Nekromanti Är skräck verkligen skrämmande?
- Thread starter Krille
- Start date
Nightowl
Champion
Ord! [NT]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Örrrk
Håller med om att skräck inte kan genereras med bara skitäckliga psykon. Ofta blandas skräck och äckel ihop ("Det bästa sättet att skapa skräckstämning är att låta rollfigurerna knalla in i ett hus fullt med blod, likdelar och nioåringar fastspikade på bord", typ).
Håller med om att skräck inte kan genereras med bara skitäckliga psykon. Ofta blandas skräck och äckel ihop ("Det bästa sättet att skapa skräckstämning är att låta rollfigurerna knalla in i ett hus fullt med blod, likdelar och nioåringar fastspikade på bord", typ).
Ymir
Liten kantbaron
Re: Gosemys
Tja, skräck kan genereras alldeles utmärkt med trovärdiga psykon. (Hannibal Lecter, tex, kvalar inte riktigt in i den kategorin, imo). I det här fallet hade SL underbyggt det (fastspikandet av 9-åringen) på ett psykologiskt mästerligt sätt, och omständigheterna var precis de rätta för att en fullständig chockeffekt skulle uppstå. Han hade rentav rekvisita att simulera hammarslagen med (en hammare). Så, jodå, den gången fungerade det förträffligt.
Äckel är sällan skrämmande. Och personligen brukar jag egentligen inte skrämmas heller av psykologisk skräck, som det kallas, men att rollspela psykbrytet min stackars 15-åriga rollperson råkade ut för i ovan nämnda situation (att få se sin fostersyster fastspikad i köksbordet) var riktigt, riktigt givande, och det räcker för mig. Att jag sedan fick till såpass mycket inlevelse att jag faktiskt uppfattade det hela som läskigt (eller, läskigt är fel ord...som min rollperson uppfattade det, dvs totalt psykbryt) gör ju bara det hela än mer minnesvärt.
- Ymir, glömmer aldrig den scenen.
Tja, skräck kan genereras alldeles utmärkt med trovärdiga psykon. (Hannibal Lecter, tex, kvalar inte riktigt in i den kategorin, imo). I det här fallet hade SL underbyggt det (fastspikandet av 9-åringen) på ett psykologiskt mästerligt sätt, och omständigheterna var precis de rätta för att en fullständig chockeffekt skulle uppstå. Han hade rentav rekvisita att simulera hammarslagen med (en hammare). Så, jodå, den gången fungerade det förträffligt.
Äckel är sällan skrämmande. Och personligen brukar jag egentligen inte skrämmas heller av psykologisk skräck, som det kallas, men att rollspela psykbrytet min stackars 15-åriga rollperson råkade ut för i ovan nämnda situation (att få se sin fostersyster fastspikad i köksbordet) var riktigt, riktigt givande, och det räcker för mig. Att jag sedan fick till såpass mycket inlevelse att jag faktiskt uppfattade det hela som läskigt (eller, läskigt är fel ord...som min rollperson uppfattade det, dvs totalt psykbryt) gör ju bara det hela än mer minnesvärt.
- Ymir, glömmer aldrig den scenen.
Nightowl
Champion
Re: Precis.
) och dess... deep ones, får man väl kalla dem, är ungefär lika framkomliga som traditionella zombies, för de är så pass svårrörliga på land.
Filmen funkar ganska bra ändå för de är obevekliga, och ALLA människor inom rimlig omkrets från huvudpersonen är monster. Alla. Inte nog med det, även i sin mer mänskliga uppenbarelse hade de inte ens förstått vad han sade.
Jag kanske är djupare än jag tror, men det är inte bara det reella hotet som är skrämmande - då skulle en hel massa actionfilmer vara hemska (och jag erkänner att en 'realistisk' krigsfilm som Saving Private Ryan kan vara nog så ruksig), utan omständigheterna. Och zombiefilmer kan vara fruktansvärt hopplösa, helt enkelt.
Det är som när någon nämnde The Shining i trobergs tråd här ovan: Det Farliga är visserligen bara en halt man med en yxa, men mannen är huvudpersonens
Erik
Såg Dagon tillsammans med pojkvännen häromveckan (skönt med någon som håller för ens ögon när det är som värst och skriker 'AAAARGH!' själv
) och dess... deep ones, får man väl kalla dem, är ungefär lika framkomliga som traditionella zombies, för de är så pass svårrörliga på land.Filmen funkar ganska bra ändå för de är obevekliga, och ALLA människor inom rimlig omkrets från huvudpersonen är monster. Alla. Inte nog med det, även i sin mer mänskliga uppenbarelse hade de inte ens förstått vad han sade.
Jag kanske är djupare än jag tror, men det är inte bara det reella hotet som är skrämmande - då skulle en hel massa actionfilmer vara hemska (och jag erkänner att en 'realistisk' krigsfilm som Saving Private Ryan kan vara nog så ruksig), utan omständigheterna. Och zombiefilmer kan vara fruktansvärt hopplösa, helt enkelt.
Det är som när någon nämnde The Shining i trobergs tråd här ovan: Det Farliga är visserligen bara en halt man med en yxa, men mannen är huvudpersonens
. För mig är tanken 'Tänk om pappa blir galen och vill mörda mig!' bra mycket ruskigare än 'Tänk om en slumpmässigt utvald främling är ett psyko'.
Erik
Eller inte
Den har väl ett litet underhållningsvärde om man lyckas bita sig i tungan och genomleva den första halvtimmen-trekvarten utan att kasta ut TV:n. Det var något av det sämsta jag sett sedan 80-talets actionhysteri. Exempel följer:
*Ett gäng "elit"soldater tar sig in i en herrgård. Istället för att använda den öppna dörren rappelerar man in genom fönstren-på första våningen.
*Samma soldater har skyddsmasker på sig trots att de inte använder gas vid inträdet. Fanns iofs gas i huset, men- skyddsmaskerna avlägsnas så fort de har haft sin coolhetseffekt.
*Sagda soldater knallar sedan omkring och beter sig som överspända förskoleungar. Man bestämmer sig bl a för att ta med sig polismannen som man tillfångatog (vid inträdet i herrgården) in i det topphemliga komplexet .
*Varje gång man äntrar ett nytt rum går en soldat in först och mäter gashalten utan skyddsmask . Genier.
*Varje soldat är en dunderkliché som bara inte får användas efter 1991, annat än i filmer som inte har annan ambition att visas på TV6 en sen måndagkväll.
Sedan följer lite actionscener som nästan för tankarna till den riktigt usla "Deep Blue Sea".
Däremot är slutet jävligt bra. Och dobermannarna är rätt häftiga. Tyvärr har man förvaltat en i övrigt jävligt häftig plott fruktansvärt illa.
Den har väl ett litet underhållningsvärde om man lyckas bita sig i tungan och genomleva den första halvtimmen-trekvarten utan att kasta ut TV:n. Det var något av det sämsta jag sett sedan 80-talets actionhysteri. Exempel följer:
*Ett gäng "elit"soldater tar sig in i en herrgård. Istället för att använda den öppna dörren rappelerar man in genom fönstren-på första våningen.
*Samma soldater har skyddsmasker på sig trots att de inte använder gas vid inträdet. Fanns iofs gas i huset, men- skyddsmaskerna avlägsnas så fort de har haft sin coolhetseffekt.
*Sagda soldater knallar sedan omkring och beter sig som överspända förskoleungar. Man bestämmer sig bl a för att ta med sig polismannen som man tillfångatog (vid inträdet i herrgården) in i det topphemliga komplexet .
*Varje gång man äntrar ett nytt rum går en soldat in först och mäter gashalten utan skyddsmask . Genier.
*Varje soldat är en dunderkliché som bara inte får användas efter 1991, annat än i filmer som inte har annan ambition att visas på TV6 en sen måndagkväll.
Sedan följer lite actionscener som nästan för tankarna till den riktigt usla "Deep Blue Sea".
Däremot är slutet jävligt bra. Och dobermannarna är rätt häftiga. Tyvärr har man förvaltat en i övrigt jävligt häftig plott fruktansvärt illa.
SlajmTajm
Håller med Troberg; jag hade inte dragit händelseförloppet fullt så långt. Men jag förstår att det måste ha varit mycket effektfullt. Förutsätter ju den uppbyggnad som tydligen föregått scenen ifråga, annars hade resultatet sannolikt bara blivit äckel, eller?
Uppbyggnad är nog nyckelordet i sökandet efter skräckstämningen.
Håller med Troberg; jag hade inte dragit händelseförloppet fullt så långt. Men jag förstår att det måste ha varit mycket effektfullt. Förutsätter ju den uppbyggnad som tydligen föregått scenen ifråga, annars hade resultatet sannolikt bara blivit äckel, eller?
Uppbyggnad är nog nyckelordet i sökandet efter skräckstämningen.