Search results

Bästa idén 2020, så länge det ges ordentligt med tid! Minimalism i sig vet jag inte om jag gillar egentligen. Många av spelen som länkats här (som Lasers & Feelings) upplever jag mer som regelsystemsgimmicks som knutits till populärkultur. Kanske en schysst formel i sig, men också lite...

Jag upplever 200 Word Challenge-spelen mer som kuriosa än som faktiska rollspel. Men det kan vara på grund av grinig gubbe.

Senaste tiden har jag läst små nätta rollspel som Kuf och Mothership. Intressanta idéer och experimentellt tänkande vid sida av "samma gamla fast nytt": välbeprövade idéer med ny (eller halvny) paketering. När dessa sedan hamnar i hyllan så känner jag att D&D 5E-böckerna i det närmaste får egen...

Jag minns Noir som den gigantiska boken med de många tabellerna och färdighetsbeskrivningarna. Men den lämnade mig aldrig med några intryck. Det här känns som en anledning att återbesöka den.

Jag vill slå ett slag för Diaspora. Tycker det lyckas både vara en riktigt bra FATE-klon och göra hård SciFi utan att bli allt för drygt att ta till sig. Annars tycker jag folk klagar för mycket på Traveller i den här tråden! Traveller är ett lysande ramverk för hårdare SciFi och det finns ett...

Hur coolt som helst! Känns som motsatsen till 90-talets (och säkert 80-talets) hets att rollspel nu blivit så mainstream att de kan användas som reklam.

Det här är nog det vanligaste i de flesta regelsystem, eftersom behovet av slaget inte alltid är uppenbart. Går liksom inte att förhandla innan någon vet att det är en förhandling, eller hota någon som inte visat sig svår att prata med. I praktiken är det nog den överlägset vanligaste varianten...

I sammanhanget är det skillnaden på "face-up" och "face-down" jag syftar på. Inser att det går att vända kort upp och ned på olika sätt. :)

Den dag det blir uppsägningar eller andra situationer så är det rätt skönt att inte själv behöva sitta och förhandla med sin chef utan att kunna ha en facklig representant som gör det åt dig. Särskilt på lite mindre företag där du i praktiken är mer "kompis" med chefen. Dessutom är det många...

Ett spel som har skadekort är Nemesis, ett Alien-inspirerat brädspel. Där får du "serious injuries" för var tredje light wound du tar. En serious injury påverkar sedan dina stats. Hur många kort du får ha på handen. Hur många steg du kan ta. Hur många föremål du får hålla i. Beroende på vilken...

Jag kan känna att den här typen av resultat -- som är vanligt förekommande i rollspel i allmänhet -- är ganska journalaktiga. Vad är de spelbara konsekvenserna av skada? Skador har ju olika betydelse i olika sammanhang. I Fyra StuG la jag upp skadorna så som tyska infanterister hanterade dem...

Det du kanske kan fundera på är om du kan vara tydligare? Egentligen hade det varit bra med något liknande ESRB fast för typer av innehåll. Trigger warnings, men på ett formaliserat sätt, som alla kunde använda sig av som en sorts labels.

Egentligen har jag någon sorts baktanke om att använda mobiltelefoner istället för böcker, tärningar, etc. Tanka ned en app. Anslut till ett spel. Få allt presenterat sött och gulligt i ett smidigt interface som ger instruktioner och håller koll på din data. Blir också ett schysst sätt att...

Jag kan känna att det är en fråga om skala. Om du lägger i femte växeln direkt och dyngrakar dig, eller om alkoholismen gör att du blir opålitlig i vissa situationer. Alternativt att alkoholismen är något du hymlar med, som Leo MacGarry i West Wing, men att han blir påkommen på hotellrummet med...

Jag kan känna att tendensen att ta till våld som en sorts "default"-lösning berättar en hel del om hur rollspel ofta är skrivna. Stridskapitlen är vältilltagna och världarna är ofta befolkade av mordiska folk och väsen. Problemet är inte egentligen PvP lika mycket som att det rör sig om knivar...

Det märkligaste med den här synen tycker jag är att många moderna företag inte kan se anställda som utbytbara på det sätt som de kanske var när det rörde sig om att sortera skruvar eller hantera larm vid ett löpande band. I praktiken är det definitivt i en modern arbetsgivares intresse --...

Jag backar fortfarande. Har haft tankar på att ha egna crowdfundingkampanjer för saker, och dem hade jag i så fall lagt på Kickstarter. Kort sagt: jag tycker det är beklagligt, men Kickstarter har i det närmaste monopol i det här sammanhanget. Sen jobbar jag i en bransch där facken alltid lyst...

Jag samarbetar gärna, men har upplevt att fritidsprojekt sällan blir färdiga om jag inte skriver klart dem själv. De medkreatörer jag har i min umgängeskrets är däremot helt fantastiska bollplank som får stå ut med alla mina slumpmässiga utspel längs vägen!

Det du beskriver är exakt det som jag haft absolut roligast med i rollspel. Agendor som påverkar spelet måttligt (eller mycket) och som kan vävas in i en kampanj för att göra spelarna till något mer än bara marionetter till en ståry(tm) — de blir antagonister, protagonister, och alla andra...

Finns mycket som du kan använda dig av som bara kort kan åstadkomma också. Färgkodning, ikoner, etc., som gör det lättare att se vid en snabb anblick vilka för- och nackdelar en spelare har framför sig exempelvis. För min del, som älskar komplotter bland spelarna, så är nog det mest lockande...