Och porslin, uppenbarligen …
Jag kan tänka mig att man bättre minns kunskap man anskaffat sig genom böcker om man behåller dem efteråt, även om man inte läser om dem. Att se dem i bokhyllan triggar lite minnen om vad som står där, och förstärker de neuronerna, medan jag som slänger boken...
Ja, det där är så olika. Jag försöker sluta med min vana att slänga böcker när jag läst ut dem. Det känns så meningslöst att ha kvar en bok jag redan läst. Men jag tänker att det kan vara kul att ha en liten samling av de böcker jag gillat. Men det ligger verkligen inte för mig.
Karambolage (här tyska versionen, men finns även på franska på YouTube) har såklart en video om den:
Här kan vi också lära oss att det tecken med handen i ett L på pannan, som vissa jänkare använder för att beteckna en ”loser” (förlorare) på franskt teckenspråk används för att beteckna en tysk...
Jag börjar få det här problemet, vilket är lite ovant för mig. Mitt problem har alltid varit svårigheten att hitta rollspel att köpa. Men nu börjar min Kallax-fyrkant som jag har dedikerat till rollspel att bli full, och jag har ett antal spel som jag inte kommer att spela. Min rädsla är...
På franska heter den cocatrix, och på nederländska det charmiga slangdraak. Den franska Wikipediasidan ledde mig även till ett till syskon: en basilicoq!
Edit: Den ska tydligen födas de l’œuf parfaitement rond d’un coq de 7 à 14 ans pondu dans du foin et couvé par un crapaud ou un serpent, och...
Jag håller med @erikt. Du hade antagligen jobbat med något annat om inte chefen sagt något, men det betyder inte att du inte håller med om prioriteringen. Du kanske inte hade jobbat alls annars, eller så hade någon annan jobbat med x.
Viktigt i alla frågor om tid är ju hur mycket slag som slås. Tärningssystemet i DoD är väldigt simpelt, men det tar ändå sjukt lång tid att slå någon på käften, medan Don’t Rest Your Head har ett rätt komplext tärningssystem, men en fajt där tar kanske en minut att spela igenom.
Det känns förståeligt och hyfsat enkelt. Grunden är ju inte helt ovanlig och jag har själv använt den i spel. Man slår sina tärningar och säger de högsta, typ de tre högsta.
Greger: "Tio åtta fem"
SL "Tio sju sju. Du vinner med en träff."
Lite mer komplext när man har icke bortkvittade tior...
Som vanligt visar ju detta på vikten av kommunikation och tydlighet. Jag ser det inte som att det finns någon sådan överenskommelse eller att jag inte skulle bry mig för att jag inte hittat på motivationen själv. Tvärtom tycker jag att det finns massor av kul och utmanande rollspelande som...
Jag kan tycka om berättelser där huvudpersonen inte är ett dugg intresserad av att ta sig an äventyr, utan mest vill ta sig ur dem, eller helst vill bli lämnad ifred. Jag tycker också att de kan vara roliga att spela. De är dock antagligen mindre roliga att spela i en traditionell kontext, där...
Det förutsätter ju att det finns några tidigare spelsessioner.
Jag har ingen koll på Lovecraft, men det känns ju som en typisk början för sådana historier, och därmed inte så underligt att tricket är poppis i CoC. Kollar lite på de första berättelserna på nätet:
The Alchemist: "High up...
Det var mer att diskussionen var att det skulle vara ett problem att hitta på släktingen i stunden, vilket jag inte höll med om. Man kan absolut hitta på släktingar i förväg om man vill, för att de ska kunna användas som krokar. Man kan också hitta på barndomsvänner, gamla kollegor, lista resor...
Det och att spelledare ofta inte delar med sig av påhittandet. Det är en stor skillnad mellan ”Du har fått ett brev från din faster Agda. Hon är äventyrare och bor i Indonesien.” och ”Du har fått ett brev från din faster Agda. Vem är hon, vad har du för minnen av henne?”.
Mm, här kanske det är en skillnad på hur vi ser på spelet och berättelsen. Jag ser inget som etablerat förrän vi sett det i fiktionen. Att du har Koka soppa 12 betyder ingenting om vi aldrig sett dig koka soppa. Det är en rent regelmekanisk sak. Och om varje rollperson har tio färdigheter är det...
Men en berättelse måste ju börja någonstans. Det känns lite väl hårt att säga att allt måste ha introducerats tidigare – då kan berättelsen aldrig sätta igång. Att börja med ”Jag har en faster som heter Agda. Hon brukade alltid ta hand om mig när jag var barn, även om vi förlorat kontakten på...
Sedan är det såklart rent spel att göra samma sak mot spelledaren. "Hon förlorade tyvärr båda benen i en bergklättningsolycka i Anderna." (Spelledaren svettas lite och försöker att få detta att passa med hens rälsade scenario.)
Ja, det känns som att det är en rätt tråkig attityd av spelaren när spelledaren hittar på en släkting till rollpersonen att inte bry sig för att det är något som hittades på i stunden. Det är ju rakt av blockerande. Istället plockar man upp idén och spinner vidare. "Faster Agda! Hon var ofta...
Den har ju dock lite fnissfaktor eftersom "pau" inte bara betyder "pinne" utan även den vanligaste vardagliga beteckningen på det manliga könsorganet, vilket betyder att kampkonsten lätt tolkas som "kukleken".
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.