Search results

Jag tänker att det här blir en följd av att ha ett förutbestämt slut dock? Jag ser nog slutet mer som det vi vill upptäcka tillsammans och gör ingen skillnad på kampanjer och scenarier egentligen. Men det är nog mer av en preferens. Min tanke är nästan att öppenhet gör att du kan förbereda...

Exempel från Ravnica-kampanjen: Nothra-fraktionen är en grupp inom Golgari-gillet som vill väcka och använda sig av uråldriga nekromantiker. De gör detta på uppdrag av kampanjens skurk. För att göra detta behöver de en artefakt--Lynfein--som rollpersonerna av olika anledningar fått tag i...

Tänker att jag kan svara med lite olika experiment jag själv gjort, som blivit mer eller mindre lyckade: Placera konflikten i gruppen Med en intern konflikt istället för en extern så skapas ett helt annat spelande. Det här är bland det roligaste jag vet, eftersom gruppen kommer driva sig själv...

Läser just nu sakta men säkert mastodontkampanjen till Degenesis, som börjar med In Thy Blood. Det som slår mig är att det i praktiken är en helt linjär berättelse. A, sedan B, sedan C, sedan D, etc. Rollpersonerna integreras på ett rätt snyggt sätt och det målar upp en mäktig bild av världen...

Jag hejar alla dagar i veckan på "moralens riddare". Det gamla kommer alltid finnas kvar för den som vill läsa, titta, förstå; men att försöka förnya saker med en tanke på vad som förmedlas är aldrig något dåligt. Någonsin. För mig handlar S&S om det personliga. Som WikiPedia summerar det...

Hostade mig igenom att läsa klart boken och skriva klart recensionen. Tycker Vindsjäl har otroligt mycket både själ och hjärta! Jag har nog i min fördomsfulla enfald tänkt att, jaja, det här är @ceruleanfive :s heartbreaker. Och det kanske det också är. Men det är det med så mycket glimt i ögat...

Det svävande citadellet I Yeon (förslagsvis) fanns för tusentals år sedan en paranoid tianakier som byggde ett fort. Fortet övergavs. Klåpare klåpade sig in i fortet och fortet vaknade. Nu riskerar det att ramla ned i huvudet på folk som gärna inte får fort i huvudet. Äventyrare behövs! Gärna...

Spelledaren Spelledarens roll är att vara vägledare och regeldomare, bland annat. Om du vill. Vindsjäls identitet som färgglatt och mysigt fortsätter vara spelets mest dominerande drag även här. Målet är att ha roligt. Inte att vinna. Målet är att samarbeta--spelare och spelledare--för att...

Kanske beror på en viss annan tråd?

Tänker att det kanske vore kul med visuella komponenter? Typ Tetris-former för olika handlingar som sprider ut dem på x-axeln och inte bara y-axeln? Kul system! Att ha manöverpoängen att falla tillbaka på gör ju att situationen alltid eskalerar. Vad händer i en duell mellan två rollpersoner...

Agweon Långt långt bort, i stadsstaten Eora, inleds undergången. Exakt vad som händer har inte överlevt åren--berättelserna förtäljer att marken rämnade och att himlen färgades svart. Men vad det än var så sätter det alla det svunna rikets folk på flykt. Många förgås i stormar och vågor, på...

Känslan jag får är att det blir en sorts "dubbelbeskattning" av de största fansen de har, i praktiken. Precis. Men för de allra flesta lär det som du säger vara väldigt generöst!

Känner mest att den där bilden av S&S blir lite som att säga att andra världskriget definieras av bazookas och pinups.

Nej.

Utrustning och Priser Det här är ett välillustrerat utrustningskapitel. Priser anges i valutan "yina" (rollpersoner börjar med 15 yina), och beskrivningar av vapen och skydd görs i form av egenskaper. Kulturellt känns det som att feodala Japan kommer in, med korg- och bandrustningar. Även...

Som en sån skön demotivational poster hävdade om tradition: “just because we’ve always done it doesn’t mean it’s not incredibly stupid”. Undrar dock om genren i sig är sexismens ursprung, eller den machismo som trädde in genom illustrationerna som ofta prytt omslag och liknande långt senare...

Jag läser inte pdf:er. Det är en brist jag får leva med.

Vindsjälar Ni gestaltar de rotlösa luffarna i Agweon. Vindsjälarna. Att vara en vindsjäl är på samma gång ett ok och en ära. Andra kanske tittar lite snett på er ("vindsjäl" är i sig ett glåpord), men ni kommer i gengäld se och uppleva saker som de inte kan föreställa sig ens i sina vildaste...

Tänkte höra mig för om någon kan tänkas ha en AW 1st Edition som samlar damm och som behöver en ny recensionsvillig ägare i Uppsala? Om inte får jag nöja mig med att recenseda 2nd Edition!

Det här håller jag inte med om. Det rör sig om att läsa ett par-tre uppslag för att bilda sig en helhetsuppfattning av slagen och då kommer du få med dig allt som är relevant, inklusive vilka tärningar som slås och vad du skall slå. Sen kunde det nog tjänat på att ha en enda enkel överblick...