Det rent konstnärligt sett mest högstående jag läst i fantasyväg är Guy Gavriel Kays "Under Heaven". Det bästa världsbygget har förblivit Sagan om ringen och Silmarillion, det mest stämningsfulla antingen Kays "Last light of the Sun", Tolkiens "Lay of Leithian" eller Jack Vances "Lyonesse", men A Song of Ice and Fire har det mest medryckande narrativet, på grund av dess briljanta karaktärer, snygga plottwists och dockskåpiga fisktanksstruktur. Kay gör dock mycket tajtare berättelser än George RR Martin, med tänkvärda, engagerande och snyggt ihopknutna narrativ, men han har inte lika intressanta karaktärer och lika saftiga draman.
Kontentan är; medan jag kan hålla med Bolongo ovan som tyckte GRRM lite verkar ha förlorat greppet om sitt narrativ, tycker jag fortfarande att han är en av de absolut bästa fantasyförfattarna. Men han är lite fantasyförfattarnas Stephen King; han är jätteduktig och gör otroligt engagerande och dynamiska stårys, han är den jag skulle velat ha som spelledare, men ska det delas ut ett nobelpris för liksom, stor fantasykonst, bör det gå till Kay, Tolkien, Vance eller Le Guin.
edit: nä vem försöker jag lura. Jag är fortfarande en pretto, känslig immersionist innerst inne, inte en edgy, kool narrativist som jag låtsas vara. Jag vill självfallet att Kay ska spelleda mig. Han skulle liksom spellett
Alienòr eller
Montsegur 1244 där GRRM skulle spellett Eon.