Kan ta ett annat
Coriolis-exempel, i form av
Emissarien som försvann.
Coriolis är ett rollspel där spelgruppen får ett rymdskepp från start och som i sitt grundutförande handlar om att utforska den tredje horisonten som grupp forskare, rövare, eller något annat.
Äventyren i den publicerade kampanjsviten håller sig dock ganska tight till endast rymdstationen Coriolis och närliggande planeter (i alla fall så långt jag läst dem).
Dessa två saker är ju i direkt motsats till varandra. Rollpersonerna kan ju bara
dra om de känner att all skit som träffar Coriolis fläktar inte ska träffa dem. Det är rentav en rätt naturlig tanke att för mycket knas och skjutvapen på en rymdstation skulle göra att en rymdnasare lämnar stället och söker lyckan annorstädes.
Det här illustrerar problemet. Kampanjsviten kanske är helt fantastisk, och om vi liksom fått rollpersoner som var förberedda för att rulla med ståryn som den är skriven så eliminerar vi ju det här problemet. Men inte om vi spelar
Coriolis som spelet är skrivet. Faktum är att den kampanj jag spelledde, som var tänkt att leda in i Emissarien som försvann, aldrig nådde dit för rollpersonerna besökte aldrig rymdstationen Coriolis överhuvudtaget.
För mig gör det att Emissarien som försvann, och Ikonernas nåd överlag, får en
låg spelbarhet. Även om det är väldigt bra läsning, jag gärna käftar om den, jag har alla tre delar i hyllan, och har knyckt SLPs och världsbeskrivningar därifrån.