Nekromanti Kingmaker
- Thread starter Vitulv
- Start date
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,069
Intro/solospel med Phelan
Idag skapade min brorsa Markus sin rollperson Phelan, en Half-elf ranger, level 1. Vi passade på att köra ett litet introäventyr utan XP-belöning för att fräscha upp reglerna lite.
Halvalven Phelan bodde i sin lilla stuga utanför den Brevoyska byn Bryggarbron, inte långt från Svärdsherrarnas stad Restov. Till vardags var han skogsvaktare och ägnade dagarna till att leta upp bortsprungna djur (och människor), hålla vargar borta och skjuta en och annan hjort för att få middag på bordet. Phelan trivdes ganska bra i byn, och byborna behandlade honom väl, även om hans alviska påbrå hindrade att riktig vänskap kunde uppstå med människorna.
Phelan
En dag när Phelan kom hem till sin stuga efter en jakt så väntade bonden Ottar på honom. Ottar berättade att två av hans getter hade försvunnit från gården och undrade om inte Phelan kunde göra ett försök att leta upp dem. Ottar berättade också att änkan i svängen hade förlorat sin enda get.
Ottar
Phelan svarade att nog kunde han leta upp ett par getter, varpå Ottar tackade, lämnade en brödlimpa till utbygdsjägaren och sedan drog sig hemåt.
Först gick Phelan till änkan i svängen och undersökte hennes djurhägnad. Något hade förstört staketet och tagit sig in i hägnet, men Phelan hade svårt att hitta några spår att följa. Han bestämde sig då för att gå hem till Ottar och undersöka bondens djurhägn. På vägen till Ottars gård hörde Phelan plötsligt rop på hjälp, och när han kom upp på en kulle såg han Ottar komma springande med en gris i famnen. Hack i häl på Ottar rusade två fruktansvärda orcer, drägglandes och med lystna ögon. Phelan lät sig inte skrämmas, utan spände sin båge och fällde först den ena, därefter den andra orcen. Ottar var såklart väldigt tacksam och sprang till byn för att varna borgmästaren att det fanns orcer i faggorna. Phelan rotade igenom orcernas tillhörigheter och fann där en säck med guldpengar. Han högg sedan huvudet av den ena orcen och spetsade huvudet på ett spjut som han sedan drev ner i marken bredvid vägen - nästa orc som visar sig i Bryggarbron kommer säkert på andra tankar!
Vid Ottars gård hittade Phelan spår efter något som liknade en djärv, men mycket större - spåren var lika stora som björntassar! Efter en natt på höskullen begav sig Phelan ut i skogen, i spårens riktning. Först träffade han en sur varg i en glänta. Phelan försökte lugna ned vargen men misslyckades och fick vänta på att den tröttnade och gick hem. I gläntan hittade Phelan rester av en get, men han var ganska säker på att det inte kunde varit vargen som tagit geten.
Phelan fortsatte att följa spåren i skogen och på eftermiddagen kom han till en plats som han själv döpt till "stenskogen" eftersom marken där är täckt av vassa stenblock och är allmänt bökig att ta sig fram över. Han smög försiktigt fram och hittade till slut fler getkadaver, med svärmande moln av flugor runt. Efter ytterligare lite snokande hittade Phelan en liten grotta, från vilken han kunde höra ett ljudligt smaskande och slafsande. Han bestämde sig för att gömma sig och vänta ut grottans innevånare.
Efter ett par timmars väntande gick solen ned och ut ur grottan kom en enorm järv med lysande röda ögon. Phelan blev såklart rädd men insåg att han var tvungen att ta hand om situationen. Han sköt järven som blev rasande och gick till attack. Tre pilar han Phelan avlossa innan besten var över honom och han fick ta emot ett våldsamt slag från monsterdjärven. Trots skadan lyckades Phelan ta sig bort från vilddjuret och avlossa ett sista, dödande skott.
Besten!
Phelan undersökte djärvens lya, och märkte till sin fasa att där fanns kadaver från inte bara djur, utan även från människor. Bland offrens tillhörigheter hittade han lite guldmynt och två magiska pilar - vilken skatt!
När Phelan kom åter till byn fick han hjälp av prästen att hela sin otäcka skada och sedan blev han firad på byatorget. Borgmästaren gav Phelan en mästertillverkad långbåge och många klappar på ryggen. Borgmästaren gav också Phelan ett brev som precis hade anlänt. I brevet stod det att Phelan, på upppdrag av Restovs svärdsherrar och med Kungen på Drakfjälltronens godkännande, skulle utforska en landremsa söder om Brevoy vid namn Grönbältet. Phelan skulle enligt brevet möta upp tre andra upptäcktsresande på Olegs Handelsstation för att sedan påbörja sitt uppdrag. I uppdraget ingick även att slå hårt mot den ökade banditverksamheten i Grönbältet.
Utan några egentliga band till byn tyckte Phelan att det verkade vara en utmärkt möjlighet att få tillskansa sig ära och berömmelse (och kanske en säck guld) och satte därför ut i världen.
Idag skapade min brorsa Markus sin rollperson Phelan, en Half-elf ranger, level 1. Vi passade på att köra ett litet introäventyr utan XP-belöning för att fräscha upp reglerna lite.
Halvalven Phelan bodde i sin lilla stuga utanför den Brevoyska byn Bryggarbron, inte långt från Svärdsherrarnas stad Restov. Till vardags var han skogsvaktare och ägnade dagarna till att leta upp bortsprungna djur (och människor), hålla vargar borta och skjuta en och annan hjort för att få middag på bordet. Phelan trivdes ganska bra i byn, och byborna behandlade honom väl, även om hans alviska påbrå hindrade att riktig vänskap kunde uppstå med människorna.
Phelan
En dag när Phelan kom hem till sin stuga efter en jakt så väntade bonden Ottar på honom. Ottar berättade att två av hans getter hade försvunnit från gården och undrade om inte Phelan kunde göra ett försök att leta upp dem. Ottar berättade också att änkan i svängen hade förlorat sin enda get.
Ottar
Phelan svarade att nog kunde han leta upp ett par getter, varpå Ottar tackade, lämnade en brödlimpa till utbygdsjägaren och sedan drog sig hemåt.
Först gick Phelan till änkan i svängen och undersökte hennes djurhägnad. Något hade förstört staketet och tagit sig in i hägnet, men Phelan hade svårt att hitta några spår att följa. Han bestämde sig då för att gå hem till Ottar och undersöka bondens djurhägn. På vägen till Ottars gård hörde Phelan plötsligt rop på hjälp, och när han kom upp på en kulle såg han Ottar komma springande med en gris i famnen. Hack i häl på Ottar rusade två fruktansvärda orcer, drägglandes och med lystna ögon. Phelan lät sig inte skrämmas, utan spände sin båge och fällde först den ena, därefter den andra orcen. Ottar var såklart väldigt tacksam och sprang till byn för att varna borgmästaren att det fanns orcer i faggorna. Phelan rotade igenom orcernas tillhörigheter och fann där en säck med guldpengar. Han högg sedan huvudet av den ena orcen och spetsade huvudet på ett spjut som han sedan drev ner i marken bredvid vägen - nästa orc som visar sig i Bryggarbron kommer säkert på andra tankar!
Vid Ottars gård hittade Phelan spår efter något som liknade en djärv, men mycket större - spåren var lika stora som björntassar! Efter en natt på höskullen begav sig Phelan ut i skogen, i spårens riktning. Först träffade han en sur varg i en glänta. Phelan försökte lugna ned vargen men misslyckades och fick vänta på att den tröttnade och gick hem. I gläntan hittade Phelan rester av en get, men han var ganska säker på att det inte kunde varit vargen som tagit geten.
Phelan fortsatte att följa spåren i skogen och på eftermiddagen kom han till en plats som han själv döpt till "stenskogen" eftersom marken där är täckt av vassa stenblock och är allmänt bökig att ta sig fram över. Han smög försiktigt fram och hittade till slut fler getkadaver, med svärmande moln av flugor runt. Efter ytterligare lite snokande hittade Phelan en liten grotta, från vilken han kunde höra ett ljudligt smaskande och slafsande. Han bestämde sig för att gömma sig och vänta ut grottans innevånare.
Efter ett par timmars väntande gick solen ned och ut ur grottan kom en enorm järv med lysande röda ögon. Phelan blev såklart rädd men insåg att han var tvungen att ta hand om situationen. Han sköt järven som blev rasande och gick till attack. Tre pilar han Phelan avlossa innan besten var över honom och han fick ta emot ett våldsamt slag från monsterdjärven. Trots skadan lyckades Phelan ta sig bort från vilddjuret och avlossa ett sista, dödande skott.
Besten!
Phelan undersökte djärvens lya, och märkte till sin fasa att där fanns kadaver från inte bara djur, utan även från människor. Bland offrens tillhörigheter hittade han lite guldmynt och två magiska pilar - vilken skatt!
När Phelan kom åter till byn fick han hjälp av prästen att hela sin otäcka skada och sedan blev han firad på byatorget. Borgmästaren gav Phelan en mästertillverkad långbåge och många klappar på ryggen. Borgmästaren gav också Phelan ett brev som precis hade anlänt. I brevet stod det att Phelan, på upppdrag av Restovs svärdsherrar och med Kungen på Drakfjälltronens godkännande, skulle utforska en landremsa söder om Brevoy vid namn Grönbältet. Phelan skulle enligt brevet möta upp tre andra upptäcktsresande på Olegs Handelsstation för att sedan påbörja sitt uppdrag. I uppdraget ingick även att slå hårt mot den ökade banditverksamheten i Grönbältet.
Utan några egentliga band till byn tyckte Phelan att det verkade vara en utmärkt möjlighet att få tillskansa sig ära och berömmelse (och kanske en säck guld) och satte därför ut i världen.
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,069
Re: Intro/solospel med Phelan
Jo visst är de söta? Nej, ingen nätresurs, jag har bara länkat bilderna från Wizards D&D-minisgallerier.Bunny said:
Re: Intro/solospel med Phelan
Precis som med de allra första Bamse och Kalle Anka jag "läste", så tänker jag försöka hänga med krönikan genom att åtminstone "titta på bilderna".
Okej, det var ungefär vad jag menade med nätresurs. Jag tänkte väl att Wizards hade ordnat med något sådant.Vitulv said:
Precis som med de allra första Bamse och Kalle Anka jag "läste", så tänker jag försöka hänga med krönikan genom att åtminstone "titta på bilderna".
lasergreger
Hero
Damnit. Jag ska börja spela den i februari, så jag får nog passa på att följa denna, trots att det är frestande.
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,515
Re: Husregelfråga
nu sabbar jag bergis tråden men vill ändå kolla om ni kör med Advanced Rules, vilka bl a innehåller lite fler klasser, vilket kan vara intressant, månne.
I min Kingmakerkampanj har dessutom gratis-pdf:en från Paizo OM Kingmakerkampanjen gjort stor nytta (m bl a traits och så där).
Ville bara säga det, önska er alla lycka till och ser fram emot att att följa den här tråden!
nu sabbar jag bergis tråden men vill ändå kolla om ni kör med Advanced Rules, vilka bl a innehåller lite fler klasser, vilket kan vara intressant, månne.
I min Kingmakerkampanj har dessutom gratis-pdf:en från Paizo OM Kingmakerkampanjen gjort stor nytta (m bl a traits och så där).
Ville bara säga det, önska er alla lycka till och ser fram emot att att följa den här tråden!
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,069
Re: Husregelfråga
Spelarna har tillgång till Kingmaker Players Guide.
Vi kör inte med advanced rules. Eller alltså, jag har inte den boken, men om någon av spelarna skulle välja klasser därifrån så skulle jag inte ha något emot det. Men jag som DM kör enbart med core rules och kampanjmaterialet.Basenanji said:
Spelarna har tillgång till Kingmaker Players Guide.
Farran Greycloak, rogue 1
Då var jag äntligen klar med min gubbe. <div>
</div> <div>Jag filar fortfarande på bakgrundsstoryn, men i korta drag är Farran en nyfiken lirare som helst skulle vilja förlita sig på sitt munläder (feat: Skill Focus [Diplomacy]) och trolldom för att undslippa bekymmer. Kruxet är förstås att han är rogue och inte har speciellt hög Charisma. </div> <div>
</div> <div>Ett tag hängde han med ett banditgäng (trait: Brigand) innan både han och de insåg att det nog var bäst att gå skilda vägar. Ett av gängets rånoffer var en magikerlärling från vilken Farran »förvärvade« en trolldomsbok som han febrilt studerar (trait: Arcane Dabbler) i hopp om att kunna lära sig dess hemligheter. </div> <div>
</div> <div>Planen är att Farran ska ta varannan level rogue och varannan level wizard fram till level 7 då han väljer prestigeklassen arcane trickster. </div> <div>
</div> <div>Här är f.ö. minin jag ska använda för att representera Farran: </div> <div>
</div> <div>
</div>
Då var jag äntligen klar med min gubbe. <div>
</div> <div>Jag filar fortfarande på bakgrundsstoryn, men i korta drag är Farran en nyfiken lirare som helst skulle vilja förlita sig på sitt munläder (feat: Skill Focus [Diplomacy]) och trolldom för att undslippa bekymmer. Kruxet är förstås att han är rogue och inte har speciellt hög Charisma. </div> <div>
</div> <div>Ett tag hängde han med ett banditgäng (trait: Brigand) innan både han och de insåg att det nog var bäst att gå skilda vägar. Ett av gängets rånoffer var en magikerlärling från vilken Farran »förvärvade« en trolldomsbok som han febrilt studerar (trait: Arcane Dabbler) i hopp om att kunna lära sig dess hemligheter. </div> <div>
</div> <div>Planen är att Farran ska ta varannan level rogue och varannan level wizard fram till level 7 då han väljer prestigeklassen arcane trickster. </div> <div>
</div> <div>Här är f.ö. minin jag ska använda för att representera Farran: </div> <div>
</div> <div>
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,069
Intro/solospel med Farran
Halvalven Farran var en gentlemannatjuv. Hans gentlemannamässighet hade medfört att han under de senaste veckorna spenderat tid en bit ifrån Rostlands huvudstad Restov, det var säkrast så. Byn han för närvarande uppehöll sig i hette Östertornet, döpt efter det vakttorn som höll uppsikt över Restovs östra flank, och vildmarken som vette mot de östra barbarrika bergsområdena.
En morgon vaknade han av ett väldigt oljud och slammer på byatorget. Han klev ur sin säng på värdshuset och skyndade ner för att se vad det rörde sig om. Sängen var dessvärre tom, då hans förförelser av värdshusparets dotter Linda inte hade lett till resultat kvällen innan.
På torget såg Farran en samling vagnar, med förspända mulåsnor. Runt vagnarna var det ett väldigt stim, då ett flertal karlar hade fullt sjå med att lasta allsköns vildmarksutrustning. Det var uppenbarligen en expedition som skulle ge sig av, men vart? Farran kände igen mannen som uppenbarligen var chef på plats, en trevlig karl vid namn Maegar Varn, som Farran hade delat bord vid på värdshuset vid ett par tillällen.
Maegar verkade stressad och otålig, men sken upp när han fick syn på Farran, och vinkade hetsigt till sig halvalven. Maegar förklarade för Farran att han fått i uppdrag av Restovs Svärdsherrar att utforska den östraste delen av De Stulna Länderna, och att göra lust på banditverksamheten som med all säkerhet skulle komma att inkräkta på Brevoys territorium förr eller senare. Maegar berättade också att han beställt en uppsättning med helande drycker av Elias, den lokale alkemisten som tydligen bodde i en ruin några timmars promenad från byn. Leveransen av dessa heliga drycker var det enda som Maegar saknade innan han skulle kunna påbörja sin expedition, och det var detta problem som var källan till hans otålighet. Han frågade Farran om inte denne skulle kunna hjälpa till med att hämta dryckerna så fort som möjligt. Av de sex helande dryckerna skulle Farran få en som belöning om han löste problemet omgående.
Sagt och gjort begav sig Farran norrut, mot alkemisten Elias. Efter några timmar kunde han uppe på en kulle ana den ruin som Maegar hade nämnt. När han kom närmare anade han något i gräset bredvid ruinen, och han smög sig försiktigt fram. Det som låg i gräset var kadavret från en häst, fortfarande fastknuten i sin sele vid ruinväggen. Konstigt, tyckte Farran, och tog sig en närmare titt på ruinen.
Ruinen verkade inte bebodd, men det var tydligt att någon spenderat en del tid innanför dess väggar. Farran kunde bland annat hitta några utrbrända facklor, och ruinen var rensad från ris och annat skräp. När han knackade med sin tiofotspåle kunde han uppfatta ett ihåligt ljud under en av golvplattorna.
Farran försökte bända upp plattan, men det gick inte alls, och en rundtur i området avslöjade ingan andra ingångar till ruinens källare. Till slut tröttnade han och slog sänder golvplattan med ett stenblock. I samma ögonblick sköts en pil ut från väggen bredvid, men missade precis - en fälla! Goolvplattan gick sönder och blottade en trappa ned i mörkret under, varpå Farran försiktigt smög sig ned.
I ruinen råkade Farran ut för fler fällor, och han föll ned i en fallucka och slog sig ordentligt. I ett förråd stötte han på en monsterråtta som han dräpte med sin rapir. I förrådet kunde han hitta mängder av vildmarksutrustning, som om ägaren också planerade en expedition.
Under fortsatt utforskning stötte han på en gigantisk tusenfoting, och den striden höll allt på att gå illa om det inte hade varit för Farrans kvicktänkthet, list och skarpa klinga. Tusenfotingen hade lagt ägg i ett skåp, så Farran eldade upp avkommorna med lampolja som han funnit i förrådet.
I det sista rummet Farran utforskade hittade han stackars Elias kropp, dränerad på alla kroppsvätskor - en hemsk syn. Tack vare halvalvens skarpa sinnen upptäckte han i sista sekund ett monster med läderartade vingar, inte olikt ett uppochnedvänt paraply, som hängde i taket ovanför alkemistens lik. Han kastade en kniv på monstret som svarade med att kasta en mörkerbesvärjelse innan det lösgjorde sig från taket och gick till anfall! Det blev en vildsint strid, men med hjälp av en helande dryck gick Farran segrande ur även denna batalj.
Förutom de helande dryckerna hittade Farran även enn trollformelsbok och en dagbok tillhörande Elias. Det sista inlägget var enligt följande;
"Maegar har fått i uppdrag av Svärdsherrarna att utforska området öster om Grönbälte. Han verkar inte veta något om vårt uppdrag. Han har beställt sex helande drycker av mig. Han är en bra karl, så jag vill inte lura honom, men för att hans expedition inte ska få för stort försprång avser jag försena leveransen något."
På Elias kropp fann Farran ett dokument som gav bäraren rätt att på Brevoy och Svärdsherrarnas order utforska området som kallas Grönbälte, och motverka banditverksamheten i nämnda region. Bäraren skulle möta upp med fler äventyrare på Olegs Handelsstation om två veckor.
Efter en snabb marsch tillbaka kunde Farran lämna de helande dryckerna till Maegar Varn och få sin belöning. Varns expedition avgick strax därefter.
På kvällen träffade Farran en halvlängdsman med en bitter livssyn som hade fått order om att med sina administrativa kunskaper vara behjälplig de äventyrare som skulle komma att mötas vid Olegs Handelsstation och tillsammans utforska Grönbälte. Halvlängdsmannen Edward förklarade vid förfrågan att han inte visste vilka äventyrarna var, eller vad de hette, men att de skulle bära intyg från Restovs svärdsherrar. Farran sprack så upp i ett brett leende och föreslog att de två skulle göra sällskap.
Bilder (som vanligt, högerklicka och välj visa bild för att se större format):
Halvalven Farran var en gentlemannatjuv. Hans gentlemannamässighet hade medfört att han under de senaste veckorna spenderat tid en bit ifrån Rostlands huvudstad Restov, det var säkrast så. Byn han för närvarande uppehöll sig i hette Östertornet, döpt efter det vakttorn som höll uppsikt över Restovs östra flank, och vildmarken som vette mot de östra barbarrika bergsområdena.
En morgon vaknade han av ett väldigt oljud och slammer på byatorget. Han klev ur sin säng på värdshuset och skyndade ner för att se vad det rörde sig om. Sängen var dessvärre tom, då hans förförelser av värdshusparets dotter Linda inte hade lett till resultat kvällen innan.
På torget såg Farran en samling vagnar, med förspända mulåsnor. Runt vagnarna var det ett väldigt stim, då ett flertal karlar hade fullt sjå med att lasta allsköns vildmarksutrustning. Det var uppenbarligen en expedition som skulle ge sig av, men vart? Farran kände igen mannen som uppenbarligen var chef på plats, en trevlig karl vid namn Maegar Varn, som Farran hade delat bord vid på värdshuset vid ett par tillällen.
Maegar verkade stressad och otålig, men sken upp när han fick syn på Farran, och vinkade hetsigt till sig halvalven. Maegar förklarade för Farran att han fått i uppdrag av Restovs Svärdsherrar att utforska den östraste delen av De Stulna Länderna, och att göra lust på banditverksamheten som med all säkerhet skulle komma att inkräkta på Brevoys territorium förr eller senare. Maegar berättade också att han beställt en uppsättning med helande drycker av Elias, den lokale alkemisten som tydligen bodde i en ruin några timmars promenad från byn. Leveransen av dessa heliga drycker var det enda som Maegar saknade innan han skulle kunna påbörja sin expedition, och det var detta problem som var källan till hans otålighet. Han frågade Farran om inte denne skulle kunna hjälpa till med att hämta dryckerna så fort som möjligt. Av de sex helande dryckerna skulle Farran få en som belöning om han löste problemet omgående.
Sagt och gjort begav sig Farran norrut, mot alkemisten Elias. Efter några timmar kunde han uppe på en kulle ana den ruin som Maegar hade nämnt. När han kom närmare anade han något i gräset bredvid ruinen, och han smög sig försiktigt fram. Det som låg i gräset var kadavret från en häst, fortfarande fastknuten i sin sele vid ruinväggen. Konstigt, tyckte Farran, och tog sig en närmare titt på ruinen.
Ruinen verkade inte bebodd, men det var tydligt att någon spenderat en del tid innanför dess väggar. Farran kunde bland annat hitta några utrbrända facklor, och ruinen var rensad från ris och annat skräp. När han knackade med sin tiofotspåle kunde han uppfatta ett ihåligt ljud under en av golvplattorna.
Farran försökte bända upp plattan, men det gick inte alls, och en rundtur i området avslöjade ingan andra ingångar till ruinens källare. Till slut tröttnade han och slog sänder golvplattan med ett stenblock. I samma ögonblick sköts en pil ut från väggen bredvid, men missade precis - en fälla! Goolvplattan gick sönder och blottade en trappa ned i mörkret under, varpå Farran försiktigt smög sig ned.
I ruinen råkade Farran ut för fler fällor, och han föll ned i en fallucka och slog sig ordentligt. I ett förråd stötte han på en monsterråtta som han dräpte med sin rapir. I förrådet kunde han hitta mängder av vildmarksutrustning, som om ägaren också planerade en expedition.
Under fortsatt utforskning stötte han på en gigantisk tusenfoting, och den striden höll allt på att gå illa om det inte hade varit för Farrans kvicktänkthet, list och skarpa klinga. Tusenfotingen hade lagt ägg i ett skåp, så Farran eldade upp avkommorna med lampolja som han funnit i förrådet.
I det sista rummet Farran utforskade hittade han stackars Elias kropp, dränerad på alla kroppsvätskor - en hemsk syn. Tack vare halvalvens skarpa sinnen upptäckte han i sista sekund ett monster med läderartade vingar, inte olikt ett uppochnedvänt paraply, som hängde i taket ovanför alkemistens lik. Han kastade en kniv på monstret som svarade med att kasta en mörkerbesvärjelse innan det lösgjorde sig från taket och gick till anfall! Det blev en vildsint strid, men med hjälp av en helande dryck gick Farran segrande ur även denna batalj.
Förutom de helande dryckerna hittade Farran även enn trollformelsbok och en dagbok tillhörande Elias. Det sista inlägget var enligt följande;
"Maegar har fått i uppdrag av Svärdsherrarna att utforska området öster om Grönbälte. Han verkar inte veta något om vårt uppdrag. Han har beställt sex helande drycker av mig. Han är en bra karl, så jag vill inte lura honom, men för att hans expedition inte ska få för stort försprång avser jag försena leveransen något."
På Elias kropp fann Farran ett dokument som gav bäraren rätt att på Brevoy och Svärdsherrarnas order utforska området som kallas Grönbälte, och motverka banditverksamheten i nämnda region. Bäraren skulle möta upp med fler äventyrare på Olegs Handelsstation om två veckor.
Efter en snabb marsch tillbaka kunde Farran lämna de helande dryckerna till Maegar Varn och få sin belöning. Varns expedition avgick strax därefter.
På kvällen träffade Farran en halvlängdsman med en bitter livssyn som hade fått order om att med sina administrativa kunskaper vara behjälplig de äventyrare som skulle komma att mötas vid Olegs Handelsstation och tillsammans utforska Grönbälte. Halvlängdsmannen Edward förklarade vid förfrågan att han inte visste vilka äventyrarna var, eller vad de hette, men att de skulle bära intyg från Restovs svärdsherrar. Farran sprack så upp i ett brett leende och föreslog att de två skulle göra sällskap.
Bilder (som vanligt, högerklicka och välj visa bild för att se större format):
Farrans backstory
Som vanligt när jag spelar har jag bara en vag föreställning om min gubbes historia när jag börjar, och så får det växa fram pö om pö under de första speltillfällena. <div>
</div> <div>När det väl stod klart för mig att jag ville spela en rogue/wizard/arcane trickster bestämde jag mig för att modellera gubben efter en av mina fantasyfavoriter – Grey Mouser (namnet »Farran« är f.ö. gammalengelska och betyder just »grå«). </div> <div>
</div> <div>Med ledning av de val jag gjort när jag byggde gubben dök lite idéer upp när jag solospelade med Vitulv igår. </div> <div>
</div> <div>Farran är uppvuxen i staden Restov på Rostlands slättland i södra Brevoy. Son till en enkel tjänstekvinna och en genomresande alv, som Farran – utifrån kommentarer som hans mor låtit undslippa sig då och då* – är övertygad är en mäktig alvtrollkarl som drar runt i världen och äventyrar och kämpar mot orättvisor och därför inte hade möjlighet att stanna hos sin familj. Intresset för trolldom (och då särskilt enchantment) härrör från en önskan om att vara som (Farrans bild av) fadern. </div> <div>
</div> <div>När modern dog började Farran ägna sig åt tjuveri och småbedrägerier hellre än att som modern gå i någon annans tjänst utan att få något annat än fattigdom för det. När Restovs stadsvakter blev för närgångna flydde han och slog följe med ett rövargäng som härjade längs en handelsled i närheten. Van som han var vid viss bekvämlighet och någorlunda civiliserat beteende vantrivdes han varenda stund. De andra rövarna började dessutom visa tecken på irritation över Farrans ständiga klagomål och krav på tillgång till friskt vatten för sin dagliga morgontoalett (Farran är ständigt slätrakad för att se mer alvisk ut, som sin fader trollkarlen). </div> <div>
</div> <div>Så den dagen kom då Farran helt sonika lämnade banditerna (med en ansenlig mängd guld som han ansåg sig ha förtjänat som kompensation för alla de umbäranden han tvingats utstå i vildmarken – samt en besvärjelsesamling rövarna »befriat« från sin tidigare ägare) och återvände till sin gamla hemstad Restov, där han hade råd att föra ett ganska drägligt liv på diverse värdshus i mellanklassen. Inom kort hade han dock dragit på sig ogillande från ett antal inflytelserika familjer vars unga vackra döttrar dessvärre inte längre kunde hållas för dygdiga. Dags att röra på sig igen. </div> <div>
</div> <div>Och så kom det sig att han hamnade i byn Östertornet där vår berättelse tar sin början. </div> <div>
</div> <div><font class="Apple-style-span" size="1">* Kommentarer som: »Vi var inte viktiga nog för att han skulle stanna kvar hos oss« och »Han kunde förvända huvudet på varje tös han träffade«.</font> </div>
Som vanligt när jag spelar har jag bara en vag föreställning om min gubbes historia när jag börjar, och så får det växa fram pö om pö under de första speltillfällena. <div>
</div> <div>När det väl stod klart för mig att jag ville spela en rogue/wizard/arcane trickster bestämde jag mig för att modellera gubben efter en av mina fantasyfavoriter – Grey Mouser (namnet »Farran« är f.ö. gammalengelska och betyder just »grå«). </div> <div>
</div> <div>Med ledning av de val jag gjort när jag byggde gubben dök lite idéer upp när jag solospelade med Vitulv igår. </div> <div>
</div> <div>Farran är uppvuxen i staden Restov på Rostlands slättland i södra Brevoy. Son till en enkel tjänstekvinna och en genomresande alv, som Farran – utifrån kommentarer som hans mor låtit undslippa sig då och då* – är övertygad är en mäktig alvtrollkarl som drar runt i världen och äventyrar och kämpar mot orättvisor och därför inte hade möjlighet att stanna hos sin familj. Intresset för trolldom (och då särskilt enchantment) härrör från en önskan om att vara som (Farrans bild av) fadern. </div> <div>
</div> <div>När modern dog började Farran ägna sig åt tjuveri och småbedrägerier hellre än att som modern gå i någon annans tjänst utan att få något annat än fattigdom för det. När Restovs stadsvakter blev för närgångna flydde han och slog följe med ett rövargäng som härjade längs en handelsled i närheten. Van som han var vid viss bekvämlighet och någorlunda civiliserat beteende vantrivdes han varenda stund. De andra rövarna började dessutom visa tecken på irritation över Farrans ständiga klagomål och krav på tillgång till friskt vatten för sin dagliga morgontoalett (Farran är ständigt slätrakad för att se mer alvisk ut, som sin fader trollkarlen). </div> <div>
</div> <div>Så den dagen kom då Farran helt sonika lämnade banditerna (med en ansenlig mängd guld som han ansåg sig ha förtjänat som kompensation för alla de umbäranden han tvingats utstå i vildmarken – samt en besvärjelsesamling rövarna »befriat« från sin tidigare ägare) och återvände till sin gamla hemstad Restov, där han hade råd att föra ett ganska drägligt liv på diverse värdshus i mellanklassen. Inom kort hade han dock dragit på sig ogillande från ett antal inflytelserika familjer vars unga vackra döttrar dessvärre inte längre kunde hållas för dygdiga. Dags att röra på sig igen. </div> <div>
</div> <div>Och så kom det sig att han hamnade i byn Östertornet där vår berättelse tar sin början. </div> <div>
</div> <div><font class="Apple-style-span" size="1">* Kommentarer som: »Vi var inte viktiga nog för att han skulle stanna kvar hos oss« och »Han kunde förvända huvudet på varje tös han träffade«.</font> </div>
Farran efter soloäventyret
Bara en liten uppdatering av Farran och hans tillhörigheter efter det inledande soloäventyret. <div>
</div> <div>(Jag flyttade en poäng från Wis till Cha för att det passar bättre och ändå inte spelar nån roll just nu.) </div>
Bara en liten uppdatering av Farran och hans tillhörigheter efter det inledande soloäventyret. <div>
</div> <div>(Jag flyttade en poäng från Wis till Cha för att det passar bättre och ändå inte spelar nån roll just nu.) </div>
Re: Farran efter soloäventyret
</div> <div>Jo. Hurså? </div> <div>
</div> <div>Om du tänker på att jag satt ranks i Knowledge: Arcana och Spellcraft så är de inte class skills för Farran (förrän han tar sin första level som wizard). </div>
<div>Persson said:
</div> <div>Jo. Hurså? </div> <div>
</div> <div>Om du tänker på att jag satt ranks i Knowledge: Arcana och Spellcraft så är de inte class skills för Farran (förrän han tar sin första level som wizard). </div>
Re: Farran efter soloäventyret
Nej inte pga det. Nu kan jag inte kontrollera mitt påstående eftersom jag skriver från min mobiltelefon.
Men, jag har för mig att den +3 grejen inte fanns på karaktärsbladet så jag tänkte bara belysa den regeln ifall du inte kände till den.
Nej inte pga det. Nu kan jag inte kontrollera mitt påstående eftersom jag skriver från min mobiltelefon.
Men, jag har för mig att den +3 grejen inte fanns på karaktärsbladet så jag tänkte bara belysa den regeln ifall du inte kände till den.
Re: Farran efter soloäventyret
</div> <div>Varje gång du väljer en level från din favored class (i Farrans fall rogue och wizard) får du välja antingen +1hp eller +1skill point. Och då rogues redan har skill points så det sprutar ur öronen på dem valde jag +1hp. </div> <div>
</div> <div>Men nu skräpar vi ner Vitulvs kröniketråd igen. </div>
<div>Storuggla said:
</div> <div>Varje gång du väljer en level från din favored class (i Farrans fall rogue och wizard) får du välja antingen +1hp eller +1skill point. Och då rogues redan har skill points så det sprutar ur öronen på dem valde jag +1hp. </div> <div>
</div> <div>Men nu skräpar vi ner Vitulvs kröniketråd igen. </div>
Re: Farran efter soloäventyret
"Varje gång du väljer en level från din favored class (i Farrans fall rogue och wizard) får du välja antingen +1 hp eller +1 skill point. Och då rogues redan har skill points så det sprutar ur öronen på dem valde jag +1 hp."
Åfan, det hade jag missat helt!
"Men nu skräpar vi ner Vitulvs kröniketråd igen."
Äh, det är inte som han använder den.
Storuggla, vem fan sätter fällor på städskrubbar
"Varje gång du väljer en level från din favored class (i Farrans fall rogue och wizard) får du välja antingen +1 hp eller +1 skill point. Och då rogues redan har skill points så det sprutar ur öronen på dem valde jag +1 hp."
Åfan, det hade jag missat helt!
"Men nu skräpar vi ner Vitulvs kröniketråd igen."
Äh, det är inte som han använder den.
Storuggla, vem fan sätter fällor på städskrubbar
