Search results

Superman shrugged.

Nu svarade jag innan jag läst tråden - men det här. Det är inte en slump att vigilantetemat är så starkt i superserier. Och det är en spaning som är 40 år för sen (Watchmen). Och jag håller helt med om problematiserandet, och att det går att läsa vigilanteserier lika bra som att det går att läsa...

För att många serieskapare är smyg-fascister?

Det här håller jag helt med om och är ett bra sätt att se det. Om man har ett settingfokuserat spel så är en av huvudutmaningarna att få med spelarna på tåget utan att det blir för tungrott. Massa enkelriktad exposition från SL kommer knappast att få spelarna att känna sig engagerade i världen...

Praktiskt för danskarna, som kunde fotvandra till storbritannien på Drottning Europas spira Påminner förresten om det gamla ORE-spelet Reign, som väl utspelar sig på två humanoida guda-landmassor.

Eftersom ingen postat något av Piri Reis än kommer här en snygg Piri Reis-karta

Det finns något som går igen i alla PJs monster, som, jag vet inte hur man skall uttrycka det, men det är liksom en "hollywood/D&D"-look. Monster ser "käftiga" ut. Ulv-hyenorna är kanske det tydligaste exemplet. Smaug har det i viss mån men inte lika illa som många D&D och MtG-drakar...

Kan sträcka mig till 4/5 för Fellowship. Det är nog ändå en bra film. I sammanhanget kan jag hålla med om Franz observationer runt hur många av monstren framställs, och hur de lutar sig på Alan Lees ganska fantasilösa illustrationer. Men det är inte mitt huvudproblem med filmerna.

Ok, då kan jag dissa istället. Att göra hollywoodrulle av LoTR var väl dödsdömt från början. 1a filmen är trots det riktigt lyckad med faktisk äventyrskänsla. Sen går det snabbt utför - slarvigt berättande, tråkiga specialeffekter och träig generisk hollywood blaj. Och dessa eviga slo mo-scener...

Fjällbestar om jag får be

Jag heter Slemmo, inte Härrslemmo. Jag tror inte jag har sett syner, men en gång talade gudinnan Grokk - skoskavens härskarinna - till mig. Det var så jag fick den ädla staven Sadida . Vi får be igen; "O Grokk! Var är Noil? Vad har hon gjort? Och vad gillar Drakar att äta?"

Hela upplägget var ju en (ofta fiktiv) resa fram och tillbaka till London med olika växelkurser. Det var iofs kopplat till det kristna förbudet mot ränta, som ju inte alls måste finnas i en fantasyvärld.

Och i nästa mening är de armar: "The arm let go of Frodo, and Sam pulled him away, crying out for help. Twenty other arms came rippling out. The dark water boiled, and there was a hideous stench." Jag håller med om att det inte är just en bläckfisk. För mig var det alltid just...

Att höja tillbaka VP är ju dock inte särskilt svårt. Kanske i så fall 2 permanenta VP för PERMANENS (dvs det kostar 1 x Fokuserad) och 1 VP för att SKINGRA? Man jag gillar känslan av att man måste offra något permanent (= PSY)

Som en husregel skulle man ju kunna tänka sig att det kostar permanenta VP att häva besvärjelser som kostat permanenta PSY-poäng. Kanske 1 for 1

Slemmo ger Uggo mynten såklart, vilar och drömmer om drakar (1)

Det är förresten kanske inte så konstigt att Dronning Margrethe intresserade sig för: Eventyret om Ringen De to Tårne Kongen vender tillbage

De enda monster vi med säkerhet vet hur de ser ut är ju annars troll

Principen gäller ju även ringvålnader, vilket Margrethe II förstås förstod.

Håller fö med Franz 1000% procent. Balrog. Valaraukar. Maktens demoner. Fallna maiar. Hur mycket coolare är de inte som en förtätad närvaro av skugga, eld och makt (eller vilka andra element de nu behärskar. Maior brukar ju höra 'hemma' hos en vala - som Sauron som var en av Aulës maior)...