Search results

Nä, det är ju många gånger sant, även om den inre resan inte måste vara grejen för att RP ska vara huvudpersoner som tråden handlade om. Men jag har för egen del inga problem med att det inte går att kombinera fullt ut, som i alla sådana avvägningar får man välja och välja bort.

Rent allmänt hade det varit intressant att läsa ett äventyr som gör de här RP-centrerade grejerna på der sätt som diskuteras men som fortfarande är trad-spel och som levererar den formen av upplevelse.

Jag tror det är möjligt men kräver mycket jobb - rekrytering i sociala medier, gruppskapande och online-Slande - och rätt plats med tillräckligt stort underlag. Men det finns trots allt gott om folk numera som vill prova men som inte har någon grupp, kan man hitta en modell där man övertalar dem...

Jo, men kanske. Det går väl åt det hållet jag tänkte på där man slår fast färdiga RP-arketyper som "den tvivlande teurgen som högaktar fader Elfeno". Men jag tror inte du kommer runt att om du ska ha handling behöver en SLP driva på den, måste det ske i intrigen får inte RP ha för stor...

I Tjurmannen? Har inte läst det. Vad gör den som stör dig?

Som drivkrafter för intrigen? Jag tänker att ju mer man gör handlingen beroende av RPs val desto svårare är det att skapa strukturen. Då är man tillbaka i fisktanken.

Håller med. Samtidigt kan ju sådana idéer alltid riskera att gå på tvärs mot vad äventyret kan behöva diktera att robotskallen är för att funka. Så det gäller att medvetet ta höjd för det i konstruktionen.

Ja exakt. Det matchar ju min 1-3 fast från ett annat håll. Min hela poäng är att spelarna måste vilja ligga på 3 och lägga ner tiden och tankekraften på det mellan spelmöten. Som SL kan jag lämna riktlinjer men hakar inte spelarna på tror inte jag på att forcera fram det.

Jo, det är glidande skala så klart. 2) för mig är att skapa ett gruppkoncept. Det är inte individualiserat. (Vilket inte alltid behövs.) 3) är att gå vidare och definiera SLP-relarioner, be spelaren skapa SLP, peta på RPn och ge direktiv. Aha, som @Bolongo skriver ser jag nu. I alla fall, jag...

Jag vill göra 3 mycket mer men når sällan fram (delar av det är säkert mitt fel). 2 är standard.

Tycker det finns flera nivåer: 1. En hyfsad krok. Detta gör ändå ganska många äventyr ganska bra. Det är inte så svårt och går att göra utan att peta på vilka RPna är. 2. En bra set-up, sådana exempel @Henke skriver om. Återigen inte jättesvårt så länge det görs vid RP-skapandet. De flesta...

Absolut. Och jag håller med om att många kampanjer är ganska dåliga på att lägga in naturliga sådana krokar. (Törnetronen som vi diskuterat är inget fördöme.) Men jag tycker det är något annat än att göra RPna till självklara huvudpersoner. (Jag tänker att det beror på oviljan att diktera vilka...

Det tycker jag. Det här är väl svaret. Och inget fel med det. Kampanjerna med handling levererar något annat - i bästa fall bättre handling. Det kommer med ett pris, bland annat begränsningar av RPnas roll.

Jo, det är väl en av mina invändningar - blir RPna mer centrala finns det en risk att deras inflytande blir för stort för kampanjens upplägg. De skulle så klart kunna vara Korinthia, Jeseebegai, Sarvola m.fl. men då blir det något helt annat, nog mer lämpat för något slags samberättande...

Inga, eller väldigt få. Jag har svårt att komma på några, inte på det vis som många verkar avse i tråden, det vill säga att RPna formar berättelsen helt. Men med risk för att låta gnällig ser jag det lite som två oförenliga storheter, men jag är inte heller säker på hur en sådan kampanj skulle...

Skuĺle påstå att spridningen är stor fast tonåringar är ovanliga. Men tittar jag på min spelgrupp tenderar medelåldern ligga ganska nära den egna åldern. En sak jag tänkt på är att många jag spelat med verkar ointresserade av ålder, eller i varje inte tycker det är centralt. När jag som SL...

Säkert

Supersnyggt! Coolt

Tvärtom är min vana att de flesta oftast spelar sitt eget kön, män som kvinnor. Inte genomgående men 3 ggr av 4 eller så, vilket ju i förlängningen blir rätt dominerande.