Search results

Det där tycker jag är intressant, för när jag läste trådstarten tänkte jag "Vad händer om man utelämnar rollpersonen?". Vi kommer fortfarande att ha karaktärer i ett rollpersonsfritt spel, men det är inte säkert att vi tar karaktärernas roll och berättar utifrån deras perspektiv, utan de är mer...

Framförallt så är det en mekanik som gör att obalanserade strider kan bli mer balanserade/ovissa och därmed "spännande" för vissa.

Dude, du ber mig checka av en sak på min bucket list som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Jag har någon dag i veckan som är låst kvällstid men är själv väldigt sporadisk. Jag är fetpå.

Ja, att fundera kring vad tärningstypsförändringen innebär för rollpersonen hade definitivt varit en bra "play between play"-grej. Kanske finns det förslag på vägval i spelet, där rollpersonen exempelvis skaffar sig en gård vid T10 och att gården sedan "levlar" med rollpersonen.

Kommer vara svårt om spelledaren vill planera en kampanj, utan spelet får nog mer fokusera på individuella rollpersoner och uppfylla deras mål, likt The Shadow of Yesterday. Sedan är detta mest en lek med tanken, inget som jag seriöst föreslår, utan något som jag behövde få ur mitt huvud. Man...

Så konsensus är att om man inte upplever D&D5 som "combat as sport" så har man spelat fel? Ett rätt självuppfyllande påstående då att D&D5 är "combat as sport". :D Antingen måste man hålla med eller så gör man fel. Curse of Strahd är ursprungligen från 80-talet, motståndet är helt omatchat mot...

Färdigheter är binära. Vill du slå mot en färdighet slår du 1T20. En utmaning kräver normalt att du slår 4 eller under. Slår du en 1:a sänker du tärningstypen: T20 ⇒ T12 ⇒ T10 ⇒ T8 ⇒ T6 ⇒ T4 Slår du en 1:a när du har T4 så har du klarat spelet och gått från halvgud till att faktiskt vara en...

Ja, exakt och enda sättet spelmakarna undviker att det blir repetitivt är genom att ha förmågor som tar slut ... vilket gör att boss fighter med många hit points är tråkiga, då det bara blir tärningsrull för att nöta ned eftersom ingenting nytt kan hända. Hade hellre sett en eskalerande...

Ja, det är därför jag inte gör stridisar längre. Rollspelsstrider är aldrig roliga rent mekaniskt (man rullar en platsbit och får lite val som spelar liten roll) och få spel pushar för den typ av strider jag vill uppleva.

Du menar, hur han lärde sig kampsport? :D Fan, nu blev jag sugen att se filmen igen på bio. Ja, så bra är den.

När vi spelade Curse of Strahd så dog åtta rollpersoner på 18 möten á två timmar styck. Det tyckte jag var rejält dödligt. Såpass att jag drog mig ur kampanjen, trots att jag själv aldrig dog. Nu verkade dock alla motståndare vara 3-10 levlar över våra level 3-rollpersoner.

Om man ska undvika strid är väl lösningen att inte ha stridsregler? :D

En sak som jag insåg under striden var att ett av mina designmål är att "alla ska vara med till slutet" men jag hade tre skadenivåer och tanken att om motståndarna någonsin slog 10+ blev en spelare direkt utslagen. Det är viktigt att kunna gå tillbaka till sina designmål, lika viktigt det är som...

...och så är det för mig när jag spelar. Jag försöker se varje runda som en utmaning för spelarna. Jag gör oftast det genom att gå ifrån "Jag hugger" och mer mot "Han får tag om nacken på dig och du känner att den nästan knäcks". Tror kroppspoäng är rätt dåligt för den här typen av spelande -...

Hade gärna sett en intervju där äventyrsmakaren pratar om sådant han lärt sig från Darkening of Mirkwood och gjort annorlunda nu men samtidigt också vad som är skillnaden (om någon) från just tidigare sagda kampanj.

Man kan också tänka sig att köra någon typ av solospel eller använda Discord för att köra någonting liknande skuggspel som sätter upp en större meta-plott. Köra eftersnacket i Discord skulle kunna funka, så att man i princip får en krönika online genom att folk snackar om spelet, vad som hänt...

Andra saker kan vara att rita porträtt, kartor över lägenheter och rymdskepp och kanske finslipa sin bakgrund. Fundera kring kopplingar eller foliering mot de andra karaktärerna och därmed ändra sin personlighet. Någonting jag gillade med Star Wars d6 var att man använde erfarenhetspoäng och...

Tertwo

Återigen ett spel jag varken läst eller spelat, utan bara fått förklarat för mig använder kishotenketsu: The Jidaigeki-themed indie RPG The Mountain Witch by Timothy Kleinert implicitly references kishotenketsu with the Four Acts that structure its campaign. In the Introduction (ki), the...

Ja, nu har jag inte ens läst spelet men jag tänker mig att det handlar mer om struktur än vad man faktiskt spelar. Spel som Imagine och The Mountain Witch följer exempelvis kishotenketsu-strukturen som lyfter fram slice of life, snarare än konflikter. Det kan finnas konflikter, men fokuset...