Återuppstående rollpersoner

[Faehrengaust]

Skulle vilja bolla ett koncept som jag visserligen redan använt tidigare, men som jag vill förfina till min nästa kampanj.

---

Lite bakgrund, en begränsad sammanfattning:

Världen: Världen är trasig i både tid och rum. Bitar av världen flyter omkring i kosmos men binds ihop av reser av världsträdets rötter. Storleken på bitarna varierar kraftigt. Samma fysiska område kan finnas i flera versioner separerad av tid.

Besudling: Orsaken till splittringen är en kraft som kallas Besudling. Det är en oharmonisk kraft som splittrar, fördärvar, försämrar, förändrar, etc. Det är också en dynamiska kraften i världen, utan den skulle allt vara statiskt och ingen utveckling skulle ske. Men den har fått överhanden och tippat balansen. Besudlingen eller den stora obalansen den skapat är den stora fienden och en av stora metaplotterna i spelet. Besudlingen ses som Ond av de flesta i världen, men detta är inte sant egentligen, det skulle inte finnas någon förändring utan den.

Folken: Allt kan fördärvas av Besudling, även folken. Det sker fysisk, emotionellt och/eller mentalt.

Rollpersonerna: De tillhör en grupp (ett par tusen) själar som har förmågan att återfödas (en del av metaplotten). Om de dör så återföds de i ett ställe som heter Nexus som förmodas vara en rest av den ursprungliga världen. Därifrån kan de återgå till världen. De kan också resa till och från Nexus frivilligt och med hjälp av det resa mellan de olika delarna av världen. Inom denna grupp finns många som kämpar emot Besudlingen, det är deras "uppgift", men alla hörsammar det inte. Precis som världen så är "organisationen" också trasig.

Om en rollperson blir för Besudlad så kommer hen behöva göra en rening vilket innebär återgång till Nexus utan minne, dvs ett sätt att pensionera rollpersonen.

---

Nu till det jag vill bolla.

Om en rollperson blir splattad så kommer hen alltså att återuppstå i Nexus. Sedan har hen en liten paus förrän hen kan återvända. I Nexus är det möjligt att prata med andra odödliga som råkar vara där. Det finns även en del SLP'er som bor där och kan hjälpa till med en del information och tjänster. Tanken är att personen faktiskt inte är där fysiskt, dvs ingen handel med grejer. Men det är inget måste.

Jag funderar lite över vad det kan finnas för spännande saker som inträffar iom att rollpersonen faktiskt dör? Att det skulle kunna resultera i mentala effekter är ju tämligen uppenbart, men jag vill gärna få till något spännande av det. Helst vill jag få döden till något som både har positiva och negativa effekter.

Och vad kan det hända för annat kul i Nexus? En sak som jag tänkt på är att man eventuellt kan få tag på minnen från tidigare liv. Men vad skulle det kunna finnas för andra roliga saker? Vore kul om det fanns något mer i Nexus som skulle kunna skapa trådar man kan följa upp. Döden skulle inte bara vara ett straff utan en resurs eller ett steg vidare.

Jag har heller inte bestämt exakt hur återinträdet till världen ska gå till. Kan personen ändra sin kropp? Eller kan det hända något annat speciellt? Tidigare har jag kört med att personen blir exakt lika, men det är inte nödvändigt.

Så har ni idéer om intressanta saker som kan hända mellan dödsögonblicket och återinträdet i världen?

---

PS: Ursprungsidén kom när jag spelade Demon's Souls för länge sedan och jag har använt det flera gånger sedan dess i olika tappningar. Då kan rollpersoner dö utan att spelare tvingas skapa nya rollpersoner. Dock så resettas inte äventyret på samma sätt som i dataspel Dvs, döda kakan men ändå ha den kvar.

 

[zonk]

Om du inte spelat det, testa Planescape Torment! Det handlar mkt om den sorts meta-tänk som skulle kunna uppstå. All you need is kill hade även kunnat vara inspirerande, liksom groundhog day. Just i de där grejerna som skulle kunna hända en person som får uppleva livet på ett ganska annorlunda sätt, erfarenheter en vanlig människa inte hade gjort, en annan inställning till fara, osv.

All You Need Is Kill - Wikipedia

en.wikipedia.org

 

[joth1006]

Jag tyckte också att det lät som Planescape! Kör hårt!

 

[Faehrengaust]

Om du inte spelat det, testa Planescape Torment! Det handlar mkt om den sorts meta-tänk som skulle kunna uppstå. All you need is kill hade även kunnat vara inspirerande, liksom groundhog day. Just i de där grejerna som skulle kunna hända en person som får uppleva livet på ett ganska annorlunda sätt, erfarenheter en vanlig människa inte hade gjort, en annan inställning till fara, osv.

Tack för tipsen!

Torment har jag spelat för otroligt länge sen, kommer inte ihåg mycket av det förutom att det var nydanande när det begav sig. Har inte spelat den "nya" versionen, men jag ser att den är på rea på Steam. Är det mycket som är ändrat mot den gamla?

"All you need is kill" tog jag och reserverade på biblioteket så kan jag ta en glutt.

"Groundhog day" har jag sett.

Tanken i min version är dock inte att det är tids-loop. Snarare förlorar man tid om man dör. Det kan vara så att man helt misslyckas med äventyret, men kan fortsätta på andra spår.

En komplikation är även att det rör sig om en grupp med rollpersoner, men det behöver inte vara hela gruppen som dör. De som blir kvar kan fortsätta och den döda kan senare (typ efter scenen) återvända. För att kunna återvända till exakt samma plats/tid så är tanken att någon måste överleva och fungera som ankare.

Att resa bakåt i tid är inte möjligt.

 

[zonk]

Tack för tipsen!

Torment har jag spelat för otroligt länge sen, kommer inte ihåg mycket av det förutom att det var nydanande när det begav sig. Har inte spelat den "nya" versionen, men jag ser att den är på rea på Steam. Är det mycket som är ändrat mot den gamla?

"All you need is kill" tog jag och reserverade på biblioteket så kan jag ta en glutt.

"Groundhog day" har jag sett.

Tanken i min version är dock inte att det är tids-loop. Snarare förlorar man tid om man dör. Det kan vara så att man helt misslyckas med äventyret, men kan fortsätta på andra spår.

En komplikation är även att det rör sig om en grupp med rollpersoner, men det behöver inte vara hela gruppen som dör. De som blir kvar kan fortsätta och den döda kan senare (typ efter scenen) återvända. För att kunna återvända till exakt samma plats/tid så är tanken att någon måste överleva och fungera som ankare.

Att resa bakåt i tid är inte möjligt.

Jo, hajade skillnaden, tänkte bara att det kunde bli en analog grej, med erfarenheter eller reaktioner från omgivningen som normala människor inte får uppleva. Hur är det att ha drunknat, brunnit upp, blivit nedstucken, söndertuggad av monster? Hur blir man av att ha upplevt det? Är det detta du vill utforska eller är det nåt annat? Osv. Där kan man ju inspireras av verk som har huvudpersoner som upplevt saker som, om inte är desamma, skiljer sig genom att de upplevt död / liv på annat sätt.

 

[God45]

En klassiker är att när en av de ”odödliga” dör så dör istället en slumpad person i världen.

 

[Deodanders]

Book of the New Sun kunde vara kul att läsa kanske, som inspiration, om det inte är gjort. Men det är för att spoila tidslooperi där med. Relaterar en hel del dock till idén att återfödas i vilket fall, och att ha multipla minnen/personligheter. Plus jag är rätt säker på att Demon's/Dark Souls-skaparna läst en del Wolfe.

Tänker att kalibrerandet och konfrontationen med ens tidigare jag och handlingar kunde bli ett fokus i Nexus. Eller att ha förlorat en del av ditt jag som du behöver finna igen, som soul eller tex sin shade som i Hollow Knight.

 

[Hägerstrand]

Du skriver att RP ”återföds”, men jag förstår inte om de måste genomgå en ny uppväxt innan de kan komma tillbaka till spelet. Om de måste växa upp igen så blir det ganska stort perspektiv på spelet, som måste spänna över flera generationer.

Om de inte behöver gå igenom en ny uppväxt så blir det väl mer som Paranoias klonsystem? Jag hade nog själv tenderat att spela åt komedihållet i alla fall, där man går en brutal död till mötes för att sen kasta sig på problemet igen.

 

[lupmet]

Du skriver att RP ”återföds”, men jag förstår inte om de måste genomgå en ny uppväxt innan de kan komma tillbaka till spelet. Om de måste växa upp igen så blir det ganska stort perspektiv på spelet, som måste spänna över flera generationer.

Om de inte behöver gå igenom en ny uppväxt så blir det väl mer som Paranoias klonsystem? Jag hade nog själv tenderat att spela åt komedihållet i alla fall, där man går en brutal död till mötes för att sen kasta sig på problemet igen.

Min första tanke när jag läste tråden var Terry Pratchett "Mort": en Dalai-lama-liknande abbot dör och eftersom de har tystnadslöfte ställer sig själen och vrålar i högan sky ute i dalen, för att vända sig till Mort och säga "du anar inte hur länge jag längtat efter det där!". Sedan kommenterar han att han måste ge sig av för han håller på att avlas nere i byn, han får nio månaders semester innan allt är igång igen med potträning för femtioelfte gången.

Vill @Faehrengaust att hjältarna skall sitta i Nexus och bitcha om hur j-a trötta de är på potträning och "nu är det dags igen!"?

Jag tror en lösning likt i Exalted är en bättre idé: som jag förstått det där återföds inte hjältarna egentligen utan något händer där en vanlig människa "exalterar" och får en av de odödliga själarna i sig (slår mig nu att jag har dålig koll på metafysiken här). Jag skulle föreslå att en hjälte ifrån Nexus väljer ut en passande person, en vars själ är kompatibel med den egna och sedan slås dessa samman så att den själen blir en del i den odödliga själen med alla minnen och förmågor etc. Rollpersonerna är då inte bara sig själva utan även summan av alla de individer som de slagit sig samman med. På så sätt kan en spelare säga "min nästa rollperson är en prins" eller "är en bonde" – men samtidigt kan SL säga nej till vissa koncept "för det finns ingen kompatibel själ".

 

[Faehrengaust]

Du skriver att RP ”återföds”, men jag förstår inte om de måste genomgå en ny uppväxt innan de kan komma tillbaka till spelet. Om de måste växa upp igen så blir det ganska stort perspektiv på spelet, som måste spänna över flera generationer.

Om de inte behöver gå igenom en ny uppväxt så blir det väl mer som Paranoias klonsystem? Jag hade nog själv tenderat att spela åt komedihållet i alla fall, där man går en brutal död till mötes för att sen kasta sig på problemet igen.

När en av de odödliga dör en "vanlig" död så kommer denna genast till Nexus. Hen har sina minnen kvar. Därifrån kan hen ta sig tillbaka till världen och kommer då att återuppstå med samma kropp (eventuellt lite förändrad) som hen hade när hen dog, men fullt helad. Personen har kvar sitt minne.

Från att de kommit till Nexus tills de kan komma tillbaka förflyter dock lite tid. Personen kan göra saker i Nexus förrän hen väljer att återgå. Tiden går annorlunda i Nexus så det finns inget behov av att mäta den. Personen kan typ spela en scen och sedan återgå. En av mina funderingar är vilka spännande saker som personen skulle kunna göra i Nexus under den scenen. Att söka råd och sådant är så klart möjligt, men det kanske finns något roligare.

Hela Nexus och de odödliga själarna står under "beskydd" av guden över tid och rum.

---

Om av de odödliga blir för Besudlad så kommer hen behöva dö eller dödas och genomgå en rening. Detta kallas ibland för Stora Döden. Det innebär att personen dör, förlorar minnet och behöver födas igen (som nyfödd).

När personen växer upp kommer hen att vara omedveten om att hen är speciell. Så första kampanjen man spelar så kommer spelarna inte nödvändigtvis känna till att de är odödliga. Det märker de först när de dör. Men sedan är den överraskningen spoilad.

Men, i vilket fall så kommer personen behöva lära sig om Nexus och kan från början inte resa fram och tillbaka dit. Det tar tid att lära sig.

---

Rollpersonerna kommer alltså börja som "vanliga" personer, men egentligen har de redan levt hundratals eller tusentals liv. De har normalt inte tillgång till sina tidigare minnen dock, men kan komma åt en del av dem under spelet.

---

De odödliga har i sin tur egna olika faktioner som är rivaler på olika sätt även om de borde alla vara förkämpar mot Besudlingen. Det finns intriger bland dem.

 

[Faehrengaust]

Min första tanke när jag läste tråden var Terry Pratchett "Mort": en Dalai-lama-liknande abbot dör och eftersom de har tystnadslöfte ställer sig själen och vrålar i högan sky ute i dalen, för att vända sig till Mort och säga "du anar inte hur länge jag längtat efter det där!". Sedan kommenterar han att han måste ge sig av för han håller på att avlas nere i byn, han får nio månaders semester innan allt är igång igen med potträning för femtioelfte gången.

Vill @Faehrengaust att hjältarna skall sitta i Nexus och bitcha om hur j-a trötta de är på potträning och "nu är det dags igen!"?

Kul variant, men nej, det var aldrig meningen

Jag tror en lösning likt i Exalted är en bättre idé: som jag förstått det där återföds inte hjältarna egentligen utan något händer där en vanlig människa "exalterar" och får en av de odödliga själarna i sig (slår mig nu att jag har dålig koll på metafysiken här). Jag skulle föreslå att en hjälte ifrån Nexus väljer ut en passande person, en vars själ är kompatibel med den egna och sedan slås dessa samman så att den själen blir en del i den odödliga själen med alla minnen och förmågor etc. Rollpersonerna är då inte bara sig själva utan även summan av alla de individer som de slagit sig samman med. På så sätt kan en spelare säga "min nästa rollperson är en prins" eller "är en bonde" – men samtidigt kan SL säga nej till vissa koncept "för det finns ingen kompatibel själ".

Tänkte på den varianten från början, men gillade inte riktigt tanken på att rollpersonerna skulle byta kroppar. Det känns lite för rörigt. Och så måste det skapas ny kropp.

Att kroppen återskapas är inte så konstigt i den här världen. Allt består av magi och magin kan formas. När vanliga personer dör så hamnar deras själ i dödsriket och genomgår en reningsprocess där deras minne försvinner varefter de återföds (alla själar reinkarnerar). Men de odödligas själar hamnar i stället i Nexus och går inte igenom någon rening utan kan återgå till världen. Och eftersom de minns deras kropp så kommer de ha den kroppen när de återgår. Men eventuellt kan den förändras, speciellt om minnet på något sätt förändras.

Det kan ju dock tänkas att dödsögonblicket sätter spår i själen som gör att kroppen förändras. Kanske ska det finnas någon form av "ärr".

 

[Faehrengaust]

En klassiker är att när en av de ”odödliga” dör så dör istället en slumpad person i världen.

Någon sådan "kostnad" skulle kunna vara väldigt intressant. Det skulle kunna skapas faktioner bland de odödliga som försökte undvika döden till varje pris för att inte orsaka lidande för vanliga personer medan andra faktioner sket fullständigt i de "lägre stående" dödliga. Inte alls tokigt.

Men kanske inte en slumpvis. Kan nog finnas någon intressantare variant där det blir mer påtagligt för rollpersonerna/spelarna. En släktning? Ska fundera på den.

 

[Faehrengaust]

Book of the New Sun kunde vara kul att läsa kanske, som inspiration, om det inte är gjort. Men det är för att spoila tidslooperi där med. Relaterar en hel del dock till idén att återfödas i vilket fall, och att ha multipla minnen/personligheter. Plus jag är rätt säker på att Demon's/Dark Souls-skaparna läst en del Wolfe.

Har nog läst första delen någon gång i början av 90-talet. Var inte det snubben som gick omkring med ett bödelssvärd med kvicksilver i, eller blandar jag ihop det? Kommer inte ihåg någon om återfödelse, men det kanske kommer i senare delar? Eller så har jag bara glömt bort det.

Om de inspirerade till Demon's/Dark souls så är det värda att läsa (tillhör mina absoluta favoritspel). Ska ta och lägga in dem i att-läs -listan

 

[Faehrengaust]

Att duscha sätter alltid fart på kreativiteten

Tänkte vidare på Torment-spåret. Det var väl så att man hittade spår av sina tidigare liv om jag minns det rätt (ni ser, jag kan inte ens minnas det här livet). Det skulle kunna funka riktigt bra. Rollpersonen kan ha lämnat spår/ledtrådar förrän hen dog den Stora Döden och fick minnet raderat. Om man finner spåren/ledtrådarna så kanske minnena frigörs.

Tänker mig att det kanske skulle kunna göras till ett spelarverktyg. Ett sätt för spelarna att bygga på berättelsen. Om spelarna "äger" minnena så kan de därigenom påverka kampanjen. Vet inte riktigt hur det skulle funka i praktiken men det är en lockande tanke. Men något i stil med att de "tjänar in" minnesfragment och de minnena kan ha en påverkar på berättelsen.

Jag skrev tidigare att det finns SLP'er i Nexus. En klass av sådana är odödliga som vägrar att återuppstå för de är så Besudlade att de vet att de måste renas (om de inte gör det frivilligt så finns det en faktion i Nexus som är specialiserad på att tvångsrena). Dessa smått förtappade själar bär på mycket mentala problem och många av dem är helgalna. Men de kan också förmedla budskap och ledtrådar mellan odödliga och även mellan liv.

Annars kan det finnas andra sätt att lämna ledtrådar i Nexus eller i vanliga världen.

 

[Rickard]

Level drain för alla som inte dog. Då kommer det vara smärta för de andra.

Det är en juvel som står förmågorna som rollpersonen har, men ju fler gånger personen dör, desto mer kommer förmågorna få negativa konsekvenser. Det kan vara såpass enkelt som att man slår en pott med negativa tärningar - en för varje gång rollpersonen dött.

Jag förstår inte riktigt vad rollpersonerna ska göra, för det är väl bara att öka närheten av Besudlingen när någon av själavandrarna dör?

Det största problemet känner jag är att det är en grupp. Hade det varit en ensam person hade tidsstraffet känts genom att lösa trådar blir uppklarade på ett sätt som protagonisten inte vill.

Det näststörsta problemet är att om man vill ha en regelmässig nackdel, varför börjar inte personen med en massa nackdelar, om den nu levt hundratals dödar.

 

[Faehrengaust]

Level drain för alla som inte dog. Då kommer det vara smärta för de andra.

Det är en juvel som står förmågorna som rollpersonen har, men ju fler gånger personen dör, desto mer kommer förmågorna få negativa konsekvenser. Det kan vara såpass enkelt som att man slår en pott med negativa tärningar - en för varje gång rollpersonen dött.

Jag förstår inte riktigt vad rollpersonerna ska göra, för det är väl bara att öka närheten av Besudlingen när någon av själavandrarna dör?

Det största problemet känner jag är att det är en grupp. Hade det varit en ensam person hade tidsstraffet känts genom att lösa trådar blir uppklarade på ett sätt som protagonisten inte vill.

Det näststörsta problemet är att om man vill ha en regelmässig nackdel, varför börjar inte personen med en massa nackdelar, om den nu levt hundratals dödar.

Hela Nexus-grejen och möjligheten att återuppstå är inte huvudkonceptet med spelet utan någonting jag införde tidigare för att lösa två "problem":
- Rollpersonerna ska kunna dö, men ändå spela vidare. Många spel löser det bara genom att säga att rollpersoner inte kan dö utan spelarens godkännande. Det gillades inte av den spelgrupp jag spelade med så då la jag in en annan mekanism vilket de köpte (nu var det liksom del av världen).
- Rollpersonerna kan resa över hela världen. Det lämpade sig i den kampanjen att de kunde spela ett par äventyr på ett ställe och sen förflytta sig till helt annan del.

När jag väl infört mekanismen och kommit på en lite grumlig förklaring till det så började de dyka upp en hel del intressanta möjligheter. Och sedan började jag väva in den i världens bakgrundshistoria och fick det att klicka.

Så, det är en spelmekanism som jag införde för att lösa två problem i en specifik kampanj, men sedan har det växt till något större.

---

Tidskostnaden införde jag egentligen inte som ett straff utan mer av praktiska skäl. Det var liksom inte meningen att en rollperson skulle kunna dö i boss-strid och sedan nästa runda komma rusande tillbaka från ingenstans. Det skulle bli stolligt. Så därför plockas rollpersonen bort från scenen.

Det som vi använt som förklaring är att någon av de kvarvarande rollpersonerna måste användas som "ankare" och det kräver koncentration och lugn. Typ en liten ritual.

Men under tiden rollpersonen varit i Nexus kan hen till exempel ha inhämtat information från någon annan odödlig. Så döden har inte nödvändigtvis bara varit av ondo.

---

Men, det egentliga "straffet" har varit att Besudlingen ökar. Det är egentligen Besudlingen som är måttet på hur länge rollpersonen är spelbar. Lite som Sanity i CoC antar jag, men i det här fallet så går Besudling även att sänka (men en variant jag haft är att Besudlingen som man har när man dör blir "fast" och inte går att ta bort längre, vet inte om jag ska fortsätta på den banan).

Besudling är inte bara negativt, det är också en kraft som går att använda. Man lägger till svarta tärningar till sin tärningspöl (om det är ett pölsystem, har haft lite olika). Då använder man sig av sina mörka sidor ("the dark side") och riskerar att öka sin besudling. Det måste motiveras och rollspelas. Men det finns alltid tillgängligt, Besudlingen är alltid där för att hjälpa till!

Det går även att få Besudling genom sina handlingar. Alla (inte bara rollpersoner) har Besudling, till en varierande grad.

---

Tanken är att stora döden rensar all besudling, minnen och nackdelar. Det är en full "reset".

Man börjar dock alltid med 1 i Besudling, ingen är ren. Det är en kvarleva från tidigare liv. Vill man så kan man börja med mer, då har man varit extra stygg i sina liv.

Att gräva i tidigare liv och återuppväcka minnen skulle kunna vara farligt eftersom man då kan återfå Besudling, det är inget vi haft tidigare.

---

Lång utläggning, men det är alltså från början en spelmekanism för att lösa två problem. Sedan har det växt och blivit en permanent del av konceptet (men inte huvudtemat).

Men nu skulle jag vilja undersöka mer vad det finns för spännande möjligheter med Döden och Nexus och hela alltihop. Vi har tidigare inte ägnat det så mycket tanke (rollpersonerna har inte dött speciellt ofta heller). När någon dött så har hen vaknat upp på en brits i en mycket steril miljö. Där har hen mött en Guide (mystiska opersonliga typer) som kunnat hjälpa personen att träffa andra och att så småningom ta sig tillbaka.

När rollpersonerna så småningom lärt sig resa till Nexus så anländer de i stället i en stor portalsal som även den är mycket steril. Där kan det finnas andra odödliga.

I världen finns ett Portalmagikergille som tillhandahåller (extremt dyr) teleportering mellan portaler. Hemligheten är att Portalgillet egentligen tillhör de odödliga och det är genom deras portaler man kan återkomma om man inte har något annat ankare. Man kan använda Portalgillet annars också, de är gratis för de odödliga även om man kan åka på lite gentjänster.

Äh, nu måste jag sluta skriva annars fortsätter jag i alla evighet. Jag ska ju fortsätta renovera!

 

[olaberg]

Har du sett den tyska TV-serien Dark? Om en dimensions- och tidsportal mitt i ett litet tyskt samhälle som skapar en massa parallella tidslinjer. Varje gång folk reser genom portalen och agerar annorlunda så uppstår en ny linje, och de blir dessutom trasiga. Jag började genast tänka rollspeligt på ett liknande sätt som du beskriver ditt upplägg på, när jag såg den.

(Den har lite Stålehag-estetik också!)

Dark (TV series) - Wikipedia

en.wikipedia.org

 

[Faehrengaust]

Har du sett den tyska TV-serien Dark? Om en dimensions- och tidsportal mitt i ett litet tyskt samhälle som skapar en massa parallella tidslinjer. Varje gång folk reser genom portalen och agerar annorlunda så uppstår en ny linje, och de blir dessutom trasiga. Jag började genast tänka rollspeligt på ett liknande sätt som du beskriver ditt upplägg på, när jag såg den.

(Den har lite Stålehag-estetik också!)

Tror jag började kolla på den när det bara fanns en säsong.

Kan vara intressant, men jag tänker inte att det ska finnas parallella tidslinjer eller tidsloopar i min värld, det blir för struligt. Men den kan vara bra inspiration ändå. Har dock inte Netflix just nu (vi roterar mellan olika Streamingtjänster), men ska ta och kika på det när vi skaffar det igen.

 

[HerrKingsley]

Om av de odödliga blir för Besudlad så kommer hen behöva dö eller dödas och genomgå en rening. Detta kallas ibland för Stora Döden. Det innebär att personen dör, förlorar minnet och behöver födas igen (som nyfödd).

När personen växer upp kommer hen att vara omedveten om att hen är speciell. Så första kampanjen man spelar så kommer spelarna inte nödvändigtvis känna till att de är odödliga. Det märker de först när de dör. Men sedan är den överraskningen spoilad.

Låter som att döden och vistelsen i Nexus är en väsentligt del av spelmekaniken. Kanske till och med det enda stället man kan "levla" vissa egenskaper på.

För att det ska fungera bra tänker jag att livet är ganska kort och brutalt. Dvs man dör lätt. Lite som i Mörk Borg.

 

[Faehrengaust]

Låter som att döden och vistelsen i Nexus är en väsentligt del av spelmekaniken. Kanske till och med det enda stället man kan "levla" vissa egenskaper på.

För att det ska fungera bra tänker jag att livet är ganska kort och brutalt. Dvs man dör lätt. Lite som i Mörk Borg.

"Typiska" kampanjen vi haft hittills är att det blir en rätt vanlig kampanj först, men sedan eskalerar det och när rollpersonerna väl dör så blir det en helt ny form av kampanj med helt annan typ av stakes. Vi har än så länge inte haft någon kostnad på att dö vilket lett till att rollpersoner dött lite väl lättvindigt och galet. Har man dött tillräckligt många gånger och det inte finns någon kostnad alls så kan man till och med göra självmord för att komma till Nexus om det finns något att tjäna på det (t.ex. för att ta sig till en annan plats). Det blir lite bisarrt (men även lite kul )