Oscar Silferstjerna
Doktor Snuggles urmakare
Precis. Om man istället tänker ”äh, skit i det där, vi bara kör” så blir det som 80-talets Drakar och Demoner. Alltså mest biffiga killar. Det blev grabbigt och väldigt få tjejer vågade eller ville pröva rollspel. Nog vore det roligare om fler kände sig inkluderade? Jag tycker att det är precis så enkelt. Även om man också kan dra en lång teoriapparat och ändå komma fram till samma sak...Det här är nog en av de konstigaste uppfattningar jag stöter på. "Mångfaldsbyrå"? Om jag räknar kategorier i mitt eget spel, det jag skriver på det sätt jag vill ha det, så är det väl ingen "mångfaldsbyrå" som gör det? Det är ju tvärtom en del av min kreativitet.
Om du inte tycker om att moderna skapare i sin kreativitet tycker om att se till att inte bara vita heterosexuella cismän representeras så är det väl för all del tråkigt för dig, men det är just bara din personliga smak.
Min generella princip är att man aldrig kan lita på vad som "känns rätt". Känslor är irrationella; när det "känns" som att det är c:a 50% kvinnor i en folkmassa så är det i själva verket betydligt färre. Att "gå på känsla" är med andra ord bara att reproducera sina egna fördomar och existerande strukturer. Jag förstår att det finns en romantisk bild av skapande som något slags "gudomligt inspirerat" känslomässigt och att alla försök att applicera något slags rationalitet eller eftertanke på det är fult och dåligt. Men det är en rätt trasig, skadlig bild – som framför allt bara funkar och är bra för de som redan har det bra, de som redan gynnas och representeras.
Jag kommer garanterat att fortsätta vara min egen "mångfaldsbyrå". Och jag är helt övertygad om att mina spel blir bättre, inte sämre, för det.
Och för att övertydligt (?) återknyta till ämnet: det här ÄR relevant för hur pepp jag och andra blir för det här spelet...
Last edited: