Nekromanti Är det kul att spela skurk?

[Gordeg]

Du klagar på att ondingarna utövar dubbelmoral? De är fortfarande människor av kött och blod, och har därmed ett visst behov av kontakt med andra, och kan faktiskt tycka om andra. Det är bara det att de dessutom är giriga, våldsamma, själviska och förrädiska. Visst, deras sammanhållning kanske inte är den bästa när de lockas att hugga varandra i ryggen, men även folk som i övrigt gör obehagliga saker kan hysa vänskapliga känslor för andra. Det finns ingen motsägelse i det. Snarare skulle jag klaga på dåligt rollgestaltande om en karaktär helt och hållet saknade självmotsägelser.

Om du vill spela så, visst, men jag tror inte att känslan av att spela onding infinner sig. Av två skäl.
- Istället för en klassisk "god" men hårdför äventyrare som fungerar i en grupp men låter ändamålen helga medlen så länge han kan påvisa att hans handlingar leder till något gott i slutändan, får vi en dito som inte anser sig behöva förklara sina handlingar. Båda rollpersonerna spelas på ungefär samma sätt.
- Rollpersonen kan vara ond när det passar (dvs mot omvärlden) och snäll när det passar (dvs inom gruppen). Det kanske kan kallas god rollgestaltning, och det är säkert vad spelaren svarar om någon ifrågasätter hans sätt att spela rollpersonen. Jag däremot kallar det för sanktionerad munchkinism.

Gordeg

 

[MrG]

Tja, vi hade väldigt kul med vår kampanj om Thugs R Us (finns nånstanns i början av krönikerforumet) och även om den hade en sit-comkrydda så var grunden den du frågar efter.

Grejen i en sån organsition är att spelarna vanligtvis ska vara beredda att "förlora" gång på gång, vilket många kan ha svårt för och tycka är lite tråkigt att spela. Så renodla ett sånt spel tror jag skulle bli väldigt smalt.

Men en hel del spel har schyssta öppningar för det, jag har kört en sån kampan i "Nya Mutant" (löst baserat på Suicied squad från DC, fast utan superkrafter), Vampier är karaktärerna nån form av konspiration (hela masekraden är ju nått sånt från människornas perspektiv), Adventure körde ju Edgar ett par hyllade skurkscenarion på GothCon (som nån redan nämnt), osv. Och Noir förresten, ska det heta Noir så måste skrukgråzonen vara möjlig att spela!

Så möjligheten är kul, men ett smalt rollspel endast för det kan vara överflödigt.

-Gunnar (har nog kört en hel del gråzonskampanjer)

 

[PAX]

No Mr. Bond... I expect You to Die!

Visst! Jag ar pa. For hur manga har egentligen inte viljat se James Bond bli itusagad av den dar laserstralen.

Fragan ar bara hur du tanker styra upp allt det moraliska och sant tjaffs som pa nagot satt maste begransa rollpersonernas agerande?

Moralvarden och Psykospoang? Glom inte Nyfikenhetspoang (vilket raddade Mr. Bond fran att bli sopransangare).

Varje rollperson maste dessutom ha ett antal Fummelvarden som skall anvandas i aventyret (Skurkar Fumlar alltid forr eller senare.)

Na - ge mig ett par SPAS-12:or, en hink ammo och jag ska visa dig vad de riktigt elaka skurkarna gor...

 

[krank]

Re: No Mr. Bond... I expect You to Die!

Fragan ar bara hur du tanker styra upp allt det moraliska och sant tjaffs som pa nagot satt maste begransa rollpersonernas agerande?

Varför ska man nödvändigtvis styra upp? Vari ligger problemet i att helt enkelt spela ett gäng vålfdsbenägna psykopater?

Det är lite som det där tramset som brukar stå i vissa rollspelsböcker om att det skulle vara "olämpligt" att spela seriemördare etc. Larv, säger jag - alla roller är värda att spelas, så länge de inte blir alltför endimensionella. Seriemördare, pedofiler och annat skräp är fortfarande komplexa individer, och kan således - med god behållning - spelas.

Släpp skurkarna loss - det är vår!

//Krank, som minns sin nyligen infrusna Sithkampanj med glädje och nostalgi. Och våra Siths var fan inga snälla typer

 

[Storuggla]

När du säger skurk, hur menar du då? Förutsätter du en världsbild i svart-vitt där det finns absoluta moraliska värden (James Bond, Star Wars) eller en värld med gråskalor och där en person som begår brott på brott på brott likaväl kan göra gott och mycket väl vara en hjälte (Sandbaggers, The Shield)?

Att spela en teaterskurk som bara är genomond blir trist efter en stund, har ajg märkt. Att spela en person i den mörka delen av gråskalan är mer hållbart, av att dömma av mina kampanjer. Krilles klur på konspirationer borde passa som hand i handske om man vill spela korrupta poliser (ersätt bara vampyrjägare med Internutredare och lik med bitmärken med försvunnet knark från razzior), eller för den delen spioner... det ska jag nog fundera på.


Storuggla, ohjälpsamma inlägg r us

 

[Eksem]

Re: No Mr. Bond... I expect You to Die!

Problemet är väl att så snart man gör sin skurk mer komplex så snubblar man lätt in på anti-hjälten. Jag spelade en kampanj där rollpersonerna var Melnibonéer, och det var roligt ett tag med dekadensen, men till slut blev rollpersonerna antingen allt mer som Elric (typisk antihjälte) eller bara platta skurkparodier.

 

[Svarte Faraonen]

"Sanktionerad munchkinism"? Jag är rädd att ditt perspektiv är mig främmande. Förklara närmre hur du menar.

 

[krank]

Re: No Mr. Bond... I expect You to Die!

Problemet är väl att så snart man gör sin skurk mer komplex så snubblar man lätt in på anti-hjälten.

Frågan är då - vad i hela friden blir en skurk? Måste en skurk automatiskt vara GenomOnd?

Själv använder jag överhuvudtaget inte sådana skurkar. Det blir inte trovärdigt.

För mig blir en "skurk" helt enkelt någon som har en radikalt annan världsbild och moral än vad jag har. Jag är pacifist - sålunda blir man en "skurk" om man ser våld som något normalt. Jag är till vänster i politiken - sålunda blir alla Ayn Rand:are och nyliberaler "skurkar". Jag tycker att det är bra om man tar hänsyn till andra människor - alltså blir egoister "skurkar". Och ju fler av dessa "skillnader" som finns med, desto mer "skurk" blir det.

Så - hur definierar vi "skurk"?

 

[w176]

Varför inte kul?

Varför är inte massmördande våldtäcksman kul?

 

[Troberg]

Re: Varför inte kul?

Varför är inte massmördande våldtäcksman kul?

Prova att göra ett könsbyte och ställ sedan samma fråga. Var beredd på flaming.

 

[PAX]

Re: No Mr. Bond... I expect You to Die!

Jag är inne på två linjer när det gäller denna tråd. Dels "rampage" och dels "hederscodex".

Rampage handlar om skurkar som går vilt fram. Enkelt beskrivet - senaste värdetransportrånen i Sverige. Man drar sig inte för att använda tunga vapen och spränga transportbilar i luften. Vi gillar alla när det smäller lite...

Hederscodex är mer finess och lågmält. Gudfadern... Ingen maffioso vill bli förknippad med feta nyhetsrubriker i negativa toner... Vi kan även ta med hederstjuven här. Han som själv tar från rika och lever flott på det. Att ge till fattiga - glöm det! Tänk även John Woo och hans filmer A Better Tomorrow del 1 & 2. Maffia mot maffia osv...

Båda varianterna fungerar beroende på rollspelsgrupp. Reglerna bör täcka dessa områden.

 

[Arfert]

Re: Varför inte kul?

tja... behöver du verkligen fråga dig det?
Visserligen gillade jag boken American Psycho... men "kul" var den inte. Och jag vill inte spela huvudpersonen, han är ju fan helt gaaaalen.

Sen en annan sak om att spela skurk... jag inbillar mig att de flesta riktiga skurkar inte tycker att de ÄR skurkar, att de tycker de är rätt schyssta snubbar... och att (om de är medvetna om att omgivningen anser att de är fähundar) tycker att de är missförstådda. Som vilken RP som helst.

 

[krank]

Re: Varför inte kul?

Varför är inte massmördande våldtäcksman kul?

Självklart är det kul.

På samma sätt som nazister är kul, eller mina gamla mobbare är kul, eller George W. Bush är kul.

De är kul på det sätt att man måste kunna skratta, annars skulle man gråta. Och skratt är ju, som Peter Carroll skrivit, den mäktigaste känslan. Den hjälper oss hantera saker som annars är svårhanterliga.

 

[MrG]

Re: Varför inte kul?

Varför är inte massmördande våldtäcksman kul?

Våldtäckter är kanske inte så vanliga, men läskigt många rollspel har system för att uppmuntra karaktärer som är massmördare. Så folk verkar tycka att det åtminstone är kul. Själv kan jag dra mig lite för det, intressant men skrämmande, men kul, mycket mer sällsynt.

Dock tycker jag att det är en annan sak än en "Bond"-skruk som Marco beskrev det. Där handlar det mer om egen vinning och att "ta över världen" än massmord. Det skulle jag tycka var kul! Men att spela legoknäktar ute för egen vinning och utföra folkmord... inte min kopp av te (även om nån orchstam gått åt i min rollspelsungdom).

Och våldtäkter är bara otäkt på riktigt...

-Gunnar (cynisk)

 

[solvebring]

Jag älskar att spela skurk. Dock får man räkna med att förlora ganska ofta, och vid de tillfällen man är riktigt ond kanske bli dödad. Men det har inte med saken att göra - det är inte hur bra man kan vara som jag bryr mig om, utan hur kul det är att spela... Spela - att vara en skurk, och det är faktiskt jättekul tycker jag. Jag är en sådan som gärna spelar skurk med nöje.

Det är kul med utmaningen att inte ha folket och lagen på sin sida, att hålla sig i samhällets dunkel och te sig och uppträda för sin sak endast bland de sina - att spel en avskydd minoritet. I förakt mot tjallare och laglydiga kräk som vill stoppa en ifrån makt och snabba pengar.

Jag vill gärna se en sådan utvecklad avdelning i ett rollspel!!!
Alla skall jämt vara så "hero", varför inte leka "Darth Kriminell" istället, det är faktiskt väldigt kul att ge sig in i en sådan roll.

 

[Gordeg]

"Sanktionerad munchkinism"? Jag är rädd att ditt perspektiv är mig främmande. Förklara närmre hur du menar.

När någon spelar sin rollperson som en opportunist som är snäll när han tjänar på det, är snäll mot "permanenta" individer i spelet som tex andra rollpersoner eller viktiga SLP (för att han vet att de kommer att vara betydelsefulla senare), men rånmördar SLP och bränner ner städer när han vet att han kan komma undan med det (metagaming!) ...en sån spelare brukar kallas kobold, munchkin eller liknande, och de flesta vill inte spela med sådana.
Men det finns ett kryphål! Att skräddarsy sin rollpersons karaktärsdrag så att de passar för ovan nämnda beteende. Då kan man fortsätta att härja fritt samtidigt som man kan hävda att man är en bra rollgestaltare. Om resten av gruppen köper detta blir det sanktionerad munchkinism.

Gordeg

 

[Mogger]

Alltså...

Är inte då det givna upplägget att man spelar både och? Du gör en skurk och en hjälte och sedan kretsar allt kring konflikten mellan dessa. Släng in en intressant mekanik så har du ett coolt spel.

 

[Genesis]

Re: Alltså... [OT-territorium nu, va?]

Är inte då det givna upplägget att man spelar både och? Du gör en skurk och en hjälte och sedan kretsar allt kring konflikten mellan dessa. Släng in en intressant mekanik så har du ett coolt spel.

Som jag skrev annorstädes i den här tråden, så tycker jag att det vore fräckare med ett spel där en eller flera spelare spelar skurk/ar och en eller flera spelar hjälte/hjältar, och de gör sitt bästa för att ställa till med skit för varandra. Tänk på Czege-principen; det är inte roligt om det är samma person som skapar en konflikt, som avgör den.

 

[Dimfrost]

Re: Alltså... [OT-territorium nu, va?]

I mitt samberättarklur har jag tänkt mig att en möjlighet ska vara att man skapar en hjälte och en skurk (eller en skurkorganisation) var, men att ens skurk måste vara fiende till någon annans hjälte. Lite Polaris alltså. Ställa till med skit för varandra är kul.


/Dimfrost

 

[Genesis]

Det äger, det också [NT]

No text.