Search results

Läste ni också Yukio Mishima och lyssnade på Bauhaus? :)

Jag gillar när det uppstår nåt sorts flöde i kollektiv kreativitet, eller vad man ska kalla det. Det är så kul att se när alla i gruppen, speciellt folk som typ aldrig spelat innan, bli sjukt engagerade.

Verkligen! Det finns en massa exempel på det, inte bara rollspel, utan populärkultur i allmänhet, i arkitektur, osv. Tycker det är intressant när saker nästan får sitt eget liv, som inte riktigt var menat från början.

Så, mystiken tätnar. Det var alltså ett beställningsjobb. ”Gör det som 40k. Gör det snyggt, inga lösa trådar.” Men en massa frågor kvarstår. Hur kunde @Magnus Seter sno jobbet från sig själv? Vad har det att göra med Mutant? Vilka andra saker var det influerat av? Kult? Noirfilmer? Hur gick...

Mirth, Mayhem, and Ḿ̸̨̢̧͎͕̦͔͔̗͇̘̓̔͐̀̀̃̇́̎̈́͛̃à̴̼̗͈̣d̷̮̿̆̓͑̾͛̀̕͝n̵̛̻̙̈́͂̐̄̾͊̑̐̌̉͘̚͝͝ê̷̦̖̤̠̻͐͂ş̵̧̙̱̖̪͊͗͒̋̌͒̆͑͝s̶̨͇̦̠̠͖͈͔̥̾̽

Jag hade knappt hört talas om det innan @krank började skriva om att han var sugen på att jobba med det. Jag blev nyfiken och googlade lite, men vissa saker verkar inte stå på internet. Dessutom vore det kul med lite personliga historier. Så: Vem arbetade med det? Vem hittade på det, skrev...

Jag tänkte att det var något sådant, men tack för förtydligandet! Så om tärningssymbolerna visar t ex 4-5-6 så laddar den om på en 4 eller högre?

För monster, vad betyder ”Omladdning (tärningssymbol)”?

Kanske bara jag som gillar det fulsnygga och skeva men det här omslaget till ett backup-program till commodore har nåt fantasypunkigt över sig.

Ta med den till spelbordet och kladda ner den med flottfläckar och spilld läsk. Se hur värdet bara sjunker framför dina ögon. Känn hur du lever! (edit: den verkar alltså numera vara till salu för runt tio gånger så mycket, ofta mer beroende på var man kollar)

Åh jag är så nostalgisk för den artikeln… det var en oskyldigare tid… kan betala vad som helst för att åka tillbaks…

Jag gissar att det är skillnad mellan samlande och spelande. Jag blev chockad när jag hörde att en väns kollega hade köpt ett(!) magic-kort för hundratusentals kronor. En del människor verkar bara ha så otroligt mycket pengar att lägga på sin hobby.

Nu tolkar jag inte riktigt att ha en ”acute sensibility” är att kunna mycket om något och därför irritera sig på att något är fel, snarare kanske att ha ett känsligt öga för nyansskillnader, men det är kanske en annan diskussion. Oavsett, skulle jag säga att det beror på vilka historier vi vill...

Jag känner att jag är pyttelite cursed med acute sensibility att jag hela tiden tänker på hur viktigt språket är för att berätta något. I rollspelsmaterial är ofta det torra och koncisa praktiskt när det kommer till sånt som ska användas vid bordet. Men när det kommer till lore...

Och man tvingas fylla i byråkratiska formulär på riktigt vid spelbordet för att få tillstånd

Jag vill poängtera att det inlägget var lite halvt på skämt, delvis för att trolla @God45 lite milt, delvis för att se om det var möjligt att tvinga in the wire in i nåt sorts d&d-format. Din idé påminner mig om den här storyn om hur det var att spela D&D med Brasilianska korrupta poliser.

The Wire som D&D: ”dungeons” som abstrakta point crawls som handlar om polisarbete, politiskt maktspel, sociala relationer, jobba som lärare, sälja knark, köpa knark, osv. Konflikter är kontextbaserade, de kan vara våldsamma, sociala, byråkratiska, maktkamp, ekonomiska. Färdigheter kan vara...

Ja! Man kan också få XP för att ”klara” encountern, oavsett strid eller inte. Eller ”story-xp”, att man har lyckats med vissa mål.

Som sagt, i teorin. Sen finns det väl nyanser av det där. Alla monster vill inte slåss, alla man möter vill något, i alla fall i det jag spelar. Vissa spel är det viktigt med ”reaction rolls”, att slumpa fram om monstren bemöter RP vänligt/ovänligt. Obs att jag tycker inte tycker att det är...

Jag tror att filosofin med hög dödlighet är att det leder till mer kreativitet i syfte försöka undvika strid. Alltså spelet börjar handla mer om att lösa problem utan våld, i teorin i varje fall.