Vitulv skriver ännu ett tänkvärt och bra inlägg.
D&D3.5 var ett jättebra rollspel, det var det verkligen. Problemet var att det inte var så bra på det som det utgav sig för att vara. D&D3.5 utgav sig för att vara ett actionfyllt taktikspel, och just i de aspekterna brister det något. Jag skrev för sex år sedan att
"D&D är ett datorspel i pappersformat. Japp, det är det."*. Om man tycker så har man ingen koll, faktiskt.
D&D3.5 saknar vissa saker som gör det till ett actionbetonat taktikspel, även om det är på god väg. Bland annat så är vissa klasser felkonstruerade (cleric t.ex.) och flera grundmekaniker som t.ex.
spells ställer till det
(man vill inte använda sina spells, eftersom de då är förbrukade för dagen, så man går och väntar och väntar på rätt tillfälle att lägga den där ashäftiga besvärjelsen och genomlider långa, tråkiga strider utan att göra något annat än att möjligtvis slänga magic missile för 1d4+1 i skada. Till slut har vi fått ett spel där magikern står och skjuter med sitt lätta armborst bara för att han inte vill slösa bort de resurser som är utmärkande för hans klass).
Sömn och läkande är ett annat problem som ställer till det. Jag kommer inte ihåg exakt hur mycket man läkte varje dag, men det var väldigt lite. Man kunde efter en hård strid i en dungeon hamna i en situation inse att hey, vi måste vila i det här läskiga grottkomplexet i tre dagar för att vara så pass hela att vi vågar fortsätta (eller ta oss tillbaka till byn). Ofta fick man vila dubbelt bara för att clericen skulle kunna kasta alla sina
cure spells och memorera nya.
Trots de problemen jag har nämnt så är D&D3.5 ett fantastiskt bra
rollspel. Det är ett fint verktyg för att berätta fantastiska historier i fantastiska miljöer. Det är något så sällsynt som ett rollspel med faktiska, icke-godtyckliga,
regler. Spelet har många
grymma splatbooks (Heroes of Horror, Dungeonscape, Libris Mortis etc.), fantastiska kampanjmiljöer, inspirerande estetik, bra och snabbt färdighetssystem och sköna magiska föremål.
Om jag skulle plocka upp 3.5 igen skulle jag använda det som ett spel mer för
"fantasy-exploring" (ett nytt begrepp som jag kom på just nu, hurra för mig) med fokus på utforskande av fantastiska miljöer i Indiana Jones-stil snarare än som ett taktiskt spel i fantasymiljö.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag nog aldrig kommit till de här slutsatserna om det inte vore för D&D4 som
på riktigt är det 3.5 utgav sig för att vara. D&D4 har skapat en helt ny standard att jämföra spel mot, och i skenet från fyran så ser man många skavanker hos andra spel.
*
här hittar ni det gamla inlägget jag skrev precis efter jag köpt 3.5.