Search results

Jo, FLs grejer är ju i regel riktigt smidiga i jämförelse. Men merparten av svenska rollspelare spelar väl amerikanska spel, tänker jag.

Jag upplever 5E som ohemult komplext, inte minst eftersom man hela tiden introducerar nya undantagsregler till själva regelkärnan.

– Verkar hon tala sanning? – Slå ett slag. – Lyckat. – Du får en stark känsla av att hon ljuger / talar sanning. – Verkar hon tala sanning? – Slå ett slag. – Misslyckat. – Du vet inte riktigt, kanske finns det någon antydan till oärlighet, men det kan också vara något du bara inbillar dig...

Jo, verkar inte som att vi kommer någonstans i samtalet och nu verkar det rentav ha glidit ifrån trådens ämne.

Komplexa system utgör väl fortfarande den absolut överväldigande majoriteten av det som spelas. Men det kanske inte kommer så mycket nytt där, så det kanske känns stagnerande.

Rimligt! Kul att ni är överens. Personligen skulle jag tycka att det tog bort hela spänningsmomentet för mig, så det är ju bra att vi spelar i olika grupper. Och anledningen att jag trycker på det är inte för att jag tycker att det ena är bättre än det andra – tvärtom vill jag bara understryka...

Förstår att det kan vara ditt perspektiv. Mitt är tvärtom: om man lyckas med allt bara för att spelaren kan argumentera, då känner jag att det är menlöst att rollspela.

Min stora sorg i livet är att jag klipper mig själv och därför aldrig kan få dra den där vitsen...

Min grabb kommer ofta och ska berätta någon udda iakttagelse han gjort eller något intressant han hört på YouTube, och då inleder han alltid med "En konstig grej, ..." och då pekar jag alltid på honom.

Det som är så intressant med det här är ju att ett komplext system på många sätt antyder att skaparen inte har förtroende för att användarna ska kunna lösa saker själva under spel.

Det var fint sagt! Både jag och @krank gör ju dock det lite lättare för oss genom att inte ha särskilt komplexa system, så det blir mindre risk att något går fel.

För mig är syftet med färdighetsslag att simulera spelvärlden och rollpersonens förmågor. Jag vill inte att min rollperson alltid ska vara lika dålig som jag på allt jag är dålig på och inte heller att hen ska vara lika bra som jag på allt jag är bra på. Dessutom är det ju en väldig skillnad på...

Då förstår jag ditt perspektiv bättre och då verkar vi rentav överens. Jag använder färdigheterna så i rollspel och skulle tycka att det var konstigt om man fick detaljerade korrekta svar.

Som sagt, det är ju inte tankeläsning eller tvärsäkerhet på att ”Ah, hen kliade sig på näsan, det betyder att mötet är en fälla!” Jag tänker mer att det är ”Hen håller på att klia sig på ett sätt som ger mig misstänkta vibbar. Vad kan det betyda?” och sen får man pussla ihop det med andra...

Ja, jag är väldigt överraskad och förvirrad av den här tråden – det känns lika otippat som “I verkligheten kan man inte övertala männniskor, så såna färdigheter är orealistiska”. Så det känns som att folk måste prata om olika saker? Eller?

Så pass? Jag pysslar nog med sånt här dagligen, i jobbet, i min relation, när det kommer till att uppfostra min unge, med mera. Och visst misslyckas jag eller fumlar rentav ibland, men hyfsat ofta blir det hyfsat lyckat. Det förutsätter ju som tidigare nämnt att man har tillräckligt många...

Så jäkla skönt att det är över. Som att mucka från lumpen eller släppas ut ur fängelse.