Search results

Ah, men det är ändå lite i samma Do It Yourself-anda som rulings, not rules-grejen delvis handlar om.

Det är därför jag gillar namnet på spelet ”Neoclassical Geek Revival” som är en sorts nygammal take på osr med många fler komplicerade regler, men också regler mot att kolla upp regler under spel.

Bra invändning! För mig klickade den spelstilen lite bättre när jag läste det, att när vi spelar det så oroar vi oss inte om småsaker utan går direkt på det som är intressant i situationen. Det följer givetvis det som är etablerat runt bordet och i preppen, där ett val ofta leder vidare till...

Okej, så folk skrev egna regler hemma och tog med till spelmöten? Jag tänker att en husregel är till för att forma spelet så det passar ens egen grupp, om den är nedskriven eller inte spelar inte så stor roll.

Jag förstår inte riktigt motsättningen här. Är det inte sant att hela gruppen är med och upprätthåller spelvärlden? Det känns som en halmgubbe.

Är inte det lite samma sak som rulings?

Det här låter tyvärr mer som ett grupproblem än ett spelproblem. Även om man såklart kan störa sig på spelets design också, så verkar en sån här gruppdynamik vara rätt destruktiv.

Det här är också min erfarenhet. Det är som att ju mer saker man abstraherar till regler, desto mer utrymme finns det för regel-advokatande och tolkningar. Däremot är spelvärlden och fiktionen något man upprätthåller tillsammans. Även om SL har ett sorts ”facit” så är det en gemensam insats att...

Jag tänker att det kan vara intressant hur man står emot eller går under, och att det absolut kan finnas mellanting. Men, okej då, om jag återgår till tanken om ondska som projektionsyta på ett psykologiskt och symboliskt plan. Om ett spel har Dracula som ond skurk, tänker jag att det viktigt...

“God gives His toughest battles to His strongest soldiers” Ett spel där ju godare och mer renlärigt du försöker leva, desto mer vill onda demoner uppsöka och utrota dig. Ondskan festar med förlustelser, rikedom och makt, men leder i slutändan till fördärv. Jag tror mycket väl att det går att...

Jag fattar. Jag tänker att det skulle kunna vara nån sorts culture gaming, typ att metafysisk synd faktiskt finns och att det påverkar en i ett kosmiskt krig mellan Goda och Onda krafter. Det kan uppstå moraliska dilemman, typ att man vill försöka hitta kryphål för sina eller andras synder...

Ah, men det går väl att göra mer nyanserat, att man kan hela tiden bli frestad att synda och gå med den onda sidan? Att det är jobbigt att vara god och lätt och kul att vara ond? Jag tänker att det går att jobba ganska brett, utifrån vad det är för sorts berättelse och stämning man vill uppnå...

Jag tror jag inte riktigt hängde med i diskussionen om objektiv ondska, utan det var snarare en tanke om ”ondska” som narrativt verktyg, att det har potential att lämna öppet för betraktaren, spelaren eller rollpersonen, vad det innebär. Jämför lite med sagor, att objektiv ondska finns i...

Varför hitta på något överhuvudtaget? Vad ska vi med sagor, fiktion, konst, poesi, till? Jag menar inte att vara raljant, men det är en svår fråga :) Ett försök till ett kort svar: Jag gillar skräck, och det finns mycket bra skrivet om just övernaturlig skräck, att det finns något...

En sak jag tycker är intressant med fantasy-ondska är att om man målar med breda penseldrag utan att definiera för mycket vad det beror på så kan den fungera som projektionsyta för ganska komplexa känslor. Depression, ångest, rädslor, osv. Att den får lov att vara oförklarad och svårbegriplig...

Undrar hur mycket Gary Gygax tog med från sin tro som Jehovas vittne in i D&D?

Mer brittiskt, Arthur Rackhams (1867-1939) illustrationer till The Goblin Market, Undine, Das Rheingold, och diverse andra sagor och romaner:

Kul, ska lyssna!

Har ej läst, men är svag för de här lätt creepy 1970-tals folkskräck-vibbarna på omslaget till Susan Coopers ungdomsfantasyroman. Nån som har läst den? En annan utgåva, mer mörk och surrealistisk: Och en svensk utgåva:

Fasen vad fint!