Nekromanti Ävetyrs Poäng

[Feuflux]

Men

Rollspel går ut på att rollspela inte på att slå ihjäl så många troll som möjligt!

Var nånstans står det att rollspel måste gå ut på något?/images/icons/smile.gif

Annars är ju du sl så du bestämmer äpnivån

Precis, om SL inte gillar det förutbestämda ÄP-utdelningen och vill att ÄP ska spegla dödade monster har han inte samma åsikter om ÄP som äventyrsförfattaren och då är det bara att ändra...

 

[Svarte Faraonen]

Re: Man skulle kunna tro...

Ni vill alltså i korthet ha kvar det som är bra och ha bort det som är dåligt? /images/icons/wink.gif

 

[Hasse]

Re: Man skulle kunna tro...(ot)

"Rollspelstillverkare utvecklar ju verkligen inte rollspel, de bara invecklar dem!!!"

Det kan jag hålla med, på den gamla goda tiden, typ -84, så kom rollspelen i färgglad box med tärningar, pappfigurer, introduktionsäventyr, golvplaner, rollformulär, reklam för övriga produkter från företaget samt en lagom tjock regelbok i A5 format. Numera är det en inbunden bok i A4 format på upp 200 sidor eller mer om nu inte regelböckerna är uppdelade på flera sådana här regelböcker. Tärningar, figurer, golvplaner och rollformulär mm får man numera köpa upptill.

Nä själv så förespråkar jag en avveckling av hobbyn så att vi kommer tillbaka till den gamla goda tiden när allt var bättre./images/icons/grin.gif

Meddelande från Rollspelstyrelsen:
Detta inlägg läsas med humor och ironi och tas på allt för stort allvar!

 

[Feuflux]

ironi

Ironin i min något klumpiga formulering verkar ha gått förlorad, men det kan ju bero på att jag gick in för att provocera...

Det är ju knappast första gången här på forumet som ironi missuppfattas.... varför fortsätter folk försöka? Som inofficiell värdsmästare i att missuppfatta ironi kräver jag skärpning på den här punkten! Ni bara förvirrar folk! (Är jag ironisk nu?)/images/icons/wink.gif

Skriven ironi funkar bara på de forumsdeltagare som redan vet vad man tycker... alla andra tycker att man är en idiot. /images/icons/smile.gif

 

[Rising]

Re: Man skulle kunna tro...

"Ni vill alltså i korthet ha kvar det som är bra och ha bort det som är dåligt?"

Personligen vill jag ta bort det bra också. Allt skall bort!

/Rising
såg att vi hamnat i OT-landet och bör upphöra med diskussionen

 

[Zizop]

Re: Jag rekommenderar...

Det hade varit kul att pröva både Hackmaster och Rolemaster med Magnus som jag upplever som en SL som inte passar in i de regelsystemen...eller har jag fel?

 

[Zizop]

Re: Man skulle kunna tro...

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Allt skall bort!

<hr></blockquote>



Rising har börjat på Galne Gunnar som försäljare.../images/icons/laugh.gif

 

[Krille]

Trollometern i bott [ANT]

 

[Foggmock]

Re: Men

det står i alla utgåvor av alla rollspel: Rollspel går ut på att ha KUL tillsammans.

typ.

 

[Rising]

Re: Men

"det står i alla utgåvor av alla rollspel: Rollspel går ut på att ha KUL tillsammans."

Det gör tennis också. Men om ens defenition av att "spela tennis" är att trä på sig en urgröpt gummianka på hjässan och springa runt en brinnande gödselstack med simfötter och ballerinakjol på sig, då tror jag att ens erfarenheter inte riktigt har med "riktig" tennisverksamhet att göra.

Det kan förstås vara jättekul att "spela tennis" på det viset, jag dömer ingen, men precis som defenitionen av "tennis" måste vara snävare än "ha roligt" så måste också rollspel ha sina yttre gränser. Någonstans slutar rollspel att vara Rollspel. Däremot kan rollspelare och brädspelare ha mycket gemensamt med varandra, precis som gödselstackslöpare kan ha givande diskussioner om bl.a. tenniströjor med tennisspelarna, men i själva fundamenten så skiljer sig de åt och bör hållas isär för att båda skall komma till sin rätt.

/Rising

 

[Anders]

Stryk ÄP-rekommendationerna

Nu är ju jag en gamling som bara har bläddrat lite i DoD6 och inte har koll på det här med ÄP men min rekommendation är att ni struntar i vad som står i äventyren. Som jag ser det ska spelarna ha fokus på att gestalta och, framförallt, leva sig in i sina rollpersoner istället för att fundera på hur de ska styra en figur för att erövra förbättringspoäng i så stor utsträckning som möjligt. Systemet för förbättring/förändring av rollpersonernas värden ska inte motverka detta. Om förbättring av rollpersonernas värden är en viktig ingrediens i spelandet så föreslår jag att ni bestämmer i förväg hur mycket ÄP man får vid äventyrets slut och att alla deltagare får lika många. På så sätt så behöver ingen tänka på ÄP under spelets gång och risken minskar att det uppstår en konkurrenssituation mellan spelarna eller att de låter rollpersonerna agera på ett sätt som varken är trovärdigt eller passar gruppens spelstil.

Det hela anknyter för övrigt till något som jag tycker mig se lite där och var och anser vara helt åt skogen: Spelledaren bedömer i vilken utsträckning spelarna har agerat enligt hans egna önskemål om hur spelet ska gå till, och sedan betygsätter han dem genom att låta rollpersonerna till de som ”uppfört sig väl” få förbättras mer än rollpersonerna till de som inte följt hans önskan. Det hela är ungefär lika (o)motiverat som att spelarna skulle sätta betyg på spelledaren efter äventyret och ju högre betyg han får desto prestationsmässigt bättre spelledarpersoner får han göra i nästa i äventyr. Dessutom sätter det fokus på rollpersonernas prestationsförmåga och får förändringen av denna att bli ett syfte med spelet vilket jag tycker är synd. När rollspel fungerar som tävlingar i rollgestaltning, idékläckning eller rollpersonsprestationer tycker jag att en del av spelglädjen byts ut mot något sorts tentaångestliknande fenomen.

Arcana – ger betyget icke godkänt till de som tar sig friheten att betygsätta honom efter en rollspelskväll.

 

[Krille]

Re: Men

"Det kan förstås vara jättekul att "spela tennis" på det viset, jag dömer ingen"

Jodå. Det gjorde du just. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

"men precis som defenitionen av "tennis" måste vara snävare än "ha roligt" så måste också rollspel ha sina yttre gränser. Någonstans slutar rollspel att vara Rollspel."

Jupp. Jag anser till exempel att rollspelet tar slut om man tar bort spelmomentet ur det.

Dessutom, en riktig rollspelare är inte begränsad till att det står "rollspel" på spelet som han spelar. Han rollspelar (i form av att spela en roll) även i ett parti Axis&Allies, Witch Trial eller Junta.

 

[Rising]

Re: Men

"Jupp. Jag anser till exempel att rollspelet tar slut om man tar bort spelmomentet ur det"

*visseli vissel* ...lustspel, kammarspel, rollspel... spelmomentet har de tre gemensamt när roller gestaltas... *visseli vissle*

Nämen om jag ska vara lite allvarlig (vilket det har varit lite si och så med ikväll) så tror jag att framtidens rollspelshobby kommer vara hårdare uppdelad i olika termer beroende på vad man vill få ut av sitt rollspel, och då kommer den här typen av debatter bli utdöda.

Då är man plötsligt inte längre "musiker" (ja, vi är i Liknelselandet nu) som spelar "musik" och bråkar om vad som är riktig musik och inte, utan då spelar somliga rock och andra jazz och man kommer ha sina egna uttryckssätt på varsitt håll.

"Dessutom, en riktig rollspelare är inte begränsad till att det står "rollspel" på spelet som han spelar. Han rollspelar (i form av att spela en roll) även i ett parti Axis&Allies, Witch Trial eller Junta."

De enda riktiga hardcore-rollspelarna är mytomanerna. De slutar aldrig gestalta deras drömroller. :^)

/Rising

 

[Eksem]

Re: Men

Har vi inte redan haft en diskussion om det där med att rollspel (roleplaying) och rollspel (roleplayinggame) inte nödvändigtvis är samma sak?

 

[Sodivra]

Det var en klok man. [ANT]

Historieberättaren behövde inte ta fram stora luntan.. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

 

[Rising]

Re: Men

"Har vi inte redan haft en diskussion om det där med att rollspel (roleplaying) och rollspel (roleplayinggame) inte nödvändigtvis är samma sak?"

Har vi haft särskilt många andra diskussioner? Det är ju typ det enda vi pratar om!

Jag undrar dock om man inte bör skilja dessa rollspelstyper åt helt och hållet, så att man alltså får två (eller fler) rollspelskulturer som redan från början inte har med varandra att göra. Det finns ju "konstlajv" ("polska konstlajv", som de ibland kallas) som handlar om flummiga saker, som att man gestaltar enstaka idéer (någon kan vara färgen "blå" till exempel) på ett sjukhus och att det går omkring typer i grå kläder och med gråmålade ansikten som har rollerna som Änglar och skall försöka få de övriga att må bra genom att vägleda dem runt och ställa diverse saker tillrätta.

Ingen skulle ju komma på tanken att signa upp till ett sådant lajv med en stor silverkorv under armen och försöka döda de andra enligt städse boffermanér. Där håller man itu de olika inriktningarna. Vi bordsrollspelare borde göra samma sak, så att killar som Jollas kan ställa den här typen av frågor utan att få en massa påhopp och flummare som jag skall kunna diskutera framtidens avant garde-rollspel utan att se trådarna fyllas med nonsensinlägg som "ett rollspel blir ju vuxet om man bara spelar det vuxet" och liknande självklarheter som inte har med ämnet att göra.

Jag föreslår att man kallar det som jag brukar benämna "prestationsrollspel" för "äventyrsspel" eller möjligen "äventyrsrollspel". Det säger rätt bra vad det handlar om och är tämligen värdeneutralt. Man försöker klara ett äventyr.

Sedan kunde man ha något som skulle kunna heta "friföreställning" eller "samberättelse" där deltagarna alltså tycker att handlingen man bygger upp gemensamt är viktigare än att det går bra för ens egen rollperson.

När den uppdelningen är gjord tror jag kobolder och matinégestaltare kan samsas i sina äventyrsrollspel medan friföreställningsspelarna kan lira på sitt eget sätt.

/Rising
som gillade termen "friföreställning" och snor den.

 

[Krille]

Re: Men

"Jag föreslår att man kallar det som jag brukar benämna "prestationsrollspel" för "äventyrsspel" eller möjligen "äventyrsrollspel". Det säger rätt bra vad det handlar om och är tämligen värdeneutralt. Man försöker klara ett äventyr.

Sedan kunde man ha något som skulle kunna heta "friföreställning" eller "samberättelse" där deltagarna alltså tycker att handlingen man bygger upp gemensamt är viktigare än att det går bra för ens egen rollperson."

Och om man sysslar med båda samtidigt och anser att nöjet ligger i att bygga upp en handling som är ett äventyr som man försöker klara (det vill säga det som jag sysslar med när jag spelar rollspel), vad kallar man det då? Alla sådana här indelningar verkar förutsätta att rollspelande och rollspelande är två ömsesidigt oförenliga motsatser, och det är därför jag tjôtar om den gamla klyschan rollspel.

 

[Eksem]

Deja Vu

Det är ju förstås behagligt att kategorisera och stämpla saker (speciellt om man som Rising gillar att komma på ord ) men de flesta flyter väl mellan äventyrsrollspel och friföreställning, mer eller mindre? Och visst är de flesta frågor och ämnen som diskuteras på rollspel.nu sådana så att både friföreställarna och äventyrsrollspelarna har något att säga i dem? Att man kan spela rollspel på olika sätt är väl en självklarhet som droppats såååå ofta. Måste vi verkligen ha (nya) kategorier för att bekräfta det*?

*Frågan är om du inte föreslagit något liknande förut? Igenkänningsfaktorn börjar bli rätt hög här, för att inte säga upprepningsfaktorn!

 

[Rising]

Re: Men

"Och om man sysslar med båda samtidigt och anser att nöjet ligger i att bygga upp en handling som är ett äventyr som man försöker klara (det vill säga det som jag sysslar med när jag spelar rollspel), vad kallar man det då?"

Det är "äventyrsrollspel", det. Ingen vill bara klara ett äventyr på bekostnad av handlingen, så du är inte så unik i det här sammanhanget. Äventyrsrollspel är "roll" och "spel", precis som du vill ha det.

Friföreställning är något annat. Det är "spel", för man spelar ju en roll, men det är inte ett spel i benämningen "man spelar för att vinna", för någon vinst syns inte till. Friföreställare gillar faktiskt att agera "olönsamt" med sina karaktärer bara för att det kan bli roligare så. Ett äventyr man skall "klara" är ointressant (det är rent utav ett -hinder- för friföreställarna), ett par levande karaktärer i en intressant situation kan däremot bli rolig att leva ut.

Två olika spelformer, med andra ord. Det är inte två delar av helheten "rollspel" såsom det gamla ROLLspel och rollSPEL.

/Rising

 

[Krille]

Re: Men

"Friföreställare gillar faktiskt att agera "olönsamt" med sina karaktärer bara för att det kan bli roligare så. Ett äventyr man skall "klara" är ointressant (det är rent utav ett -hinder- för friföreställarna), ett par levande karaktärer i en intressant situation kan däremot bli rolig att leva ut."

Och det är där jag inte håller med. Ett äventyr som man ska "klara" kan mycket väl innehålla levande karaktärer och sporra rollprestationer, trots att det finns en insats och en potentiell vinst. Det går även att agera "olönsamt" helt enkelt för att det är så ens rollperson borde att agera, även i "äventyrsspel". På dig verkar det som att detta är omöjligt.

Så precis som med "roll och spel" så anser jag att det här är en flytande skala. Faktum är att jag hävdar att det är "roll och spel" fast med två nya termer.

Spelar man Ryssland i Axis Europe så axlar man inte rollen som Stalin för att vinna. Man axlar rollen som Stalin för att det gör spelet roligare.