Nekromanti Är skräck verkligen skrämmande?

[Krille]

Den här har jag funderat på hela dagen.

Kruxet är nämligen att jag faktiskt inte har sett något direkt intressant på skräckrollspelsfronten på väldigt länge. Huvudsakligen rör det sig om nya varianter på självömkansromantik, nya metafysik-/filosofiövningar eller nya monster att bli uppäten av. Ibland kan det komma ytterligare ett nytt sätt att slå tärningar på eller nya sätt att bokföra siffror.

Ett bidragande problem är formlerna. Hela skräckgenren är uppbyggd av ett antal olika formler, och egentligen är det mest variablerna i dem som ändras. Ibland känns det som att ett visst skräckrollspel verkligen följer mallen stenhårt. "Jahapp, här används Rein*Hagens sats, och vi sätter A till 'yeti', X till 'det moderna samhället' och P till 'snö och berg'. Det ger 'Yeti' upphöjt i 'Snö och berg' ska vara mer än 'vanligt folk och mindre än 'det moderna samhället', vilket implicerar 'ångest för den moderna livsstilen', vilket blir 'Yeti: The Chill'." - ibland känns det verkligen som att det verkligen finns en rollspelsgenerator som skapar rollspel enligt "Title: The Subtitle"-formeln. Det börjar liksom bli förutsägbart numera.

Så, är det fler än jag som börjar bli blasé?

Vad skulle behövas för att revitalisera skräckgenren innan den förfaller i skräckhumor à la Scream?

 

[walium]

Jag har bara upplevt skräck som en av många känslor nästan oberoende på vilken sorts kampanj vi har spelat. Och jag tycker att det fungerar bäst när det förekommer relativt naturligt som ett av många inslag i en kampanj eller ett äventyr, vars enda syfte inte är att skrämmas. Därför tycker inte jag om att starta så kallade "skräckkampanjer". Dels försvinner överaskningsmomentet och dels kan man bara bygga upp väldigt korta, ganska stela äventyr på enbart skräck. Det känns som många här på forumet har en tendens att diskutera sönder ämnet skräck och överanalysera det. Med det påståendet som sköld hoppas jag kunna skydda mig ifrån de värsta skräckfanatikerna.

"Så, är det fler än jag som börjar bli blasé?"

Du menar att du inte längre blir rädd för något utan bara skrattar döden rätt upp i ansiktet?
Eller är du trött på vårt nuvarande skräckspelsutbud?

 

[entomophobiac]

Jodå

Jag börjar definitivt bli blasé, eller genren i sig är blasé. Själv har jag aldrig ansett WoD vara skräck, iofs. Bara Rein•Hagens experiment "gone awry" med sådana skrattretande produktioner som Demon: The Fallen.

Första utgåvan av Vampire kan jag hålla med om att det var en bra produkt, men var det skräck? Jag ser verkligen inte VtM eller något dylikt som skräck. Så har iaf inte vi använt det.

Skräck är skrämmande när det spelas på rätt sätt. För min del är "rätt sätt" en långsam uppbyggnad och sedan överraskning. Problemet är kanske att för mycket skräckspel gör att överraskningen aldrig kommer. Du vet redan vad en Byakhee är för något eller hur det går till när illusionen rämnar. Överraskningarna kommer inte längre.

Men samtidigt kan du ju inte säga att skräckfronten stagnerar helt. Spel som All Flesh Must Be Eaten dyker ju trots allt upp på marknaden emellanåt och tar världen med storm. För vissa hade vi ju alltid den nya versionen av Ravenloft.

Så nej, nej. Skräckmarknaden står inte helt stilla. Men precis som resten av marknaden börjar den bli mättad.

 

[Vindhand]

japp

Kruxet är nämligen att jag faktiskt inte har sett något direkt intressant på skräckrollspelsfronten på väldigt länge. Huvudsakligen rör det sig om nya varianter på självömkansromantik, nya metafysik-/filosofiövningar eller nya monster att bli uppäten av. Ibland kan det komma ytterligare ett nytt sätt att slå tärningar på eller nya sätt att bokföra siffror.

Tja, att det inte kommer _nya_ saker hela tiden innebär ju inte att det hela är dött. CoC lever i högönsklig välmåga trots en och annan cancersvulst (D20) och funkar fortfarande.

F.ö. så kommer det visst nya saker. Little Fears verkar t.ex. så äckligt att jag inte ens vill ta i det. Risings escapix är också maffigt mysigt och annorlunda. Buffy är mer humor men kan fokuseras mot skräck eller ångest om man föredrar det. Angel (om det alls följer serien) lär bli ännu mer åt det hållet.

Ett bidragande problem är formlerna. Hela skräckgenren är uppbyggd av ett antal olika formler, och egentligen är det mest variablerna i dem som ändras.

Gäller detta något annat än White Wolf? Jag räknar inte deras produkter till genren så...

Vad skulle behövas för att revitalisera skräckgenren innan den förfaller i skräckhumor à la Scream?

Jag är mer nyfiken på vad som skulle kunna revitalisera fantasygenren. Skräckgenren tycker jag tillhör de bättre av alla genres vad gäller vitalitet och nyskapande.

 

[Krille]

Re: Jodå

"Spel som All Flesh Must Be Eaten dyker ju trots allt upp på marknaden emellanåt och tar världen med storm."

Å andra sidan så är AFMBE mest rollspelens motsvarighet till Scream. Den är mer en parodi på skräckgenren i allmänhet och zombies i synnerhet än ett skräckrollspel.

 

[entomophobiac]

Re: Jodå

Å andra sidan så är AFMBE mest rollspelens motsvarighet till Scream. Den är mer en parodi på skräckgenren i allmänhet och zombies i synnerhet än ett skräckrollspel.

Verkligen, verkligen, verkligen INTE. Möjligen en parodi på skräckgenren till en viss del, men det är samtidigt knappast så att man spelar Zombies som går runt och har ångest för att de måste äta hjärna. Spelet är ett genialt projekt som kan användas till det allra mesta.

Bland de mer skräckfyllda scenarier jag själv spellett den senaste tiden har varit i AFMBE, och spelet är knappast uppbyggt kring en enda nisch eller ens ett enda tema. Zombies, ja - men det går att variera i det oändliga. Referenser till Scream är faktiskt rent av helgerån - Ento tycker att du ska förklara dig lite närmare...

 

[Rising]

"Den här har jag funderat på hela dagen."

Har du inte varit i de här tankebanorna mycket längre än så? Du har väl egentligen varit inne på det här temat ända sedan du och jag började med våra diskussioner om ditt och datt här på skräckforumet.

Du har förstås en poäng. När det gäller själva skräcken så har det nog inte hänt så mycket sedan de första skräckrollspelen.

Men samtidigt skall man komma ihåg att det egentligen inte har hänt så förbannat mycket med äventyrsrollspelen heller. Jag känner ett ordentligt sug efter att få spela ditt "Skymningshem goes Space Opera"-rollspel, men jag ser inte riktigt något egentligt nyskapande i det. Ibland räcker det faktiskt med en ny kostym för att man ska känna sig som en ny människa.

Egentligen vill jag nog påstå att äventyrsspelen genomgår en betydligt större kreativ kris än skräckrollspelen.

En del saker har dock hänt på skräckfronten. Man har exempelvis gått från Chock's galna tabellsystem till ett mer och mer abstrakt och berättelsebetonat spel. Storytellersystemet var en bra ansats till ett riktigt bra skräckrollspelssystem, men WW lyckades fucka upp det ändå till slut och göra ett prestationsrollspel med krånglig matematik. Nå, i nästa stora skräckrollspel kommer man göra allt rätt. I de lägen där slump ger spänning så kommer man att ha tärningar (och hålla det på en okonstlad nivå), men i de lägen där slumpen inte ger någon stämning så kommer man att friforma.

Man har också gått från tom sensationalism till en skräck som bjuder på lite eftertanke. Kult hade en bra ansats till en helgjuten filosofisk skräck, även om de till viss del schabblade bort det med en massa slimeblorps med balla förmågor som inte riktigt passar in i den övergripande mytologin. Nästa stora rollspel kommer vara betydligt mer helgjutet. Alla delar kommer hänga ihop så bra att man kan känna sig ordentligt skärrad långt efter det att äventyret tagit slut.

Det finns mycket annat att göra också. Jag skulle vilja att regelböckerna till rollspelen verkligen var utformade som inspirerande guider till deltagarna, snarare än ett knippe matematiska naturlagar. I nästa stora rollspel kommer spelarna på ett föredömligt sätt ledas till att generera intressanta rollpersoner som redan från början har ett komplicerat förhållande till omvärlden och det som spelsessionerna kommer handla om, och spelledaren kommer inte ha några problem att bygga upp både långa kampanjer och intensiva engångsrollspel, för det kommer vara hela syftet med regelboken. Det kommer dessutom finnas betydligt rikare möjligheter för spelarna att själva bestämma vad de vill lira för sessioner, varpå SL kan få ett par lämpliga infallsvinklar som han sedan enkelt kan bygga vidare på.

---

Jag håller med om att det är dåligt ställt med skräckrollspel just nu, men jag är en sådan där person som är mer intresserad av hur det skulle kunna vara än vad som är, och lyckligtvis finns det massor av härliga möjligheter kvar att utforska.

Framtiden är ljus.

/Rising

 

[Ghoulz]

Ja.

Att läsa en del inlägg om skräck är verkligen skrämmande. He he.

Skämt åsido: är vi inte lite blasé vad det gäller rollspel över lag? Ibland får jag en känsla av att allt bara är slöseri med papper när jag letar igenom rollspelhyllorna på SF-bokhandeln. Själv finner jag ytterst lite inspiration inom just genren längre, utan vänder mig till helt andra källor. Jag spelleder i stort sett uteslutande skräck (eller kanske vad Rising skulle kalla "urban fantasy", beroende på definitioner kan det sägas alternera mellan de två). Det leder mig till slutsatsen att ALLT är SL:s fel. Om man inte är inspirerad att skapa något nytt så kommer inget nytt uppstå. Kanske måste man röra sig utanför det tunna skal som omger genren. Man kan pröva att spela i olika miljöer (Mars 2300, Tyskland 1813, Romarriket etc. etc.) eller kanske andra roller (stryk gatusamurajen och akademikern - spela amerikanskt white trash från mellanvästern). Blanda friskt och tänk om.

Det var f.ö. en intressant artikel om skräckfilm i dagens DN (ja, där kan man också hitta ledtrådar till vår sysselsättning). Den ställde "the Ring" (eller snarare "Ringu", fast mer indirekt) mot Scream och det är rätt tydligt att slutsatsen stämmer. Vad skräckgenren behöver är: SKRÄCK. Allvar. Detta ständiga utpumpande av produkter är ganska irrelevant, vad vi behöver är att göra något med dem. Visst kan det vara engagerande och inspirerande med ett bra spel men kanske måste man erkänna att det finns gränser för hur länge dessa spel kan utgöra ens huvudinspiration. Så för nybörjare som lockas till skräckgenren kan Neogames nya lir kanske utgöra en alldeles utmärkt grundplatform att utgå ifrån. Men det lär ju aldrig räcka i evighet och det lär knappast revolutionera etablerade spelares skräckspel. Själv tycker jag att det känns obehagligt kulturkonservativt och naivt i grunden, och jag känner mig definitivt mer dragen till kults mer illusionslösa och nihilistiska värld. Den kan fortfarande engagera mig, liksom.

 

[Krille]

Mein Zombie [ANT]

...behöver jag berkligen säga mer?

 

[Ymir]

Re: Inte riktigt, men och...?

Som jag sagt otaliga gånger för tror jag inte på 'Skräckrollspel' som koncept - Skräckelement och -stämning fungerar bäst som en del i andra kampanjer/världar, eller som friform, för att det då inte finns något färdigt koncept (Åååh, en gräjjt åld wan) för spelarna att vänta sig. Skräck är rädsla för det okända, och när man spelar Kult, CoC eller Vampire för femtielfte gången finns det i regel inget okänt kvar.

Vad jag vill ha av så kallade 'Skräckrollspel' är snarare intressanta, väl underbyggda världar med enorma möjligheter till varierande kampanjuppslag, där skräckelementet primärt består av en i grunden mörk, mystisk stämning. Mytologi och historia bör spela en stor roll, såsom de förflutna sanningar och hemligheter vår moderna värld bygger på och som påverkar den än idag, och mystiska, rentav magiska, element är välkommna. Också i skräckrollspel, som alltid annars, är jag ute efter en eskapistisk dimension - magi, mystik, det förflutnas spöken...och dess skuggor. Skräcken ska självklart finnas där, men dess orsak ska inte vara självklar, såsom den är i CoC eller Kult. Man ska kunna frukta sig själv såväl som andra, eller de mörka sanningar man sakta men säkert börjar avslöja. Skräckkällan kan vara mystiska och skrämmande, men abstrakta, fenomen såväl som en nyvaknad ärkevampyr eller en demon från forntiden. Men det måste vara lite okänt, ty det är det man inte känner som man räds, och rädsla är skräck.

Och av alla nuvarande skräckrollspelsvärldar finns det bara en jag tycker om, men den älskar jag också, just för att dess möjligheter är helt obegränsade, och att den kan inkorporera allt alla andra skräckrollspel kan, och mer därtill - World of Darkness. Jag skiter i goffromanik och powergäjjming och det värdelösa regelsystemet, och jag skiter i hur WW och andra tänkt att deras spel ska spelas - WoD har likfullt en rik, fascinerade mytologisk bakgrund, underbart intressanta konflikter och en värld där det förflutna alltid känns närvarande, ljust och mörkt på samma gång. Men den verkliga skräckkällan i WoD är vart världen är på väg, vad vi människor själva gör med den. Och det, om något, är en tanke jag kan relatera till.

Och ja, jag gillar ångest.

- Ymir, ser inget fel med skräckgenren.

 

[entomophobiac]

Re: Mein Zombie [ANT]

Jag anar ett tema:
Mein Zombie är en av ELVA i bara grundboken. Finns tre till i Enter the Zombie och ännu fler i Pulp Zombies.

Likadant är "fummelbuggen" i WoD systemet bara en enda mekanik i hela spelet. Och dessutom något som äger rum väldigt sällan, oavsett hur bra eller dålig en karaktär är.

Så du verkar helt enkelt vara en sån som hakar upp dig på detaljer. Jag tänker inte diskutera detta ämne mer...

 

[Vindhand]

Resident Evil

Jag såg just Resident Evil och tyckte den var saftigt läskig. Det förefaller mig som om detta skulle funka bra i AFMBE vilket antyder större möjligheter än ren humor

 

[Krille]

Mein Kampf

"Så du verkar helt enkelt vara en sån som hakar upp dig på detaljer. Jag tänker inte diskutera detta ämne mer..."

Slipp då. Jag anar för övrigt också ett tema: "snacka inte skit om mina favvospel och dra aldrig in nån komik i min ångest, även om den uttryckligen skrivs i spelet."

Men nog med smutskastning. Nu valde jag Mein Zombie som exempel för att det är det mest uppenbara och största exemplet i spelet. Vill du ha mer exempel? Titta på zombie-förmågorna ("Explosive personality"? ). Titta på illustrationerna till arketyperna. Läs arketyperna (gothtjejen är stående favorit bland alla parodier där).

Liksom... zombie-kor?

 

[entomophobiac]

Re: Mein Kampf

"snacka inte skit om mina favvospel och dra aldrig in nån komik i min ångest, även om den uttryckligen skrivs i spelet."

Nu börjar det här balla ur
(Eller, nja, det ballade ur när jag själv gjorde det personligt...)

Ok.

Jag ogillar Vampire-ångest minst lika mycket som du. Att ett spel är kul skrivet i vissa aspekter innebär dock inte att det har endast komik som intention. Arketyper är till för att kännas igen, ofta med hjälp av komik. Ett annat bra exempel förutom Goth Chick är "Video Store Clerk", men samtliga är lika humoristiskt inriktade. Även i CoC, Whispering Vault och Kult finns det humoristiska inslag. Åtminstone två av dem tror jag du kan hålla med om att de är tämligen "mörka" rollspel.

Det jag vill framföra är att AFMBE inte är ett parodispel. Det är ett renodlat universaltema i galant framförande. Det kan vara en college road movie med zombies (a la introduktionsscenariot på hemsidan), men det kan också vara mörk stämningstung skräck med övernaturliga inslag. A la så som jag använde They Came from Beyond i mitt spelande.

Så det är jäklar inget parodispel...

Men jag medger att detta handlar lite om "snacka inte skit om mitt favoritspel", men hurså? Varje människa har sin ackilleshäl

 

[Krille]

Re: Mein Kampf

"Så det är jäklar inget parodispel...
Men jag medger att detta handlar lite om "snacka inte skit om mitt favoritspel", men hurså? Varje människa har sin ackilleshäl"

Tja, nu är ju just humorn som jag ser som AFMBEs styrka - det är gjort med en sådan härlig attityd till hela skräckgenren och med tungan fasthäftad mot kinden. Men visst går det fortfarande att skrämmas med AFMBE (till skillnad från en hel del andra relativt nya spel som påstår sig tillhöra genren), men det går att skratta också. Precis som i några av de bättre skräckrullarna, faktiskt.

 

[mördarmackan]

Re: Resident Evil

Har inte sett RE ännu, men tror inte att jag vill det heller, då första spelet i serien var grymt. Folk hoppade bokstavligen till i soffan vid vissa händelser första gången de hände.
De andra spelen (i alla fall de jag prövat) i serien var inte direkt lika bra utan blev mer slakta-kötta spel. Tyvärr...

 

[PAX]

Byt ut monstren...

Vet inte om jag går ölver gränsen här men...

Byt ut monstren mot de riktiga monstren som spelare har lättare att identifiera sig med. Mördare, brottslingar, våldtäktsmän och alla de andra personer som du inte vill ha något med att göra i ditt vardagsliv. I den kategorin av människor kan man säkert finna stoff nog för att göra skrämmande äventyr - om man vill gå den vägen.

 

[Vitulv]

Jag vet inte. Själv spelar jag inte skräckspel på grund av att jag anser att det inte behövs. Jag spelleder Snösaga just nu och under det senaste spelmötet satt mina spelare och tuggade på naglarna. När vi spelade Vinterskogens hemlighet skrek en av mina spelare rätt ut för att han blev så skraj (spelaren altså, inte bara rolpersonen). När vi spelade Vildhjärta var det flera av spelarna som sade till mig efteråt att de tyckte att det var så fruktansvärt att de var alldeles utmattade. De hade suttit med gåshud under större delen av äventyret.
Vart vill jag då komma? Jo, förutom att skryta om min förträfflighet som SL , så vill jag påvisa att det inte behövs ett speciellt system för att spela skräckäventyr. Skräck kan upplevas i alla miljöer, såväl fantasy, som historia, nutid och Sci-fi.
Jag vill för övrigt minnas att du berättade om ett Sci-fi äventyr du spelade förut (tror att det var Babylon 5) när ni fick syn på ett jättelikt rymdskepp som kom glidandes igenom rymden. Det var helt tyst, mörkt och svart och ni sket närapå ned er. Jag skulle ju inte kategorisera Babylon 5 som skräck men uppenbarligen så går det att simulera fasa även i detta system.

/Nicke - som tycker att skräck är en av de viktigaste ingridienserna i alla äventyr.

 

[chrull]

Re: Mein Kampf

Man kan ju tillägga frågan: När såg du en zombie-rulle du inte skrattade åt senast?

Jag tror jag inte har sett en enda... I alla fall ingen som var bra.

Zombies ÄR humor. Zombies ÄR parodi. Det kan vara läskigt, men fortfarande roligt.

chrull

 

[Ymir]

Re: Byt ut monstren...

Tja...att kategoriskt definiera alla brottslingar och våldtäktsmän som 'monster' är att gå ganska mycket för långt, åtminstone ur min toleranta och förlåtande, om än lätt störda, synvinkel.

- Ymir, inte så fördömmande gentemot sina medmänniskor