Search results

Om du menar kinesiskt präglad rent estetiskt så tycker jag inte att det är något problem. Överlag har jag upptäckt att så länge man beskriver saker (från andra möjligtvis mindre passande kulturer) genom att beskriva dem utan att nämna kulturen, så fungerar det fint. Det jag gillar med Svärdets...

Så har jag också uppfattat det. Mer en lek med idéer och tänkt att ge vild inspiration snarare än att vara väl integrerad. Med det sagt skulle jag gärna se - vid sidan av de stora kampanjerna och Quetzels torn/Kanderade magikerns krypta - en samling med platser liknande de tre i spelledarboken...

Med tanke på att katakomberna under Paris är mer än 300 km långa så kan väl inte Moria vara så orimlig?

Det kan nog vara de här som är förklaringen isåfall. Hur mycket ett spel syns säger ju inte hur mycket det spelas, och det blir ju lätt en anekdotiskt och inkorrekt bild man får av hur mycket spel används. Men stämmer det inte att Eon kanske framför allt är uthålligt även om det inte i sig syns...

Det här tycker jag är intressant. Jag har aldrig sett Eon som särskilt stort eller allmänt populärt. Men det har ju alltid tuffat på i bakgrunden och haft sina fans, och uppvuxen utanför storstäderna känner jag inte att jag hade någon koll på rollspelssverige före rollspel.nu. När var Eons...

I just Svärdets sång känns det som att poängen är att områdena mellan byarna/fästena/grottorna är ganska vaga för att man ska kunna fylla dem med vad man vill. För övrigt gillar jag verkligen det lösa upplägget som gör det möjligt att kombinera färdiga platser med egenskapade utan att riskera...

Jag kör gärna med en slutuppgörelse. Det behöver inte vara en strid. Ingen behöver dö. Och skulle det bli bråk så behöver inte motståndet vara bättre på att slåss än någon annan. Men gärna ett möte där allt är ställt på spets. Ett sista avgörande där världens/landets/byns och rollpersonernas...

Hur betraktar folk presentationen av rollpersonens bakgrund egentligen? Jag får lite intrycket att rollpersonerna presenteras för SL i text. Är det vanligt? Jag har alltid kört med att spelaren beskriver rollpersonen och bakgrunden muntligt, och som SL gör jag anteckningar. Spelaren kan...

Det jag brukar titta efter i bakgrunder är själva spelvärlden. Platser och personer som nämns direkt, men också sånt som kan utläsas indirekt. Såklart skulle jag kunna hitta på allt sånt själv, men dels kommer jag ändå att få skapa en massa material ändå, och framför allt brukar det vara mer...

Det finns tre varianter för oss: Köpt/nedladdat äventyr, karaktärerna kan behöva göras efteråt för att passa. Men ordningen känns inte så noga eftersom det ändå inte är SL som gör äventyret. SL har preppat en idé. Rollpersonerna görs sedan efter den idén. SL har inte preppat någonting. Vi...

Men vill man ha mer tanke, djup och komplexitet så kan 20-30 minuter kännas ganska begränsande. Det räcker gott och väl om man ska slumpa ihop en OSR gubbe som kanske inte ens överlever första spelmötet, men ska rollpersonerna bli mer inbäddade i världen, ha intressanta relationer till varandra...

Framför allt är det ju väldigt enkelt att i t ex Svärdets sång inte använda basbyggarreglerna. Det är ju bara att rollpersonerna aldrig slår sig ner och börjar initiera dem. Reglerna hade lika gärna kunnat exkluderats ur grundboken och kommit i en senare modul.

Hmm... jag inser att jag nog inte någonsin tagit reda på vad play to find out faktiskt betyder. :D (Jag trodde det handlade om att man lät spelvärldens interna logik svara på frågor om spelvärlden istället för att SL eller äventyret gör det direkt. Var kommer ens termen ifrån?)

Förstår jag rätt så är det lite "play to find out"? Jag tycker jag känner igen det du beskriver åtminstone. Det blir lite som att man slänger ner komponenter utan egentlig tanke och ser vad det är för berättelse och spelvärld som uppenbarar sig när rollpersonerna utforskar den. Som spelledare...

Jag håller med om punkt 2 och 3. Jag tycker också att fisktankiga scenarion tenderar att bli mindre spelarstyrda, i den grad att rollpersonerna bli mindre "huvudpersoner". Samtidigt tycker jag att det är en feature, man kan agera "friare", dö oftare etc. eftersom allt inte står och faller med...

Grejen är väl att det är en (oönskad?) bedömning av SL vad som egentligen är safe & boring. Är det safe & boring att branden inte sprider sig? Är det safe & boring att branden gör det med vindens hastighet enligt det fastställda vädret? I @2097 s beskrivningar är det ju dock där, på den tredje...

Japp, det är så man upptäcker om elektromagnetism fungerar likadant i spelvärlden, eller om rollpersonen blir placerad i sanitorium!

Är det inte det som är player skill? Man får berätta hur man använder de tre tunnorna med syra för att lösa upp fånggallret, istället för att rulla för färdighetsvärdet i kemi.

Det senare är framför allt en utmaning för SL om hen inte har en idé om hur fällan ska fungera. Den kan också vara skittråkig om spelarna tycker det är skittråkigt att beskriva i detalj hur en fälla desarmeras. Då kan man tänka sig att det är mycket roligare att rulla en tärning och dels få...

Ooo... det hade jag haft nytta av när vi körde DnD5 senast, antingen så måste man annars skriva av statsen i förväg och ha vid sidan av, eller bläddra fram och tillbaka om nu inte motståndarna man möter råkar finnas på samma uppslag. (När man nu är för snål/bakåtsträvande för att köra digitalt.)