Search results

Får jag fråga vilken tråd ni talar om?

Det är bara ett spel. *Kram.*

[Haha, Rutger gillar den där madrassen!] Nicola: Jag fångar dörren med foten innan den går igen. "Grabbar! Jag har hittat henne." Halvropar in i korridoren igen. Erbjuder inte tanten nån hälsning, istället studerar jag henne jättenyfiket.

Nicola: Jag stirrar ett ögonblick på Axel, sedan skakar jag på huvudet och sätter fart mot närmsta trapphus. Jag öppnar dörren försiktigt med pistolhanden, sedan skjuter jag upp dörren på glänt och kikar ut. Om jag inte ser zombier går jag ut i trappen för att speja upp och ner i den.

Tack. Du är ett geni, RH. Och jag är inte ironisk, tror faktiskt du kanske dragit rätt slutsatser.

Jag tycker att Solen och månen är ungefär lika mysiga himlakroppar. Vill du att jag ska förklara varför? Inga problem. Ska jag förklara min upplevelse av månen kontra Cissis upplevelse av månen så blir det med ens svårare, däremot.

Skulle jag? :gremwink:

Allt det som var min karaktär dog iom att hon blev människa. Det är inte samma scenario, men kontentan är ju identisk. Och jag upplevde förlusten av karaktären. Det är inte som att jag bagetalliserar förlusten, varken hennes eller min. Det gör däremot du om min. Vad vet du om mina upplevelser...

Bra. Svara bara på en liten del av mitt inlägg, gör det.

Jag brukar, som Cissi, fästa mig vid mina rollpersoner. Döden är faktisk skittråkig (inte för att jag som spelare misslyckats - där skiljer sig våra åsikter åt) utan för att jag mister den delen av mig själv som jag gjort till en del av min rollperson. I Unknown Armies är min föreställning...

Det här är en diskussion om döden i rollspel. Jag försöker inte jävlas med dig, jag försöker relatera. Du kanske inte läst mina inlägg i tråden. Jag håller med dig i varje fall. Jag ser ingen riktig skillnad faktiskt. Min rollperson dog också. Den enda skillnaden var att jag fick styra min...

Min rollperson dog ju också i den kampanjen kan man säga. Hon fick en chans att bli människa, dvs dödlig, bli gravid, någonting hon önskade mer än något annat (hon ville göra en childer i äventyret men hade infertile Vitae som flaw). Jag tyckte det var lite tråkigt att se min karaktär förändras...

1. Men blir inte en olycklig konsekvens av det en risk till meta-överträdelser i syfte att överleva/lyckas på olika sätt? Och... 2. Om syftet är att "vinna" så blir det ju jättesvårt att acceptera förlust även när förlusten skapar en utveckling som erbjuder nya alternativ och därför på sätt...

När jag var SL första gången så skulle vi spela just det äventyret ovan (Zerim-jaktslottet). När byäldsten säger: ni får 100 silver om ni gör det här, så säger spelarna unisont "Vi har ingen lust." Jag fick panik men på nåt sätt förvandlade jag byn till skådeplats för ett intrigäventyr. Det var...

För min del finns det väl ingen dag som passar superbra, rollspelet kommer ju inkräkta på någonting, så är det ju. Jag förstår ärligt inte varför vi inte bara kan börja köra nu direkt. Alla måste inte vara aktiva 100% av tiden, det är fördelen med forumrollspel. Lördag kommer vara en stor...

Oj. Det här var jättemärkligt för mig att höra. Jag upplever bara den förlusten du beskriver i tävlingsspelsammanhang. Rollspel är inte (eller ska inte vara, enligt mig) ett rollspel där man försöker vinna spelet. Rollspel för mig är att spela karaktären trovärdigt och ha roligt (det är desto...

Nicky: Jag åker ner med Axel och Rutger. Pistolen håller jag i vänsterhanden och katanan i högerhanden. Säkringen är av. Jag känner mig fräsch och dödlig. Ska bli skönt att hacka zombier. Jag står främst i hissen och är redo att kasta mig ut och svinga.

Mmm.. Pannkakor...

På Lollo är en rodnad bara klädsamt. :gremwink:

I helgen kommer vi va lite upptagna men det kanske inte gör så mycket (menar då jag och Cissi och Mårten).