Det finns ju bra namn på svenska. Direktöversättningar ger sällan det namnet, även om det kan ske ibland.
Spider-Man -> Spindelmannen fungerar precis lika bra på svenska som på engelska, medan...
Superman -> Supermannen
eller
Batman -> Fladdermusmannen
... fungerar betydligt sämre, och då är de traditionella översättningarna Stålmannen och Läderlappen väldigt bra. (Ja, seriöst! Läderlappen är ett bra namn och det bör användas varje gång man får en chans.
Ett annat fascinerande fenomen är fördummandet av titlar när det kommer till översättningar. På svenska, när filmtitlar fortfarande översattes, kunde man se det, då alla filmer av Mel Brooks fick heta "Det våras för X" och alla filmer med Goldie Hawn fick heta "Tjejen som X". Man skulle kunna tro att det är en svensk idé, men idag ser man det även åt andra hållet när Stieg Larssons böcker "Män som hatar kvinnor", "Flickan som lekte med elden" och "Luftslottet som sprängdes" på engelska heter "The Girl with the Dragon Tatoo", "The Girl who Played with Fire" och "The Girl who Kicked the Hornets's Nest". Motsvarande fenomen finns i anda översatta svenska bokserier.
Så antagligen litar författare på att publiken ska fatta att böckerna hänger ihop, oavsett vad de heter, medan översättare inte gör det.