Äventyr den bästa rollspelstexten

[krank]

Men till saken hör ju att du också ofta påpekar hur lite du spelar. Du skriver äventyr och diskuterar äventyr. Så jag känner inte att den här trådstarten sägs emot av att du har principer som går åt ett annat håll? Inget nytt under solen.

Aha, så min åsikt är ogiltig för att jag haft svårt att hitta tiden/energin att få ihop en spelgrupp?

Alright, då är jag nog definitivt klar här.

 

[entomophobiac]

Aha, så min åsikt är ogiltig för att jag haft svårt att hitta tiden/energin att få ihop en spelgrupp?

Japp, exakt vad trådstarten formulerade. "kranks åsikt är ogiltig". Det är titeln på tråden.

 

[Faehrengaust]

Jag är en klockren representant för gruppen "har svårt att få tid till att spela, men hänger här ändå". Samtidigt är jag definitivt också en representant för gruppen som gillar att läsa rollspelsgrejer även om jag inte spelar.

MEN...

Jag är absolut inte representant för gruppen som skulle samla eller läsa äventyr som jag inte spelar. Äventyr är det jag är minst av allt intresserad av att läsa om jag inte ska spelleda dem. Regler, världar, monsterböcker, etc är mumma, men äventyr är ointressanta om jag inte ska spelleda dem. Av de äventyr jag ägt (vilket är relativt många, men säkert inte så många som samlarna här har) så har jag också spellett nästan alla, antagligen runt 90%. Resten är felköp eller något jag fått på köpet när jag köpt bundles av något slag (t.ex. begagnade spel som sålts i ett paket).

Men, jag representerar å andra sidan antagligen inte stora massan här...

MEN...

De som hänger här representerar nog inte rollspelare generellt. Jag misstänker att de flesta äventyr som köps trotts allt även spelas och det "bevisar" att de faktiskt är i högsta grad spelbara. För om den stora rollspelsmassan kan spela äventyren så borde de väl definieras som spelbara? Allt annat vore märkligt.

 

[Franz]

Låt säga att jag skapar en rollperson till Spelet Spelet, och min rollperson är etablerat lite blyg och tycker det är jobbigt med sociala sammanhang. Men sen säger äventyret, det är en stor fläskig bankett där alla är skitfulla och närgångna. Det här tvingar ju in min rollperson i en utmaning, och kanske kan vara intressant narrativt till en gräns, men varför skulle jag försätta mig i den situationen? "Nä, jag stannar hemma och matar guldfisken" är ju ett fullt legitimt svar, men skulle rakt av torpedera det stora fina sociala äventyr som ligger framför mig.

Jag personligen känner att detta kan bli ett problem, men inte behöver vara det. Som du själv säger kan det ju vara en utmaning. Men annars är det ju inget fel i att en rollperson känner att detta inte är något för hen och att hen stannar hemma och matar guldfisken. De andra kan ju delta i banketten. Och om svaret på detta är: "Men då skulle min karaktär missa en massa kul saker" så har vi ju svaret på frågan "varför skulle jag försätta mig i den situationen". För det gäller ju även för rollpersonen, hen kanske inte vill missa något spännande?

Men detta handlar ju lite om preferenser och där kan man absolut tycka olika. Men jag förstår fortfarande inte varför Spelet Spelet inte är bra material till att spela?

 

[entomophobiac]

Jag misstänker att de flesta äventyr som köps trotts allt även spelas och det "bevisar" att de faktiskt är i högsta grad spelbara.

Det misstänker inte jag. Men det blir ju anekdot mot anekdot, så inte så värdefullt. Jag misstänker snarare att en stor majoritet av de rollspelssaker som köps blir hyllvärmare.

Men jag förstår fortfarande inte varför Spelet Spelet inte är bra material till att spela?

Med min ingång så är Spelet Spelet fantastiskt underlag för att spela, men Äventyret är inte det eftersom det gör saker snävt på ett ganska oförutsägbart sätt--eftersom det handlar om hur författaren skrivit det.

 

[Franz]

Med min ingång så är Spelet Spelet fantastiskt underlag för att spela, men Äventyret är inte det eftersom det gör saker snävt på ett ganska oförutsägbart sätt--eftersom det handlar om hur författaren skrivit det.

Sorry jag skrev fel, jag menar såklart äventyret. Men jag förstår inte varför äventyret skulle vara ett dåligt underlag för spel bara för att det är snävt?

 

[adrian_of_arcane_lore]

Dock vill jag mena att det är helt olika buy-in mellan exempelvis Call of Cthulhu och majoriteten av dess publicerade äventyr och kampanjer.

Om vi ska spela Beyond the Mountains of Madness, vs om vi ska spela Masks of Nyarlathotep eller ens introäventyret, så har dessa rätt olika förutsättningar och därför även olika buy-ins.

CoC i sitt grundutförande är rättså flexibelt och mer inspirerat av Lovecraft, medan majoriteten av äventyren blir mer Shoggoth sightseeing och att gräva bland spåren av karaktärer som gjort intressantare saker än ni.

Ja, CoC är ett stort rollspel som kan spelas på flera olika sätt, vilket ju beskriver en mängd olika spel. Men det är ju lite det som är grejen med rollspel, de är inte färdiga upplevelser, formatet i sig begär av deltagarna att de tar ansvar för sitt eget skapande och sin egen upplevelse.

Sedan kan materialet till spelet (äventyr och regler mm) både hjälpa och stjälpa det, men det beror ju också väldigt mycket på.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Absolut! Det är det här jag menar med att rollspel inte är ett medium, utan en skapelseprocess.

Jag fattar vad du menar, men utan att definiera begreppet "medium" för mycket så tycker jag nog visst man kan säga att rollspel är ett medium på samma sätt som sång, skrivande, tal, blyertsteckning etc kan vara ett medium. Ett medium behöver inte vara ett färdigt ting (som en film), utan kan vara ett medel genom vilket något skapas.

Att spela rollspel är en skapelseprocess, men allt skapande kräver ett medium.

Alltså som definition 4 här, eller om man använder dem engelska definitionen:

medium/ˈmiːdɪəm/

noun

1. 1.
   an agency or means of doing something.
   "using the latest technology as a medium for job creation"

Vi hittar på en historia tillsammans runt bordet.

NEJ!! <arg gubbe>
Vi skapar en spelupplevelse, det som trillar ut som en biprodukt av spelupplevelsen är en historia.
Men det gäller ju allt vi gör, det är inte unikt eller särskilt för rollspelen.

 

[Faehrengaust]

Det misstänker inte jag. Men det blir ju anekdot mot anekdot, så inte så värdefullt. Jag misstänker snarare att en stor majoritet av de rollspelssaker som köps blir hyllvärmare.

Inte nödvändigtvis bara anekdoter, frågade ChatGPT.... och du har rätt, bara 30-50% spelas (inte sanning så klart, men bättre data än våra anekdoter):

Spoiler: ChatGPT svar

It varies a lot depending on the group, but surveys and discussions in the tabletop RPG community suggest that many purchased adventures never actually get played. Some estimates put the "play rate" at around 30-50%, meaning that half (or more) of purchased adventures end up as "shelfware"—bought with good intentions but never used at the table.

The reasons for this include:

• Collectors and DMs buying for inspiration rather than running them as written.
• Campaign drift—groups start an adventure but get sidetracked or homebrew it beyond recognition.
• Lack of time or scheduling issues preventing a full campaign from happening.
• Overbuying—many GMs grab adventures on sale, thinking "I'll run this someday," but never get around to it.

Pre-written one-shots tend to get played more often than full-length campaigns, simply because they require less commitment.

Att det kan vara så många äventyr som faktiskt inte spelas överraskar mig. Det överensstämmer inte alls med mina köpvanor när det gäller just äventyr. Jag köper dem när jag vet att de ska spelas, har ingen lust att ha dem i hyllan i onödan.

 

[entomophobiac]

Men det är ju lite det som är grejen med rollspel, de är inte färdiga upplevelser, formatet i sig begär av deltagarna att de tar ansvar för sitt eget skapande och sin egen upplevelse.

För mig är det här alltså en feature, och publicerade äventyr går emot det.

 

[adrian_of_arcane_lore]

inte sanning så klart, men bättre data än våra anekdoter

Faktiskt inte, utan källhänvisningar betyder information från ChatGPT ingenting.
Inte för att göra detta till en diskussion om AI, men informationen du får ut av en LLM är oandvändbar. Det sker ingenstans i systemet en värdering eller kontroll av informationens giltighet, det kan vara ren och skär hallucination.

För mig är det här alltså en feature, och publicerade äventyr går emot det.

Ja, och vi har nog redan etablerat i tråden att det finns jättemycket dåliga rollspelsäventyr.

 

[Christoffer]

Bara utifrån att skumma den här tråden så tror jag man kan hitta rätt många olika definitoner av vad spelbarhet innebär. Och man kan ju direkt skjuta ner bra och dåligt skrivna äventyr som en lösning på problemet. Dvs problemet är inte att ett dåligt äventyr möjliggör att vi spårar ur för att spelarna väljer att göra något annat och ett bra äventyr är tillrckligt flexibelt, tillräckligt stabilt eller mångfacetterat för att urspårning ens ska vara möjlig. Problemet är ju att ens den idéen öht finns, först x sen y.

Så vi kanske måste definiera spelbarhet helt enkelt? Det är ju rätt uppenbart från Entos första inlägg att det inte rör att en progression från först x till sen y är grejen. Spelbart innebär alltså inte att något flyter på enligt en redan tänkt tanke.

Skulle då säga utifrån att jag känner Ento, och vad han skriver här, att spelbart är när förutsättnignarna för att olika saker sammanfaller och blir något annat i stunden när vi agerar och interagerar kring spelbordet. Tänk äventyr som färdiga notpapper med en nertecknad symfoni, tänk spelbart som att vi improviserar vid spelbordet med de instrument vi har (med instrument tänk regler, karaktärer, förberedd situation, osv). Definitionen blir då att det inte spelar så stor roll om vi hamnar i sista fem takterna när vi följer noterna och det blir vår egna symfoni bara för att det är vi som spelar, vi är fortfarande på de sista fem takterna enligt de noter vi följer. Jämför det med att vi reagerar och agerar om vartannat och landar på vad vi först efteråt, när någon slår det sista ackordet på gitarren upptäcker att vi reda passerat vad som blev våra fem sista takter.

Sen kan ju spelabart för någon annan vara att vi kan spela ett färdigskrivet äventyr likt att vi kan följa ett notpapper och komma till slutet utan att det låter falskt.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Skulle då säga utifrån att jag känner Ento, och vad han skriver här, att spelbart är när förutsättnignarna för att olika saker sammanfaller och blir något annat i stunden när vi agerar och interagerar kring spelbordet. Tänk äventyr som färdiga notpapper med en nertecknad symfoni, tänk spelbart som att vi improviserar vid spelbordet med de instrument vi har (med instrument tänk regler, karaktärer, förberedd situation, osv). Definitionen blir då att det inte spelar så stor roll om vi hamnar i sista fem takterna och det blir vår egna symfoni bara för att det är vi som spelar, vi är fortfarande på de sista fem takterna. Jämför det med att vi reagerar och agerar om vartannat och landar på vad vi först efteråt, när någon slår det sista ackordet på gitarren upptäcker att vi reda passerat vad som blev våra fem sista takter.

Vill man jamma frijazz så köper man väl inte ett nothäfte?

 

[entomophobiac]

Sorry jag skrev fel, jag menar såklart äventyret. Men jag förstår inte varför äventyret skulle vara ett dåligt underlag för spel bara för att det är snävt?

Kan ta ett annat Coriolis-exempel, i form av Emissarien som försvann.

Coriolis är ett rollspel där spelgruppen får ett rymdskepp från start och som i sitt grundutförande handlar om att utforska den tredje horisonten som grupp forskare, rövare, eller något annat.

Äventyren i den publicerade kampanjsviten håller sig dock ganska tight till endast rymdstationen Coriolis och närliggande planeter (i alla fall så långt jag läst dem).

Dessa två saker är ju i direkt motsats till varandra. Rollpersonerna kan ju bara dra om de känner att all skit som träffar Coriolis fläktar inte ska träffa dem. Det är rentav en rätt naturlig tanke att för mycket knas och skjutvapen på en rymdstation skulle göra att en rymdnasare lämnar stället och söker lyckan annorstädes.

Det här illustrerar problemet. Kampanjsviten kanske är helt fantastisk, och om vi liksom fått rollpersoner som var förberedda för att rulla med ståryn som den är skriven så eliminerar vi ju det här problemet. Men inte om vi spelar Coriolis som spelet är skrivet. Faktum är att den kampanj jag spelledde, som var tänkt att leda in i Emissarien som försvann, aldrig nådde dit för rollpersonerna besökte aldrig rymdstationen Coriolis överhuvudtaget.

För mig gör det att Emissarien som försvann, och Ikonernas nåd överlag, får en låg spelbarhet. Även om det är väldigt bra läsning, jag gärna käftar om den, jag har alla tre delar i hyllan, och har knyckt SLPs och världsbeskrivningar därifrån.

 

[Faehrengaust]

Faktiskt inte, utan källhänvisningar betyder information från ChatGPT ingenting.
Inte för att göra detta till en diskussion om AI, men informationen du får ut av en LLM är oandvändbar. Det sker ingenstans i systemet en värdering eller kontroll av informationens giltighet, det kan vara ren och skär hallucination.

Men gör det inte till en diskussion om AI då

Dina och mina åsikter kan också vara rena hallucinationer, jag har ingen aning om vad du rökt på idag och du vet inte vilka svampar jag tuggat i mig. Jag väljer ändå att tro mer på ChatGPT hallucinationerna jämfört med min egna extremt snäva bild av hur mycket folk generellt läser sina äventyr.

Jag jobbar dagligen med olika typer av AI verktyg och i 99% av fallen är de klart mer tillförlitliga än människor som ständigt lever i olika former av missuppfattningar av verkligheten. Om det är något man inte kan lita på så är det människors uppfattning av objektiv verklighet.

 

[entomophobiac]

Ja, och vi har nog redan etablerat i tråden att det finns jättemycket dåliga rollspelsäventyr.

Vilka är de bra då? Mitt intryck är snararare att äventyr är något som folk gillar att skriva.

Och power to them, för den delen!

 

[Quadrante]

Vill man jamma frijazz så köper man väl inte ett nothäfte?

Imprivationsteater kan hjälpas av en bra bok i ämnet, men kanske hellre ”Impro” än ett teatermanus. Så, är äventyr alltid det senare eller finns exempel på det förra?

 

[Franz]

Kan ta ett annat Coriolis-exempel, i form av Emissarien som försvann.

Coriolis är ett rollspel där spelgruppen får ett rymdskepp från start och som i sitt grundutförande handlar om att utforska den tredje horisonten som grupp forskare, rövare, eller något annat.

Äventyren i den publicerade kampanjsviten håller sig dock ganska tight till endast rymdstationen Coriolis och närliggande planeter (i alla fall så långt jag läst dem).

Dessa två saker är ju i direkt motsats till varandra. Rollpersonerna kan ju bara dra om de känner att all skit som träffar Coriolis fläktar inte ska träffa dem. Det är rentav en rätt naturlig tanke att för mycket knas och skjutvapen på en rymdstation skulle göra att en rymdnasare lämnar stället och söker lyckan annorstädes.

Det här illustrerar problemet. Kampanjsviten kanske är helt fantastisk, och om vi liksom fått rollpersoner som var förberedda för att rulla med ståryn som den är skriven så eliminerar vi ju det här problemet. Men inte om vi spelar Coriolis som spelet är skrivet. Faktum är att den kampanj jag spelledde, som var tänkt att leda in i Emissarien som försvann, aldrig nådde dit för rollpersonerna besökte aldrig rymdstationen Coriolis överhuvudtaget.

För mig gör det att Emissarien som försvann, och Ikonernas nåd överlag, får en låg spelbarhet. Även om det är väldigt bra läsning, jag gärna käftar om den, jag har alla tre delar i hyllan, och har knyckt SLPs och världsbeskrivningar därifrån.

Jag förstår. Men här ligger problemet såvitt jag förstår i att äventyret går på tvärs med någonting som utlovas i grundreglerna? Om rollspelets grundregler hade förklarat att detta spel utspelar sig främst på olika rymdstationer så hade inget problem förekommit? Så jag förstår fortfarande inte i så fall startinläggets mer generella påstående att äventyr inte är ett bra material för att spela?

 

[Magnus Seter]

IJag köper dem när jag vet att de ska spelas, har ingen lust att ha dem i hyllan i onödan.

Ujujuju, jag har sjukt många äventyr i hyllan som aldrig kommer att spelas ...

 

[entomophobiac]

Så jag förstår fortfarande inte i så fall startinläggets mer generella påstående att äventyr inte är ett bra material för att spela?

Som tur är förklarade @Christoffer det bättre än jag lyckades göra: http://www.rollspel.nu/threads/Äventyr-den-bästa-rollspelstexten.85134/post-1310572

Men jag vill också påpeka att min ingång för trådstarten framförallt rörde att jag förstår varför äventyr kan ses som den bästa rollspelstexten. Att det inte passar in på en av fem subhobbies känns som det är lite sak samma.