Jag tycker att Umberto Eco gav en
intressant analys av fascismens grunder, ur-fascismen. Ska vi titta på SD i ljuset av denna?
1. The first feature of Ur-Fascism is the cult of tradition.
Att SD är traditionalister är lätt att se, likaså att deras lösningar på problem främst tycks handla om att gå tillbaka till ett positivt värderat tidigare tillstånd, inte att skapa något nytt. Synkretismen som Eco talar om, då? Finns den där? Ärligt talat har jag svårt att begripa Ecos resonemang kring just den biten.
2. Traditionalism implies the rejection of modernism.
Det här är intressant. "Rejection of modernism" är ju ganska populärt i många kretsar, så fascismen är knappast ensam om detta. SD vill ju också, till och från, framstå som försvarare av upplysningsideal i stil med tryckfrihet (så att man får publicera vilka nidbilder man vill) och jämställdhet (men mest för att få bort muslimerna -- inget av den här obehagliga
feminismen). Likafullt tycker jag ofta att SD snarare tar upp dessa frågor som om de vore en del av ett essentialistiskt västerländskt kulturarv snarare än ett modernistiskt projekt.
3. Irrationalism also depends on the cult of action for action's sake.
Eco talar här om motvilja mot kultur som antar kritiska attityder, och om en motvilja mot "kultursnobbar" och "akademikervänster", vilket får beteckna alla former av kritisk kulturanalys. Det här passar fullständigt in på snacket om "verklighetens folk" som påbörjades av KD:s Göran Hägglund men med liv och lust togs upp av SD.
4. The critical spirit makes distinctions, and to distinguish is a sign of modernism.
EN mycket korthuggen punkt hos Eco: "In modern culture the scientific community praises disagreement as a way to improve knowledge. For Ur-Fascism,
disagreement is treason." Jag vet inte. Kanske? Värre än hos andra partier?
5. Besides, disagreement is a sign of diversity.
Det här, däremot, stämmer väl.
6. Ur-Fascism derives from individual or social frustration.
Här är det egentligen bara att citera hela punkten:
That is why one of the most typical features of the historical fascism was the appeal to a frustrated middle class, a class suffering from an economic crisis or feelings of political humiliation, and frightened by the pressure of lower social groups. In our time, when the old "proletarians" are becoming petty bourgeois (and the lumpen are largely excluded from the political scene), the fascism of tomorrow will find its audience in this new majority.
Jag tycker här att han sätter fingret på en tydlig tendens, som delvis också tagits upp i kranks tråd om det moderna klassbegreppet: många av de traditionella grupperna sedda som "arbetare" utgör nu en form av arbetande småborgerskap. Här har vi en grogrund för desillusionering gentemot till exempel den traditionella arbetarrörelsen och en växande misstro mot grupper som anses stå lägre på stegen än en själv.
7. To people who feel deprived of a clear social identity, Ur-Fascism says that their only privilege is the most common one, to be born in the same country.
Det här är en viktig punkt. Den förklarar inte bara grogrunden för många former av nationalism, den tar också upp en "obsession with a plot" -- en form av politiska förföljelsetankar. Det här är en av de vanligaste idéerna i SD:s arsenal, den om att alla är emot dem.
8. The followers must feel humiliated by the ostentatious wealth and force of their enemies.
I någon mån, om än inte särskilt starkt. Idén om en fiende som är både för stark och för svag märks dock: de sittande makthavarna beskrivs både som maktfullkomliga pampar som med sitt stora inflytande försöker trycka undan negativa åsikter och som impotenta inför det upplevda hotet från "islamiseringen".
9. For Ur-Fascism there is no struggle for life but, rather, life is lived for struggle.
Här börjar parallellerna halta. Jag har svårt att passa in det här på SD.
10. Elitism is a typical aspect of any reactionary ideology, insofar as it is fundamentally aristocratic, and aristocratic and militaristic elitism cruelly implies contempt for the weak.
Här också. Jag tror inte det finns någon stark aristokratisk eller militaristisk kultur kring Jimmie och Björn, liksom.
11. In such a perspective everybody is educated to become a hero.
Inte så mycket här heller. Det här är helt enkelt (än så länge) för främmande för det politiska klimatet i landet.
12. Since both permanent war and heroism are difficult games to play, the Ur-Fascist transfers his will to power to sexual matters.
Eco talar här om machismo. Någon större koll på sverigedemokraters generella syn på mansrollen har jag inte, och eftersom jag har problem med att komma åt deras hemsida kan jag inte heller studera vad deras partiprogram säger. Dock är detta en fråga som handlar avsevärt mer om intern kultur än något annat. Kanske kan vi få en fingervisning av att det är ett mycket mansdominerat parti? Vad säger detta om attityden till manligt och kvinnligt? Själv har jag, så klart, mina fördomar, men de är inte lämpliga att använda här.
13. Ur-Fascism is based upon a selective populism, a qualitative populism, one might say.
Jag vet inte om SD har uttryckt tvivel mot parlamentarismen, men de har i vart fall velat framställa sig själva som ett uttryck för en folkvilja som representerar fler än bara de där fem procenten.
14. Ur-Fascism speaks Newspeak.
SD omformulerar frågor för att få dem att passa deras egna politiska mål, men det gör alla. Överlag tycker jag att den massmediala politikens fokus på soundbites har orsakat en "nyspråkifiering", där nyans och eftertanke blir tecken på svaghet inom
all politisk dialog.
Så, vad kan vi säga om det här? SD verkar passa rätt bra in på flera av de tidigare punkterna, men mindre väl in på frågorna 9 till 11, vilka lägger tonvikten på den centralstyrda och militaristiska aspekten. Det är inte konstigt -- här och nu är det politiska klimatet så fjärran från detta att enbart tokar tar upp den sortens ämnen. Däremot finner jag ändå att SD klarar sig ganska illa här.
Något jag också finner intressant är att jämföra detta med de mer extrema och aktivistiska vänstergrupperingarna, typ AFA. De passar också in på en hel del av dessa punkter ("handlingskult", till exempel), men har å andra sidan en starkt negativ attityd till flera av de andra punkterna, vilket jag ser som viktigt för att inte beteckna dem som fascister. SD har flera punkter där de inte riktigt matchar, men har å andra sidan inte heller en politisk hållning som gör dessa punkter omöjliga.