Nekromanti Är rollspelare insnöade eller öppna?

[Cissi]

Ni inser att det ni säger innebär att den här hobbyn består av en stor hoper osäkra, rädda, ovilliga, bittra, deprimerade och identitetsosäkra typer?

Jag kan hålla med om att det kan handla om att man vill hitta en identitet med gruppen man tillhör och att tillhörighet på något sätt är mycket viktig för människan. Men jag kan ärligt talat inte se jättestor skillnad i de olika spelstilarna, om det ens finns olika spelstilar. Det kanske bara är något som vi uppfunnit för att skapa nya fack i facket. Det räckte inte med att vara gamer, vi måste vara något ännu smalare än det.

Jätteintressant diskussion det här, jag känner att den borde fortsättas i en egen tråd. "Är rollspelare osäkra och insnöade eller öppna och kreativa?" är ett annat ämne än "Håller varje gamer på sin nisch? Varför?". Jag vill skriva i bägge!

Ja, diskutera på. Är rollspelare öppna eller insnöade och hur ligger det egentligen till med krativiteten?

 

[Krille]

Re: Är rollspelare insöade eller kreativa?

Kan man vara insnöad men kreativ?

 

[Cissi]

Re: Är rollspelare insöade eller kreativa?

Kan man vara insnöad men kreativ?

Ja!

 

[RasmusL]

Ni inser att det ni säger innebär att den här hobbyn består av en stor hoper osäkra, rädda, ovilliga, bittra, deprimerade och identitetsosäkra typer?

Jag kan hålla med om att det kan handla om att man vill hitta en identitet med gruppen man tillhör och att tillhörighet på något sätt är mycket viktig för människan. Men jag kan ärligt talat inte se jättestor skillnad i de olika spelstilarna, om det ens finns olika spelstilar. Det kanske bara är något som vi uppfunnit för att skapa nya fack i facket. Det räckte inte med att vara gamer, vi måste vara något ännu smalare än det.

Jätteintressant diskussion det här, jag känner att den borde fortsättas i en egen tråd. "Är rollspelare osäkra och insnöade eller öppna och kreativa?" är ett annat ämne än "Håller varje gamer på sin nisch? Varför?". Jag vill skriva i bägge!

Ja, diskutera på. Är rollspelare öppna eller insnöade och hur ligger det egentligen till med krativiteten?

Min erfarenhet: insnöade original som jag som regel har väldigt svårt för, med en hel del undantag.

 

[Cissi]

Jag tänker att alla som håller på med någon form av hobby och passionerat grejar med den mycket av sin vakna tid är nördiga. Må så vara om det är rollspel, hockey, scouting eller oljemålning.

 

[God45]

Men det finns så många olika rollspelar typer. Jag kan tex sattsa pengar på att 90% av folk här mest GM:ar eftersom det brukar vara gm:ar som lägger mest out of game tid på rollspel.

Jag tror rollspelare är som folk mest och inte speciella på något vis. Hade vi läst Fever Pitch istället för Tolkien hade vi blivit fotbolls supportrar

 

[RasmusL]

Jag tänker att alla som håller på med någon form av hobby och passionerat grejar med den mycket av sin vakna tid är nördiga. Må så vara om det är rollspel, hockey, scouting eller oljemålning.

Ja. Jag tänker mig att de här lite mer perifera hobbisarna som har en stark nördstämåel kan vara lite svår att närma sig för mainstreamfolk av rädsla för att få någon form av stämpel (framför allt den osäkra sidan av mainstreamfolket är i min erfarenhet snabba att förlöjliga). Nördar som inte testat rollspel dras till hobbyn för att träffa likasinnade och "investeringen" i förlöjlingsfaktor är inte så farlig om man redan är på ravinens brant.

 

[Cissi]

Men det finns så många olika rollspelar typer. Jag kan tex sattsa pengar på att 90% av folk här mest GM:ar eftersom det brukar vara gm:ar som lägger mest out of game tid på rollspel.

Jag tror rollspelare är som folk mest och inte speciella på något vis. Hade vi läst Fever Pitch istället för Tolkien hade vi blivit fotbolls supportrar

Njae. Jag håller inte riktigt med dig i det där.

Jag har fått för mig att rollspelare besitter egenskaper som gemene man inte alltid gör. Sen om det är egenskaper man kan lära sig eller inte är en annan femma.

Det jag tänker mest på är fantasi och inlevelseförmåga. För att på riktigt kunna leva ut och leva med det som rollspel är behöver man besitta en viss grad av inlevelseförmåga och fantasi. Många jag testat rollspel med och som sedan inte fallit för hobbyn har sagt att de inte klarade av att leva sig in i scenariorna eller sin karaktär och därför missade hela upplägget.

Om mina iakttagelser stämmer så är rollspelare över lag mer kreativa och fantasifulla än befolkningen i övrigt. Men det är ju bara mina egna upplevelser.

 

[Sodivra]

Från den andra tråden:

Men allvarligt talat, hur är vi med att öppna vår speldörr för andra "oinvigda"? Hur hårt håller vi på vår nisch?

Jag vet inte om det här har med nischen att göra. Det finns folk i alla delar av rollspelshobbyn som är utåt, arrangerar grejer på konvent för att få visa upp det de gillar, och allmänt tycker om att vara nån slags ambassadörer för vad de håller på med. Det finns också folk som gör sin grej med sin i stort sett oföränderliga klick.

Jag tycker det är en viktig sak att se att nördar är som alla andra: Vissa är utåtriktade andra är inåtriktade. Vissa är toleranta, andra är intoleranta. Vissa är mer smarta, andra är mindre smarta. (Ideal som alla verkar vara del av nördidentiteten ibland)

Om man tittar på hur detta yttrar sig så kanske man kan säga något mer om nördar: Att vi är utåtriktade som just skådespelare och ambassadörer, att vi är toleranta mot just udda och nördiga typer, att vi är smarta vad gäller just spel, system och rollgestaltning.

Men inte vad gäller allt, som man lätt kan få för sig.

 

[snorful]

Men det finns så många olika rollspelar typer. Jag kan tex sattsa pengar på att 90% av folk här mest GM:ar eftersom det brukar vara gm:ar som lägger mest out of game tid på rollspel.

Jag tror rollspelare är som folk mest och inte speciella på något vis. Hade vi läst Fever Pitch istället för Tolkien hade vi blivit fotbolls supportrar

Finns väl inget som hindrar att man är båda

 

[God45]

Men det finns så många olika rollspelar typer. Jag kan tex sattsa pengar på att 90% av folk här mest GM:ar eftersom det brukar vara gm:ar som lägger mest out of game tid på rollspel.

Jag tror rollspelare är som folk mest och inte speciella på något vis. Hade vi läst Fever Pitch istället för Tolkien hade vi blivit fotbolls supportrar

Finns väl inget som hindrar att man är båda

Nej inget alls

 

[solvebring]

Jag anser: Sådant beror på personen ifråga, inte på dess hobby. Med andra ord är inte just rollspelare mer insöade eller öppna än andra människor. Folk är ju folk, liksom.

 

[Bassejr]

Re: Är rollspelare insöade eller kreativa?

Kan man vara insnöad men kreativ?

Ja!

Jag blir nog tvungen att säga emot. Man kan, som insnöad stackare, vara Skapande, men indirekt kreativ. Jag är av uppfattningen att man måste vara öppensinnig för att kunna A: relatera till de man spelar med, både som spelare och spelledare, men ocksås B: för att få in ny inspiration till sina rollspelsäventyr, vilket betyder att en Bra rollspelare är Kreativ och Öppensinnig, och då inte insnöad eller trångsynt. Om det var så att rollspelare i gemen var insnöade och trångynta skulle ingen vara intresserad av att börja med hobbyn.

 

[RasmusL]

Det jag tänker mest på är fantasi och inlevelseförmåga. För att på riktigt kunna leva ut och leva med det som rollspel är behöver man besitta en viss grad av inlevelseförmåga och fantasi. Många jag testat rollspel med och som sedan inte fallit för hobbyn har sagt att de inte klarade av att leva sig in i scenariorna eller sin karaktär och därför missade hela upplägget.

Om mina iakttagelser stämmer så är rollspelare över lag mer kreativa och fantasifulla än befolkningen i övrigt. Men det är ju bara mina egna upplevelser.

"Rollspelare" är precis som "rollspel" ett väldigt brett och inkluderande uttryck och tar med en massa människor som jag helst slipper rollspela med. Jag vill sedan inbilla mig att "vi" är ganska toleranta vad gäller skiftande nivå av förmåga, socialt och annars, och "originalitet" relativt andra grupperingar. Om detta sänker snittet hos rollspelare ska jag inte svära på men min erfarenhet går tvärs emot din: 75% av icke-rollspelare är i rollspelssammanhang mycket mer kreativa och inlevande än 75% av rollspelarna.

 

[Cissi]

Det jag tänker mest på är fantasi och inlevelseförmåga. För att på riktigt kunna leva ut och leva med det som rollspel är behöver man besitta en viss grad av inlevelseförmåga och fantasi. Många jag testat rollspel med och som sedan inte fallit för hobbyn har sagt att de inte klarade av att leva sig in i scenariorna eller sin karaktär och därför missade hela upplägget.

Om mina iakttagelser stämmer så är rollspelare över lag mer kreativa och fantasifulla än befolkningen i övrigt. Men det är ju bara mina egna upplevelser.

"Rollspelare" är precis som "rollspel" ett väldigt brett och inkluderande uttryck och tar med en massa människor som jag helst slipper rollspela med. Jag vill sedan inbilla mig att "vi" är ganska toleranta vad gäller skiftande nivå av förmåga, socialt och annars, och "originalitet" relativt andra grupperingar. Om detta sänker snittet hos rollspelare ska jag inte svära på men min erfarenhet går tvärs emot din: 75% av icke-rollspelare är i rollspelssammanhang mycket mer kreativa och inlevande än 75% av rollspelarna.

Intressant. Utveckla gärna det här. Jag begriper inte riktigt vad du menar.

 

[Arfert]

Det beror på vad du menar med begreppet insnöade.

Är många rollspelare nördar? Ja. Är många kreativa? Också ja. Det finns ingen motsättning där.

 

[RasmusL]

Det jag tänker mest på är fantasi och inlevelseförmåga. För att på riktigt kunna leva ut och leva med det som rollspel är behöver man besitta en viss grad av inlevelseförmåga och fantasi. Många jag testat rollspel med och som sedan inte fallit för hobbyn har sagt att de inte klarade av att leva sig in i scenariorna eller sin karaktär och därför missade hela upplägget.

Om mina iakttagelser stämmer så är rollspelare över lag mer kreativa och fantasifulla än befolkningen i övrigt. Men det är ju bara mina egna upplevelser.

"Rollspelare" är precis som "rollspel" ett väldigt brett och inkluderande uttryck och tar med en massa människor som jag helst slipper rollspela med. Jag vill sedan inbilla mig att "vi" är ganska toleranta vad gäller skiftande nivå av förmåga, socialt och annars, och "originalitet" relativt andra grupperingar. Om detta sänker snittet hos rollspelare ska jag inte svära på men min erfarenhet går tvärs emot din: 75% av icke-rollspelare är i rollspelssammanhang mycket mer kreativa och inlevande än 75% av rollspelarna.

Intressant. Utveckla gärna det här. Jag begriper inte riktigt vad du menar.

Följande gör inte anspråk på att vara någon form av bevisad sanning, endast min egen uppfattning:

Min erfarenhet är att de allra nördigaste nördarna är sämre på det de håller på med än mainstreamfolk. Magic the Gathering var, iaf när jag spelade SM, ett bra exempel: under gruppspel och kval var det merparten svettiga, associala och illa klädda människor men under top 64-draften eller vad det nu var spelade jag plötsligt med hela, rena och sociala människor som skulle kunnat vara hämtade från random klick av mainstreamfolk (ja, "mainstream" är ett dåligt ord i det här fallet men jag vill försöka undvika nedsättande termer åt båda håll). Min personliga erfarenhet som jag sedan tycker går igen i andra sammanhang: Toppskiktet är inte uppenbara nördar utifrån hur de beter sig, luktar eller klär sig.

I många mainstreamsammanhang är det viktigt hur man klär sig och beter sig för att bli inkluderad. Rollspel är en smal hobby, vilket gör urvalet mindre, och samtidigt en hårt nördstämplad sådan vilket gör det accepterat att mer närma sig det "nördiga" än det "normala". Inkluderandet gör att vi inte exkluderar de som inte helt "passar in" i vårat samhälle.

Kreativitet i rollspel är, trots att rollspel är frukten av rollspelshobbyn, något jag känner är definierat efter mainstreamsamhällets normer: man ska vara en konversatör, kvicktänkt, skicklig skådespelare, bra på att anpassa sig och ta in information, etc. Om vi är en grupp som till lägre grad än genomsnittet "passar in" ser jag det inte som konstigt om vi i lägre grad än genomsnittet uppfyller krav på skicklighet som är definierade utifrån samhället.

Mer tydligt så?

 

[Cassius]

Det tycker jag också är spännande och något av de finaste med hobbyn. Jag har varit på Gothcon, där har jag träffat de mest udda existenserna. Men det som har värmt mitt hjärta är att de har varit tillåtna. Killar(och för den delen tjejer, även om mycket färre) som i skolan inte kan ha det speciellt lätt med de sociala. Men här pratar dom med vuxna och får vara en del av ett sammanhang. Det tycker jag vi ska vara stolta över.

 

[RasmusL]

Det tycker jag också är spännande och något av de finaste med hobbyn. Jag har varit på Gothcon, där har jag träffat de mest udda existenserna. Men det som har värmt mitt hjärta är att de har varit tillåtna. Killar(och för den delen tjejer, även om mycket färre) som i skolan inte kan ha det speciellt lätt med de sociala. Men här pratar dom med vuxna och får vara en del av ett sammanhang. Det tycker jag vi ska vara stolta över.

Totalt medhåll

 

[Svarte Faraonen]

Följande gör inte anspråk på att vara någon form av bevisad sanning, endast min egen uppfattning:

Min erfarenhet är att de allra nördigaste nördarna är sämre på det de håller på med än mainstreamfolk. Magic the Gathering var, iaf när jag spelade SM, ett bra exempel: under gruppspel och kval var det merparten svettiga, associala och illa klädda människor men under top 64-draften eller vad det nu var spelade jag plötsligt med hela, rena och sociala människor som skulle kunnat vara hämtade från random klick av mainstreamfolk (ja, "mainstream" är ett dåligt ord i det här fallet men jag vill försöka undvika nedsättande termer åt båda håll). Min personliga erfarenhet som jag sedan tycker går igen i andra sammanhang: Toppskiktet är inte uppenbara nördar utifrån hur de beter sig, luktar eller klär sig.

Detta håller jag med om, och det är också något jag känner igen från andra delar av hobbyn. Rollspelshobbyn innehåller många personer som kanske inte uppfyller kriterierna för social framgång annorstädes, men kriterierna för social framgång inom hobbyn är likafullt inte särskilt annorlunda från sådana som gäller i samhället i stort.

Däremot har jag aldrig råkat på några av dessa superkreativa förstagångsrollspelare som så ofta omnämns i den här sortens diskussioner. De förstagångsspelare jag spelat med har antingen varit som rollspelare är mest eller inte riktigt kunnat ta spelandet på allvar. Ja, eller min sambo började första gången hon spelade rätt kvickt introducera vissa samberättarelement utan att något sådant hade omnämnts, men jag vet inte om det är så exceptionellt.