Projekt Conan!

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,606
Cimmeria (1932? 1965?)
Här kommer en dikt på blankvers. Howard skrev den i februari 1932, och jag tänker att jag publicerar den i sin helhet som avslutning på läsprojektet.

Detta är den enda text Howard skrev om Conans hemland, själva Cimmeria. Utöver det är det bara små referenser och blänkningar, och några korta kommentarer i The Hyborian Age förstås.

Cimmeria
I remember
The dark woods, masking slopes of sombre hills;
The grey clouds' leaden everlasting arch;
The dusky streams that flowed without a sound,
And the lone winds that whispered down the passes.

Vista upon vista marching, hills on hills,
Slope beyond slope, each dark with sullen trees,
Our gaunt land lay. So when a man climbed up
A rugged peak and gazed, his shaded eye
Saw but the endless vista--hill on hill,
Slope beyond slope, each hooded like its brothers.

It was a gloomy land that seemed to hold
All winds and clouds and dreams that shun the sun,
With bare boughs rattling in the lonesome winds,
And the dark woodlands brooding over all,
Not even lightened by the rare dim sun
Which made squat shadows out of men; they called it
Cimmeria, land of Darkness and deep Night.

It was so long ago and far away
I have forgotten the very name men called me.
The axe and flint-tipped spear are like a dream,
And hunts and wars are like shadows. I recall
Only the stillness of that sombre land;
The clouds that piled forever on the hills,
The dimness of the everlasting woods.
Cimmeria, land of Darkness and the Night.

Oh, soul of mine, born out of shadowed hills,
To clouds and winds and ghosts that shun the sun,
How many deaths shall serve to break at last
This heritage which wraps me in the grey
Apparel of ghosts? I search my heart and find
Cimmeria, land of Darkness and the Night.



I och med detta är samtliga Conan-relaterade texter från Howard genomgångna. Jag återkommer med någon sorts reflektion och funderingar kring Conan som helhet “inom kort”.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,969
Location
Uppsala
Mycket spännande tråd att följa! Läser själv om Conannovellerna med ojämna mellanrum, och brukar nog försöka bortse från de drag som inte åldrats särskilt väl, men det har varit ännu mer intressant att läsa när någon bekantar sig med barbaren för första gången.

Eller i Conans egna ord, "I live, I burn with life, I love, I slay, and am content."
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,920
Location
Stockholm
Det här framstod som en mer random udda fråga tills jag såg att ni skulle prata Robert Jordans Conan i Läs hårt-podden...
Ja nu kan ni på lyssna på lite Conan-snack här:
 
Last edited:

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,606
Tankar och reflektioner från att ha läst Howards Conan

Dåså. Då var det färdigläst.

Världens fiender och invånare
Conan bor i en fantasyvärld som i mycket är en annorlunda variant än tolkiens vaniljfantasy. Inga alver, dvärgar eller andra kvasihumanoider någonstans. Religion är vanligt, men har inte någon superviktig plats i världen.

De monster som finns är heller inte mytologiska eller nästan-bibliska monster, som det är i vaniljfantasy. Inga änglar och demoner, inga hydror eller troll, inga trollkarlsexperiment som skapat vansinniga kombinationer av djur A och djur B. Det Conan möter är antingen obeskrivbara Lovecraft-blobbar, eller uppförstorade varianter av våra egna djur - jätteormar är vanligast. Den enda drake som förekommer är uttryckligen skriven så att den mer ska väcka bilden av en dinosaurie än en drake.

Det enda undantaget jag kan komma på är de apmänniskor eller mystiska apmonster som ofta förekommer. Jag skulle inte bli förvånad om detta är en blinkning till en av Howards mest lästa författare (och antagligen inspirationskällor) - E R Burroughs och hans skapelse Tarzan.

1733334534846.jpeg

Jag tror att Howards inspiration kommer från den typen av tidig fantastik - Burroughs Barsoom, Blavatskys galenskaper om Hyperborea - och blandades upp med ett luddigt intresse för antiken och historia. Mycket av Conans hyboriska tidsålder känns mer som Gamla Testamentet än som tolkiensk medeltidsfantasy. Men karaktären Conan är till stora delar definitivt plockad från Tarzan. Framför allt karaktärens grundläggande etos - barbari > civilisation.

Pengar och rikedomar
Det fullkomligt REGNAR pengar i Conans värld dessutom. Conan hittar juveler i princip i varenda novell, och det är mängder av dem. Det känns som om Conan borde skapa inflation på Mansa Musa-nivå varje gång han är klar med ett äventyr och har betalningen i hand.

Kanske inte den relevantaste invändningen mot världsbygget, men lite kul när det i annan fantasy oftast handlar om småslantar med silver och koppar. Hade en DoD-RP fått en enda av Conans ädelstenar hade den RPn fått pensioneras sen eftersom den hade kunnat köpa både varenda vapen i världen och en halv kontinent dessutom.

Världen i den hyboriska åldern
Världen beskrivs precis lagom mycket. Det är en anakronistisk lapptäckesvärld, där allting får tillräckligt mycket koll när det behövs. Vi behöver inte veta vem som handlar med vem, eller vad som odlas i den och den provinsen i landet där Conan är. Men han ser att det finns rött tegel i husen i gatorna han går på, att folk är klädda i silke istället för läder och så vidare. I vissa noveller får vi inte ens veta såna detaljer, utan bara exakt vad vi behöver för det hus vi är - The God in the Bowl till exempel.

Med det sagt jobbar inte Howard på djupet mer än han behöver för att hålla det i huvudet själv. Det finns en ultralång historia, med ett sjunket Atlantis och stora imperier som fallit även efter det. Det gör att det finns gott om ruiner att utforska och artefakter att hitta för farbror Conan. Men vad gäller nysstidshistoria finns det inte mycket att hämta. Det enda undantaget är när Conan själv åldrats till kung. Då finns det lite grundläggande info om hur det gick till, men alls inte mycket.

Det märks att Howard hellre går in i det mytiska, i det som är så gammalt att det till och med är äldre än legendernas tid. Det blir bättre kuliss för Conans äventyr än realpolitik á la GRRM. Det köper jag helt och hållet.

1733334717185.jpeg
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,606
Tankar och reflektioner från att ha läst Howards Conan 2

Howards sätt att skriva
Överlag är Howard bra på att langa över information. Han ger en precis så mycket som man behöver, precis när en behöver det. Undantag finns förstås - framför allt är det många fulkåta inslag som gärna kunde skippats - men Howard är överlag en mycket effektiv författare.

Särskilt i actionscenerna är det fart, fläkt och mycket som händer. Det är svärd som svingas, monster som får huvuden kluvna och adrenalin blandat med skräck. Det var länge sedan jag läste så välgjorda actionscener som i Howards tappning. Jag har aldrig svårt att förstå någons plan, platsens geografi eller hur situationen utvecklas steg för steg. Om vi ska leta efter varför Conan överlevt i snart hundra år, är det här nog en av de största anledningarna. Välskriven action är ett måste i actiontung miljö. Howard löser det galant.

De gånger Howard lyser till som allra bäst, är det där mellantinget mellan action och väntan på nästa actionscen. När Conan smyger runt i fängelsehålorna i The Scarlet Citadel och metodiskt arbetar för att ta sig ut genom att pröva plan efter plan, undersöka väg efter väg och Conan beter sig som en grottkrälande rollperson på alla sätt och vis. Det är fantastiskt välskrivet, med känslan av att det kan braka loss vilken sekund som helst. Där är Howard och Conan som allra bäst.

Howard var kladdig
Däremot är det jobbigt med Howars flåskåthet. Många gånger är det onödigt långa beskrivningar av hur perfekt (enligt Howards åsikt då) vissa kvinnor ser ut, eller det att de bitvis måste kuta spritt nakna genom novellen, eller nödtorftigt klädda ett litet tygstycke som knappt lämnar något åt fantasin. Säga vad man vill om Frazettas och Vallejos kvinnoporträtt, men det är åtminstone fullt rimliga tolkningar av hur Howard skriver.

1733334839457.png

Det intressantaste med det är att det verkligen är Howards neutrala berättarröst som beskriver flåsiga inceldrömmar. Conan själv är aldrig ointresserad av att spendera tid med nakna kvinnor, men Conans repliker är aldrig lika fulkåta som Howards berättarröst. Inte ens i The Devil in Iron är Conans tankar eller uttryck så kladdiga. Betänk nu att det är en novell vars hela setup är att Conans rykte som kåtbock är så stort och kraftigt att hans fiender lyckas lura honom i en fälla bara genom att sprida ryktet om en snygg och försvarslös dam på en ö. Inte ens där är Conan lika illa som Howard.

Hmpf.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,606
Tankar och reflektioner från att ha läst Howards Conan 3

Karaktärer i Conans värld

Jag var inte riktigt beredd på att det skulle vara så få återkommande karaktärer i novellerna. Utöver Conan själv är det så få att jag är osäker på om det är några alls. Det är i vilket fall aldrig något som spelar roll då Conans äventyr ständigt är akronologiskt berättade mellan novellerna. Få karaktärer är i sig minnesvärda, med ett fåtal undantag. Så här långt efteråt minns jag mest skurkarna, men också mästertjyven Taurus i The Tower of the Elephant. Bland skurkarna är det nog Xaltotun som sticker ut mest.

Överlag är det stora mängder onda trollkarlar. Magi är ofta sammankopplat med prästerskap, och prästerskap är alltid något negativt. Religion i allmänhet är inte dåligt, vad det verkar, men det finns inte en enda god präst i hela novellsviten vad jag kan hitta. Magiker finns det gott om, och det är bara Zelata i Hour of the Dragon som är rakt av positivt skildrad. Men onda magiker dryper det av, och onda prästmagiker än mer.

Skillnaden mellan prästmagi (cleric) och magi-magi (wizard) som finns i DnD är alltså definitivt inget som kommer från Conan, hur mycket grottkrälarlogiken är inspirerad därifrån. Är det här en kommentar från Howard om religion i allmänhet? Eller bara en slump? Jag har ingen aning. Men det är ett märkbart mönster i alla fall. I Conans värld finns inga goda präster.

Sen har vi det där med dödlighet också. Det är ytterst få som överlever att bli Conans polare. Har du varit hans sidekick eller medhjälpare i några sidor kan du räkna med att du kommer dö snart. Det är också ett mönster som följer med. Conan själv kan bli sårad, om än aldrig ordentligt. Men du? Du kan räkna med att du dör innan novellen är slut om du blivit Conans kompis.

Conan år 2024
Det är ohyggligt ojämnt att läsa Conan nu. En del kan ursäktas med den tid det skrevs i, men absolut inte allt. Särskilt inte när flera av novellerna flyger rakt av utan att anpassas till moderna tankesätt mer än något enstaka föråldrat ord. Men sen har du The Vale of the Lost Women som känns som gubbslemmig sexploation-rulle, eller Shadows over Zamboula där hela intrigen bygger på äckelrasism av grövsta sort. Blä.

Men det som är bra är fortfarande bra. Jag tror banne mig att novellerna på topp tre är bland det bästa jag läst i år över huvud taget vad gäller skönlitteratur.

Många av de andra novellerna är också läsvärda. Men ju längre ner på listan du kommer desto fler rekommendationer kräver ett “läs den, men… i början. Läs gärna A Witch shall be Born, men var medveten om att det är en del misogyni i den. Det går att se förbi, men det kräver mer jobb för läsaren än längre upp på listan.

Jag tror inte jag kommer göra om det här igen. Howards Conan innehåller för mycket gubbsjuka, flåskåthet, misogyni och rasism av alla möjliga slag för att det ska vara kul att läsa allt igen. Det behövs inte. Verkligen inte. Vissa av de här novellerna ångrar jag att jag läst -de fyra i botten definitivt.

Men det finns russin i den här bajskakan. Inte bara det att i övrigt vedervärdiga noveller kan innehålla guldkorn i form av tex bra action, utan att jag blir sugen på att läsa om de bästa bara på att tänka på dem nu. Scarlet Citadel är fantastisk, och det blir nog där jag börjar när det börjar klia i läsglasögonen efter Conan igen.

1733334916781.png

Nu är projekt Conan, fas A klart. Jag återkommer med fas B strax.
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
1,139
Det har varit en klart intressant tråd att följa. Baserat på de av REHs Conan-berättelser jag läst själv (uppskattningsvis mellan 1/3 och hälften av listan, större delen i Äventyrsspels kioskfantasyutgivning för länge sen) stämmer det rätt bra med mina intryck. När REH hade en bra dag var han mycket riktigt en hejare på att skriva actionsekvenser. Men jag har också stor förståelse för de som tycker att Howards rasism och sexism - och båda är verkligen rätt hårresande - gör honom oläsbar. Det tycker jag själv hälften av tiden. :p

Vågar man hoppas på ett uppföljande Solomon Kane-projekt vad det lider? Det är IMO en mycket intressantare karaktär än Conan.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,606
Det har varit en klart intressant tråd att följa. Baserat på de av REHs Conan-berättelser jag läst själv (uppskattningsvis mellan 1/3 och hälften av listan, större delen i Äventyrsspels kioskfantasyutgivning för länge sen) stämmer det rätt bra med mina intryck. När REH hade en bra dag var han mycket riktigt en hejare på att skriva actionsekvenser. Men jag har också stor förståelse för de som tycker att Howards rasism och sexism - och båda är verkligen rätt hårresande - gör honom oläsbar. Det tycker jag själv hälften av tiden. :p

Vågar man hoppas på ett uppföljande Solomon Kane-projekt vad det lider? Det är IMO en mycket intressantare karaktär än Conan.
Solomon Kane har jag ingen relation till själv. Jag har sett filmen med Marcus Antonius James Purefoy i huvudrollen, men jag minns exakt ingenting av den. Men kanske någon gång framöver. Får se.

Jag håller helt och hållet med om rasism och sexism, och det är många av novellerna som jag aldrig kommer läsa igen och absolut inte rekommendera till andra. Men om folk kan fortsätta hylla Lovecraft trots många gånger värre rasism, då tror jag absolut att vissa av Conan-novellerna kan läsas och njutas av i alla fall. Tillräckligt många av novellerna är tillräckligt bra och i dem går det att förbise de bitar av stjärtkeps-ord som dyker upp. Långtifrån alla. Men i tillräckligt många.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,969
Location
Uppsala
En sak jag reflekterar över kring detta är styrkan i novellerna och därför "sword & sorcery" som någon sorts genre. Vad skulle du @Khan se som utmärkande drag? Vad skulle för dig kunna vara genre mer än det bara är Howard, om du skulle försöka dig på att göra bredare takeaways?

Månge försökte ju imitera Howard, även om jag tänker att väldigt många fler försökt imitera Tolkien.
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
1,139
Solomon Kane har jag ingen relation till själv. Jag har sett filmen med Marcus Antonius James Purefoy i huvudrollen, men jag minns exakt ingenting av den. Men kanske någon gång framöver. Får se.
Den var ändå en kass adaptation av källmaterialet (även om det var en rätt habil Warhammer-film :) ).

Jag kan ju i stället för att bara be andra skriva saker klistra in en recension jag själv skrev för några år sedan av en mer eller mindre komplett samling
av Howards noveller och fragment om puritanen:

Jag said:
Den produktive amerikanske pulpförfattaren Robert E. Howard (1906-1936) är väl idag mest känd för berättelserna om Conan barbaren och som en av de som mer eller mindre skapade den undergenre till fantasy som brukar kallas Sword & Sorcery, men han skrev en mängd äventyrsberättelser i olika genrer. Den här samlingsvolymen samlar allt det han skrev klart under sin livstid – 9 noveller, ett kort fragment och tre dikter - om en annan av sina skapelser, den puritanske äventyraren Solomon Kane.

Till skillnad från t ex Conan-sviten utspelas Solomon Kanes äventyr inte i någon fantasivärld eller mytisk forntid utan i historisk miljö, någon gång på andra halvan av 1500-talet. Kane är en engelskfödd puritan, bister och ständigt svartklädd, som rastlöst drar runt i världen och söker oskyldiga att beskydda och hämnas och (kanske fr a) skurkar att bestraffa likt en elizabethansk Batman – eller kanske snarare en Punisher. I de flesta av äventyren råkar han på övernaturliga otrevligheter av olika slag, allt från vålnader och svartkonstnärer till lovecraftianska urtidsfasor.

Berättelserna om Kane skrevs innan Conan och Howard verkar ha tappat intresset för figuren när barbaren blev en succé. Det är rätt synd för Kane är IMO en mycket intressantare karaktär än Conan. Likt alla Howards hjältar är han förvisso obändigt handlingskraftig och en hejare på att slåss, men han är helt klart inte fullt harmonisk och balanserad och fr a saknar han en viss självinsikt. Han ser sig själv som ett Guds hämnande redskap och att det är hans självklara plikt att hämnas förbrytelser även om han måste jaga de skyldiga över land och hav, men det sägs rent ut (av den allvetande berättaren) i flera noveller att det som egentligen driver honom är äventyrs- och upptäckarlusta, som han rationaliserar för sig själv som att göra Guds vilja. Under berättelsernas gång råkar han också gång på gång ut för saker som blir svåra att få ihop med hans enkla och svartvita världsbild.

Det finns dock annat som på gott och ont, nog mest på ont, blir mer iögonenfallande för en nutida läsare. I likhet med hans brevvän H. P. Lovecraft är Howards rasism något av en elefant i rummet som man måste förhålla sig till. Förutom all den rasism han förstås fick med sig från uppväxten i Texas var han marinerad i 1800-talsidéer om historien som en ständig kamp mellan raser och civilisationer, och mellan ”civiliserade” och ”vildar” där ”barbaren” står som en sorts syntes av det bästa av båda världar.

I fallet Solomon Kane blir det här tydligast i de noveller – drygt hälften av de publicerade – som utspelas i Afrika, och ett Afrika bara precis i början av kolonialtiden. För Howard – och det var han väl inte ensam om på sin tid – är Afrika helt klart sinnebilden för det primitiva, vilda och främmande, de bortglömda, otämjda delarna av världen som civiliserade människor inte förstår sig på. I t ex den första novellen, ”Red Shadows”, där Kane förföljer en fransk stråtrövare till Västafrika och blir indragen i en maktkamp som förs på magisk väg, är framställningen av det här riktigt suggestiv men förstås också djupt obekväm. De här novellerna känns på flera sätt som en felande länk mellan klassiska koloniala äventyrsberättelser (á la Kung Salomos skatt och de pulphistorier som Indiana Jones-filmerna tog inspiration från – faktum är att novellen ”The Moon of Skulls” påminde mig väldigt mycket om ”Indiana Jones and the Temple of Doom”) och fantasy/sword & sorcery som förlägger de exotiska äventyren till fiktiva miljöer.

De senare novellerna komplicerar å andra sidan bilden en del. En intressant återkommande bifigur är häxdoktorn N’Longa, som första gången han dyker upp (i ovannämnda ”Red Shadows”) verkar som en närmast komisk figur med sin pidgin-engelska, men sedan visar sig faktiskt ha stora magiska krafter och, varje gång han dyker upp, har mycket bättre koll på vad som faktiskt står på än Kane. ”Wings in the Night”, den sista av novellerna som publicerades, är också lätt att tolka som en subversion av det klassiska ”white saviour”-motivet – Kane åtar sig att skydda en fredlig by mot en flock harpyeliknande monster men misslyckas totalt och byn blir massakrerad, och även om han lyckas hämnas på monstren är det en ihålig triumf.

Allt som allt var den här sviten berättelser en intressant, ofta provocerande (och långtifrån alltid på ett bra sätt) men också ofta njutbar läsning. Tempot är högt och berättandet effektivt, Howard är konsekvent bra på att skriva actionsekvenser – det är många _riktigt_ bra stridsscener – och när han har en bra dag kan han skriva riktigt creepy och suggestiva skräckepisoder. Jag har dock full förståelse för den som finner honom – liksom som sagt Lovecraft - oläsbar pga de rasistiska inslagen.
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
1,139
Solomon Kane :heart: (förutom rasismen och sexismen, som med conan...)
Just sexismen och fulkåtheten är inte fullt så påfallande i Kane-novellerna, men det är kanske mest för att det knappt är några kvinnor med i dem. (Och den story som har mest framträdande kvinnliga karaktärer, 'The Moon of Skulls', är också den i särklass sunkigaste.)
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,190
Huh, det här hade jag helt missat. Kände bara till The Savage World of Solomon Kane.

Tur att det finns googleöversättning...
Den här är mycket bättre. Mer avskalat, mer Solomon Kane-känsla. Lite BoL över systemet
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,606
En sak jag reflekterar över kring detta är styrkan i novellerna och därför "sword & sorcery" som någon sorts genre. Vad skulle du @Khan se som utmärkande drag? Vad skulle för dig kunna vara genre mer än det bara är Howard, om du skulle försöka dig på att göra bredare takeaways?

Månge försökte ju imitera Howard, även om jag tänker att väldigt många fler försökt imitera Tolkien.
Bra fråga. Jag funderar och återkrommer. Jag har läst rätt lite sås utöver Conan.
 
Top