Som fortsatt allmänbildning innefattar ju den ideella upphovsrätten även att verken inte får användas på sätt som kränker upphovspersonens konstnärliga anseende. Så även om man har sålt bort sina ekonomiska rättigheter får de inte använda ens bilder på nazistplakat eller i någon broschyr om vaccinmotstånd.
Komiskt nog kan det komma som en överraskning att man inte äger rättigheterna till hela Dune-världen bara för att man köpt en bok.
www.esquire.com
Jag tycker det här är intressant. Rollspelsböcker har blivit så otroligt grafiska produktioner att de nästan blivit konstböcker. För oss som gillar bilder så är det ju toppen, men kanske har förväntningarna på hur många illustrationer böckerna ska innehålla gått överstyr.
Det verkar funka rätt OK med att ha ganska få, svartvita illustrationer i Kutulu också – 3400 japaner tycker iaf att det duger…
Jag kan tycka att många rollspelsböcker lider av visuellt brus, för mig är en rollspelsbok i första hand en regelbok eller en bok som försöker att framhäva en värld. För mycket bilder leder till ett brus som tar bort koncentrationen från texten som ska förklara och formulera spelets substans. Så jag är positiv till rollspel som är mer sparsmakade när det kommer till det visuella, såsom OSR spel tenderar att vara.
Jag gillar egentligen både ock. Älskar den visuella explosionen i MÖRK BORG och CY_BORG. Men jag älskar också det sparsmakade, old-schooliga i t.ex. White Box. Det viktigaste för mig är nog att det finns en visuell identitet jag trivs med, men den behöver inte vara påkostad och superpolerad.
I Sverige har vi väl också turen/oturen att flera av våra småskaliga spelskapare också råkar vara väldigt skickliga på det visuella och PR-mässiga? Så även när vi skapar något eget har vi ändå ett jämförelsematerial som är helt ouppnåeligt om man inte hyr in någon extern person.
MB och CY_B är ju båda gjorda mer eller mindre uteslutande av tvåmannateam som enbart hyrt in korr och redaktör* (och översättare, så klart, om vi pratar den engelska utgåvan). Så de är väl om inte annat ett strålande exempel på vad man kan skapa med två kreatörer som samarbetar på lika villkor och skapar något som kan tävla med de stora företagen.
Utvecklar detta något. Fler rollspelsmakare borde fundera över modellen som STHLM KARTELL har skapat. Det är i princip ett konstnärskollektiv/dryckessällskap/kompisgäng med kreatörer av olika slag som gör saker tillsammans (och ibland på egen hand). Samlar man kreatörer under ett sådant paraply, och bygger samarbetena på delaktighet, så minskar också behovet av att anlita folk utifrån.
Det förutsätter ju att man har den kompetenskombinationen i sin umgängeskrets. Jag har själv inte någon större layout- och illustrationskompetens i min närhet, särskilt inte om det också ska vara folk som är intresserade av att skapa rollspel. Det kräver så att säga en viss lyckosam kombination.
En väv, till lika del ett rollspel. En linneduk rikt dekorerad med detaljer som förklarar spelflödet och leder gruppen genom spel. Ett broderi som målar upp den värld genom vilken rollpersonerna vandrar. Även om jag själv ser hur orimligt det är så sprang något i mitt sinne vidare med denna tanke.
Ja alltså vill man skapa en liknande konstellation så måste man ju vara beredd att lyfta blicken från sin omedelbara vänskapskrets. Det var ju inte som att alla i STHLM KARTELL kände varandra från första början. Så givetvis kan det kräva att man engagerar sig i att skapa ett sammanhang folk vill ansluta sig till.
Att illustrera ett rollspel illustrerat med inscannade broderier låter iofs svincoolt.
Fall of Magic finns ju. Det är inte en väv, men det är en rulle.
Jo, i skrivsammanhang har jag också lyckats med det, tycker jag. Undrar om det kanske hör till att det är lättare att hitta folk med jobb i till exempel reklambranschen (som väl många kartellare, åtminstone bland de mer visuellt orienterade, varit involverade i?) i Stockholm än i Malmö?
Jo det stämmer, jag borde tänkt på det då jag har det i bokhyllan. Helt sant.
