Search results

Ja. Det här är ju också, tänker jag, ett (av flera möjliga) sätt att befolka Kutulu-London. Grupperingarna och personerna kan alltså vara både ”andra” (”othered”) och andra än i Lovecrafts egen fiktion. Jag tror också att Alexandrasällskapet behöver inta en central position eftersom de redan är...

Som postmodernt skolad akademiker kan jag inte undgå att fundera på hur både Lovecraft och en del av de mer sentida CoC-uttolkarna skildrar Den Andre. Det är ofta det som blir skräcken och/eller avgör vilka som blir antagonister och protagonister. Jag har ju redan nämnt kultisterna, stapelvara i...

Vänd på könsrollerna, skippa kultisterna, ta bort all exotism och låt folk från samhällets botten inta de bärande rollerna. Förlägg hela handlingen till ett slumkvarter i London. Gör mythos-inslaget märkligt men kanske begripligt snarare än farligt, blodtörstigt och bestaliskt. Allt detta är...

Men nog drog Äventyrsspel in rätt många miljoner på 80-talet? De expanderade rejält. Att affärerna gick sämre på 90-talet är en annan sak.

Hindenburg är en bra äventyrsplats och sandbox. Egentligen oavsett vilken version man väljer. Staden finns ju i tre versioner, varav den äldsta är från 80-talet.

Jag orkar inte gå in och citera varje mening du skriver. Men i all korthet: Malmberg blev rimligen rik (mångmiljonär?) för att han hade en effektiv affärsmodell. Pengar in, pengar ut. Sätter man i system att inte betala folk vettigt, så blir det mer vinst. Du skriver ju att du inte såg något...

Det är inget dåligt äventyr, men utan att avslöja en massa spoilers kan jag säga att det är ganska mycket välbekant skåpmat. Till mina invändningar hör också att jag inte riktigt köpte urban ångpunk (med biografer och järnvägar) som den bästa möjliga uppdateringen av Pyrisamfundet.

Om Malmberg blev rik åtminstone delvis för att andra inte fick vettigt betalt så tycker du inte att det är ett problem? Förstår du inte att det här är oschyssta arbetsvillkor? Ofta handlade det ju dessutom om unga människor. Tonåringar som såg upp till de stora grabbarna på Äventyrsspel och...

Jag tänkte snarare på en postkolonial omtolkning av Lovecrafts setting. Det inkluderar inte bara att rika kan vara skurkarna utan också vilka protagonisterna är, vad de utreder (eller hamnar i), hur mythos beskrivs och vilka miljöer som förekommer. Sammantaget blir det ett helt annat London, om...

Man kan också, tänker jag mig, göra som Walmsley och vända på perspektiven. Då blir det folket i toppen, de rika och privilegierade, som har dolda kopplingar till mythos och ägnar sig åt konspirationer. Eliten styr, precis som i vår värld. Det blir då också i Imperiets huvudstad London (eller...

Ja, precis. Det är alltid bra att gå till källorna.

Fiskar efter? Jag tror helt enkelt inte att alla som skrev eller illustrerade för Äventyrsspel fick vettigt betalt. Som jag nämnde ovan intervjuade jag en av författarna till Mutant-äventyret I reptilmännens klor. Han fick några hundralappar för det jobbet. Det var säkert någon tusenlapp i...

Okej, då har jag förstått dig rätt. Det verkar ju helt rimligt. Jag tycket också att ett sådant förhållningssätt manar till kreativitet. Exempelvis blir ett London sett med just det perspektivet något annat än ett London sett med Lovecrafts egen blick. Andra platser, andra personer, andra...

Bra att ge unga talanger chansen, men nog var det framför allt Malmberg som blev rik på Äventyrsspel? Follow the money.

Så i Kutulu finns det alltså inte riktigt traditonella skurkar utan mer intressekonflikter där Lovecrafts mythos oftast eller alltid är med på ett hörn? Jag har alltså själv inga tvärsäkra åsikter om detta (mer än att gråskala ofta är bra), utan undrar mest hur du tänker. I åtminstone äldre CoC...

Om Malmberg ljuger eller talar sanning har jag ingen aning om. Jag har aldrig träffat honom, bara hört andra berätta. Men jag tror, som sagt, att det är klokt att andra än chefen får komma till tals när det gäller hur arbetsvillkoren (exempelvis arvodering) ser/såg ut. Det handlar både om de...

Malmberg var ju arbetsgivaren i det här fallet. Alltså chefen. Jag tror inte att en vd är den bästa källan för att förstå hur arbetsvillkoren ser ut på ett företag. Vad gäller texter för inköp - en text som kräver massor av bearbetning köps väldigt sällan in. Om en text som är illa skriven ändå...

Jag är också akademiker och håller med dig om att det inte alls behöver göra att man blir privilegierad. Ibland kan det bli tvärtom. Men i början på 1900-talet - fram till 60-talet i åtminstone Sverige - var andelen akademiker i befolkningen mycket mindre. Alla akademiker tillhörde inte...

Eller så kan skribenterna själva berätta. All dokumentation finns kanske inte kvar? Fredrik Malmberg är ju knappast en neutral källa i det här fallet. Jag har mer än tio års erfarenhet av oloka sorters frilansande. Mest utanför rollspelsbranschen. En skriven text är inte som en tv-apparat.

Det var en väldigt välvillig tolkning av Äventyrsspels historia. Men visst, det fanns säkert många som trivdes. Annars hade de antagligen inte fortsatt skriva. Samtidigt fanns det många andra och betydligt mindre kända namn som skrev eller illustrerade för detta företag. Hur såg deras betalning...