Search results

Svårt att säga. Senast jag blev påmind om det var i alla fall när Robert Jonsson offentliggjorde på Facebook att jag tänker ge ut ett rollspel.

OSR handlar absolut om att vara kreativ. På den punkten lär ingen säga emot dig.

Just taktiktänket tycker jag är en av de roliga delarna med OSR. Regellösningarna för rustningar är i och för sig i de allra flesta fall väldigt enkla, men spelarna uppmuntras verkligen att vara listiga och kreativa i striderna.

Jag har inte tänkt på det så men ja, det är ett grundläggande problem. Särskilt frustrerande blir det om rustningar riskerar att nullifiera "lyckade" handlingar. I övrigt är det många intressanta inlägg i tråden. Det är uppenbarligen inte bara jag som funderat på det här med rustningar. Och nu...

Jag har sett den nästan tre timmar långa tv-versionen av Dune från 1984. Den är enormt pompös, bitvis fånig och bitvis spännande med många kända ansikten bland skådespelarna. Sevärd mer för sin kultstatus och för de lustiga kostymerna än för handlingen eller specialeffekterna. Betyg 3 av 5.

Om du helt ärligt tycker att ditt bidrag är bäst i kategorin så varför inte?

Det är helt lugnt. Du får klaga på ruttna system också om du vill. Det här är trots allt rollspel.nu.

Ja, frågan gäller såklart endast spel där det förekommer regler för rustningar, vilket rimligtvis är spel där strid kan förekomma. :smile:

Jag har funderat en del på det här med rustningar i rollspel. Det finns mängder med regelvarianter. Rustningar som svårighetsgrad för att träffa, rustningar som reducerar skada med ett fast eller rörligt värde, rustningar som ger bonus på ett motståndsslag, och så vidare. I bästa fall är...

Rymdhamster nämnde FFG:s Star Wars-rollspel. Själv föredrar jag den gamla D6-variantens mer rättframma regler. D6-versionen av Star Wars hittar du gratis i en fangjord pdf här.

Eventuellt skulle Stars Without Number kunna passa. Det är gratis som pdf, och en finfin verktygslåda för spelledaren.

Det finns en sån kliché alltså? Den har jag i så fall missat. Min poäng var i alla fall att en djupgående presentation av Gråmunkeborg sannolikt inte hade inspirerat mig varken som spelare eller spelledare.

Medhåll! Detaljer är bra, i viss mängd. Beskrivningen ovan är ett lysande exempel. Den skapar stämning och gör mig nyfiken med bara tre rader text. Hade det istället varit en tiosidig beskrivning av levnadsvanorna i Gråmunkeborg hade jag sannolikt tappat intresset.

Ja, det är just så du ska läsa det jag skrev. Jag menade inte att jag skulle beordra mina spelare att läsa. Bara förekomsten av en spelarbok skulle vara nog för att signalera att det är en annan slags spel än vad de (och även jag) vill spela, åtminstone om sagda spelarbok är mer omfattande än...

Inte menat som kritik mot detaljerade världar utan som en reflektion över hur olika preferenser folk har: Om jag skulle ge mina spelare en bok att läsa skulle merparten av dem protestera högljutt, ja kanske till och med sluta i gruppen.

Observera: Du som tänker besöka Grottröj i november och är intresserad av att spela Världsrymdens vagabonder då kan undvika att läsa vidare eftersom jag sannolikt tar med samma äventyrsplats dit. Spelpass #21 Aliks logg Intern status... Elektrisk energinivå: 14 Chassit: 89 % Aktiva kretsar...

Jag vill ha en spelvärld som inspirerar till äventyr. Den bör därför ha något som får den att sticka ut, gärna långt ifrån vår egen värld och ingenting direkt episkt tack. Dessutom vill jag att spelvärlden ska ha en inre logik. Det är också viktigt att den ger mig spelrum för eget skapande. Ett...

När vissa poddare fumlar måste andra kliva fram. Jag röstar för att Björn Wärmedal och Hans E Magnusson startar Grottpodden. terje och Murderhobo är givna gäster.

Månens krigsherrar del 2 och Grimoire nummer 3, för att jag är sugen på pulpigt hexkräl. Kuf och Origenes, skräck som inte avskräcker mig från att spelleda. Bittermarken, ser ut att bli ett fint hexkräl fast om jag ska spelleda byter jag nog ut regelmotorn. Ultraviolet Grassland, för att det...