Nekromanti 3,5 är det så dåligt?

[Botulf]

Har börjat spela 3,5 en hel del på sista tiden och jag tycker system i sig inte är så fruktansvärt dåligt. Även om det finns OGL spel som helt klart förbättrat systemet såsom Conan RPG, Pathfinder osv. Iaf min fråga: vad är det som är dåligt med 3,5:an ur folks subjektiva åsikt och vad tycker folk här är bra med just den versionen. Själv så gillar jag nog mest att det inom vissa ramar går att göra sin PC mer individuell än i tidigare versioner, fast inom ett ganska fast system. Det mest kassa tycker jag är väl iof att det är rätt detaljistiskt.

 

[rjonas]

3,5 är inte så pjåkigt. När det kom tyckte jag det var det bästa som gjorts. Det var komplett och spännande. Jag såg att bara i PHB fanns material till åratal av spel. Och så var det också. Vi måste ha spelat det varje helg i nästan tio år.

Med tiden dök det dock upp små problem. Balansen som utlovats började brista på flera fronter. Det var dock inte så farligt. Det stora problemet kom när man började närma sig epic-level. Då hade spelet vuxit och bloatat så till den milda grad att det praktiskt taget blivit ospelbart. Save or die > Resurrect.

Så vi började om ett par tre gånger och det var mycket underhållande. Atmosfären i vår grupp hade dock förändrats i och med 3,5 och vi insåg att vi inte längre spelade rollspel som vi gjort tidigare under 2E. Istället flyttade vi gubbar och optade builds. Vi hade börjat ta reglerna på allvar och vår tidigare gung ho-attityd var som bortblåst. När 4E presenterades var vi dock i stort sett klara med 3,5 och började blicka framåt.

 

[Svarte Faraonen]

3.5 är väldigt spelbart upp till, säg, level 15, om än inte särskilt spännande de första nivåerna. Som spelare är det inte så illa -- för spelledaren, däremot, är 4e en otrolig välsignelse i fråga om förberedelsetid och regelmässig enkelhet.

 

[Necross]

Om man bortser från de splatböcker som uppenbarligen författats under särdeles blöta firmafester på WotC så är det ett bra spel. Om man gillar mycket regler. Och om man husreglar de mest uppenbara buggarna.

 

[Rising]

3.5 var bra innan man förstod vad "bra" egentligen innebär.

Ungefär som att bajsa ner i ett hål i golvet. Innan man provat att sitta på en toalett så kan man säkert tycka att det är en skitbra lösning. Liksom; "vad smart, bajset åker ner i ett hål i golvet, istället för att exempelvis ligga på mattan i vardagsrummet, så att man kan trampa i det och halka."

Men så fort man upptäckte hur något kan vara Bra, då blev det ju bisarrt att tänka sig att man någonsin spelat det där gamla åbäket. Vilket dessutom är ungefär hur jag resonerar med många gamla brädspel, såsom Talisman och liknande.

---

EDIT: Kanske skall vara lite mer saklig och konkret: Det jag tycker var 3.X's nackdel var förvånansvärt snål och trist spelmässighet med tanke på hur mycket stuff spelet hade; tråkiga dramatiska kurvor (ofta blev striderna bara "buffa skitan i en kvart i förväg, och hoppa sedan in i striden, där du får nöja dig med att rulla tärningar när det blir din tur. Därefter går allt långsamt och det blir en fråga om antingen inkrementella nednötningar eller nyckfulla hoppsan!-resultat, ingen av dem särskilt strategiska.") och märklig rollfördelning, där gängets spejare får gå omkring i förväg och spela en långsam version av Drakborgen, tanken får nöja sig med att rulla plastbitar när det blir dennes tur, clericen har skittråkigt och trollkarlen får förfoga över alla viktiga, roliga och intressanta val i gruppen.

Till detta extremt simpla spel så hade man extremt otillgängliga och krångliga regler. Jag har visserligen läst många mer komplexa regler, men dessa spel har också försökt göra mer komplexa saker. D&D 3.X åstadkom liksom ingenting, men gjorde det paradoxalt nog med väldigt råddiga och oöverskådliga regler.

Jag ska säga en sak till 3.X's försvar, dock: Det är väldigt coolt att vara wizard om man inriktar sig på specialare som Flight, Sleep, Grease och liknande (snarare än att tro att man ska vara ngn sorts artilleripjäs). Om det hade varit ett solospelarspel, och man hade varit en Wizard-scout som assisterats av (eller kunnat frammana) ett knippe köttsköldar att ta hjälp av i strid, då hade det varit ett riktigt coolt spel, och systemet hade hjälpt till för att skapa bra utmaningar.

Men att bara gestalta en kugge i det där maskineriet, det är något som åtminstone inte jag skulle vilja återgå till, nu när jag provat 4E.

 

[Arfert]

..jag tycker 3.5 är helt ok, speciellt på medelnivå och om man struntar i alla splatbooks. fyran är ännu bättre enligt min smak, men annorlunda. Gamla versionen var mer som ett "vanligt rollspel", nu är det mer ett taktiskt rollspel.

Gillar Pathfinder för övrigt (har betaversionen), min nya bok är beställd och kommer snart.

 

[Necross]

Kul inlägg.

 

[Storuggla]

Jag har inget mot 3.5, om man håller sig på låga nivåer. Typ... 5 eller under. Sen blir det en orgie i feats och levels och spells och fan och hans brorsa som jag som spelledare inte orkar hålla reda på.


Storuggla, föredrar sin fisk död

 

[Snow]

Jag spelar ibland lite Neverwinternights 2 och där är det ju 3.5. Det är rätt kul och datorn håller reda på den miljon spells man har. Men sen vill man göra en cool bågskytt och systemet knu... säger att det får man inte vara. Närstrid eller magi ska man syssla med. Aja baja, inte skjuta pilar, det är fegt.

 

[Vitulv]

Vitulv skriver ännu ett tänkvärt och bra inlägg.

D&D3.5 var ett jättebra rollspel, det var det verkligen. Problemet var att det inte var så bra på det som det utgav sig för att vara. D&D3.5 utgav sig för att vara ett actionfyllt taktikspel, och just i de aspekterna brister det något. Jag skrev för sex år sedan att "D&D är ett datorspel i pappersformat. Japp, det är det."*. Om man tycker så har man ingen koll, faktiskt.

D&D3.5 saknar vissa saker som gör det till ett actionbetonat taktikspel, även om det är på god väg. Bland annat så är vissa klasser felkonstruerade (cleric t.ex.) och flera grundmekaniker som t.ex. spells ställer till det (man vill inte använda sina spells, eftersom de då är förbrukade för dagen, så man går och väntar och väntar på rätt tillfälle att lägga den där ashäftiga besvärjelsen och genomlider långa, tråkiga strider utan att göra något annat än att möjligtvis slänga magic missile för 1d4+1 i skada. Till slut har vi fått ett spel där magikern står och skjuter med sitt lätta armborst bara för att han inte vill slösa bort de resurser som är utmärkande för hans klass).

Sömn och läkande är ett annat problem som ställer till det. Jag kommer inte ihåg exakt hur mycket man läkte varje dag, men det var väldigt lite. Man kunde efter en hård strid i en dungeon hamna i en situation inse att hey, vi måste vila i det här läskiga grottkomplexet i tre dagar för att vara så pass hela att vi vågar fortsätta (eller ta oss tillbaka till byn). Ofta fick man vila dubbelt bara för att clericen skulle kunna kasta alla sina cure spells och memorera nya.

Trots de problemen jag har nämnt så är D&D3.5 ett fantastiskt bra rollspel. Det är ett fint verktyg för att berätta fantastiska historier i fantastiska miljöer. Det är något så sällsynt som ett rollspel med faktiska, icke-godtyckliga, regler. Spelet har många grymma splatbooks (Heroes of Horror, Dungeonscape, Libris Mortis etc.), fantastiska kampanjmiljöer, inspirerande estetik, bra och snabbt färdighetssystem och sköna magiska föremål.

Om jag skulle plocka upp 3.5 igen skulle jag använda det som ett spel mer för "fantasy-exploring" (ett nytt begrepp som jag kom på just nu, hurra för mig) med fokus på utforskande av fantastiska miljöer i Indiana Jones-stil snarare än som ett taktiskt spel i fantasymiljö.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag nog aldrig kommit till de här slutsatserna om det inte vore för D&D4 som på riktigt är det 3.5 utgav sig för att vara. D&D4 har skapat en helt ny standard att jämföra spel mot, och i skenet från fyran så ser man många skavanker hos andra spel.

* här hittar ni det gamla inlägget jag skrev precis efter jag köpt 3.5.

 

[rjonas]

Jag har inget mot 3.5, om man håller sig på låga nivåer. Typ... 5 eller under. Sen blir det en orgie i feats och levels och spells och fan och hans brorsa som jag som spelledare inte orkar hålla reda på.


Storuggla, föredrar sin fisk död

4E barkar åt samma håll. Kolla in Han's lathund för karaktärsskapande: Race och Class-matchning.

Jag vill inte verka gnällig men måste det vara så här komplicerat att välja klass? Bra lathund.

 

[Dante]

Jag vill inte verka gnällig men måste det vara så här komplicerat att välja klass?

Inte alls.

Välj det folkslag du vill spela. Välj den klass du vill spela. Klart.

Om du nödvändigtvis vill min-maxa din rollfigur är det förstås en annan femma.

 

[Basenanji]

Om bra och toaletter

Pust.

3,5 förstås bra i förhållande till vad man menar att bra är.

Med det sagt så håller jag med Vitulv i allt väsentligt.

---

Nå, Rising slog ju an tonen i bajsets förlovade tonart, så jag fortsätter likt en korkad hund. Håll undan för fekalier i en skämtsam, men puckad ton:

Faktum är att varje gång som jag tar i 4 ED så blir jag hopplöst oinspirerad. Liksom; var är all tradition? Var är alla förklarande kapitel? Var är den självklara ordningen mellan ras, yrke, förmåga, strid, XP? Varför ska man byta ut en ras mot fuckin' dragonborn? För att det är tråkigt med de gamla raserna? Hur kan man tycka det? Jamen WtoC, börja med lite indie-lir isåfall. Ni kan ju starta med att ställa upp i en dogmautmaning. Ring Troberg, era jävla förrädare!

Hur ska man betrakta ett D&D-rollspel utan den självklara disposition som 1, 2,3 och 3,5:an hade?

Att det krävs någon av fuckin' YMIRs kaliber för att göra ett vettigt äventyr som dessutom är intressant ur ett storyperspektiv säger också en hel del om nackdelarna med en JASplansliknande taktikdel. Hur obalanserat 3,5:an ändå var så tillät den både story och taktik. Nu...nu närjag funderar på intressanta äventyr...så räcker det med intressanta scenarios. Bajs.

Nej. I min värld så har man bytt ut ett trevligt utedass mot en modern styggelse som blåser varmluft upp i arslet på en. Oavsett om man har skitit eller pissat. Och när man frågar nån av alla hysteriska fanboys om meningen med detta svarar de (med dreglet hängandes från mungipan och det extra fickskyddet i en SF-bokhandeltygpåse som har trycket "Ja! Jag är stolt nörd (och uppenbarligen så dum att jag inte förstår hur jag kommer bli socialt exkluderad när jag visar mig offentligt med den här påsen"):

"Va? Men det går ju så fort!"

Som om meningen med att gå på utedass vore att torka sig därbak snabbt.

Struntprat. Spela 3,5:an och njut av äkta rollspel.


/Basenanji, pucko på riktigt.

 

[Fienden]

Re: Om bra och toaletter

Kort svar:
3.5 är GUD för en SL som inte har något liv.
Sitta och leka med skeva klasskombinationer och templates hela dagarna. <3

Dessutom var 3.5 mycket mer varierande, i alla fall kändes det så.
Klasserna i 4E känns... Stela, om du frågar mig.

 

[Necross]

Kanske skall vara lite mer saklig och konkret

Tack.

 

[Botulf]

..jag tycker 3.5 är helt ok, speciellt på medelnivå och om man struntar i alla splatbooks.

Gjorde själv misstaget att låta spelare få använda massa splatbooks jag inte själv har eller inte läst. Det visade sig vara ett misstag må jag säga. Nu har vi en sorcerer som förvandlats till en artelleripjäs som rejalt drar ner på det roliga för övriga spelare så balansen är totalt bruten gällande encounters.

 

[Svarte Faraonen]

Gjorde själv misstaget att låta spelare få använda massa splatbooks jag inte själv har eller inte läst. Det visade sig vara ett misstag må jag säga. Nu har vi en sorcerer som förvandlats till en artelleripjäs som rejalt drar ner på det roliga för övriga spelare så balansen är totalt bruten gällande encounters.

Det där är dessvärre ett rätt ofrånkomligt problem så fort man kommer upp i högre levlar -- casters kan åstadkomma allt de andra klasserna kan och lite till med sina besvärjelser. Det har inte mycket med splatbooks att göra, utan med hur själva systemet är byggt.

 

[Storuggla]

"Det där är dessvärre ett rätt ofrånkomligt problem så fort man kommer upp i högre levlar -- casters kan åstadkomma allt de andra klasserna kan och lite till med sina besvärjelser. Det har inte mycket med splatbooks att göra, utan med hur själva systemet är byggt."

Elaka rykten säger att Fantasy Craft har löst det på något vis. Jag har inte läst det själv dock, så detta är mest ett "jag hörde det av en snubbe på internet medan jag letade efter tuppfäktningsvideor"-påstående.


Storuggla, zoomba zoomba hupp

 

[Arfert]

Är lite småintresserad av Fantasy Craft, faktiskt... har också hört bra rykten om det...

 

[Necross]

Det har inte mycket med splatbooks att göra, utan med hur själva systemet är byggt.

Nja, nu har jag ju sällan spelat över level 10, men utan splatböcker är det inte så farligt. Självklart supertråkigt att spela typ lvl 20 icke-caster jämfört med lvl 20 caster, men inte så katastrofalt som med splatt.

Det där är ju förresten helt otroligt märkligt - det att man låter splatböckerna sabba ett spel så där. Vad är det som får WotC att plötsligt hyra in ett gäng högstadiepersoner på crack för att skriva, så att "power curve" går käpprätt åt skogen? (Personer typ utan fantasi som bara kan tänka ut saker som t.ex. featet Divine Metamagic) Vi får se hur länge de håller styrsel på 4E.