Nekromanti Ävetyrs Poäng

[Feuflux]

okej då

det står i alla utgåvor av alla rollspel: Rollspel går ut på att ha KUL tillsammans.

Okej då, jag ger mig. Det står att rollspel går ut på nånting någonstans. Men! Går inte alla hobbys ut på att ha kul egentligen? Jag ville mest käfta emot någon som gnäller på någon som tycker att rollspel går ut på att döda monster och bli bättre.

 

[Magnus Seter]

öh

Det är som äventyrsförfattare omöjligt att förutse alla möjliga sätt att spela äventyret på. Alltså är det en omöjlig uppgift att ange ÄP-tilldelning som grundar sig på annat än vad jag tycker är en bra lösning, och vad jag tror är en vanlig lösning. Vi är ju faktiskt inte telepater eller framtidsskådare av stora mått.

Och jag vill hävda att vi inte alls "kontrollerar" hur folk spelar. "Påverkar", eller "Inspirerar" tycker jag är riktigare ord i det här fallet. En rollspelare som påstår att regler och äventyr "kontrollerar" hur han spelar gör sig själv till ett offer, och det utan att nån egentligen har bett honom om detta.

För glöm inte att alla rollspelare har det ultimata valet: om ett äventyr inte passar, eller är kul, eller innehåller automatkarbiner, så kan man låta bli att spela. Jag skriver aldrig äventyr för att alla i hela världen ska kunna spela dem, eller skulle vilja spela dem, och till synvende och sist är det spelaren själv som väljer att ha kontroll över vad han själv gör.

Den kontrollen kan aldrig vi konstruktörer ta ifrån spelaren, och vi vill inte det heller.

Men visst, mer komplexa äventyr kan ju göra att äventyren passar flera spelare. Fast de tar tid att skriva. Mycket tid. Och de flesta av oss har inte så mycket tid när det gäller äventyr (då menar jag majoriteten av äventyr: de korta äventyren).

MVH

Magnus

 

[Rising]

Re: Men

"Och det är där jag inte håller med. Ett äventyr som man ska "klara" kan mycket väl innehålla levande karaktärer och sporra rollprestationer, trots att det finns en insats och en potentiell vinst. Det går även att agera "olönsamt" helt enkelt för att det är så ens rollperson borde att agera, även i "äventyrsspel". På dig verkar det som att detta är omöjligt."

I sin utsträckning är det det. Visst, äventyrsrollspelare kan agera klantigt med flit och göra olönsamma saker bara för att deras rollpersoner borde det, men denna olönsamhet har ju alltid sina gränser hos äventyrsrollspelare (du har ju själv sagt att karaktärstolkningar dödar skräck, och du tyckte att köpmannen på den rosa lappen sabbade äventyret för de andra spelarna). Där går första skiljelinjen mellan Äventyrsspelare och Friföreställare. Det finns aldrig något "äventyr" för friföreställarna att sabba.

Den andra skiljelinjen är att friföreställare inte heller ska ha något äventyr att "klara". Det där Kultäventyret där man är på väg mot Woodstock är ett bra exempel. "Rälsat" och "stelt" tycker en äventyrsspelare. "Schysst fond att berätta en historia kring" anser Friföreställarna.

Den sista skiljelinjen går vid yttre påverkan. Äventyrsspelaren vill göra sitt bästa men kan motverkas med dåliga tärningsslag eller om han tar dåliga beslut i äventyret. Han vill inte bli skrämd av monstret och tycker det blir bäst om man slår ett slag på en tabell för att se hur han klarar skräckupplevelsen. Friföreställaren kan ge sin egen rollperson en hjärtattack om hon vill. Hon låter dock inte någon spelledare eller tärning bestämma.

Längst ut i spetsen av fenomenet friföreställning skall inte ens utmaningsmoment, tärningar, spelledare eller någonting annat än just rollspelare finnas. Det är friföreställningens yttersta mål.

Både friföreställare och äventyrsrollspelare av alla de olika slag (friformare, kobolder, matinérollspelare osv) kan däremot gestalta sina roller precis lika bra och de kan ha exakt samma mått av "roll" i sitt rollspel. Friföreställaren har en annan sorts "spel" bara.

Så har inte mina tidigare termer (prestationsrollspel vs. rollgestaltning osv) fungerat.

/Rising
som märker att han ändrat riktning något i tråden. Först ville jag dela upp dagens rollspelare i två olika kategorier, nu vill jag snarare hitta en ny väg för rollspelsmediet att fortsätta utvecklas

 

[Rising]

Re: öh

"glöm inte att alla rollspelare har det ultimata valet: om ett äventyr inte passar, eller är kul, eller innehåller automatkarbiner, så kan man låta bli att spela. Jag skriver aldrig äventyr för att alla i hela världen ska kunna spela dem, eller skulle vilja spela dem, och till synvende och sist är det spelaren själv som väljer att ha kontroll över vad han själv gör."

Jo, fast det kan ju vara ett problem om alla äventyrsskribenter skriver en och samma sorts äventyr och om alla resonerar på ungefär samma sätt om hur dessa bör spelas. Uppenbarligen tycker Jollas det. Det gör nog jag också, fast i en annan riktning.

Det är alltså ett problem, men jag skulle aldrig påstå att det är äventyrsskribenternas eget fel. Så funkar det ju inte. Tillåt mig göra en liknelse: För tio år sedan fanns det få kvinnliga serietecknare i Sverige, därför tyckte många potentiella serieläsare att det inte fanns några serier med ett tilltal som passade dem. Det var ju inte de manliga serietecknarnas fel, men genom att bara konstatera "här saknas det något!" så kunde tomrummet uppmärksammas för att därefter fyllas. De flesta unga intressanta serietecknare idag är nästan uteslutande tjejer.

Så jag tycker diskussionen är intressant. Jollas är säkert inte ensammen om att uppleva att det saknas äventyr skrivna direkt för honom.

Han ska förstås inte behöva ändra alla äventyr när andra spelare aldrig behöver det.

Tomrummet finns alltså. Det behöver uppmärksammas innan det kan fyllas.

Jag riktar alltså ingen kritik mot dig, utan enbart mot det faktum att det inte finns tillräckligt med äventyrsskribenter som inte är som dig.

...och det är ingen förolämpning, även om det kan låta kärvt.

/Rising

 

[Rising]

Re: Deja Vu

"*Frågan är om du inte föreslagit något liknande förut? Igenkänningsfaktorn börjar bli rätt hög här, för att inte säga upprepningsfaktorn! "

Jag är medveten om det, men den här gången har jag en ny infallsvinkel, och jag gillar ju som du säger att hitta på termer och defenitioner på saker och ting.

Äventyrsrollspel är "roll" och "spel" med hjälp av prestationsmoment, precis som de flesta av er spelar, fast med olika mått av "roll"och "spel".

Jag har kommit på att min spelgrupp snarast störs av prestationsmomenten och därför spelar utan dem. Målet för oss kan lika gärna bli att sabotera våra egna planer, om nu det känns trovärdigt och gör berättelsen roligare. Arbetet med Mytomnesia lärde mig det där, det enda hotet mot rollpersonerna var de själva och de kunde inte dö förrän spelarna ville det. Med prestationsrollspelare hade det varit omöjligt att spela, men friföreställningen funkade suveränt på oss.

Det här ligger alltså utanför det gamla "roll" vs. "spel" och påminner mest om det där rosa papperet man fick till gamla "Drakar och Demoner" med köpmannen som klantade sig och "förstörde" äventyret. Friföreställare vill ta bort allt annat och enbart köra med den typen av klantiga köpmän. Jag har storslagna planer på att skriva det första ROLLSPELET helt och hållet inriktat på Friföreställning och sedan sprida mitt evangelium över världen.

/Rising

 

[Eksem]

Re: Deja Vu

"Målet för oss kan lika gärna bli att sabotera våra egna planer, om nu det känns trovärdigt och gör berättelsen roligare."

Mål som mål, i mina ögon. Så där skiljer ni inte er nödvändigtvis från de gängse spelgrupperna (hur de nu ser ut?). De flesta över 20 år (när vi ändå ska generalisera vilt) spelar väl utifrån sina rollpersoner, och inte utifrån äventyret? Det är väl snarare så att det brukar vara upplagt så att rollpersonerna vill klara av något? Det är kanske där ni skiljer er? Att det inte är upplagt så att rollpersonerna vill genomföra något "uppdrag", s.a.s?


"det enda hotet mot rollpersonerna var de själva och de kunde inte dö förrän spelarna ville det. Med prestationsrollspelare hade det varit omöjligt att spela, men friföreställningen funkade suveränt på oss."

Om spelarna var medvetna om det, så har du garanterat en poäng där. Mina spelares rollpersoner hade hoppat av en klippa direkt (jag överdriver, men ändå).


"Jag har storslagna planer på att skriva det första ROLLSPELET helt och hållet inriktat på Friföreställning och sedan sprida mitt evangelium över världen."

Äh, du kommer bara komma på nåt klurigt tärningssystem istället och glömma bort vad i hela friden det var du sysslade med. Gör klart det där skräcksagofantasy-spelet du klurade på förut istället. DET skulle jag vilja spela.

 

[Krille]

Re: Men

"du har ju själv sagt att karaktärstolkningar dödar skräck, och du tyckte att köpmannen på den rosa lappen sabbade äventyret för de andra spelarna"

Korrigering: jag tycker att analys dödar skräck. Och det är faktiskt den rosa lappen som tycker att spelaren Fredrik (var det väl) som spelade köpmannen sabbade för de andra spelarna. Lappen hävdar dock att Fredrik nog hade roligast och att det var åkej av den anledningen. Jag hävdar att det inte var åkej, eftersom det sabbade nöjet för de andra spelarna.

Att sabba för de andra rollpersonerna är åkej om alla spelare anser att de har mer kul på det sättet. Att sabba för de andra spelarna är aldrig åkej.

"Det där Kultäventyret där man är på väg mot Woodstock är ett bra exempel. "Rälsat" och "stelt" tycker en äventyrsspelare. "Schysst fond att berätta en historia kring" anser Friföreställarna."

Vill jag ha en schysst fond att berätta en historia kring som inte tillåter några avvikelser så köper jag en bok.

För övrigt hävdar jag att detta motsäger skiljelinje ett. Om man inte får göra dumma saker för att det sabbar äventyret så borde det vara lika skevt att göra dumma saker för att det sabbar för spelgruppen.

"Äventyrsspelaren vill göra sitt bästa men kan motverkas med dåliga tärningsslag eller om han tar dåliga beslut i äventyret. Han vill inte bli skrämd av monstret och tycker det blir bäst om man slår ett slag på en tabell för att se hur han klarar skräckupplevelsen."

Det där är att generalisera. Äventyrsspelaren kan mycket väl få för sig att få hjärtattack, hysteriska utbrott et cetera, just för att det passar deras roll. Att vi däremot tycker om att få lite riktlinjer och hjälp från reglerna om hur hysterin, hjärtattacken etc ska gestaltas är en helt annan sak. Det är inte konstigare än att man spelar utåtriktad och öppen om man har högt i Karisma, och inåtriktad och sluten om man har lågt i Karisma.

 

[Magnus Seter]

Mångfald

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>
Jo, fast det kan ju vara ett problem om alla äventyrsskribenter skriver en och samma sorts äventyr <p><hr></blockquote><p>

Som till exempel? Det finns ju tiotusentals rollspelsäventyr ute på nätet (om man inte bara begränsar sig till DoD). Mångfalden av infall och upplägg i dessa är troligen oändlig. Jag menar, ett Kult-äventyr av en författare skiljer sig från ett Kult-äventyr från en annan författare, som i sin tur skiljer sig från D&D-äventyr, som skiljer sig från andra D&D-äventyr, som skiljer sig från ett Nobilis-äventyr, som skiljer sig från CoC-äventyr som också skiljer sig från andra CoC-äventyr, och så vidare i all oändligthet. Och sen har vi alla köpeäventyr.

Om du vill hävda att i stort sett alla rollspelsäventyr uppmuntrar till samma typ av spelande, vill jag gärna ha ett statistikt bevis för att detta är fallet, och inte en svepande, och i mitt tycke grundlös, generalisering. Vad är urvalet? Vilka äventyr är det som är samma lika hela tiden? Vem är det som skriver dem? Vilka är det som ger ut dem?

Säg så här... läs Vinterskogens Hemlighet till DoD6. Läs sedan Det sista Hoppet, eller Gallery of Souls, till Kult, och Mexican Connection: Prologen till Western, och sen Dödspatrullen till Mutant, och kanske sist Hårda Bud till Mutant. Och avrunda med European Graffitti till Cyberpunk 2020 (i EuroTour-boken).

Alla skrivna av mig, och alla officiellt material. Kom sen tillbaks och berätta för mig om du tycker att alla dessa olika äventyr uppmuntrar samma typ av spelande, och är samma sorts äventyr.

MVH

Magnus

 

[Magnus Seter]

Då skull du sett mig...

...spelleda CoC med kannibaler, tidsresor och en rejäl dos Borta Med Vinden och Excorcisten!

Jag spelleder oftast det jag kan komma över... och sätter mig alltid över reglerna!

M.

 

[Rising]

Re: Deja Vu

"Det är väl snarare så att det brukar vara upplagt så att rollpersonerna vill klara av något? Det är kanske där ni skiljer er? Att det inte är upplagt så att rollpersonerna vill genomföra något "uppdrag", s.a.s?"

Ja, just det! Smart beskrivet! Äventyrsrollspelare får en rollperson och en utgångspunkt som passar deras vilja att anta en utmaning, medan Friföreställarna får en rollperson att agera med mot en fond där diverse intressanta händelselopp kan utbryta. Man har ingen egentlig "utmaning" framför ögonen.

"Äh, du kommer bara komma på nåt klurigt tärningssystem istället och glömma bort vad i hela friden det var du sysslade med. Gör klart det där skräcksagofantasy-spelet du klurade på förut istället. DET skulle jag vilja spela."

Jag tänkte faktiskt lite som så att Eskapix skulle bli det första Friföreställningsrollspelet... Jag ska ju baka in delar av Mytomnesiamekaniken i det, jag kan säkert spåna fram andra dumheter också.

...men jag kan ju ha en äventyrsrollspelsversion vid sidan om också...

/Rising

 

[Zizop]

Re: Då skull du sett mig...

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Jag spelleder oftast det jag kan komma över... och sätter mig alltid över reglerna!

<hr></blockquote>



...Och tänk! Nästan precis som jag trodde att Magnus skulle SL:a. Villig att prova allt och ändå bestämma själv.

nu undrar man bara hur han fick in "Borta med vinden" i CoC...

Edit: Stavar som en kratta...

 

[Rising]

Kvinns

"det är faktiskt den rosa lappen som tycker att spelaren Fredrik (var det väl) som spelade köpmannen sabbade för de andra spelarna. Lappen hävdar dock att Fredrik nog hade roligast och att det var åkej av den anledningen. Jag hävdar att det inte var åkej, eftersom det sabbade nöjet för de andra spelarna."

Att sabba de andra spelarnas framgångar med sina rollpersoner är inte detsamma som att sabba spelarnas nöje. Hela poängen med den rosa lappen var ju att man skulle spela som Fredrik (om det nu var hans namn, jag kommer inte ihåg) och lira med en färgstark roll på bekostnad av sin framgång eftersom det blir roligare så. Det framgick väl ganska klart av den rosa lappen att alla hade roligt åt Frediks skickliga rollgestaltande.

"Att sabba för de andra rollpersonerna är åkej om alla spelare anser att de har mer kul på det sättet. Att sabba för de andra spelarna är aldrig åkej."

Där är Äventyrsrollspelare och Friföreställare eniga.

"Vill jag ha en schysst fond att berätta en historia kring som inte tillåter några avvikelser så köper jag en bok."

Jäpp, där skiljer sig spelformerna åt. Vissa vill att handlingen skall nå ett specifikt mål och fokuserar på hur de skall komma dit, andra ser sig omkring efter vad de har omkring sig och gestaltar fritt utefter dessa förutsättningar istället. Resan är viktigare än målet, med andra ord. Jag gillar båda former, men jag håller dem isär. Man är respektlös mot äventyrsförfattaren om man struntar i hans äventyr när man spelar den typen av rollspel, och man sabbar föreställningen om man inte tillåter spelarna att bara slappa när man lirar partyrollspel i Chronopia.

"Det där är att generalisera. Äventyrsspelaren kan mycket väl få för sig att få hjärtattack, hysteriska utbrott et cetera, just för att det passar deras roll."

Först vill jag bara säga att äventyrsrollspelare mycket väl kan vara friformare och därför inte alls behöver hjälpmedel. Men okej, exemplet var rätt generaliserande. Vad äventyrsrollspelare i friform har som friföreställare saknar är ju ändå ett utmaningsmoment som skall överkommas.

Ett deckaräventyr där rollpersonerna ska lösa en serie gåtor för att komma vidare är ett bra exempel på ett äventyr som borde kunna bli tråkigare och händelselösare om man gestaltar sina rollpersoner framgångslöst och där skulle alltså spelformerna skilja sig åt.

Ett äventyr tar slut om rollpersonerna är framgångslösa (och t.ex dör). En föreställning skall däremot aldrig ta slut av den anledningen, och den avklaras inte snabbare om rollpersonen råkar vara framgångsrik.

/Riz

 

[Krille]

Mens

"Det framgick väl ganska klart av den rosa lappen att alla hade roligt åt Frediks skickliga rollgestaltande."

Jag fick faktiskt intrycket att det var tvärtom: "Visst sabbade Fredrik för de andra, men han hade mycket roligare." Eller nåt sånt. I vilket fall som helst så satt jag och irriterade mig över Fredriks agerande, just för att han sabbade för de andra.

I övrigt, nu förstår jag vad du menar. Det brukar för övrigt kallas "Storytelling" i diverse spel. Det har vi också avhandlat (fast på skräckforumet), och min åsikt om stårytelling står sig fortfarande.

 

[Rising]

Re: Mångfald

"Om du vill hävda att i stort sett alla rollspelsäventyr uppmuntrar till samma typ av spelande, vill jag gärna ha ett statistikt bevis för att detta är fallet, och inte en svepande, och i mitt tycke grundlös, generalisering. Vad är urvalet?"

Så här skrev Jollas:

"Nu när jag tittade runt i olika färdiga äventyr på nätet för o hitta nått intressant så la ja märke till de att många av 'ventyren har färdiga ÄP tabeller för o göra de lättare för SL eller så.
Men iallafall så såg jag att det ofta står att man får mer ÄP ju mindre monster man dödar.
De tycker jag e lite trist."

Det är den enda formen av undersökning som är relevant, för de eventuella äventyr som inte Jollas har hittat har han inte kunnat välja på. Om det skulle finnas en skattkista med hundratals Jollas-anpassade äventyr som han aldrig får nys om så är det lika illa som om de inte funnits överhuvudtaget. En undersökning som omfattar 100% av alla äventyr Jollas har hittat, så har 0%(!) av dessa haft en riktigt passande ÄP-tabell. Vad sägs om den förkrossande statistiken?

Man kan inte anklaga folk för att de inte tittat ordentligt när de inte funnit vad de söker, det är betydligt konstruktivare att försöka göra ett bra jobb på att synas och att berätta om var folk kan hitta det de söker.

Själv söker jag dock i nuläget äventyr som är så rubbade att jag knappt ens själv kan skriva dem, och jag är inte alldeles förtjust i traditionella äventyrs fixering vid utmaningar och prestationsmoment. Men så är jag också en marginal i sammanhanget.

Jollas' önskemål borde vara enklare att finna bot på.

/Rising

 

[Johan K]

Naeee..

Jag tycker att ju att man ska få ÄP efter hur bra rollsplande man gör & inte hur mycket man dödar & står i. Dödandet är ju iof en del i hela, men inte det vicktigaste enligt min åsikt.

 

[Rising]

Måns

"Det brukar för övrigt kallas "Storytelling" i diverse spel. Det har vi också avhandlat (fast på skräckforumet), och min åsikt om stårytelling står sig fortfarande."

Den defenitionen på Storytelling som jag vet att du använt dig utav (spelledaren berättar en saga, spelarna är konsumenter) är förstås inte det jag är ute efter. Jag tycker snarare man är mer rälsad när man har ett äventyr med en massa delmål som man måste klara istället för att kunna göra lite som man vill.

Men rälsningen skiljer sig inte spelformerna ifrån. Precis som rollgestaltandet så kan man ha det i precis samma utsträckning i båda spelformer. Föreställningen har en fond, äventyret har ett mål. Utöver det så kan det bli lite som det vill.

/Rising

 

[Jollas]

Re: Ädelostpoäng

Jag har redan spelat Dator rollspel och de e nog så att jag e lite drabbad av det... Det e Diablo och där går ju allt ut på döda och finna bra saker och bli mäktigast av alla...
Jag e ju nybörjare oxå... ska nog ta o tänka om, dessutom har jag bara spelat en gång tidigare så jag vet inte riktigt hur det fungerar... Men tack för alla svar... för det va värkligen många... Tack tack..

 

[Magnus Seter]

"Topic drift"

Visst, om ursprungspostaren berättar vilka äventyr som utgör hans underlag. Det kan ju knappast vara så hemskt många. Utan redovisning av underlag blir dina procentsiffror värdelösa. 100% av de äventyr som jag har kontrollerat har kopplingen Döda monster = Mer ÄP! Visst, jag kollade bara i ett, men det är ju tydligen inte mitt ansvar att se till att urvalet är bättre, utan äventyrskonstruktörens. Bakvänt resonemang? Jajamensan.

Vidare tar du inte hänsyn till "topic drift". Mitt resonemang är ett svar på Baldyrs påstående att vi äventyrskonstruktörer kontrollerar spelare. Inte på ursprungsposten. Det, och mitt resonemang är visserligen relaterat till detta, men ditt sista inlägg försöker påskina att jag svarade på ursprungsposten, vilket alltså inte är fallet. Mitt svar på ursprungsposten finner du eljest i tråden.

Så lätt kommer du inte undan.

MVH

Magnus

 

[Rising]

Re:

"Mitt resonemang är ett svar på Baldyrs påstående att vi äventyrskonstruktörer kontrollerar spelare."

Jag föreslår att du läser Baldyrs inlägg igen. I sin helhet, vänta med att bilda dig en uppfattning trots att det kliar i fingrarna när du kommit halvvägs. Baldyr föreslår ju klart och tydligt att man ska ändra ÄP-listorna om de inte passar ens egen spelstil och det enda han skrev som du retade dig på var att han höll med Jollas om att ÄP-listorna premierade en annan sorts spel än det som vissa spelgrupper vill spela.

Baldyr skrev:
"Anledningen till att äventyrsförfattare vill premiera tankearbete framför strid är väl helt enkelt att de tror sig veta bättre än du/ni hur man spelar Drakar och Demoner."

Observera först hur försiktigt han skriver det. Det är "väl helt enkelt" så, konstaterar han med en uppgiven axelryckning. Allt för att undvika en konflikt. Likväl har han ju rätt, ÄP-listorna finns ju där som morotar åt spelare som spelat "rätt".

Baldyr riktar kritiken egentligen i första hand mot hur dessa ÄP-listor är konstruerade (eftersom han inte nämner något om äventyren i övrigt (äventyren har ju fiender som man kan slåss emot, man får bara mer poäng om man undviker våld), och enbart föreslår en ändring av ÄP-listorna som lösning på Jollas' problem). Det där med att äventyrsskribenterna skulle kontrollera spelarna, det har ju du hittat på och jag finner inte något sådant i Baldyrs inlägg.

Men jag tror jag skulle läst det annorlunda om jag vore äventyrsskribent, iofs. Jag tar ju åt mig ordentligt varje gång någon skriver något om friform/vampire/chronopia/kult eller i stort sett vad som helst. :^)

/Rising

 

[Rising]

Re: Ädelostpoäng

"Jag e ju nybörjare oxå... ska nog ta o tänka om"

Äh, det är klar du inte ska. Bry dig inte om vad vi töntar här på forumet säger, det enda som är viktigt är vad som händer runt ert spelbord. Vill ni slakta monster, gör det. Jag lovar att ni kommer ha hundra gånger roligare om ni spelar som ni själva vill än om ni börjar krångla bara för att vi har sagt att man ska göra det.

När jag var nybörjarspelledare så langade jag in alla monster som fanns i monsterböckerna i typ varenda äventyr och vi slaktade vidundrena åt höger och vänster så det stod härliga till. Det var skitalajbans, så självklart ska ni också få spela på det viset om ni vill.

Hoppas du inte blir sur för att många här hackar på dig och din spelstil. (Egentligen är vi nog rätt avundsjuka på att ni har så kul, för vi kommer ju ihåg hur kul vi brukade ha när vi spelade på ert sätt, men nuförtiden så kan vi inte det utan att det känns konstigt, vi måste hålla på och krångla till det för oss, och så vidare.)

Spela på som ni vill, alltså. Jag önskar er lycka till och hoppas ni hittar äventyr som passar er bättre i framtiden.

Ha det bra!

/Rising