kalidor. Jag har letat, men kan inte hitta varför. Något om att de var rädda att de inte hade rättigheterna, men filmen är gjord av samma bolag, samma producent, till och med samma regissör och skådis som förra gången, så vad sjutton hände mellan Conan 2 och den här? Jag har ingen aning.
Hur som. Jag ser det här som det första försöket till en Conan 3, som inte blev som det skulle. Det finns en till, som blir nästa film att se.
Här har vi en spinoff-film som baseras på en spinoff från Conan-serietidningen. I serierna är hon kvinnan som gav ringbrynjebikinin ett ansikte, och var så populär att hon fick en egen spinoff-tidning och nu en film.
Själva filmen
I original heter filmen Red Sonja efter sin huvudperson. Rimligt. Misstänker att de flesta på WRNU har koll på filmen, så vi kör bara snabbversionen här.
Vi är kvar i Hyboriska tidsåldern, närmare bestämt i landet Hyrkanien. Sonja är en kvinnlig krigare på samma nivå som inte-Conan, och måste ut på ett uppdrag för att rädda världen från en ond drottning som stulit en ond talisman som kan förstöra världen. På vägen får hon med sig inte-Conan, samt en ouppfostrad slyngel till prins med tillhörande butler. På vägen blir det lite svärd som huggs i monster, slagsmål med skurksoldater, och infiltration av skurkarnas högkvarter på slutet. Världen räddas, Sonja och inte-Conan pussas. Ridå.
Våra glada hjältar. Det är uppenbart att ungen kan mer kampsport än Nielsen utanför filmens värld.
Allt som inte funkar
Det är kanske en tiondel av filmen som funkar. På sin höjd. Och få saker är värre bland det som inte funkar än de båda huvudskådisarna Brigitte Nielsen och Sandahl Bergman. Nielsen ser cool ut när hon poserar. Men inte kan hon skådespela för fem öre. Hon saknar kraft i både röst och rörelser, och inte har hon någon vettig dialog att framföra heller. Dessutom har hon hockeyfrilla.
Bergman var ball som Valeria i Conan 1, men som skurk här saknar hon allt vad karisma heter. Det är nästan pinsamt att se henne försöka vara skurkig och skräckinjagande. Men jag gäspar och rullar med ögonen. Inte så mycket mer.
Lite kul design på skurkens kostym dock, även om kläderna ser mycket billigare ut den här gången de med.
Nä. Det här var inte mycket att hänga i julgranen. Schwarzenegger är godkänd, och Smith som spelar prinsens butler är bra. I övrigt är det nog inte en enda skådis som är över som bäst acceptabel i filmen.
Hujedamej.
Det är heller inte mycket vackert att titta på i filmen vad gäller vyer eller byggen heller. Allt verkar mycket mer plastigt än förr, och varenda utomhusscen är filmad under en grådassig himmel. Allt känns urtvättat och menlöst, utan själ eller hjärta. I Conan 2 kändes det ändå som om folk brydde sig och hade kul på jobbet, liksom. Här blir det aldrig bättre än meh.
Det är dessutom trist att se hur de försöker spara in på budgeten. De pratar om en massa dyra och svåra grejer som händer eller hänt, men som vi inte får se. Hela prinsens stad har krossats av elaka drottningen och hennes hejdukar, förstärkta av den magiska talismanen. Allt på nivån att stan ligger i ruiner när Röda Sonja kommer förbi. Fler städer och länder nämns som krossas på samma sätt. Men allt vi får se av det är en liten bakgata där Sonja möter prinsen och butlern. Det syns att det är fejk på ett helt annat sätt den här gången.
Och all action sen. Nielsen ska föreställa balltuffast i stan vad gäller våld och stunt, men när hon svingar sitt svärd är det så pinsamt uppenbart att hon är någon som fått en snabbkurs och inte mer. Hon ser obekväm ut med svärdet i näven. All svärdsfäktning är av typen tunga hugg om och om och om igen, dessutom. Efter de mycket mer dynamiska och varierade slagsmålen i Conan 2 hade jag ändå lite förhoppningar, men det är som om de slåss med svärd i gjutjärn, inte i stål. Dessutom framställs hon inte direkt som någon balltuff kvinnohjälte med tanke på hur många gånger inte-Conan måste dyka upp och ge henne hjälp. Filmen går in för att undergräva sin egen hjälte, gång på gång på gång.
Hej och hå.
Det som funkar
Tja… En del grejer känns väldigt estetiskt genomtänkta och Howardska. Den stora statyn där Sonja tränar svärdskonst, tex. Det fallna monsterskelettet som fungerar som en bro över en ravin också.
Musiken är denna gång gjord av självaste Ennio Morricone, och han gör inte ett dåligt jobb. Det är bara det att Basil Poledouris gjorde ett bättre jobb i Conan 1. I Conan 2 återanvände han massor med musik, och hade inte en hälften så stor orkester att jobba med. Det led den filmen av. Här har vi Morricone istället, och han gör ett helt okej jobb. Det är definitivt inte dåligt.
Det är nog typ det.
Skurk, talisman och skurkens sidekick. Sidekicken är känd från första Indiana Jones.
Det som är obekvämt att prata om
Två saker är genuint blä. Dels har vi onda drottningen, som har många onda egenskaper. En av dem är att hon vill ligga med Sonja. Eller ha henne som sin konkubin lite mer långsiktigt. Filmen framställer det här som något ondskefullt på samma nivå som “ta över världen”, eller att hon är en ond despot. Det är jäkligt obekvämt. Milt uttryckt. Åttiotalet var längre bort än vi tror.
Sen var det det där med hur hela filmen startar. Filmens Röda Sonja har samma bakgrund som serietidningens. Alltså en typ av rape and revenge som i sin tur tillkallar en gammal gudinna, som ger henne en vagt definierad superkraft i form av… svärdskonst?
Men hela öppningsscenen är sönderhackad och trasig och förvirrande. Jag är personligen övertygad om att de filmade scenerna rakt av, ungefär som de är i förlagan. Sedan såg de på alltihop i klippningsrummet och märkte att allt blev så in i helvete grovt och mörkt och läskigt. Ett riktigt skitsätt att börja sin film med målgrupp tidiga tonåringar. Så klipp om och bort så mycket som möjligt, släng på en skum berättarröst, och hoppas det funkar.
Det gick sådär.
TL;DR
Schwarzenegger hotade tydligen sina barn med att visa dem denna film om de inte skötte sig. Jag tror det är ungefär det syfte filmen har idag. För värd att se är den inte. Jag var mest uttråkad hela filmen igenom.
Hoppa över.
Last edited:
terje
xenomorf mystiker
Verkligen en usel film. Dess största brott är att vara långtråkig. Jag har haft kul med filmer som i många andra avseenden varit sämre än denna.
Det var värt att läsa recensionen för det citatet.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,690
Holy shit!
Stämma
WC-zonmö i behov av IQ-hjälp
Alltid lite kul med äldre tolkningar av fantasymagiker, man ser det i OD&D-illustrationer också. Innan man har coola och unga typer som sprutar eld ur fingerspetsarna så verkar man ha tre alternativ:
1: Gandalf/Merlin/Oden
2: Människooffrande överstepräst/häxmagiker (rätt många i Conan)
3: Stjärngossar som extraknäcker som horoskopförfattare.
1: Gandalf/Merlin/Oden
2: Människooffrande överstepräst/häxmagiker (rätt många i Conan)
3: Stjärngossar som extraknäcker som horoskopförfattare.
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,609
Kull the Conqueror (1997)
Vad är då detta? Kull är väl inte Conan? Men jo. Det är han visst.
Enligt en annan affisch är han till och med Conans son.
Det här är alltså resterna av det manus som skulle blivit Conan 3 någon gång på åttiotalet, Conan the Conquerer. Men så blev det inte efter fiaskot med Barbarernas Hämnd, och manuset studsade runt en stund innan det blev omarbetat till att handla om Conans förfader (både inom- och utomvärldsligt) vid namn Kull.
Vad gäller manus är det också tydligt att Kull är Conan. Inte bara är filmen väldigt tydligt en snabbversion av The Hour of the Dragon som ju också gavs ut med titeln Conan the Conqueror när den blev bok första gången. Conans första novell är också en omarbetad version av Kull-novellen By this Axe I rule!.
Originalet. Det understryker min tes om att Conan är antik fantasy, inte medeltidsfantasy.
Just den novellen har också lämnat spår i manus - främst hur kung Kull ogillar vissa lagar, och novellens slut där han med sin feta yxa krossar en urgammal kilskriftstavla med lagar som står i tronrummet, och ropar novellens titel. Dessutom Judge Dredds catchphrase. Det lyckliga slutet på novellen / filmen är alltså att Kull blir en upplyst despot. Protofascism var ordet sa Bull.
Dä Plått
Vi kan väl dra det lite snabbt ändå. Allt börjar med att Kull utför arbetsprov för att gå med i kungariket Valusias elitstyrka, men får reda på att det aldrig var en poäng. Han är bara en barbar och har inte rätt ätt för att få gå med ändå. Sedan blir kungen spontant galen och slår ihjäl sina barn. Hoppla. När alla i elitstyrkan (inklusive Kull) rusar in till tronrummet råkar Kull i duell med kungen, dödar honom, och kungen ger med sina sista ord Kull kronan. Inte någon av de två brorsönerna som stod först i tronföljden.
Det går fort i hockey. Ännu fortare ska det gå.
Kull till vänster, skurk #2 till höger. Vem har uppenbarast och mest fnissframkallande peruk?
Populasen hyllar nye kungen Kull trots att de aldrig sett honom förr. Kull försöker befria landets slavar, fast det får han inte för lagen. En konspiration ledd av brorsönerna drar igång, och de återuppväcker en urgammal häxa som ska hjälpa dem. Hon förklär sig, förtrollar Kull och ser till att gifta sig med honom. På deras bröllopsnatt förgiftar hon sedan Kull så han skendör. Sedan är hon änkedrottning och regent i landet Valusia.
Det går inte riktigt att beskriva hur galet fort det här går i filmen. Vi pratar om knappt tio minuter. Det är rätt lite för att hinna med lagdebatt, kungligt bröllop, två kröningar och två sorgeprocesser. Tjosan.
Men självklart rymmer Kull, får hjälp av en av haremskonkubinerna och hennes bror att hitta en magisk lösning på häxans odödlighet, och på vägen har vi överraskande gott om actionscener. Allt slutar med att Kull blir kung igen, förstör den gamla lagen med sin yxa och proklamerar slaveri förbjudet i hans rike.
Slutet gott allting gott. Utom för skurkarna, för de dog.
Saker som funkar
Set design! Allting har det där lilla extra som saknats i andra filmer. Bara en sån sak som att det aldrig känns folktomt. Det är gott om statister i alla möjliga former och klädedräkter. Jag gillar’t.
Filmen gör till och med en sak bättre än film 1 med Schwarzenegger. Det finns färg. Alla de tre åttiotalsfilmerna är sorgligt urvattnade och har en färgskala som går från blåbrunbeige till blåbrunbeige med inslag av svart. Men i Kull? Här finns det regnbågens alla färger inte bara i kläder, utan i draperier och målade väggar och allt möjligt. Jag insåg inte hur mycket det får världen att kännas bebodd och levande innan jag såg det och jämförde bakåt. Fantastiskt.
Actionscenerna är också ofta kreativa, och används för att understryka handlingen på ett sätt som funkar bra. Inte det bästa jag sett, men klart bättre än i Barbarernas Hämnd. Kull slåss i början med en barbaryxa, och hans nemesis skäller ut honom för det. Han borde ju slåss med ett svärd, det nobla vapnet. Så Kull försöker under filmens gång att slåss med svärd och det går sådär. Men i slutet får han tillbaka sin yxa och besegrar sin nemesis. Det funkar finfint.
En av scenerna sker på ett skepp, där Kull kedjats fast. Men han bryter loss plankan han sitter fast i, och slåss med den avbrutna plankan och händerna fortfarande fastkedjade vid den. Det är kul! Kreativt och levande. Såna fajter är mina favoriter. Antagligen därför jag var så fascinerad av aset Jackie Chan som ung.
Kull och hans dubbelyxa. Bra grejer. Sorbo är för övrigt skjortlös i c:a hela filmen. Mer naturliga muskler och jag föredrar nog det framför modern galenskap med kroppsbyggarideal á la valfri superhjältefilm.
Det som inte funkar
Vad har hänt med musiken? Varför ylande elgitarrer under actionscenerna? Det är aldrig pampigt på det sätt det var under Conans tid, men så fort elgitarrerna kommer in låter det bara som om Jeff Goldsmith försöker impa på sina barn, inte som att han vill ha dem där för att han tycker de är bra. Bleh.
Kevin Sorbo i huvudrollen funkar. Han har inte en femtedel så mycket karisma som farbror Schwarzenegger hade, men man förstår varför han lyckades hålla en äventyrsTVserie igång så hårt att den fick två spinoffer (även om den med Ryan Gosling inte slog lika hårt som den med Lucy Lawless i Sverige). Här är Sorbo rätt tillbakadragen och meh. Det känns aldrig som att han är lika engagerad som Schwarzenegger var. Inte det att han gör något dåligt direkt. Mest att det inte är mer än vad som behövs.
Att manus går på i en hejdundrande fart och introducerar nya plåttpåjnts hejvilt är också rätt meh. Att Kull och hans polare ska ut på äventyr är ju en given grej, men det de letar efter har aldrig nämnts förrän de plötsligt kommer på att “just det ja, det där kan vi ju hämta för att lösa problemet”. Det är osmidigt, oplanerat och känns mest kass. Manus har en i grunden bra idé, men hade behövt vila mer. Lite mer karaktärsspel, lite mer andningspauser, lite mer planteringar. Ett varv eller två till genom manusmaskinen så hade slutresultatet blivit så mycket bättre.
Set design och kläder är för det mesta bra. Jag gillar särskilt kronan Kull får. Men skurk #3 har en omänsklig henchman, och han är bara uselt ful i mask. Det ser ut som om den köpt på Buttericks. Ändå envisas de med att visa honom med ljuset rakt på, i rörelse och allt annat som bara lägger fokus än mer på hur uselt det ser ut. Blä.
Häxan Akivasha. Jag tror det är hon som spelar rockstjärnan i Wayne's World.
Men det största problemet är helt och hållet skurkarna. Ingen av de fyra skurkarna är något att ha. Häxan Akivasha tar i från tårna (på ett sätt Sorbo/Kull aldrig gör), men hon är ingen James Earl Jones. Ingen Sarah Douglas heller. Nä - här tror jag de hade behövt kosta på sig en bättre skurkensemble. När JEJ hyrdes in i Conan 1 var alla andra okända. Men JEJ var oscarsnominerad, Golden Globe-nominerad och hade ett gäng Tonys i bagaget. De borde hittat någon sån till åtminstone en av skurkrollerna. Helst två-tre.
Så nä. Det är för mycket negativt egentligen. Det som är bra är bra, men det som är dåligt är mer.
TLDR
Nittiotalet var ingen bra tid för barbarfilm. Filmen Kull känns som ett medelmåttigt avsnitt av en TV-serie med mer budget. Jag får mer vibbar av Xena, The Adventures of Sinbad, etc än jag får av Conan-filmerna.
Jag tror det beror mest på brist på vision. Säga vad man vill om Conan 1, men den hade banne mig en ambition och ett öga för artisteri i bildkomposition och känsla. Här är jag aldrig uttråkad (som jag blev av Barbarernas hämnd) men jag blir heller aldrig imponerad.
Känslan av att se Kull the Conqueror är inte besvikelse och flopp. Det är en axelryckning.
En rungande axelryckning till och med.
Hoppa över.
Vad är då detta? Kull är väl inte Conan? Men jo. Det är han visst.
Enligt en annan affisch är han till och med Conans son.
Det här är alltså resterna av det manus som skulle blivit Conan 3 någon gång på åttiotalet, Conan the Conquerer. Men så blev det inte efter fiaskot med Barbarernas Hämnd, och manuset studsade runt en stund innan det blev omarbetat till att handla om Conans förfader (både inom- och utomvärldsligt) vid namn Kull.
Vad gäller manus är det också tydligt att Kull är Conan. Inte bara är filmen väldigt tydligt en snabbversion av The Hour of the Dragon som ju också gavs ut med titeln Conan the Conqueror när den blev bok första gången. Conans första novell är också en omarbetad version av Kull-novellen By this Axe I rule!.
Originalet. Det understryker min tes om att Conan är antik fantasy, inte medeltidsfantasy.
Just den novellen har också lämnat spår i manus - främst hur kung Kull ogillar vissa lagar, och novellens slut där han med sin feta yxa krossar en urgammal kilskriftstavla med lagar som står i tronrummet, och ropar novellens titel. Dessutom Judge Dredds catchphrase. Det lyckliga slutet på novellen / filmen är alltså att Kull blir en upplyst despot. Protofascism var ordet sa Bull.
Dä Plått
Vi kan väl dra det lite snabbt ändå. Allt börjar med att Kull utför arbetsprov för att gå med i kungariket Valusias elitstyrka, men får reda på att det aldrig var en poäng. Han är bara en barbar och har inte rätt ätt för att få gå med ändå. Sedan blir kungen spontant galen och slår ihjäl sina barn. Hoppla. När alla i elitstyrkan (inklusive Kull) rusar in till tronrummet råkar Kull i duell med kungen, dödar honom, och kungen ger med sina sista ord Kull kronan. Inte någon av de två brorsönerna som stod först i tronföljden.
Det går fort i hockey. Ännu fortare ska det gå.
Kull till vänster, skurk #2 till höger. Vem har uppenbarast och mest fnissframkallande peruk?
Populasen hyllar nye kungen Kull trots att de aldrig sett honom förr. Kull försöker befria landets slavar, fast det får han inte för lagen. En konspiration ledd av brorsönerna drar igång, och de återuppväcker en urgammal häxa som ska hjälpa dem. Hon förklär sig, förtrollar Kull och ser till att gifta sig med honom. På deras bröllopsnatt förgiftar hon sedan Kull så han skendör. Sedan är hon änkedrottning och regent i landet Valusia.
Det går inte riktigt att beskriva hur galet fort det här går i filmen. Vi pratar om knappt tio minuter. Det är rätt lite för att hinna med lagdebatt, kungligt bröllop, två kröningar och två sorgeprocesser. Tjosan.
Men självklart rymmer Kull, får hjälp av en av haremskonkubinerna och hennes bror att hitta en magisk lösning på häxans odödlighet, och på vägen har vi överraskande gott om actionscener. Allt slutar med att Kull blir kung igen, förstör den gamla lagen med sin yxa och proklamerar slaveri förbjudet i hans rike.
Slutet gott allting gott. Utom för skurkarna, för de dog.
Saker som funkar
Set design! Allting har det där lilla extra som saknats i andra filmer. Bara en sån sak som att det aldrig känns folktomt. Det är gott om statister i alla möjliga former och klädedräkter. Jag gillar’t.
Filmen gör till och med en sak bättre än film 1 med Schwarzenegger. Det finns färg. Alla de tre åttiotalsfilmerna är sorgligt urvattnade och har en färgskala som går från blåbrunbeige till blåbrunbeige med inslag av svart. Men i Kull? Här finns det regnbågens alla färger inte bara i kläder, utan i draperier och målade väggar och allt möjligt. Jag insåg inte hur mycket det får världen att kännas bebodd och levande innan jag såg det och jämförde bakåt. Fantastiskt.
Actionscenerna är också ofta kreativa, och används för att understryka handlingen på ett sätt som funkar bra. Inte det bästa jag sett, men klart bättre än i Barbarernas Hämnd. Kull slåss i början med en barbaryxa, och hans nemesis skäller ut honom för det. Han borde ju slåss med ett svärd, det nobla vapnet. Så Kull försöker under filmens gång att slåss med svärd och det går sådär. Men i slutet får han tillbaka sin yxa och besegrar sin nemesis. Det funkar finfint.
En av scenerna sker på ett skepp, där Kull kedjats fast. Men han bryter loss plankan han sitter fast i, och slåss med den avbrutna plankan och händerna fortfarande fastkedjade vid den. Det är kul! Kreativt och levande. Såna fajter är mina favoriter. Antagligen därför jag var så fascinerad av aset Jackie Chan som ung.
Kull och hans dubbelyxa. Bra grejer. Sorbo är för övrigt skjortlös i c:a hela filmen. Mer naturliga muskler och jag föredrar nog det framför modern galenskap med kroppsbyggarideal á la valfri superhjältefilm.
Det som inte funkar
Vad har hänt med musiken? Varför ylande elgitarrer under actionscenerna? Det är aldrig pampigt på det sätt det var under Conans tid, men så fort elgitarrerna kommer in låter det bara som om Jeff Goldsmith försöker impa på sina barn, inte som att han vill ha dem där för att han tycker de är bra. Bleh.
Kevin Sorbo i huvudrollen funkar. Han har inte en femtedel så mycket karisma som farbror Schwarzenegger hade, men man förstår varför han lyckades hålla en äventyrsTVserie igång så hårt att den fick två spinoffer (även om den med Ryan Gosling inte slog lika hårt som den med Lucy Lawless i Sverige). Här är Sorbo rätt tillbakadragen och meh. Det känns aldrig som att han är lika engagerad som Schwarzenegger var. Inte det att han gör något dåligt direkt. Mest att det inte är mer än vad som behövs.
Att manus går på i en hejdundrande fart och introducerar nya plåttpåjnts hejvilt är också rätt meh. Att Kull och hans polare ska ut på äventyr är ju en given grej, men det de letar efter har aldrig nämnts förrän de plötsligt kommer på att “just det ja, det där kan vi ju hämta för att lösa problemet”. Det är osmidigt, oplanerat och känns mest kass. Manus har en i grunden bra idé, men hade behövt vila mer. Lite mer karaktärsspel, lite mer andningspauser, lite mer planteringar. Ett varv eller två till genom manusmaskinen så hade slutresultatet blivit så mycket bättre.
Set design och kläder är för det mesta bra. Jag gillar särskilt kronan Kull får. Men skurk #3 har en omänsklig henchman, och han är bara uselt ful i mask. Det ser ut som om den köpt på Buttericks. Ändå envisas de med att visa honom med ljuset rakt på, i rörelse och allt annat som bara lägger fokus än mer på hur uselt det ser ut. Blä.
Häxan Akivasha. Jag tror det är hon som spelar rockstjärnan i Wayne's World.
Men det största problemet är helt och hållet skurkarna. Ingen av de fyra skurkarna är något att ha. Häxan Akivasha tar i från tårna (på ett sätt Sorbo/Kull aldrig gör), men hon är ingen James Earl Jones. Ingen Sarah Douglas heller. Nä - här tror jag de hade behövt kosta på sig en bättre skurkensemble. När JEJ hyrdes in i Conan 1 var alla andra okända. Men JEJ var oscarsnominerad, Golden Globe-nominerad och hade ett gäng Tonys i bagaget. De borde hittat någon sån till åtminstone en av skurkrollerna. Helst två-tre.
Så nä. Det är för mycket negativt egentligen. Det som är bra är bra, men det som är dåligt är mer.
TLDR
Nittiotalet var ingen bra tid för barbarfilm. Filmen Kull känns som ett medelmåttigt avsnitt av en TV-serie med mer budget. Jag får mer vibbar av Xena, The Adventures of Sinbad, etc än jag får av Conan-filmerna.
Jag tror det beror mest på brist på vision. Säga vad man vill om Conan 1, men den hade banne mig en ambition och ett öga för artisteri i bildkomposition och känsla. Här är jag aldrig uttråkad (som jag blev av Barbarernas hämnd) men jag blir heller aldrig imponerad.
Känslan av att se Kull the Conqueror är inte besvikelse och flopp. Det är en axelryckning.
En rungande axelryckning till och med.
Hoppa över.
Last edited:
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,767
Handen på hjärtat, har något årtionde varit det?
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,609
Hittills ligger åttiotalet bäst till. Fler missar, men åtminstone en jag vågar påstå är bra på riktigt.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,767
Jag håller helt med om detta - den enda genuint bra barbarfilmen är därifrån, så åttiotalet kan inte annat än vinna, men...
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,609
Jag har goda minnen av Beastmaster, men har inte sett den sedan nittiotalet och VHS var standardformat, såatte... Jag misstänker att den inte håller nuförtiden. Men kanske ska ge den ett försök någon gång efter Projekt Conan har avslutats.
Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 7,084
Nu var det länge sedan jag såg Kull, men jag minns att yngre Franz och hans polare inte hade något emot hårdrocksmusiken. Vi tänkte att det här är ju redan fånigt på ett underhållande sätt, så varför låtsas att det finns något allvar här Vi var dock alla ense om att filmen innehöll alldeles för lite blod 
Vi var dock alla ense om att filmen innehöll alldeles för lite blod
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,609
Vad jag förstått det som var det stort gräl bakom kulisserna om de skulle satsa på barnförbjudet (som Conan 1) eller PG-13, som kommit till sedan dess. Det blev bevisligen PG-13, och därmed mycket mindre blod och sex och mörker än det var tänkt från början. Sen finns det säkert en del annat som grälades om också, men det verkar ha varit en av de stora sakerna.Nu var det länge sedan jag såg Kull, men jag minns att yngre Franz och hans polare inte hade något emot hårdrocksmusiken. Vi tänkte att det här är ju redan fånigt på ett underhållande sätt, så varför låtsas att det finns något allvar här
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,690
Beastmaster 1 är en väldigt weird film på det literära sättet. Någon föds ur en ko. Den har bra och dåliga bitar, men känns ändå sevärd
Beastmaster 2 där han åker till moderna Los Angeles, får en tonårstjej som gör popkulturella referenser som sidekick och en ond trollkarl försöker sno ett kärnvapen är absolut oförlåtligt skräp!
He-Man filmen gör samma idiotiska åka till moderna USA grej
terje
xenomorf mystiker
Jag har inget mot portalfantasy, men denna omvända variant där en svärdsvingarhjälte kastas in i en modern miljö har aldrig funkat för mig. De delar av He-Man filmen som utspelas på Eternia är töntiga men på ett sätt jag kan uppskatta, men när de är i New York är det bara tråkigt.Beastmaster 1 är en väldigt weird film på det literära sättet. Någon föds ur en ko. Den har bra och dåliga bitar, men känns ändå sevärd
Beastmaster 2 där han åker till moderna Los Angeles, får en tonårstjej som gör popkulturella referenser som sidekick och en ond trollkarl försöker sno ett kärnvapen är absolut oförlåtligt skräp!
He-Man filmen gör samma idiotiska åka till moderna USA grej
Beastmaster 1 minns jag som underhållande (men jag har en hög tolleransnivå för cheese and sleaze).