Search results

Pfft. Moderniteter. Hammare, mejsel och runsten räckte bra när jag var ung.

Jag anser att Heidenstam och Strindberg kan vara Sveriges två mest överskattade författare genom tiderna. Säkert revolutionära och viktiga för svensk litteraturhistoria. Men läsa idag? Då äter jag hellre dagens DN.

Antagligen Sveriges bästa nu aktiva serietecknare.

Moa Martinsson > Harry Martinsson. Alla dar i veckan. Men Sara Lidman absolut!

Korta svaret: Nej. Långa svaret: Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej.

Min åsikt är att de två största mästarna på svenska språket som någonsin skrivit är Selma Lagerlöf och Johan Ludvig Runeberg. Lagerlöfs prosa och Runebergs poesi är som smält guld rätt in i öronen. Ingen annan har någonsin kommit i närheten av deras lingvistiska storverk.

Jag tror inte jag varit på ett enda konvent där det inte hänt minst en gång att någon ställt sig på en stol i kafeterian och skrikit rakt ut "VI BEHÖVER X SPELARE TILL SETTLERS/TICKET TO RIDE/JUNTA NU! NÅGON INTRESSERAD!". Ibland är det till och med inför rollspelspass. Men det är ju konvent...

Borde detta varit en omröstning?

Igår kväll spelade jag, @Björn den gode och @Hellzon lite For the Band, ett av spelen på Forthedrama.com. Det är spel som känns som gjorda för att spela online. Man samlas tillsammans runt en bunt kort med frågor på, som man tillsammans besvarar kort för kort. Inget i spelet har stats, inget...

Wohoo!

Ja, jag är inte omöjlig till att testa det någon gång! Frågan är bara hur man löser att spela med kortlek över nätet. :/

Jag tror det kräver en del, i och med att statsen är rätt knutna till att försöka hålla ihop en grupp där deltagarna alltid kan klara sig på egna ben. Att lämna en kult är en helt annan grej att lämna ett band. Har jag hört. Men du kan säkert ha grunderna med dig och göra något kultigt om du...

För mig är det en improövning hela tiden, men att en del av att ha en konfliktscen handlar om hur vi når konflikten, hur vi förbereder och underbygger den. Men osäkerhetsmomentet när det väl händer är en viktig del av det. Oavsett hur bra förberedd jag är är det inte säkert att det går bra...

Jag måste säga att jag inte förstår den här biten riktigt. Du får gärna utveckla vad du menar. :)

Svar ja. Men det blir på handlingsnivå, inte i scennivå som det är i exemplen. Att lösa en hel scen i förväg känns fel. Men att lösa handlingar som du beskriver är nästan exakt som jag brukar göra. 1 - Jag flyr 2 - [slå tärningar] 3 - Jag hoppar ut genom drakens mun, sekunden innan den stänger...

Jag har läst Umläut: Game of Metal av Lord of the Pies. Umläut är ett spel om ylande gitarrer, ölande fans och feta hårdrocksband. I tre-fyra timmar är det bara att leva ut sina drömmar om svettiga skinnbrallor, arenaspelningar och hängivna fans. Spelet är ett spelledarlöst oneshotspel, där...

Inte med flit. Det gjorde vi definitivt inte då. Det gör vi heller inte nu. Men det är de där grejerna mellan raderna som är problemet. Grabbighet, allmänsunk, och annat sånt där som gör att det inte känns så välkomnande i allmänhet.

Jag förväntade mig det.