Är det bara illustratörer som kräver betalt - varför?

[luddwig]

Förutom det låga beloppet så verkar det knas med betalning per ord. Det som borde styra är ju innehållets kvalitet, inte volym.

 

[krank]

Förutom det låga beloppet så verkar det knas med betalning per ord. Det som borde styra är ju innehållets kvalitet, inte volym.

Fast man måste komma överens om betalning på förhand, och man måste veta ungefär hur mycket pengar man lägger och hur många ord man får.

Kvalitet kommer ju med i beräkningen eftersom man (är tanken) får betala mer per ord för skribenter som (man tycker) skriver bättre.

 

[Gerkub]

Förutom det låga beloppet så verkar det knas med betalning per ord. Det som borde styra är ju innehållets kvalitet, inte volym.

Har för mig att det är vanligt i USA, i varje fall är det därför som amerikansk kurslitteratur ofta består av otympligt tjocka böcker

 

[krank]

Har för mig att det är vanligt i USA, i varje fall är det därför som amerikansk kurslitteratur ofta består av otympligt tjocka böcker

I de fallen handlar det inte bara om pris per ord utan också om att beställaren inte gjort en tillräckligt hård begränsning i hur många orden ska vara =) Det rimliga är att man på förhand kommer överens om ett riktmärke.

Vilket kan vara svårt, då det är klurigt att på förhand avgöra hur många ord som behövs för att uppnå det man vill.

 

[krank]

Överlag är det svårt att göra en bra beställning av text. Det är lättare när man är ett förlag som författare skickar in manus till – då har man en helhet att utgå från, och man kan lägga ett bud utifrån det. Att beställa "jag vill att du ska skriva en bok om X" är svårt, om man å ena sidan vill pröjsa schysst, å andra sidan inte vill skapa ekonomiska incitament att ordbajsa. Snarare vore det ju najs om man kunde skapa ekonomiska incitament för att skriva begripligt och effektivt och inspirerande. Men det är svårt att mäta, och det som är svårt att mäta är svårt att bygga incitament för…

 

[Vimes]

Är det verkligen svårare att mäta kvalité i text än i bild? Är det inte bara så att det är lättare för en illustratör att ge presumtiva köpare en snabb bild av vad som kan tänkas levereras än vad det är för en skribent?

 

[Rymdhamster]

Är det verkligen svårare att mäta kvalité i text än i bild?

Jag känner nog att jag har mycket lättare att titta på en bild och se att den är skickligt gjord även om jag inte gillar bilden i sig, än vad jag har att läsa en text och känna att den är skickligt skriven om jag inte gillar texten.

Utöver grundläggande saker så som stavfel och avhuggna meningar och sånt, så klart.

Edit: med brasklappen att jag kanske helt enkelt inte är är tillräckligt skicklig för att känna igen en skickligt gjord bild när jag ser den. Jag hade exempelvis bedömt flera av de AI-bilder jag sett som "skickligt gjorda", om jag hade trott att de gjorts av en människa.

 

[Dilandau]

För även fast jag håller med helhjärtat om det som skrivs, så har jag själv varit i situationen att jag varit beredd att jobba gratis bara för att slå mig in på en arbetsmarknad med ett hopplöst CV.

Det är ju det där dilemmat, att det är helt rimligt och förståeligt att göra så på individnivå. Men resultatet blir att man helt plötsligt har hela branscher som går runt på gratis/underbetald arbetskraft. Så "kunna jobba gratis/svinbilligt" blir ett krav för att ens komma in i branschen. Vilket leder till att branschen snart domineras av vita medelklassmänniskor.

Hela medie/reklambranschen är ju en sån. Jättemånga som vill jobba med det. För att ha en chans att få in foten måste man kunna klara av obetalda praktiperioder.

 

[Skarpskytten]

Är det verkligen svårare att mäta kvalité i text än i bild? Är det inte bara så att det är lättare för en illustratör att ge presumtiva köpare en snabb bild av vad som kan tänkas levereras än vad det är för en skribent?

Nä, jag tycker nog inte det. Jag tänker att människor som har som jobb att arbeta med texter - redaktörer, förläggare, svensklärare - har (på kanske lite olika sätt) en känsla för och åsikter om vad som är bra och dålig text.

 

[ceruleanfive]

Nä, jag tycker nog inte det. Jag tänker att människor som har som jobb att arbeta med texter - redaktörer, förläggare, svensklärare - har (på kanske lite olika sätt) en känsla för och åsikter om vad som är bra och dålig text.

Håller absolut med. Men för folk som inte arbetar med text tror jag att det är svårare.

Oavsett tar det längre tid att bedöma kvaliteten hos 300 sidor löptext än det gör att bedöma kvaliteten hos ett omslag. Och framför allt går det snabbare att bli köpsugen av det senare.

 

[Bifur]

Kr per ord/tecken är äldre hyfsat standard i Sverige också. Men ja, att ha en idé om textens längd i förväg är önskvärt.

 

[JohanL]

Kr per ord/tecken är äldre hyfsat standard i Sverige också. Men ja, att ha en idé om textens längd i förväg är önskvärt.

Ja, ingen får väl beställningen "skriv så mycket du känner för för x kronor per ord"?

Mindre känd grej från översättningsvärlden, förresten: man får mer betalt för finska ord, eftersom de är få men långa.

 

[Mekanurg]

Ja, ingen får väl beställningen "skriv så mycket du känner för för x kronor per ord"?

Kanske Stephen King?

 

[luddwig]

Kanske Stephen King?

Och @Magnus Seter? För visst blev väl Bittermarken mycket mer omfattande än planerat?

 

[Magnus Seter]

Och @Magnus Seter? För visst blev väl Bittermarken mycket mer omfattande än planerat?

Tru dat.

 

[ceruleanfive]

Finns en skröna om en copywriter som fick betalt per tecken (också vanligt), exklusive mellanslag. Så hen lämnade in texten utan mellanslag, och sa att de kunde få mellanslagsversionen om de betalade för dem.

 

[Svarte Faraonen]

Det är ju det där dilemmat, att det är helt rimligt och förståeligt att göra så på individnivå. Men resultatet blir att man helt plötsligt har hela branscher som går runt på gratis/underbetald arbetskraft. Så "kunna jobba gratis/svinbilligt" blir ett krav för att ens komma in i branschen. Vilket leder till att branschen snart domineras av vita medelklassmänniskor.

Hela medie/reklambranschen är ju en sån. Jättemånga som vill jobba med det. För att ha en chans att få in foten måste man kunna klara av obetalda praktiperioder.

Alla kreativa branscher, typ. Sedan kommer man väl till det delikata problemet att om producenterna faktiskt tar skäligt betalt så återspeglar detta sig istället i priset på produkten – och då blir det istället där som den sociala skiktningen sker. Jag har till exempel en kompis som valde att inte professionellt arbeta som tillskärare eftersom han kom från en familj av keramiker – och upplevde att det var en alldeles för stor del av jobbet att, som han sa, "fjäska för överklasskärringar", eftersom det var det huvudsakliga klientelet. Så även med skälig betalning finns det tydliga kompromisser med självrespekten.

 

[Dimfrost]

Alla kreativa branscher, typ. Sedan kommer man väl till det delikata problemet att om producenterna faktiskt tar skäligt betalt så återspeglar detta sig istället i priset på produkten – och då blir det istället där som den sociala skiktningen sker. Jag har till exempel en kompis som valde att inte professionellt arbeta som tillskärare eftersom han kom från en familj av keramiker – och upplevde att det var en alldeles för stor del av jobbet att, som han sa, "fjäska för överklasskärringar", eftersom det var det huvudsakliga klientelet. Så även med skälig betalning finns det tydliga kompromisser med självrespekten.

Det verkar dock inte gälla för rollspelsbranschen. Fria Ligan betalar utmärkta löner och deras spel är ändå inte signifikant dyrare än konkurrenternas. Eller deras egna från tiden när de var pyttesmå och de inte hade råd att betala skribenterna.

 

[Magnus Seter]

Tru dat.

Just ja, jag fick strikta riktlinjer att hålla mig inom min tilldelade mängd ord för mitt DoD-äventyr ... Kanske Tomas lärde sig nått av Bittermarken-processen!

(nä så strikt var det inte, eller ja det skulle vara ett antal ord men det gällde alla skribenter)

 

[Vitulv]

Just ja, jag fick strikta riktlinjer att hålla mig inom min tilldelade mängd ord för mitt DoD-äventyr ... Kanske Tomas lärde sig nått av Bittermarken-processen!

(nä så strikt var det inte, eller ja det skulle vara ett antal ord men det gällde alla skribenter)

Svenskan har ju med sina sammansatta ord ett gyllene kryphål att nyttja i sådana sammanhang, särskilt i kombination med fantasynonsens:
”Drakdödarsvärdsslipningslärlingen i mörkdjupeträskpalatsets underjordiska monsterdräparvapensmedja ägnade svartsorgvintermånadsnätterna åt basiliksblodsslipning av generationsklingan Lindormsbane.”

Det blir många bokstäver för få ord!