Äventyrare som yrke i klassiska äventyrsrollspel

[Leon]

Vad tycker folk? Om du spelar Jägare i ett klassiskt äventyrsspel, är du då en Jägare som sadlat om till äventyrare, eller en Jägare på äventyr? Uttryckt annorlunda - är Jägare din tidigare eller nuvarande syssla.
.

 

[Dr_Dängrot]

Hmmm. Rent regelmekaniskt så skulle jag säga att det är vad min äventyrare gjorde innan hen tog upp äventyrarmanteln då det oftast inte ens finns regler för att utöva sitt "yrke" med i dom flesta rollspel . Det är inget som läggs vikt vid.

Sedan kan jag tycka att det är lite absurt att om vi tex tar spel som KH eller HT där man kan starta med ofantligt höga siffror i en färdighet att en ung äventyrare har hunnit skaffa sig denna yrkesskicklighet innan hen började äventyra. Säg piratankan Agnes kvacklund hen är 20 år och är äventyrare men har 95 i sjöfart som är relaterat till hens piratande . Säg att hen började pirata vid 16 års ålder hen är nu 20 och har 95% i sjöfart är hen nån sorts pirat Savant ?

Där blir det lite knäppt för mig att det är hens tidigare syssla . Hur mycket yrkeserfarenhet har igentligen en 20 årig äventyrare sen innan , tillräckligt för att motivera 95% i sjöfart?

 

[Leon]

Hmmm. Rent regelmekaniskt så skulle jag säga att det är vad min äventyrare gjorde innan hen tog upp äventyrarmanteln då det oftast inte ens finns regler för att utöva sitt "yrke" med i dom flesta rollspel . Det är inget som läggs vikt vid.

Sedan kan jag tycka att det är lite absurt att om vi tex tar spel som KH eller HT där man kan starta med ofantligt höga siffror i en färdighet att en ung äventyrare har hunnit skaffa sig denna yrkesskicklighet innan hen började äventyra. Säg piratankan Agnes kvacklund hen är 20 år och är äventyrare men har 95 i sjöfart som är relaterat till hens piratande Säg att hen började pirata vid 16 års ålder hen är nu 20 och har 95% i sjöfart är hen nån sorts pirat Savant ?

Det här är ju intressant, eftersom det för in en annan premiss, nämligen att Äventyrarna är 16-20 år gamla.

Vilket gör "tidigare syssla" upplägget ganska konstigt...

 

[guldfink]

När jag skapar rollpersoner tänker jag nog att sysslan/yrket/arketypen är någonting jag är, vilket ibland ställer till det för mig. Samtidigt innebär väl sällan yrkena i klassiska äventyrsspel så mycket begränsningar. En jägare har ju sällan några fasta arbetstider, utan är mer en person som har jagat mycket och blivit bra på det. Riddare och munkar kan ju vara kringresande och tjuvar har ju inga problem med att sno saker när de är på äventyr.

 

[Dr_Dängrot]

Det här är ju intressant, eftersom det för in en annan premiss, nämligen att Äventyrarna är 16-20 år gamla.

Vilket gör "tidigare syssla" upplägget ganska konstigt...

Jag brukar lägga mina äventyrare på åldersskala av 16-25 för människor när det kommer till fantasy . Jag tänker mig att i en värld som bygger på fiktivt pseudo europeisk medeltid så är man pensionär vid 40-45 och glad om man lever till 65

 

[terje]

Det här är ju intressant, eftersom det för in en annan premiss, nämligen att Äventyrarna är 16-20 år gamla.

Vilket gör "tidigare syssla" upplägget ganska konstigt...

Men i ett förmodernt / tidigmodernt samhälle är det väl då den syssla som dina föräldrar ägnat sig åt och som du under din uppväxt fått grundläggande träning i.

Men särskilt mycket erfarenhet av yrkesutövning har du knappast hunnit få, så låga färdighetsvärden är inte helt orimliga (i synnerhet om man bara gör ett tärningsslag i skarpt läge, dvs en skomakarlärling med 25% i sin färdighet kommer inte ha 75% risk att misslyckas under en normal arbetsdag).

 

[Dr_Dängrot]

Här uppstår ju en till intressant tanke som ger iaf mig kognitiv dissonans. Säg en 16-20 årig mänsklig lärd eller magiker hur mycket akademisk kunskap har dom igentligen samlat på sig på den tiden ? Vad motiverar att att en 16årig lärd har färdighetsvärden som motsvarar att hen är en vandrade encyklopedia

 

[Bifur]

I system med mer arketypiska ykren (som KH eller DoD) tänker jag att det är vad RPn gjorde förr eller tränats i. Det kan fortfarande komma i spel beroende på äventyr men det är mindre vanligt. Är yrkena närmare definierade, säg CoC eller Warhammer, tänker jag som @guldfink att det är något RPn är och ser gärna att det kommer i spel i och mellan äventyr. Lämnar RPn yrket behöver det beröras etc.

 

[Leon]

Ja, det är lätt att man ser Yrke från något sorts 1900-talsperspektiv här, som en anställning. Det är ju knappast fallet för Jägare, Stråtrövare och Riddare, utan det är snarare social ställning och kall. Och går ganska bra att kombinera med äventyrande.

Sedan behöver man inte överanslysera heller... Syftet med spelet är inte att analysera RPs årsinkomst... Och att de är verksamma Munkar vid den Heliga Mandelns Orden kan ju ge plot hooks.

Så jag är nog i skolan "det är vad de gör nu

Vad gäller ålder spelar jag lika gärna 16 som 30 som 60... Det beror på rollpersonen. Och som spelare så försöker jag förstås avspegla mitt koncept i värdena...

 

[Franz]

Om vi pratar fantasy har jag alltid kört att den s.k. tidigare sysslan är vad min rollperson har för yrke nu, men att någon särskild händelse gjort att rollpersonen tillfälligtvis inte kan utföra yrket. Sen under äventyrandets gång och ju mer branden som utförts blir hen mer och mer "äventyrare" eller "hjälte".

Som exempel så var min rollperson i KH en anka och sjöman, en sjöman med rätt oduglig moral som kastats i land av en kapten som tröttnat på honom och oförmögen att få något nytt jobb p.g.a. sitt usla rykte, och därför måste han istället ta uppdraget att fiska sjöorm (vilket äventyret handlade om). Detta innebär inte att han själv inte längre ser sig som sjöman, eller att han titulerar sig själv som äventyrare.

Å andra sidan kan det ju vara kul att leka med klyschan om att vara äventyrare också. Min syrra spelade en ung, rik, bortskämd adelsman en gång som rymt från sina föräldrar för att bli just "äventyrare", men hans idé om hur en äventyrare vardag var krockade rätt mycket med verkligheten och människor tyckte han var lite knäpp som gick omkring och kallade sig "äventyrare"

 

[EvilSpook]

Ja, det är lätt att man ser Yrke från något sorts 1900-talsperspektiv här, som en anställning. Det är ju knappast fallet för Jägare, Stråtrövare och Riddare, utan det är snarare social ställning och kall. Och går ganska bra att kombinera med äventyrande.

Grundskola och sen obligatorisk 3-årig jägarlinje (yrkesutbildning). Efter examen finns så klart inga riktiga jobb att få så man får hanka sig fram på låtsasjobb som narr, brevduvesäljare, äventyrare eller influencer.

//EvilSpook

 

[afUttermark]

Äventyrare är inte ett yrke utan ett kall.
Man är en jägare, som under en fylla på en taverna i skogen träffar en schysst gammal gubbe, en kriminell ung tjej på flykt undan baronens män och en ovanligt glad kortväxt krigare från bergen och kommer överens med dem att utforska en slottsruin i närheten, för det kan finnas en vit hjort där.

Mina rollpersoner är oftast i min egen ålder(Molok är 50 och han har gjort massor innan han började äventyra).

 

[Leon]

Äventyrare är inte ett yrke utan ett kall.
Man är en jägare, som under en fylla på en taverna i skogen träffar en schysst gammal gubbe, en kriminell ung tjej på flykt undan baronens män och en ovanligt glad kortväxt krigare från bergen och kommer överens med dem att utforska en slottsruin i närheten, för det kan finnas en vit hjort där.

Mina rollpersoner är oftast i min egen ålder(Molok är 50 och han har gjort massor innan han började äventyra).

Klockrent detta!

Äventyret har stort Ä, och är något som händer/drabbar rollpersonerna. Det är inte bara ett kneg...

 

[Lemur]

Frodo och Bilbo är bra exempel tycker jag. Dom är små sköna hober bara och sen händer något som slungar dem ut i världen på äventyr.

 

[erikt]

Frodo och Bilbo är bra exempel tycker jag. Dom är små sköna hober bara och sen händer något som slungar dem ut i världen på äventyr.

I stort sett hela Ringens Brödraskap (utom möjligen Gandalf och Aragorn) - de är inte äventyrare till yrket, de blev bara tvungna att följa med på en Quest i alla fall.

 

[guldfink]

Frodo och Bilbo är bra exempel tycker jag. Dom är små sköna hober bara och sen händer något som slungar dem ut i världen på äventyr.

Men Bilbo är intressant i sammanhanget eftersom han blir anställd som tjuv utan att ha någon bakgrund som sådan (eller minns jag fel?). Det är alltså tvärtemot det återkommande exemplet att rollpersonen är sitt yrke innan hen blir äventyrare.

 

[Rickard]

För mig är jägare inte något som måste kopplas till spelvärlden. Det är din nisch som spelare. Du går inte omkring och säger till folk "Jag är tjuv" - det är något du säger till de andra spelarna runt bordet så att de lätt kan få en förståelse om din karaktär.

Hur många är det egentligen som har haft samma yrke i samma gäng? För mig är det vanligare att alla väljer var sin sak och det hör till ovanligheterna att man går in i varandras nischer.

 

[Rymdhamster]

Men Bilbo är intressant i sammanhanget eftersom han blir anställd som tjuv utan att ha någon bakgrund som sådan (eller minns jag fel?).

Så är det, men på rekommendation av en väldigt inflytande head hunter

Fast det verkar som att tjuv i det läget mest innebär "någon som kan smyga och spana".

 

[Rymdhamster]

är Jägare din tidigare eller nuvarande syssla.

Mindre av en syssla, och mer en beskrivning av en uppsättning färdigheter. Dvs det handlar inte om vad du faktiskt gör för något, utan om vad du kan. Så jag antar att det kan falla in under "nuvarande syssla". Jägaren kommer ju antagligen förväntas fortsätta jaga även i rollen som äventyrare. De är gruppens matförsörjare. Liksom handelsmannens roll är att sälja allt loot de kommer över.

 

[Mogger]

Numera tycker jag att det är superviktigt med RP som är djupt integrerade i spelvärlden, och att spelvärlden därför måste "tillåta" äventyrare. Men en äventyrare kan ju vara en köpman eller en pilgrim eller en ädlings följe eller vad som helst. Äventyrargillet som jag nämnde i en annan tråd kräver ett annat upplägg.

Men det här är ju en glidande skala. Du spelar ju helt klart en äventyrlig jägare, som inte lägger så stor vikt vid att vittja fällorna, utan hellre går åt helt andra hållet för någon har sett en ruin där... Men som sagt, jag uppskattar ett bra samspel här. Att som köpman bara lämna sin last för att en liten pojke gråter om att det finns ett troll i skogen...