Nekromanti Är Game of Thrones bökerna det bästa fantasyböckerna någonsin?

[Conan]

Ja eller nej?

Jag svarar ja, även om jag skulle behöva läsa om sagan om ringen böckerna, och denna gång på engelska, innan jag är helt säker.

 

[Bolongo]

Nä.

Det är alldeles för många uppenbara problem med planering och struktur.

Jag gillar de första tre jätteskarpt, trots vissa av Martins litterära ticks, men sedan har han tappat greppet om projektet.

 

[JJoghans]

Jag har inte läst böckerna, så jag tänker inte säga bu eller bä. Men det jag har hört om dem (min sambo har läst dem), och det jag har sett av serien ger mig ingen lust att ens försöka. Jag vill dock ge GRRM att han skriver intressanta rollfigurer.

MEN om du jämför dem med Ringen-trilogin så är ju risken överhängande att GRRM:s verk kommer att framstå som höjden av litterär excellens. JRRT var ett geni på många plan, men någon romanförfattare var han inte. Jag hankade mig igenom de där luntorna på ren viljestyrka, och jag tänker inte göra det igen.

 

[2097]

Jag har jättesvårt för dom
Hmm vilka fantasyböcker har jag gillat under åren? Några av dom uppenbara kanske Discworld, Sandman, Mumin, Bona Dea-sviten av Sandman Lilius [no relation till tidigare nämnda Gaimans Sandman]... Apollonius version av Argonautica är bra…

Liksom var går gränsen för vad en fantasybok är? Räknas Claremonts hela Uncanny-svit inkl NM? Isf den Eller är den varken bok eller fantasy?

Guldkompassen är inte så dum, Conan inte heller. Narnia är... OK, Sagan om Ringen likaså. Räknas 1001 natt? Hmm

Den moderna fantasyromanen från Shannara och framåt är typ folk som har spelat mkt D&D och också gillar att skriva. Så tror jag det är. Luggage och Rincewind kommer från Pratchetts D&D-kampanj.

Så här skulle jag rangordna ovanstående så kan ni själva välja vad som räknas:

Spoiler

Uncanny + NM
Mumin
Trollkarlen från Övärlden
Argonautica
Bona Dea
Sandman
Discworld
1001 natt
Guldkompassen
Conan
Sagan om Ringen
Narnia

 

[McKatla]

Ursula LeGuins Eartsea-svit (sex böcker tror jag det är uppe i nu) är oöverträffade i mina ögon. Peter Beagles The inkeepers song och den uppföljande novellsamlingen Giant bones (den har givits ut även med andra titlar) är också lysande fantasy. GRMMs tre första i Game-serien var mycket bra, men han var, tycker jag, ännu bättre innan, som novellförfattare. Men alla dessa böcker är mycket olika, och beroende på sinnesstämning väljer jag olika.

Och tar vi in serier är Gaimans Sandman lysande! Och American gods var mycket bra den med

 

[ceruleanfive]

Är hamburgare den bästa maten någonsin? Vissa dagar känner jag så – särskilt om jag är mitt uppe i att äta en – men det beror lite på vad jag är sugen på just då.

ASoIF har goda kvalitéer i mina ögon. Det serien gör bra gör den riktigt bra. Men det vore för kategoriskt att säga att den är den bästa någonsin.

 

[Khan]

Bröderna Lejonhjärta och Ronja rövardotter har delad förstaplats på fantasylistan. Både Tolkien och Martin kommer långt senare.

 

[Makaron]

Korta svaret: nä.

Längre svaret: lolnope.

 

[2097]

OMG första Earthsea! Då spikar vi den tycker jag, McKatla. Den är ju urbra. Dom andra orkade jag inte läsa, borde jag? När jag är klar med mitt Shirley Jackson-maraton kanske.

@Khan: Mio, Min Mio tycker jag om på nåt vis fast jag har svårt att argumentera för den för den är så B. Lejonhjärta gillar jag inte, tycker den inte är så genomtänkt, men Ronja är fantastisk.

 

[erikt]

Det går ju inte att säga riktigt hur bra/dålig den är innan bokserien är avslutad. Kommande böcker kan ju helt ändra hur man ser serien som en helhet.

Mitt svar är dock Nej. ASoIaF serien är väl okej, men den kommer inte ens upp på min personliga topp-10 lista, än mindre på förstaplatsen.

 

[Daniel]

Tveksamt.

Jag vill både säga ja och nej. Jag AVGUDAR tv-serien och världen Westeros (obs, ej Essos!!), men nu snackar vi alltså bokförlagan och jag älskar verkligen inte böckerna lika mycket som jag älskar serien.

Jag är en latecomer till böckerna, vilket innebär att jag inte kan bedöma dem helt fristående från serien eftersom jag hade sett fem fulla säsonger innan jag köpte pocketpaketet förra vintern och plöjde igenom dem.

Martin ska verkligen tokhyllas för serien han skapat. Helt djävla fantastisk på många sätt. Inte minst karaktärerna, komplexiteten i intrigen och familjedramat.

Men språkligt är han långt ifrån fullfjädrad i min smak, och skönlitteratur är en språklig upplevelse. Jag står inte ut med kursiverade ljudeffekter, exempelvis. Jag vet hur ett armborst eller hur trummor låter, det sticker i mina ögon när han skriver in twaaang och ba-doom-boom i texten.

Och som Bolongo nämner tycker jag att serien tappar styrfart i de senaste två delarna. Man introducerar nya huvudpersoner och storylines när det räckte gott och väl med de som redan fanns, och de gamla nonchaleras och hamnar i skymundan i femhundra sidor. Det återstår såklart att se vart det hela leder i nästa bok, men jag hade nöjt med mig med de tio eller femton superhäftiga huvudpersoner som redan fanns.

Är tv-serien Game of Thrones min absoluta favoritserie, oavsett genre? Ja.
Är bokserien A Song of Ice and Fire min absoluta favorit ens i genren? Nej.

 

[Rangertheman]

Böckerna om Vlad Taltos av Stephen Brust är riktigt bra fantasy. Likaså LeGuins Övärlden-böcker. Tolkien och GRRM är visserligen båda bra på sitt sätt, men bäst vill jag inte säga.

 

[Ymir]

Det rent konstnärligt sett mest högstående jag läst i fantasyväg är Guy Gavriel Kays "Under Heaven". Det bästa världsbygget har förblivit Sagan om ringen och Silmarillion, det mest stämningsfulla antingen Kays "Last light of the Sun", Tolkiens "Lay of Leithian" eller Jack Vances "Lyonesse", men A Song of Ice and Fire har det mest medryckande narrativet, på grund av dess briljanta karaktärer, snygga plottwists och dockskåpiga fisktanksstruktur. Kay gör dock mycket tajtare berättelser än George RR Martin, med tänkvärda, engagerande och snyggt ihopknutna narrativ, men han har inte lika intressanta karaktärer och lika saftiga draman.

Kontentan är; medan jag kan hålla med Bolongo ovan som tyckte GRRM lite verkar ha förlorat greppet om sitt narrativ, tycker jag fortfarande att han är en av de absolut bästa fantasyförfattarna. Men han är lite fantasyförfattarnas Stephen King; han är jätteduktig och gör otroligt engagerande och dynamiska stårys, han är den jag skulle velat ha som spelledare, men ska det delas ut ett nobelpris för liksom, stor fantasykonst, bör det gå till Kay, Tolkien, Vance eller Le Guin.

edit: nä vem försöker jag lura. Jag är fortfarande en pretto, känslig immersionist innerst inne, inte en edgy, kool narrativist som jag låtsas vara. Jag vill självfallet att Kay ska spelleda mig. Han skulle liksom spellett Alienòr eller Montsegur 1244 där GRRM skulle spellett Eon.

 

[Bifur]

Bäst utifrån min samlade bedömning är Tolkien (Ringen + tillhörande lore) eftersom det är den mest välgjorda alternativa verkligheten, vilket är definierade för genren. Även en stark berättelse i all sin enkelhet bidrar. Visst finns det brister men de bleknar i jämförelse med förtjänsterna.

I övrigt håller jag med Ymir i mycket.

Men GRRM är bland de bästa de senaste 25 åren, av skäl som nämnts av flera ovan. Jag har haft behållning av böckerna hittills. Bara att hoppas att han klarar av att knyta ihop säcken.

 

[Henke]

För mig är Erik Granströms Konfluxsvit något av det bästa jag läst, oavsett genre. GoT spelar inte ens i samma division (eller sport) som dem.

 

[Zire]

Om han får till ett bra slut så kan vi diskutera, just nu är det en fet vajer med lösa filament som han behöver göra något åt. Skulle A Song of Ice and Fire göra bort sig på slutet så vore det inte det första bokprojektet som kapsejsar på det. (Men kanske det största, han har ju snart skrivit bokserien i 30 år!)

 

[God45]

Det är en nihilistisk dekonstruktion av fantasy genren så... Nej? Alltså, det är tveksamt om de ens bör räknas som fantasy på samma sätt som Watchmen kanske inte är en "Superhjälteserie" fast det är en serie med superhjältar i den. Så nej eftersom det inte är fantasy (jag vet att det finns drakar och trollkarlar i det!) men det är utan att uttala mig om kvalité.

Kvalitets mässigt... Jag tycker personligen bättre om tv-serien än böckerna. Men det är subjektivt. Men min personliga röst för bäst fantasy någonsin är Elric böckerna följt av Conan.

 

[Mundo]

Om det är den BÄSTA är svårt att säga. Det är lite som att säga vilken mat som är "bäst".

Vad han ska ha fett med credd för är hur väldigt många storytrådar som hålls i liv, särskilt i de tre första böckerna är det väldigt sällan jag iallafall upplever ett kapitel som tråkigt. Har precis läst färdigt det en andra gång, och det känns nästan sjukt hur mycket som måste legat planerat (och ändrats) sedan det hela började. Just komplexiteten i relationer, i maktstrukturer etc är vansinnig.

Någonstans på över 2100 namngedda karaktärer finns i böckerna. Det är rätt många personer, just saying.

 

[Daniel]

Någonstans på över 2100 namngedda karaktärer finns i böckerna. Det är rätt många personer, just saying.

"Hey, who is that over there?"
"Ah. That is Ser Martin."
"Right. Didn't he have a cousin?"
"In fact, he had eight cousins."
"What were their names, now again?"
"Merry, Berry, Larry, Jon, Harwin, Benjen, Lukas and Lancelot."
"Didn't Lancelot have a wife?"
"Yes, you're right! Her name is Lady Bella. And she had eleven cousins!"
"Oh! What were their names?"

 

[McKatla]

OMG första Earthsea! Då spikar vi den tycker jag, McKatla. Den är ju urbra. Dom andra orkade jag inte läsa, borde jag? När jag är klar med mitt Shirley Jackson-maraton kanske.

Gillade du den första är chansen stor att du gillar resten också. Vid sidan av första boken är nog Gravkamrarna i Atuan (del två) min favorit, och bland de senare tre böckerna, skrivna långt, långt senare (och som därför är lite annorlunda till sin karaktär - mer vuxna, mindre action) är jag mycket svag för långnovellen Drakslända i novellsamlingen Berättelser från övärlden (som även innehåller en fyllig beskrivning av övärlden). Den är lysande!