Jag skrev nyss om Beforeigner (HBO) och det är typ lågmäld polisdetektivarbete men en polis är ofrivillig tidsresenär. Norsk serie med väldigt intressant stligrepp i hur de bygger vidare på historier.
Saker jag sett med frugan. Hon gillar när saker är baserade på riktiga händelser. Jag brukar normalt tröttnat på en serie efter en säsong, men här är några vi sträckkollade tillsammans:
Manhunter på Netflix. Handlar om killen som skapar termen "seriemördare" och profilering. Otroligt bra. Inte...
Sett klart del 1 (sju avsnitt). Med tanke på alla diskussioner om sanningar anno 2022 så funderar jag på om skaparna av serien hade den här planen (sista avsnittet) klar redan från första säsongen. För mig känns det som en hel del efterkonstruktion, vilket funkar väldigt bra.
Jag skulle vilja slå ett slag för Nick Wedig.
Det är väldigt kluriga och annorlunda lösningar han har i sina rollspel.
Ta bara ett av mina favoritkoncept - Fortune Cookies and Nuclear War - som har allt jag kan kräva av ett spel ... på ett visitkort. En "end condition", tydliga mål, osäkerhet...
Valhalla. Både den tecknade från 80-talet och spelfilmen från 2020-talet.
Sedan finns det ett par sevärda filmer med Mads Mikkelsen: Adams æbler, Pusher och Pusher II.
Ja, och jag har varit med om frustration hos spelarna när jag inte gått på deras planer när deras slutsatser varit helt felaktiga. Så inga spelledartekniker är perfekta. Det finns inga principer som alltid är tillämpbara. Det handlar om vad som känns vettigt i den situationen att köra på. Ibland...
Jag berättar aldrig hur det egentligen låg till. Det kan sänka hela upplevelsen, som redan nämnts i tråden av någon annan, oavsett lösning.
Det spelar liksom ingen roll om jag tänkt att de ska ta sig igenom en dörr på framsidan och de kommer på en plan som inkluderar baksidan. Jag går på deras...
Om spelarna har kommit fram till en slutsats och jag som spelledare följer den, så kommer de inte börja nysta i allt som är fel med deras teori. Det var de som kom på den och det är de som köper den. Behövs ingen retcon över huvud taget. Finns det något som, mot all förmodan, skulle vara...
Jag tänker mest på dem som jag själv gillar att spela. Här är lite olika varianter.
Ankan med attityd. Är ankan bra på något är den bäst på det och det gör ankan säker i sin roll.
Jack of all trades. Jag gillar att ha ett finger med i spelet i allt, så min rollperson brukar ofta kunna lite om...
Ja, för mig är avslöjandet bara halva delen av ett mysterie; att luska fram ledtrådarna och dra en slutsats. För mig är det riktiga scenariot när spelarna väl agerar på informationen.
Ja och nej, angående planeringen.
Jag brukar ibland ha en större makt som styr och rollpersonerna stöter bara på hantlangarna (även om de känns som "bossar"). Tänk kooperationerna och Mörkrets fem apostlar i Mutant Chronicles. De har i regel en större agenda men som avyttrar sig i...
Ja, för mig är det sällan köttet jag varierar (annat än vilket rub jag använder), utan tillbehören.
Sallad med frukt (ex. vindruvor) och vinägrett.
Sallad med frukt (ex. blåbär) och majonäs (+salt och peppar).
Steka cm-tjocka auberginer med vinägrett ovanpå.
Riven morot
Kroketter i ugnen...
Ja, om du har tillräckligt med information. Jag tycker dessutom inte att alla trådar måste knytas ihop, men spelarna måste få tillräckligt med information för att kunna spåna. Jag argumenterar utifrån när spelarna inte har det. Då kommer händelserna bara kännas slumpmässiga. Sanningen är inte...
Nackdelen, för min del, är att det händer saker som spelarna inte kommer förstå varför de händer, vilket gör att de kan känna sig vilsna. Jag känner att jag alltid vill avslöja hemligheterna bara därför, om det så är i en mellanscen utan rollpersonerna där jag beskriver skurkens tankebanor...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.