Search results

Åh jag blev påmind om rollpersonen jag gjorde till en kort Burning Wheel-kampanj en gång: en tandlös, utblottad kvinna som till råga på allt var alkoholiserad och byfåne (lifepathen ”Idiot”). Det var roligt att pyssla ihop henne, men hon var svår att spela. Det var på sätt och vis en ”build” för...

Halvt off topic, men jag tror modulen som diskuteras i originalinlägget skulle vara kul att testa med Heroes of Cerulea (med expanderade regler för utforskning etc) för att förstärka en oskyldig tv-spelskänsla. Spirited Café (som jag bara läst, men det verkar som det kan skapa rätt känsla)...

Det beror på vad jobbet är? Från det jag verkar läsa av kickstartern och playtest-materialet verkar det vara hjältemodigt äventyrande som står på dagordningen, klädd i en ghibli/zelda-skrud med mycket craftande och upptäckande. Som nämnts tidigare i den här tråden är det inte första gången...

Var det OGL-debaclet? Jag fattar, det kanske är lite som fotbollsfans som älskar ett lag som sen säljs till nån girigbuk. Man har sin gemenskap, men det man har gemensamt drivs av vinstgalna tölpar, typ.

Varför köpa böcker där det står D&D på? För att man, som @entomophobiac skrev innan, får ta del av en identitet, ett varumärke, med de fördelar och nackdelar det innebär. Man kommer ha jättelätt att hitta spelare, man kommer kunna ta del av gemenskaper, forum där man kan få tips, ta del av...

Jo precis, jag bara menar att det behöver inte vara ett så stort problem. I D&D skapas stämningen främst av äventyren, av världsbygget och av din spelgrupp. Jfr med valfritt Zelda-spel, vad finns det för mekaniker där? Att slåss och att samla/crafta grejer? Stämningen där kommer främst från...

Alltså, om man enbart ser till reglerna ryker ju OSR också, enligt hammare/spik-logiken. Faktum är att jättemånga traditionella rollspel blir väldigt ensidigt våldsamma, om man bara ser till reglerna. Om man lämnar ute moduler/äventyr och spelkulturer, hur folk faktiskt spelar, hur människor...

Jag blev påmind om Oz och Neverland av Andrew Kolb, de är verkligen bra exempel på hur man kan göra 5e mysigt, udda, läskigt och fantasirikt. Kolla in dem om du inte gjort det, och sno upplägg, idéer och varelser.

Vad jag har läst i 5e-moduler är det ofta mycket fokus på sociala relationer och upptäckande. Visst, jag antar att fighterna ofta är speliga, som i t ex ett zeldaspel, och innehåller förmodligen sällan några djupa budskap. Men med murderhoboing kommer man nog inte långt med, i hur folk faktiskt...

Det slog mig precis hur köttig Prinsessan Mononoke är, som jag minns den. Visst sprutar det rätt mycket blod i den? I varje fall skulle jag inte lägga för mycket vikt vid "5e"-loggan på en sån här produkt. Jag har läst några moduler gjorda för 5e, t ex Neverland och Oz, som är fantastiska...

Det är en toppenlogga och namn! Jag tänker inte heller på poliser av ordet blues, mer åt melankoli-hållet. Jfr med spelet Orbital Blues, (som också har ett soundtrack)

Av Sam Mameli

Yazeba’s Bed & Breakfast?

Jag har också förstått det, och det är väl tråkigt. Men jag tänkte mer ur regelmässigt perspektiv, att DnD bara skulle handla om våld. Självklart gör det det också men det kanske finns andra dimensioner. Jag tänker att ”system DOES matter”, men kanske inte alltid på ett sätt som är självklart...

Nån får gärna rätta mig, men är det inte vanligt nuförtiden att spela DnD 5e som ett mys-pys-spel? Lite i nån sorts ”system doesn’t matter”-anda.

Jag förstår. Att använda arketyper är inte dåligt nödvändigtvis. Men jag hade önskat att det hade framkommit tydligare i texten, som innehåller väldigt svepande formuleringar som: ”Alla cirefalier tycks ha handeln i blodet och är därmed Lättlärda i färdigheten Handel”. Det känns inte trovärdigt...

Väldigt bra svar! Tack! Jag hade också en tanke om att en konsekvens av det essentialistiska var att folkslagen kändes rätt låsta och odynamiska, men om det blir så här så blir jag väldigt mycket mer sugen på att skaffa femman!

Jag blev blev nyfiken på Eon och började läsa Eon IV. Jag gillar nästan allt, en sjukt fantasieggande värld, underbara monster, intressant rollpersonsskapande, osv. Det jag studsade på och gjorde mig ganska avtänd var beskrivningarna av folkslagen. De känns rakt av essentialistiska, på gränsen...

Vet inte vad mutant chronicles är men jag tycker det här verkar svinkul!

3