Är världsbygge av någon nytta?

[folketsfiende]

Det här matchar ju rätt väl vad jag funderade kring tidigare i tråden – världsbygge som substitut för sådant som kräver större känslighet och subtilitet.

Det är romantiken mot realismen än en gång! Och båda har ju rätt, och båda har fel. Det känsliga "geniet" mot den noggranne analytikern, ungefär som att de behöver eller bör utesluta/se ned på varandra.

 

[Svarte Faraonen]

Problemet där är ju att romantikern med sina ostyriga lockar och tajta brallor ofrånkomligen är coolare och sexigare än realisten.

 

[folketsfiende]

Problemet där är ju att romantikern med sina ostyriga lockar och tajta brallor ofrånkomligen är coolare och sexigare än realisten.

Det är ju en fråga om tycke och smak. Och gräsets grönhet, och så där.

 

[Man Mountainman]

Det här matchar ju rätt väl vad jag funderade kring tidigare i tråden – världsbygge som substitut för sådant som kräver större känslighet och subtilitet.

Jag tycker inte själv världsbygge är så viktigt i litteratur, ställt i kontrast till andra litterära värden som framställning osv.

Men det är i litteratur. Rollspel är en annan sak. Tror säkert att om det fanns författare som skapade regelsystem och sen slumpgenererade fram sina berättelser så skulle M. John Harrison ogilla det också och tycka att det "literaliserade begäret efter att uppfinna" och att det gav "en onödig tillåtelse för akten att skapa" osv... men oavsett vad man tyckte om det argumentet, så skulle det förstås inte bära över till rollspel.

Det finns många goda argument för konsekvent världsbygge i rollspel som harvats till döddagar i detta forum och som jag alltså inte behöver upprepa här, men de kokar väl alla ned till att rollspel är ett gemensamt skapande och därför ställer högre krav på gemensamma referensramar som kan harmonisera deltagarnas förväntningar.

Eller ännu enklare uttryckt: Det är ett spel, så det behöver regler.

 

[clarence redd]

Min spaning är att om tre år kommer vi allihop sitta och skapa komplexa världar. OSR har genomskådats som ytligt eftersom det bara återvinner samma gamla fantasyklichéer om och om igen. Under parollen ”Även om man inte beskriver en värld, så ligger den som en outtalad bakgrund i äventyren” kommer vi argumentera för nödvändigheten av världsbyggande. Utan världsbygge faller SL och spelare bara tillbaka i vaniljfantasy när de ska fatta beslut. Och då missar man ju en viktig del av rollspelandet.

Jag tycker världsbyggen är coola. Man behöver bara presentera dem på ett sätt som är lätt att ta in och lätt att använda. Antagligen inte helt enkelt, men en rolig utmaning.

 

[avatarex]

Det du och jag, och många andra, skapat till Eon är en fantastisk bedrift och vi har gjort det på giganters axlar. Känslan av att vi tillsammans upptäcker och utforskar Mundana snarare än hittar på är ju en sorts metarollspel i sig. Om rollspel är att tillsammans skapa en berättelse och vi dessutom tillsammans skapar en värld så gör vi något alldeles extra.

Sen får vi på gott och ont hitta vår försörjning på annat vis. Att vara amatör är först och främst att drivas av kärlek, och det är en bra drivkraft.

 

[Swedish Chef]

Som medskapare till Eon kan jag väl säga att jag älskar att du har koll på saker som vilka grödor som funkar i vilket klimat, hur ofta det borde regna på den forianska savannen och annat. Jag har inte den kunskapen och efter en fråga till dig kan jag skriva något som känns i linje med hur Mundana fungerar.

För mitt sätt att spela med min spelgrupp är en sammanhängande setting superviktigt. Nu när vi ska spela DnD (eftersom vi har en 13 åring med i gruppen ibland) blev jag så knäpp på settingen att jag skrev en egen som jag upplevde hörde samman mer än forgotten realms,

Sen fattar jag att vissa inte tycker sånt är kul, coolt eller meningsfullt, men så är det liksom med det mesta jag gillar. Fattar att andra inte snöar på armlängden på left guards i NFL-draften, men för mig är det kul att någon kollat upp det. Ja, kanske en knasig utläggning, men jag gillar setting i alla fall

 

[Svarte Faraonen]

Känslan av att vi tillsammans upptäcker och utforskar Mundana snarare än hittar på är ju en sorts metarollspel i sig. Om rollspel är att tillsammans skapa en berättelse och vi dessutom tillsammans skapar en värld så gör vi något alldeles extra.

Det jag tänker är argumentet mot världsbygge är att vi, när vi gör detta, också berövar spelare möjligheten att själva ägna sig åt att skapa en värld tillsammans, lite som en rälsad äventyrsmodul berövar dem möjligheten att skapa sin egen historia.

 

[Genesis]

Det ska heller inte underskattas att bland det coolaste man kan göra är att köra sin grej och inte bry sig om vad andra tycker.

 

[Svarte Faraonen]

Det ska heller inte underskattas att bland det coolaste man kan göra är att köra sin grej och inte bry sig om vad andra tycker.

Likafullt finns det försvinnande få människor som nämner "modelljärnvägsentusiaster" som en grupp de tycker är häftig.

 

[Quadrante]

Coolhet upplever man oftast bara själv, inte i andras blickar.

 

[krank]

Likafullt finns det försvinnande få människor som nämner "modelljärnvägsentusiaster" som en grupp de tycker är häftig.

Jag tycker att de är det, och brukar specifikt nämna dem som grupp som jag fascineras av eftersom de nördar ner sig hämningslöst i något jag själv inte nördat ner mig i (jag fascineras av andras nördiga intressen och gillar att se mig som ett slags nörd-nörd).

Men jag accepterar det faktum att jag är försvinnande få människor.

 

[Genesis]

Likafullt finns det försvinnande få människor som nämner "modelljärnvägsentusiaster" som en grupp de tycker är häftig.

Dels är jag inte säker på att det här är så mycket en grej längre. Det är gamla stereotyper, men samhället har gått en hel del framåt, och jag är rätt övertygad om att om jag började prata entusiastiskt om modelljärnvägar på jobbet så skulle flertalet kollegor bli intresserade, ställa frågor om hur det funkar och så vidare. Antalet personer som skulle skratta i mjugg över hur töntig jag är skulle vara betydligt mindre än antalet personer som skulle bli åtminstone måttligt intresserade, och de flesta skulle nog tänka "kul grej" och gå vidare.

Dels så tror jag att bland modelljärnvägsentusiaster så finns det de som gör sin grej och skiter i vad andra tycker, och de som skäms för sin hobby och försöker att dölja den, och jag är rätt säker på att den första gruppen är både coolare och lyckligare. Det är såklart svårt att kontrollera sina egna känslor, och lättare att säga "bry dig inte" än vad det är att inte bry sig. Men att älska och skämmas för att man älskar är rätt etablerat ohälsosamt, och vi har som samhälle jobbat hårt ett bra tag nu med att döda sådana stigman, även om modelljärnvägsgarderoben kanske inte är lika vanlig eller jobbig som andra garderober folk känt sig tvingade att gömma sig i.

 

[Sömniga Isaac]

Det jag tänker är argumentet mot världsbygge är att vi, när vi gör detta, också berövar spelare möjligheten att själva ägna sig åt att skapa en värld tillsammans, lite som en rälsad äventyrsmodul berövar dem möjligheten att skapa sin egen historia.

Jag tänker, är det ett problem? Det är lite som diskussionen om förskrivna äventyr. Somliga grupper vill skapa allt själva. Somliga vill ha något att förhålla sig till som vägleder dem. Jag tror det du gör genom att skapa världar är viktigt för en stor grupp rollspelare som inte har förmåga eller ork att skapa en egen värld, men ändå vill spela i en sammanhängande värld som känns realistisk.

 

[Man Mountainman]

Det är väl hur som helst få förunnat att vara en sexig Lord Byron i tajta brallor, särskilt när man börjar närma sig 40, så det är kanske ingen större vits att ha ångest över det. Den ursprungliga frågeställningen rörde ifall världsbygge är av nytta, inte ifall det är coolt, och det känns som en mer konstruktiv frågeställning.

 

[Oscar Silferstjerna]

Min spaning är att om tre år kommer vi allihop sitta och skapa komplexa världar. OSR har genomskådats som ytligt eftersom det bara återvinner samma gamla fantasyklichéer om och om igen. Under parollen ”Även om man inte beskriver en värld, så ligger den som en outtalad bakgrund i äventyren” kommer vi argumentera för nödvändigheten av världsbyggande. Utan världsbygge faller SL och spelare bara tillbaka i vaniljfantasy när de ska fatta beslut. Och då missar man ju en viktig del av rollspelandet.

Jag tycker världsbyggen är coola. Man behöver bara presentera dem på ett sätt som är lätt att ta in och lätt att använda. Antagligen inte helt enkelt, men en rolig utmaning.

Det är definitivt så att OSR-lösningar kan leda till ytliga fantasy-klyschor, men det måste inte bli så. Into the Odd och Ultra Violet Grasslands tycker jag är två coola OSR-spel där skaparna gör nya saker med fantasy-genren.

Jag tror också att omfattande världsbyggen kan få en renässans. Men vad jag då tänker mig är att är det inte nödvändigtvis behöver handla om att beskriva omfattande världar, utan mer om hur det görs. Alltså i vilken form världen beskrivs - som definitiva Wikipedia-fakta (helst inte) eller in-universe-texter (hellre det). Exempelvis skulle man kunna beskriva en hel värld i en enda lång handout. Eller i en samling motsägelsefulla dokument. Det är dock mitt intryck att långa texter blir allt svårare att sälja, men jag hoppas att jag har fel på den punkten.

Min ingång i trådens ämne är alltså att jag gillar världsbeskrivningar, men att det vore kul om fler prövade nya grepp. Både i skrift och bild. En värld kan också (delvis) beskrivas i kartor, ritningar och logotyper.

 

[Bifur]

Exempelvis skulle man kunna beskriva en hel värld i en enda lång handout. Eller i en samling motsägelsefulla dokument.

Som Oktoberlandet?

 

[Oscar Silferstjerna]

Som Oktoberlandet?

Eller, ännu hellre, på något sätt som ingen har prövat. Kanske i form av mycket skrytsamma och bara halvsanna memoarer? Eller en drömdagbok? Eller 37 detaljerade profetior?

 

[DeBracy]

Likafullt finns det försvinnande få människor som nämner "modelljärnvägsentusiaster" som en grupp de tycker är häftig.

Näe, men de kan visa vilket döfint dioramavatten man kan få med toalettpapper och golvlack! Jättemysig svengelsk presentation. Mycket bra för inom (modell)världsbyggande på den kanalen.

 

[Gerkub]

modelljärnvägsgarderoben

När Rod Stewart kom ut som modelljärnvägsbyggare blev han otroligt mycket coolare i mina ögon.

Och jag lärde mig nyss att det är tydligen en grej nu bland vissa välbetalda NFL-spelare att bygga avancerade Legomodeller. Så rent anekdotiskt tror jag att den eventuella garderoben inte bara är öppen utan jämnad vid marken. Sen finns det alltid haters, men de kan dra nåt gammalt över sig.

Jag tror inte att man fråntar människor möjligheter att skapa sina egna världar genom att skriva spel med logiskt sammanhållna världar. Det finns så sjukt många spel att välja mellan och det är lättare än nånsin att spela det man vill. Lite som att säga att detaljerade regler skulle frånta folks möjligheter att skapa sina egna regler.

Tidigare tyckte jag att det ganska ballt med relativt odefinierade vibb-världar. Men jag har på sistone blivit lite mätt på det, och har börjat sukta allt efter mer sammanhängande och detaljrika. Jag brukade känna mig lite överväldigad av det innan, att det kändes som ”plugg”. Men något skiftade min syn på det, att jag insåg att det finns en njutning i att läsa på, i att saker hänger ihop; och att logiken gör att det finns potential till fraktalt drömmande, att en detalj leder till en en annan detalj, att världen vecklar ut sig. Det är såklart imponerande när någon lyckas göra en tilltalande setting med få ord, när de hittar exakt rätt vibbar, men jag tror egentligen inte att det är en motsats till logiskt världsbyggande. Höga trösklar är inte alltid dåligt, för man får ofta tillbaka mer än det man lägger in.