Search results

Sen är det en hel historia på hur man ska bära sig åt om man ska hantera pengarna enligt någon av de rekommendationer som finns (Stiftelsen för insamlingskontrolls regler alternativt Föreningen auktoriserade revisorers regler för hur "ändamålsmedel" bokförs et.c.) Men det är ju inget vi behöver...

Det där är en knepig sak. Min erfarenhet är följande: - En donation till en förening som inte har specifika fonder eller ändamål, är i regel bara en gåva till föreningen med uppmaning om att använda den till det syfte som anges. Om inte donatorn bryr sig om att förse gåvan med ett tydligt...

En konventsrapport - om den är kort och man inte ställer så stora formella krav på utformningen - kan man nog be om. (Men se det jag skrev ovan om motprestation! Jag sitter inte längre i någon stipendiefonds styrelse, men jag har kollegor som gör det och jag kan försöka kolla upp hur de gör med...

Tycker också at det är en väldigt bra idé. Jag har några synpunkter och råd angående förfarandet - inte för att jag på något sätt vill prata sönder idén eller verka nedslående, utan därför att om det ska bli av så finns det en del saker som kan vara bra att tänka på. Huvudman Definitivt...

Men är inte det där också en rest av äldre språkbruk? Precis som norskan idag, använde svenskan vad jag förstår ursprungligen prepositionen at (uttalad ung som "åt", med betydelsen "till") som infintivmärke (innan det fick en egen funktion). Vad jag vet anses "att" som konjunktion komma från...

Jag är egentligen inte så språkkonservativ som jag låtsas vara. nej, i vissa fall är jag tom. betydligt mer revolutionär än dig Troberg. :gremsmile: En sak jag brukar göra varje år på jobbet, i samband med riksdagens allmänna motionstid, är att skriva en skämtmotion. För ett antal år sedan såg...

Njaoa... Alltså, "han" (och den försvunna formen "hana") var en gång den korrekta ackusativformen. "Honom" respektive "henne" var enbart dativ. Man skilde alltså på "jag såg han" och "jag gav (ngt) åt honom" ("jag såg hana", "jag gav (ngt) åt henne") Med tiden började kasus försvinna mer och...

Det är överhuvudtaget icke ett problem. Starka verb(-böjningar) är att föredra i nittionio fall av tio. Det bästa som kan hända, är att folk tar efter så att vi med tiden får flera starka verb, allom till gagn och belåtelse. Betänk motsatsen, "jag springade" osv. Nej fy!

Det enda humana är att ta med honom långt ut i skogen och låtsas att ni ska leka kurragömma. Sen, medan han räknar till 640, så lämnar du honom där. Jag vet att det kan låta grymt och så, men i det stora hela är det faktiskt risk att fler skadas om du låter honom leva i civilisationen.

Alltså, jag tycker egentligen ingenting. Absolut ingenting. Men jag läste något om tärningar och sånt som symbol. Så jag gjorde den här. Men den gillar jag inte. Ful och ganska plottrig och tämligen fånig. (Och det blir smått obegripligt i vilken ordning tärningssidrona ska läsas...) Men då...

(För att skriva ett seriöst inlägg i diskussionen, till skillnad från det förra...) Sverige är det land i världen, där denna attityd troligen fått mest utrymme i lagstiftningen. Det utgör begränsningar för vilka former av straff som döms ut, samt även själva sättet som domstolar utmäter straff...

Alltså, om man nu går och råkar bli polis en dag, utan att då se till att man får röntgensyn, radar, tankeläsningsförmåga och spindelkänsla - då får man skylla sig själv! Dessutom så VET vi ju att lagar är ren fascism. Mussolini hade också en lagbok. Nazityskland hade poliser. Se där! Det är...

Samma här, 2:an bäst, 1:an därefter. 2:an ger bra fördelning av bonusar - de blir lagom ovanliga för att vara eftersträvansvärda samtidigt utan att bli "jag hade en gubbe en gång som hade +1, i karisma visserligen, men fatta - en bonus!" 1:an är helt okej tycker jag iofs. men det blir lätt...

Ja, cordyceps är det ballaste som hänt sent cambrium, men det slutar inte där... Sajten "What's that bug?" som identifierar vilka spindlar och insekter som deras läsare tar bilder på, började under 2007 få in ovanligt många bilder på bilder på vanliga spindlar från folks källare, täckta i...

Ja!

Ja, det engagerar en del av oss. Och?

Kanske otaktiskt av mig att göra detta, eftersom jag helt och hållet håller med dig och Mattias, men jag vill ändå problematisera dessa påståenden. Jag har intresserat mig för samma frågeställning, både när jag läste psykologi och senare. Reklam har en begränsad effekt. Rätt utförd kan den få...

Jo, och det är tydligt att han ofta utforskar vad detta kan användas till på ett lekfullt sätt. Som du nämner, är Walking on Glass väldigt subtil och det är lite upp till läsaren att bestämma hur mycket de tre berättelserna hör ihop. Och det där har Banks själv vid något tillfälle erkänt inte...

Men tillräckligt mycket, i tillräckligt många böcker för att som Dnalor säger, skapa en viss frustration. (Jag håller med!) Och jag tycker ibland att Banks överdriver splittringen inledningsvis och inte riktigt kan hålla tempot, jämfört med andra författare som skriver lite på liknande sätt -...

Re: Försök till beslut Ja!