3.5 var bra innan man förstod vad "bra" egentligen innebär.
Ungefär som att bajsa ner i ett hål i golvet. Innan man provat att sitta på en toalett så kan man säkert tycka att det är en skitbra lösning. Liksom; "vad smart, bajset åker ner i ett hål i golvet, istället för att exempelvis ligga på mattan i vardagsrummet, så att man kan trampa i det och halka."
Men så fort man upptäckte hur något kan vara Bra, då blev det ju bisarrt att tänka sig att man någonsin spelat det där gamla åbäket. Vilket dessutom är ungefär hur jag resonerar med många gamla brädspel, såsom Talisman och liknande.
---
EDIT: Kanske skall vara lite mer saklig och konkret: Det jag tycker var 3.X's nackdel var förvånansvärt snål och trist spelmässighet med tanke på hur mycket stuff spelet hade; tråkiga dramatiska kurvor (ofta blev striderna bara "buffa skitan i en kvart i förväg, och hoppa sedan in i striden, där du får nöja dig med att rulla tärningar när det blir din tur. Därefter går allt långsamt och det blir en fråga om antingen inkrementella nednötningar eller nyckfulla hoppsan!-resultat, ingen av dem särskilt strategiska.") och märklig rollfördelning, där gängets spejare får gå omkring i förväg och spela en långsam version av Drakborgen, tanken får nöja sig med att rulla plastbitar när det blir dennes tur, clericen har skittråkigt och trollkarlen får förfoga över alla viktiga, roliga och intressanta val i gruppen.
Till detta extremt simpla spel så hade man extremt otillgängliga och krångliga regler. Jag har visserligen läst många mer komplexa regler, men dessa spel har också försökt göra mer komplexa saker. D&D 3.X åstadkom liksom ingenting, men gjorde det paradoxalt nog med väldigt råddiga och oöverskådliga regler.
Jag ska säga en sak till 3.X's försvar, dock: Det är väldigt coolt att vara wizard om man inriktar sig på specialare som Flight, Sleep, Grease och liknande (snarare än att tro att man ska vara ngn sorts artilleripjäs). Om det hade varit ett solospelarspel, och man hade varit en Wizard-scout som assisterats av (eller kunnat frammana) ett knippe köttsköldar att ta hjälp av i strid, då hade det varit ett riktigt coolt spel, och systemet hade hjälpt till för att skapa bra utmaningar.
Men att bara gestalta en kugge i det där maskineriet, det är något som åtminstone inte jag skulle vilja återgå till, nu när jag provat 4E.