Intressanta exempel! Jag har nog spelat en del spel där det inte finns mycket till konflikt. För mig skulle jag säga att det viktigaste är att det finns en osäkerhet och en nyfikenhet. I Kaffe tillsammans spelar man främlingar som talar med varandra i en bar eller ett café. Under konversationens gång rullas deras förflutna upp och de berättar om jobbiga saker de inte kunnat tala med andra om. Där finns ingen konflikt under spelets nutid, och inte nödvändigtvis så mycket i rollpersonernas förflutna, heller, men det finns en nyfikenhet om vad deras bakgrunder och liv innehåller, så det är fortfarande intressant att spela.
Krigföringoch byråkrati och liknande storskaliga och opersonliga saker har jag nog aldrig riktigt försökt mig på. Där känns det som att tricket blir att lyfta berättelsen från rollpersonerna och berätta de stora skeendena. Spel som A Quiet Year och 1000 Years Under the Sun, eller kanske Microscope, känns som vägen framåt där, tror jag. Det är inte riktigt min grej (jag vill gärna ha fokus på personerna), men det finns ju folk som älskar de spelen.
