Search results

Vilka bra namn folk har, både rollpersoner och spelledarpersoner! Och Blomsterön. Dit vill jag åka. Får intrycket av att ni prickat en riktigt skön klassisk fantasykänsla. :)

Jag har varit Wolfram von Eschenbach i ett konventsscenario skrivet för Ars Magica, och Alfred Nobel i ett konventsscenario skrivet till Castle Falkenstein. Den senare blev väl i princip reducerad till en gubbe med dynamit och den föregående var väl så gott som påhittad. Kan väl ha varit någon...

Spontan tanke: gör den andra spelaren till en slags bispelledare med särskild uppgift att fylla i med sinnesintryck. Färger som virvlar, kyliga dimmor, spökkorpens blänkande öga... den sortens grej. Kanske med utifrån ett gäng stämningsord du sammanställt i förväg ifall du vill hålla i tyglarna...

Ja den där "R2 vaknar plötsligt och lagom till att vi är klara med allt som var akut"-scenen alltså... inte så snyggt. Men, jag var helt beredd på att filmen skulle sluta när Rey och Chewie (som känns som de kan bli ett kickass radarpar för övrigt) flög iväg för att hitta Luke. Är det inte nån...

Första filmen 2016 blev En oväntad vänskap, den där franska filmen om den förlamade rikingen Philippe och förortssnubben Driss som oväntat får jobbet som personlig assistent. Jag tyckte det verkade som något att se redan när den dök upp på radarn, vilket till min förfäran alltså varit mycket...

Årets sista film för mig blev Små citroner gula Små citroner gula. En svensk komedi med bland andra Rakel Wärmländer, Dan Ekborg, Josefin Bornebusch. Sverrir Gudnason, Tomas von Brömssen och Anki Lidén. Huvudpersonen Agnes vill jobba i restaurangbranschen, men efter en incident som involverar...

Gott! Nytt! Tjohoo!

Wohoo!

Mest känslosamma ögonblick: Mormors mormors mammas tiara på FjällCon. Det drog igång med så bra spel att jag var oförmögen att ens börja spela de första tio minuterna. Mot slutet kom spelet till en punkt där det enda vettiga jag tyckte jag kunde göra var att (som det osynliga spöke jag var)...

Ett spelmöte som inte lämnade någon oberörd!

Årets rollspelspepp: Caspen på GothCon (tack, du var ett föredöme!). Årets "Jo men jag borde nog spela det mer": Hillfolk/DramaSystem. Årets rollspelsillustratörer: Ronja Melin och John Barkestedt, Järn. Årets långkok: wilper, The Academy. Årets "precis lika bra både som litteratur och spel"...

Årets spelledare: för att ha spellett konventsmodulen Reens heliga lampa på Grottröj #12 och allmänt hålla hög klass jämt och hela tiden – Nightowl!

Årets rollspel med mitt namn i: Saga, andra utgåvan Återkommer med mindre egocentriska utnämningar senare.

Jag skulle gissa att det handlar om hur fort upplagan säljer slut. Det är väl rätt talande om det tar fem dagar eller fem år att sälja slut på de böcker man låtit trycka.

Jag har bläddrat i Blueberry-album på diverse bibliotek men aldrig känt mig lockad att läsa något av dem. Vad är grejen? Är det en äventyrsserie så det är själva handlingen som är behållningen, eller vad?

Jag har läst I Kill Giants av Joe Kelly och JM Ken Niimura. Huvudpersonen är Barbara Thorson, en tjej på 10-11 år, som är övertygad om att hennes uppgift i livet är att vara beredd när (inte om) det dyker upp en jätte som behöver bekämpas. Hon har läst på ordentligt om olika typer av jättar så...

Promotiontråden på forumet kanske duger?

"Hur stort är rummet sa du? Staty i mitten... och två dörrar i östra väggen? Nähä, en i öster och en i väster, okej." *suddar och uppdaterar kartan* Typ så kan det låta när vi spelar OSR/gamm-D&D. Att rita karta på rutat papper är en stapelvara. När man hunnit utforska en del och ritat upp det...

Jag har sett tre filmer senaste dagarna: Lost in Translation. Andra gången jag såg den (första gången jag såg den med text) och nu klickade det lite mer vilken typ av film det var. Första gången jag såg den kändes det som att jag missat nåt i handlingen och saknade pusselbitar. Den här gången...