Nekromanti Ävetyrs Poäng

[Jollas]

Nu när jag tittade runt i olika färdiga äventyr på nätet för o hitta nått intressant så la ja märke till de att många av 'ventyren har färdiga ÄP tabeller för o göra de lättare för SL eller så.
Men iallafall så såg jag att det ofta står att man får mer ÄP ju mindre monster man dödar.
De tycker jag e lite trist.

För det första så e de ju att slåss och döda som e de roliga och för de andra så borde väll man bli bättre om man slåss änn o inte slåss. Iallafall om man spelar yrket Krigare så borde man få mer ÄP ju mer man dödar, Fast om man t.ex. spelar Lärd eller nått annat lite mer strategiskt yrke så kanske man kan få mer om man gör smarta planer om hur man skall ta sig för bi med så lite blod spill som möjligt.
Men som sagt, borde man inte få mer ÄP ju mer man dödar?
De e ju då man lär sig nått och inte när man e passiv.

Och för de andra så tycker jag de blir tråkigt att låta bli o döda för o få så mycke ÄP som möjligt. Och man vill ju ha ÄP för i bli bättre på att döda.
Och de e ju kul man ska ha de. Så varför har dom de då såhär?

 

[James Hancock]

Du lider tydligen av en viss typ av Koboldism.

Rollspel handlar inte om att döda så många monster som möjligt, utan att rollspela olika karaktärer

/ James

 

[mishk]

Lär dig spela rollspel.

Är du allvarlig?
Rollspel går ut på att rollspela inte på att slå ihjäl så många troll som möjligt!
Dessutom så är det trots allt så att en erfaren krigare gör allt för att undvika strid, det är bara som sista utväg som han tar till vapen, därför är den sanne krigaren aktad.
Annars är ju du sl så du bestämmer äpnivån

 

[Rising]

Ädelostpoäng

"Men som sagt, borde man inte få mer ÄP ju mer man dödar?
De e ju då man lär sig nått och inte när man e passiv."

Läs äventyren igen. Det är ofta så att det svåraste sättet att klara äventyren på är att undvika strid. Därför belönas den typen av rollspel. Den aktiva och utmanande vägen genom äventyret belönas alltså extra, medan den förutsägbara och slappa vägen genom äventyret är värd mindre poäng. Tänk dig en skicklig ninjakrigare som smyger omkring och väljer sina motståndare med yttersta omsorg och aldrig slåss mer än han behöver och jämför honom med ett barbartroll som ropar "hö hö! En hel tåååmtearméé!?" och svingar sin klubba mot allt som rör sig. Det är klart att ninjan snabbare lär sig behärska sina färdigheter och tränar effektivare än trollet, eller hur?

"Och för de andra så tycker jag de blir tråkigt att låta bli o döda för o få så mycke ÄP som möjligt. Och man vill ju ha ÄP för i bli bättre på att döda."

Ah, men tänk efter nu; ninjan i exemplet ovanför måste träna upp sig på massor av färdigheter för att kunna klara sig igenom äventyren utan att döda folk till höger och vänster: Han måste ju lära sig smyga, dyrka upp lås, klättra och en massa andra saker för att kunna ta sig igenom uppdragen på sitt sätt. Trollet å andra sidan behöver bara lära sig att slåss. Så när allt kommer kring så får förmodligen trollet en effektivare stridsträning än ninjan i alla fall, trots att denne lär sig mer totalt sett. (åtminstone var det så innan man införde levels)

"Och de e ju kul man ska ha de. Så varför har dom de då såhär?"

Häng inte läpp, dina rollpersoner får ju döda många, många FLER varelser innan de blir fulltränade än vad andra rollpersoner får, så du får ju egentligen mycket roligare än de.

Psst! -Om du vill, då kan du däremot be din spelledare strunta i ÄP och fuska lite genom att göra gubbar som är oslagbara i strid direkt från början, på så vis kan du döda alla monster i hela Jorges utan att ens slå några tärningar, och vad kan vara roligare än det?

ELLER så är det så att om du provar att inte bara slappt ta till vapen varje gång ett problem dyker upp i äventyren, utan istället funderar på hur ni skall kunna klara er ur situationen utan att fightas, då kommer äventyren bli oförutsägbara, varierade och ge upphov till massor med fantastiska situationer som du knappt ens kan föreställa dig med näsan fast mellan sidorna i stridskapitlet. Då får ni det både roligare runt spelbordet och era rollpersoner får fler ÄP.

Du kan också sluta spela bordsrollspel och gå över till häftiga DATORrollspel. Där får man döda hur mycket man vill, man blir dessutom bara bättre och bättre ju fler monster man dödar och dessutom slipper man gestalta sin roll och kan vara sig själv (hurra!) och bara döda, döda, döda monster tills fingrarna blöder. Det är alldeles, alldeles underbaaart

/Rising

Nämen ärligt. Ändra äventyren så ni får många äventyrspoäng om ni klarar spelet på det sätt som ni tycker är roligast. Det är klart att det blir fånigt om ni spelar som blodtörstiga barbarer och känner att ni måste hitta på fredliga sätt att lösa era konflikter bara för att få höga ÄP.

 

[Sitor Silverblad]

Att det innebär avsaknad på ÄP när det gäller dödandet av så många monster/varelser som möjligt har jag kanske vad som kan kallas ett svar.

Det är inte själva dödandet som skall stå i centrum för den mängd ÄP du får. Det är för hur pass väl du spelar ditt yrke, din ras och din rollsperson (viktigast). Nog för att strid kanske kan förekomma på dina strapatser men som en mycket klok forumanvändare tidigare sade:
Dessutom så är det trots allt så att en erfaren krigare gör allt för att undvika strid, det är bara som sista utväg som han tar till vapen, därför är den sanne krigaren aktad.

Varför ÄP delas ut då rollspelarna lyckas ta sig runt hinder istället för att forsera det anser jag vara helt korrekt.
Kan man använda sin uppfinnighet och kloka omdöme istället för muskler och vassa stålpinnar förtjänar man ett större pris. Det är trots allt fantasin som ligger bakom hela grunden av rollspel.
Så använd den!

 

[Troberg]

Flame bait? (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Storuggla]

Re: Flame bait? (ANT)

It's so obvious it has to be a trap...


Storuggla, tycker det är kul att se de olika reaktionerna folk haft hittills

 

[Magnus Seter]

Jag rekommenderar...

...att du kollar in Hackmaster, ett nytt rollspel med gamla regler (deriverade av AD&D) som fokuserar med på Hack'n Slay-spelande, eller Old School som det också kallas (eller har jag fel? Där får gärna nån gå in och rätta mig). Annars kan Rolemaster vara det du letar efter, det har ett kanska komplext system för hur man får erfarenhet som kan vara mer i din smak. Tyvärr är de båda (Hackmaster och Rolemaster) på engelska, och om du ska hitta motsvarande på svenska så får det bli Sagan om Ringen Rollspelet, som var en översättning av MERP som var en light-version av Rolemaster. Du kan säkert hitta det spelet på www.hobbyspel.com. MVH Magnus (som spelat mycket Rolemaster, men bara läst Hackmaster)

 

[Hasse]

Håller inte helt med.(Delvis till Jollas)

"Rollspel handlar inte om att döda så många monster som möjligt, utan att rollspela olika karaktärer"

Håller inte med helt, rollspel är ett sällskapsspel som går ut på att man skall ha roligt när man spelar och har man kul när man dödar monster så har man och då skall man spela på detta sätt. Och med tanke på att alla fantasyrollspel som jag känner till har ett stridskapitlet och att det brukar vara en viktig kugge i regelsystemet så tycker jag inte det är konstigt att det finns de som vill döda en massa monster och som tycker detta är skoj. Rollspelen förmedlar själva detta budskap antingen direkt eller indirekt. Lite hederlig grottröjning har ingen dött av./images/icons/wink.gif

För mig personligen så tycker jag att rollspel dels handlar om att döda monster och att rollspela sin gubbe.


Till Jollas vill jag säga delvis samma sak som andra redan har sagt nämligen att äventyrspoängen skall sättas utfrån vilken utmaning de erbjuder rollpersonerna, ju svårare sakerna är att klara dessto högre ÄP skall det ge. Jag vill även poängtera att den enskilt största mängden ÄP som brukar delas ut är att klara äventyret och i många äventyr är detta detsamma som att döda en eller flera monster. Sett ut denna aspekt så belönas dödande med mycket ÄP.

Jag gissar på att du är SL och som sådan så kan du alltid ändra på vad som ger ÄP och även låta dödande av särskilda monster ge ÄP. Jag vill dock rekomendera dig att då inte bara ge ÄP för att döda monster utan även låta andra sker ge ÄP. Ett annat alternativ kan vara att inte ge ÄP för enskilda/särskilda handlingar utan att istället enbart ge ÄP för gott rollspelande av sitt yrke samt rollsperson utöver de ÄP man får för att klara eller inte klara äventyret.
Ex: Äventyret: [color:red]På glid i isvidda</font color=red> kan som sammanlagt mest ge 80ÄP. Fördelning av ÄP kan då ske på följande sätt:
Klarar äventyret: 40ÄP
Klarar inte äventyret: 20ÄP
Rollspelande av yrket: 0-20ÄP
Rollspelande av rollpersonen: 0-20ÄP

Fördelen för din del att göra så här är att du kan belöna en krigare som dödar många monster med mer ÄP medans en lärd man inte får lika många ÄP föra samma handlingar utan mer för att undvika strid precis som du själv är inne på i ditt inlägg.

 

[Baldyr]

"För det första så e de ju att slåss och döda som e de roliga och för de andra så borde väll man bli bättre om man slåss änn o inte slåss."

Till skillnad från dina meningsmotståndare här på forumet så tycker jag faktiskt att du har en poäng här. Fast jag tycker å andra sidan att hela konceptet med förbättring är helt uppåt väggarna, inte minst i Drakar och Demoner. (Rollspelet ifråga går uttryckligen ut på att bli bättre - och att slå tärningar, ju fler ju bättre. Kanske ingenting för mig. /images/icons/wink.gif)

"Och för de andra så tycker jag de blir tråkigt att låta bli o döda för o få så mycke ÄP som möjligt. Och man vill ju ha ÄP för i bli bättre på att döda.
Och de e ju kul man ska ha de. Så varför har dom de då såhär?"

Anledningen till att äventyrsförfattare vill premiera tankearbete framför strid är väl helt enkelt att de tror sig veta bättre än du/ni hur man spelar Drakar och Demoner. Men om du säger att ni verkligen vill döda så mycket som möjligt och inte vill bli bestraffade för det (genom att era rollfigurer inte blir bra lika fort) så tycker jag helt klart att ni ska strunta i riktlinjerna och avgöra själva (alltså spelledaren, inte spelarna) hur många ÄP som ska utdelas. Varken reglerna eller ett äventyr är nämligen skrivet i sten, så att säga, utan spelledaren måste alltid vara beredd att ändra själv vid behov. Och du har givetvis helt rätt i att rollspel går ut på att ha roligt!

Annars tror jag liksom någon annan person nedan att du/ni borde kolla in de så kallade data-rollspelen närmare. De går nämligen ut på att slåss så mycket som möjligt (och att bli bättre). Det verkar faktiskt inte så givande att spela ett "analogt dataspel" när man kan göra det "på riktigt" (elektroniskt, alltså), så att säga.

/Baldyr

 

[Magnus Seter]

Aj, aj, aj

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>Anledningen till att äventyrsförfattare vill premiera tankearbete framför strid är väl helt enkelt att de tror sig veta bättre än du/ni hur man spelar Drakar och Demoner. <p><hr></blockquote><p>

Som en yrkesverksam äventyrsförfattare till Drakar och Demoner (och en mängd andra rollspel) vill jag å det bestämdaste protestera mot detta påstående.

Vi äventyrsförfattare vill berätta en historia. Vi gör detta på ett sätt som vi skulle vilja spela, eller, på ett sätt som vi tror att andra kan ha glädje av när de vill spela.

Vi vet inte, eller tror inte ens att vi vet hur man bäst spelar Drakar och Demoner. Vi kan bara skriva äventyr som vi tror är roliga. Ibland har vi rätt, ibland har vi fel. Ibland har vi både rätt och fel samtidigt.

För det är bara de enskilda spelarna som vet hur de bäst spelar Drakar och Demoner. Det har inte vi äventyrsförfattare någon kontroll över, och vi vill inte ha någon kontroll över detta.

Nu talar jag visserligen för en massa andra, men jag kan garantera att åtminstone 99% av alla äventyrsförfattare delar min åsikt. Och 100% av alla äventyrsförfattare jag känner personligen gör det.

Vi kan bara göra vårt bästa, och sen får folk spela på det sätt de tycker är bäst. På ett sätt för mig, på ett annat sätt för någon annan.

MVH

Magnus

 

[Baldyr]

Re: Aj, aj, aj

Ironin i min något klumpiga formulering verkar ha gått förlorad, men det kan ju bero på att jag gick in för att provocera...

Det jag menade var hur som helst att även om Jollas och hans vänner inte vill spela Drakar och Demoner på det vis som vissa äventyr (uppenbarligen) förutsätter eller uppmuntrar till, så kan inget sätt att spela Drakar och Demoner vara fel. (Åtminstone så länge man slår mycket tärningar och ändå blir bättre, förr eller senare. *ironi*) Precis som vissa forumsanvändare i den här tråden tycker att Drakar och Demoner ska spelas på ett annat vis, så är vissa äventyr upplagda på ett sätt som inte riktigt passar Jollas spelstil. Alltså har var och en sin egen åsikt om hur spelet spelas på roligast vis, och ingen kan egentligen ha mer rätt än någon annan. (Utom möjligtvis jag. /images/icons/wink.gif)

Låter det fortfarande anstötande?

/Baldyr, smygironisk

 

[Magnus Seter]

Nä

Jag misstänkte att du egentligen redan stod på min sida i den här frågan, men ville vara lite provocerande tillbaks. <img src="/images/icons/laugh.gif" border=0 width=15 height=15>

Fast lite allvar finns det bakom frågan. I min mening tillskrivs, precis som du är inne på, regler och äventyr samt dess konstruktörer ibland någon slags gloria, nått slags hjältestatus, där allt de säger är rätt och riktigt... och... öööh... varför klagar jag över det, egentligen? <img src="/images/icons/devil.gif" border=0 width=15 height=15>

Glöm allt. Fortsätt som förut...

MVH

Magnus

 

[Rising]

Re: Aj, aj, aj

Jag är övertygad om att era intentioner är de bästa, men faktum kvarstår att spelare som spelar igenom äventyren på det sätt som äventyrsskaparna vill att man ska spela igenom dem ofta premieras på ett eller annat sätt.

"det är bara de enskilda spelarna som vet hur de bäst spelar Drakar och Demoner. Det har inte vi äventyrsförfattare någon kontroll över, och vi vill inte ha någon kontroll över detta."

...men omedvetet (förmodligen) så kontrollerar ni detta ändå. Inte bara ni förresten, rollspelsmakarna har kontroll de också. Jag kan som spelare mena att våld inte hör hemma i Kult, ändå så funkar ju automatkarbiner förbaskat bra om man möter lupider och andra otäckingar,och i äventyr som Svarta Madonnan passar mina egna Kultrollpersoner inte in alls.

Jag tror inte man kan komma undan detta. Rollspel och äventyr är skapade för vissa typer av spelare. Min spelargrupp har lika lite att göra i spindelkonungens labyrint som kobolder har att göra i äventyr som delar ut högar med ÄP åt rollpersoner som löst alla äventyrets konflikter med hjälp av övertalning, list och lurendrejeri (eller vad det nu gäller).

Kritiken var nog alltså inte riktad mot enskilda äventyrsskribenter utan mot hela det sättet som äventyr och rollspel är skrivna idag. Jag såg ett äventyr i Saga som kunde spelas både som skräckäventyr, deckaräventyr eller som actionäventyr, där alltså delar av äventyret byttes ut beroende på hur man ville spelleda äventyret för sin spelargrupp.

Det kan nog vara en bra idé att utveckla i framtiden.

/Rising

 

[Rickard]

Var snäll nu, Rising [NT]

~Var det annars börjar [color:448800]Han</font color=448800> anklaga dig för att vara elitist

 

[Rising]

I'll be special, and I'll be rare, with a ribbon..

...awwww, jag var ju föredömligt snäll här juuu....

Kolla bara min slutplädering:

"Nämen ärligt. Ändra äventyren så ni får många äventyrspoäng om ni klarar spelet på det sätt som ni tycker är roligast. Det är klart att det blir fånigt om ni spelar som blodtörstiga barbarer och känner att ni måste hitta på fredliga sätt att lösa era konflikter bara för att få höga ÄP."

-Jag står ju på koboldernas sida egentligen. Rollspelsmakare vet aldrig hur deras rollspel skall spelas, och äventyrsskribenter vet aldrig hur deras äventyr egentligen skall klaras av. Frihet åt spelarna att släppa in nydanande i rollspelsmediet!!!

/Rising
har en luddig rollspelsfilosofi

 

[Hasse]

Man skulle kunna tro...

"Jag står ju på koboldernas sida egentligen. Rollspelsmakare vet aldrig hur deras rollspel skall spelas, och äventyrsskribenter vet aldrig hur deras äventyr egentligen skall klaras av. Frihet åt spelarna att släppa in nydanande i rollspelsmediet!!!"

Med sådant påstående skulle man kunna tro att du företrädde FMMSL i det nyligen genomgångna rollspelsvalet./images/icons/wink.gif

 

[Rising]

Re: Man skulle kunna tro...

"Med sådant påstående skulle man kunna tro att du företrädde FMMSL i det nyligen genomgångna rollspelsvalet."

Äh, FMMSL förespråkade bara frihet från spelledaren, det är ungefär som folkpartiets urvattnade liberalfeminism jämfört med den Frihet från utvecklarna som vi sanna Nyskapare står för.

/Rising
som glömde bort att kampanjen är över

 

[Hasse]

Re: Man skulle kunna tro...

"jämfört med den Frihet från utvecklarna som vi sanna Nyskapare står för."

Men är inte det lite motsägande, jag menar utvecklare utvecklar och står ni för frihet från dessa så innebär det ju frihet från utveckling vilket i sin tur inte leder till speciellt mycket nytt. Med andra ord leder du ett konservativt parti./images/icons/wink.gif

 

[Rising]

Re: Man skulle kunna tro...

"jag menar utvecklare utvecklar och står ni för frihet från dessa så innebär det ju frihet från utveckling"

Nänänänä... Rollspelstillverkare utvecklar ju verkligen inte rollspel, de bara invecklar dem!!! Frihet från den typen av inveckling är precis vad nydanande handlar om.

(Nu finns det förstås rollspel som In Nomine och liknande som är rätt utvecklande, så min tes gäller naturligtvis inte alla rollspelstillverkare)

/Rising