Re: Dolda motiv
”Visserligen ställer det lite krav på spelarna, speciellt när de fummlar och vet att nått gick grymt fel, men inte vad det var. […] Det kan faktiskt också minimera besvikelse hos spelare, sett folk aggera på att de trodde sig lyckat med en bluff men fumlat, spelarna som visste om fumlet, spelade glatt rakt in i misstagen och tog konsekven av fumlet.”
Det här med att spelarna inte skall veta om huruvida deras rollpersoner lyckas med dylikt behöver förstås inte enbart bottna i att de inte klarar av att låta bli metaspelande; det handlar minst lika ofta om att spelarna själva anser det roligare, eftersom de då sitter i samma sits som sina karaktärer. Ungefär som att det är roligare att se en film om man inte vet hur den slutar än om någon sitter bredvid och spoilar den (ja, jag vet, lite oschysst liknelse).
”Men också sett spelarna som jag slog fumlet dolt för, som trodde de lyckats och blev nästan förbannade när de drivit längs med ett spår som byggde på det fumlet (visserligen länge sedan, men det kändes som allt gick så fel det kunde tack vare dolda slag).”
Låter som ett typexempel på spelare som alltså inte skulle kunna hanterat öppna tärningsslag i det läget. Nu gjorde ju deras rollpersoner (förmodligen) det de borde ha gjort om de varit ovetande om hur det gick (eftersom spelarna som fattade besluten också var det). Om de istället hade gjort helt annorlunda om de vetat om hur det gick, ja, det är väl det beteendet du menar att folk behöver avstå från för att öppna tärningsslag skall fungera, eller? ^_~