Search results

Så här kommer vad jag förstått vara något av en indiedarling. Släppt 2005 (enligt bokens inlaga). Har egentligen inga som helst förväntningar på spelet, mer än att jag många gånger sett det omnämnas i olika sammanhang. I: How to Play Dogs ger sig rakt in i sin mytbildning. "You are one of...

Jag tycker det här illustrerar ganska väl vad hela den här diskussionen handlar om (för det är inte längre 3:16 det handlar om): preferenser. Tycker återigen det bästa vi kan göra här är att hålla med varandra om att vi inte håller med varandra.

För den som tycker Degenesis verkar balltufft är det planerat en fredagsstream av skaparna för att gå igenom framtidsplanerna för spelet: Det senaste släppet (dubbelböckerna The Righteous Fist och Moloch, som tillsammans beskriver staden Justitian och The Protectorate) sålde enligt utsago...

Här är något som är värt att kasta getögon på! https://www.kickstarter.com/projects/cypheroftyr/into-the-mother-lands-rpg

Har stött på något av ett lyxproblem och det är att förvara zines och pamflettäventyr och liknande. Har aldrig haft så många dylika saker tidigare, men i och med vurmen för dem under de senaste åren så blir de allt fler. Och ryggarna är liksom meningslösa, så att hantera dem som böcker i en...

Det funkar inte riktigt så. Du låser upp fler slots för flashbacks allt eftersom du ökar din level. Du behöver däremot inte definiera vad de ÄR för något förrän du använder dig av dem i ett encounter. Det enda hemhatet innebär är att den sista weakness du väljer måste vara hemhatet. Men då har...

Yes, Deepness är i praktiken rätt fristående. Den släpptes som andra bok i serien. Men Children är en direkt uppföljare på A Fire. Tycker personligen Children är den svagaste boken i trilogin. Läste den mest för att det var roligt att "träffa" karaktärerna igen. :)

Älskar hela Zones of Thought-serien personligen! Just de delar du tar upp, och särskilt Tines, är otroligt inspirerande. Andra delen är min favorit (A Deepness in the Sky), men av helt andra anledningar. Skulle jag behöva peka ut EN favoritbok så skulle det vara den.

Jag känner att det här blivit en match preferenstennis. För min del är enkelheten i sig en uppmaning, för andra verkar det inte vara så. Tycker det räcker där egentligen. :) Medhåll om mothåll.

Det här låter ju 100% som ett NI-problem. :) Menar inte det som något dåligt heller. Det är bra att vara medveten om sina preferenser. Känner mer att det inte behöver göra 3:16 till ett dåligt spel att det inte faller alla i smaken. Det har det ju gemensamt med mer eller mindre alla andra rollspel.

Det är inte uppdragen i sig som säger detta utan det framgår från de ordrar du får när du klättrar i graderna. Men ja, det finns att läsa mellan raderna.

Tror det här skulle vara responsen i min nuvarande spelgrupp också. Men det känner jag alltid är en fråga: spel funkar olika bra i olika grupper.

I så fall kommer kampanjen pågå åtminstone 20 tillfällen för att nå hela vägen. Spontant känns det väldigt utdraget och gör att jag ser ditt perspektiv till 100%

Min uppfattning--dock utan att ha spelat spelet--är ju att en planetslakt kan gå rätt snabbt. Det behöver inte vara fem timmar ångest i skyttegravarna, utan ni borde kunna hinna flera stycken på kort tid och därför eskalera kampanjens narrativa betydligt fortare än vad "kampanj" kanske innebär...

Känns lite som det är den roll Flashbacks kan uppfylla. Men då blir det ännu tydligare att det inte finns några tips, som du säger. För det finns inget som hindrar dig från att vältra dig i ytterligare monsterslakt och machismo när du hittar på dina flashbacks. Men jag känner att flashbacks kan...

Fullständigt medhåll här! Ibland kan jag rentav tycka att ett spel blir lite trist av att vara helt uppenbart med sin tematik. Det finns en hårfin gräns mellan tips och att äta upp sin mystik. 3:16 känns spontant som lite av en hit/miss beroende på vilken grupp det skulle spelas med. Men det kan...

I slutänden handlar ju alla mekaniker om att mörda rymdvarelser. Så är det. Men det jag känner efter genomläsning är att det finns ett sorts "negative space" i designen, framförallt i hur de olika gradernas ordrar ser ut i kombination med föraktet för hemvärlden som dyker upp när någon når...

Hur underbart enkelt spelet är syns på rollformuläret: Finns snabba sheets för spelledaren att kasta ihop planeter med utomjordiska livsformer att mörda också, med kravet att samma resultat inte får användas igen förrän alla andra resultat använts.

Har en nördig fascination för militär-scifi. Oavsett om det är den fascistläskiga Starship Troopers-formen, eller den endast läskiga The Forever War-formen. Skall sanningen fram så gillar jag dålig stämning, särskilt i underhållning, och allra mest i spel och litteratur. Så 3:16 Carnage Among...

Skulle vilja nominera Cyberpunk RED också! Gillar att det är spel som faktiskt går att köpa, framförallt. :)