Rulla innan ger generellt alldeles för stela konversationer, man förlorar mer än vad man vinner.
Jag är mycket inne på Måns modell men skulle nog gradera b till att både gälla motvilliga och försiktigt positiva SLP. Vad spelarna säger kan påverka dem i olika riktningar, från inget slag behövs...
Jag skulle lägga till:
När en rollperson vill ta reda på något den inte vet och det saknas utrymme i spelet för att förmedla kunskapen på annat vis
När spelaren själv tar initiativ till det, ofta för att hen vill åstadkomma något som inte rimligen ligger inom dennes kompetensnivå
Jag upplevde att WFRP3 alla tokens och kort egentligen bara tyngde och förenklade aldrig så jag undrar om en annan setting hade hjälpt. De blev liksom extra pålagor ovanpå ett redan konventionellt system. Vi spelade ändå ett år men fick aldrig in något flyt. Jag antar att SW-inkarnationen gjort...
Jag tänker också att M0-modellen vore en väg att gå, fast kanske mer utifrån den utgångspunkt Rymdhamster skriver, alltså mer fokuserade rollspel. Men som sagt måste man ta bort en del av friheten och mer göra det som ett Legacy-game. Tänk en färdig Ark med färdiga SLP och givna relationer och...
Finns en del att säga om detta. Kanske ska jag till sist ändå skriva ett sådant scenario? Men en första reflektion: jag tror det måste vila tungt på player skull, annars tror jag känslan av att aktivt delta i jakten försvinner.
Tja, det finns ju en försvarlig del renodlad rollspelsmusik, men det är kanske inte det som avses?
"Kunskapens pris"? Å andra sidan gjordes den av en av MUAs illustratörer (Muammar) så den kanske faller in kategorin ovan.
Nej, det är blankt.
Jo det skrev du. Jag pillade på något åt det hållet för något år sedan men grejen är att det finns ganska lite info om det, även om man tar med SS. De flesta är bara sina namn och någon företrädare. Även de mer utbyggda som Kohinoor och Vearra har fler luckor än motsatsen.
Men jag kan dela mina...
Ser också fram emot recensionen av Silvertronen, som kanske är den bästa story-mässigt. Har alltid tyckt att det är synd att de inte gjorde film av den också efter Skeppet Gryningen.
Jag är böjd att hålla med även om vi inte gjorde så. En annan fördel är att tidslinjen stämmer bättre. Nackdelen är att RPna inte på lika nära håll får uppleva Solkyrkans splittring. Det är ju en ganska viktig grej i bakgrunden till SS och spelarna kan få fel intryck om de inte har en viss...
Spontant känns det som att problemet är mer att RPna är disparata, med motstridiga drivkrafter än att de har fel drivkrafter för kampanjen. Jag ser flera bra krokar i det du skriver. (Bara som parentes: Olika agendor i olika grupper i Järnpakten, Tharaban som möjlig uppdragsgivare etc.) Men det...
Fast det är ju inte svårt att framställa Reformisterna som i opposition till kyrkan (det är de ju på sätt och vis). De skulle kunna spela på det i alla fall gentemot RP. En ohelig allians där de ändå får ut något?
Stor spelgrupp.
Jag lät RPna bli Reformisternas utsända eftersom de landade in som Argatons allierade i Häxhammarens slut. Reformisterna hjälper dem med översättningen av stentavlan, i utbyte får de göra några uppdrag (funkar för IKT också som vi körde före GGK). Helea är reformist-sympatisör...
Jag är som du var, dvs jag gillar det inte alls och har nog aldrig gjort. Fruktansvärt konservativ i den aspekten.
Ska jag svara mer analytiskt så tycker jag fenomen behöver vara förankrade i en settings verklighet, så att de på något vis blir rimliga utifrån den. Då kan de komma undan med att...
Drake, min sinnebild av ett fantasymonster sedan Smaug. (Trist nog har jag än så länge inte haft nöjet att spela någon kampanj där en drake har en central roll.)
Säger som de andra. Fördelarna utmärker sig genom att ge små fluff+ på diverse aktiviteter (vanliga slag för karaktärsdrag) som inte täcks in av några förmågor.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.